Rapport Bjäre runt -05
Rapport från Bjäre runt –05
En kylig men strålande höstdag mötte deltagarna som slöt upp på Margretetorps gästis parkering denna söndag morgon. Många var det också, närmare bestämt 30 st ville vara med och cykla runt Bjäre denna gång !
Då bla självaste sportchefen för Åstorps elit-landsvägsteam var med denna dag så hade vi fått möjligheten att använda deras kommunikationsutrustning. Denna visade sig under dagen vara guld värd för att hålla ihop en så stor grupp cyklister på ett bra sätt. Kändes dessutom rätt proffsigt att cykla omkring med hörsnäcka och dirigera J
Så proffsig var man nu inte då jag vid ett tillfälle rapporterade att anropen hördes svagt, varpå Jens replikerade ”sätt i hörsnäckan” ! Denna hade trillat ur örat efter en trång buskagepassage utan att jag märkt det, pinsamt.
Nåväl strax efter 8.30 trampade vi alla iväg och fick direkt upp värmen genom att ta närmare 150 höjdmeter upp på åsen i ett svep. Med lutning upp till 18% så fick direkt en vink av vad som väntade denna dag.
I en vindlande cykling i omväxlande terräng tog vi oss bort mot Båstad utan några större problem. En punktering strax innan den fina nerfarten i bäckravinen och slalombacken var enda missödet. Gruppen delades då tillfälligt och Tommas ledde andragruppen tills vi åter samlades för att gemensamt ta oss till Statoil i Båstad för vattenpåfyllning.
Efter en kort paus för att hålla tidplanen så fortsatte vi på cykelstig längs stranden förbi Båstad och norrut. Backen upp mot först fikastoppet ovanför Norrvikens trädgårdar är grym. Fösta biten är det till att bära cykel, men sen går det att cykla om man har tekniken och styrkan i benen. Bertil och Jens hade båda delarna denna dag och tog sig hela vägen upp utan att ”fota”. Övriga tog sig också upp med varierande framgång på det för dagen torra fina underlaget i backen.
Väl uppe inmundigades medhavda läckerheter. Vi tog farväl av Peter, som tyvärr inte hade tid att följa med längre, och fortsatte vår färd, nu med riktning mot nästa höjdpunkt, Knösen.
Just innan Knösen, efter nästan 3 timmars cykling kände sig även Patrik S nöjd med dagen och tog farväl (som skulle visa sig varit ”på återseende”) för att cykla landsvägen tillbaks.
Cyklingen upp till Knösen, som är Bjäres högsta punkt dryga 200 m öh., splittrade gruppen. De främsta hittade den cyklingsbara vägen upp, några hamnade på den svåra vägen och fick le/bära cyklarna en bit, medan ett gäng stannade och bistod Gösta som lyckats få bakväxeln att separera från ramen. På något för mig oförståligt sätt lyckades det att reparera cykeln (som sedan överlevde hela den resterande turen) och efter en stund var vi åter samlade på toppen.
Nu var det tid för Tomas att avvika. Han sa dock ”på återseende” då han ämnade återansluta efter en sent påkommen släktfotografering som störde den sedan länge planerade Bjäreturen.
Vi var nu 27 kvar som tog oss an den minst sagt tekniska nerfarten mot Hovs Hallar. Omväxlande näst intill ocyklingsbar terräng blandat med de mest underbara avsnitt. Höga rasbranter på upp till 30m sätter extra krydda på upplevelsen.
Efter HovsHallar började punkteringarna. Många taggbuskar samt cykling på stora stenområden med handbollsstora lösa stenar medförde punkteringar för både Asko och Peter. Efter att ha genat lite anlände jag med punkteringsgänget 20 min sent till Torekov där övriga redan satt och fikade.
Klockan var nu 14.00 och det tar normalt 2 timmar till HåleHallstugan som stängde kl16.00 ! Vi beslöt att ta landsvägen bort till Greviebackar för att göra ett försök att hinna i tid. Medan Ola och Jens i motvinden puttade på en del med trötta ben, spenderade jag sträckan med att per telefon försöka få stugan att hålla öppet lite längre. När detta inte gick pga tidsbrist för stugvärden, lyckades det att få låna nycklarna för att sen ha självbetjäning med våfflor.
Just som vi delat in oss i landsvägs gäng som skulle köra förbi Grevie backar och de som skulle trampa över backarna svängde Tomas in på parkeringen i Killebäckstorp med sin bil. Alla utom Ola, som väntade på medan Tomas svidade om från finkläderna, cyklade iväg åt resp håll, då vi nu började få ont om tid. När sedan Kristoffers bakväxel ryckes loss av en Enebuske såg det ut av vara kört med våfflorna.
Medan ombyggnad till single-speed påbörjades gjorde jag, Jens, Håkan och Bertil ett sista försök att nå stugan innan stängningsdax för att få tag i nycklarna. Medan vi fick dagens intensivpass i den långa klättringen upp på åsen och Hålehallstugan, så lotsade Tomas de resterande via skogsväg alt. asfalt rätt väg mot det hägrande målet.
Kl 16.01 sladdade jag , Jens och Håkan (Bertil hade halkat på efterkälken och idkade nu orientering i skogen J) in på grusplanen framför Hålehallstugan och mötte då stugvärden i dörren. Snacka om tajming ! Det visade sig dock att vi inte behövt ha så bråttom och det var här Partik Stolz på nytt kom in i bilden.
