En kort minnesanteckning från en cykeltok som har tjockare pannben än vett innanför...
Har haft lite av en lugn höst efter en intensiv sommar där jag har haft lite luftrörsproblem så cyklingen inför decemberrundorna har handlat om lugnare pendling, ett par pelotoner, någon caferunda och ett par egna distansrundor. Körde av XL Ötzin i ett skönt och lugnare tempo för att däcka i förkylning över julen. Detta tillsammans med julmaten innebar alltså inte en helt optimal uppladdning.
Kul att hitta så många gamla och nya polare ute på hotellet i Barkarby. Hade sagt till mig själv att köra snabbgrupp så länge det kändes kul och bra. Satt som vanligt på mitt älskade järnkors.
Ett 20-tal dårar ryckte iväg i högtempo direkt för att strax slå av lite genom stan och förorterna. Ner mot Södertälje skruvade tempot gradvis upp. Tror ett par deltagare släppte redan där. Efter snabbfika tog det en stund att samla ihop den mindre klungan där Krabbe, Hagen, mhenry och någon mer drog iväg mot grusvägarna. Ca 10 cyklister samlade ihop sig för stenhård medvindscykling mot Strängnäs. Här släppte tidigt kompisarna Erik och senare Jonas men mina gamla ben kändes fortsatt pigga hela vägen till Strängnäs.
Från snabbfikat där försökte jag få oss att slå av lite och hålla ihop i kantvinden på 55:an. Det gick sådär men alla i gruppen slet sig med. Jag började känna av vänster baksida och fick jobba mer med högern. Högtempoåka med dubb kräver mer rundtramp som tar på mina baksidor. Pisstoppet efter backen i Enköping kom som lite av en räddning för mig och jag kunde trycka i mig en Isostar och lite vatten som fortfarande gick att skaka ur frusna flaskor.
Fortsatte släpa mig med och ta mina förningar samtidigt som jag räknade ner kilometrarna till Bålsta. Det gick inte lättare i motvinden. Det var nu närmast helt tyst i klungan där jag tror fler än jag fick ta i. I sista backen upp på bron till macken i Bålsta höll jag på att koka över och slog av. Tuggade i mig en stor macka, en tredje cola, en slurk kaffe och ny Isostar samt en av Gurras Jäger såklart. På vägen dit hade vi tappat en kille till så vi var nere på 7 i snabbgruppen.
Fick lite energi och beslöt mig för att gå med trots svåra krampkänningar och värkande vänster baksida. Uppenbarligen hade jag inte fått i mig tillräckligt med mat och dricka. Gick ut från stoppet med full vetskap om att inte ha ben för backarna som skulle komma. Johan (Bigmollo) anslöt från fel håll som ett piggt tillskott i klungan. Hade mobbat en del vid start för hans DNS.
I Bålsta klotade jag i en hal rondell när Jensa la sig ner framför mig. Slog i armgågen och fick ett riktigt jäkla energidränage.
De två första knäpparna fixade jag om än med stora problem. I Dalkarlsbacken kändes det dock som snöret gick och jag fick börja spinna lugnt istället för att hänga på backrycket. Vaknade dock vid liv i backen och krigade mig tillbaka till klungan i efterföljande utförsåka. Väl i slakmotan upp mot Karlhäll gick det inte längre. Jag släppte tidigt och och gick i mål 2 min bakom klungan enligt Strava.
Hade inte räknat med att orka så länge (vilket jag nog egentligen inte gjorde) men vad gör man inte i ett så glatt och trevligt sällskap. Helkul hela vägen.
Körde lågbudget med Hestra Job Kobolt Winter som köptes för 2 år sedan för 149 kr på Fredells. Hade sommarhandskar under för stötdämpningen. De höll hela vägen och jag frös bara lite precis efter stoppen. Sommarskorna med dubbla strumpor och dubbla skoöverdrag funkade också klockrent.
Nu efter verkar det ta lite tid att läka ihop baksidan men jäklar vilken skön pannbensrunda det blev.
När kör vi igen?