Han stod nu och lagade våfflor för fullt inne i stugan ! Efter att ha anlänt Margretetorp hade han med sin fru spenderat dagen med min familj vilket inneburit att han fortfarande var i krokarna. Efter alla mina tidigare samtal och min sambo, Anna´s, friluftsfrämjande kontakter hade dessa löst allt på bästa sätt.
Således satt en stund senare en hel hop glada, hungriga och lite trötta MTB-cyklister och frossade i våfflor.
Då Asko, Jörgen, Mattias och Kristoffer tagit landsvägen hem pga mekaniska problem och trytande ork, samt Håkan, Erik och Bertil i princip bara vänt i stugan, var vi nu 21 st som stod i skymningen utan för stugan och skulle starta vår hemfärd till Margretetorp.
I tät formering tog vi de sista 8 km via stigar och grusvägar tillbaks. En mörkercykling som skulle lämpat sig utmärkt med pannlampa , med sådana hade ingen av oss. Nu blev det en försiktig men ganska spännande väg hem.
Hoppas och tror att alla fick en minnesvärd dag i det NordVäst-Skånska landskapet och att åtminstonne några fått mersmak och hänger på fler turer.
Mvh / Lars
En kylig men strålande höstdag mötte deltagarna som slöt upp på Margretetorps gästis parkering denna söndag morgon. Många var det också, närmare bestämt 30 st ville vara med och cykla runt Bjäre denna gång !
Då bla självaste sportchefen för Åstorps elit-landsvägsteam var med denna dag så hade vi fått möjligheten att använda deras kommunikationsutrustning. Denna visade sig under dagen vara guld värd för att hålla ihop en så stor grupp cyklister på ett bra sätt. Kändes dessutom rätt proffsigt att cykla omkring med hörsnäcka och dirigera J
Så proffsig var man nu inte då jag vid ett tillfälle rapporterade att anropen hördes svagt, varpå Jens replikerade ”sätt i hörsnäckan” ! Denna hade trillat ur örat efter en trång buskagepassage utan att jag märkt det, pinsamt.
Nåväl strax efter 8.30 trampade vi alla iväg och fick direkt upp värmen genom att ta närmare 150 höjdmeter upp på åsen i ett svep. Med lutning upp till 18% så fick direkt en vink av vad som väntade denna dag.
I en vindlande cykling i omväxlande terräng tog vi oss bort mot Båstad utan några större problem. En punktering strax innan den fina nerfarten i bäckravinen och slalombacken var enda missödet. Gruppen delades då tillfälligt och Tommas ledde andragruppen tills vi åter samlades för att gemensamt ta oss till Statoil i Båstad för vattenpåfyllning.
Efter en kort paus för att hålla tidplanen så fortsatte vi på cykelstig längs stranden förbi Båstad och norrut. Backen upp mot först fikastoppet ovanför Norrvikens trädgårdar är grym. Fösta biten är det till att bära cykel, men sen går det att cykla om man har tekniken och styrkan i benen. Bertil och Jens hade båda delarna denna dag och tog sig hela vägen upp utan att ”fota”. Övriga tog sig också upp med varierande framgång på det för dagen torra fina underlaget i backen.
Väl uppe inmundigades medhavda läckerheter. Vi tog farväl av Peter, som tyvärr inte hade tid att följa med längre, och fortsatte vår färd, nu med riktning mot nästa höjdpunkt, Knösen.
Just innan Knösen, efter nästan 3 timmars cykling kände sig även Patrik S nöjd med dagen och tog farväl (som skulle visa sig varit ”på återseende”) för att cykla landsvägen tillbaks.
Cyklingen upp till Knösen, som är Bjäres högsta punkt dryga 200 m öh., splittrade gruppen. De främsta hittade den cyklingsbara vägen upp, några hamnade på den svåra vägen och fick le/bära cyklarna en bit, medan ett gäng stannade och bistod Gösta som lyckats få bakväxeln att separera från ramen. På något för mig oförståligt sätt lyckades det att reparera cykeln (som sedan överlevde hela den resterande turen) och efter en stund var vi åter samlade på toppen.
Nu var det tid för Tomas att avvika. Han sa dock ”på återseende” då han ämnade återansluta efter en sent påkommen släktfotografering som störde den sedan länge planerade Bjäreturen.
Vi var nu 27 kvar som tog oss an den minst sagt tekniska nerfarten mot Hovs Hallar. Omväxlande näst intill ocyklingsbar terräng blandat med de mest underbara avsnitt. Höga rasbranter på upp till 30m sätter extra krydda på upplevelsen.
Efter HovsHallar började punkteringarna. Många taggbuskar samt cykling på stora stenområden med handbollsstora lösa stenar medförde punkteringar för både Asko och Peter. Efter att ha genat lite anlände jag med punkteringsgänget 20 min sent till Torekov där övriga redan satt och fikade.
Klockan var nu 14.00 och det tar normalt 2 timmar till HåleHallstugan som stängde kl16.00 ! Vi beslöt att ta landsvägen bort till Greviebackar för att göra ett försök att hinna i tid. Medan Ola och Jens i motvinden puttade på en del med trötta ben, spenderade jag sträckan med att per telefon försöka få stugan att hålla öppet lite längre. När detta inte gick pga tidsbrist för stugvärden, lyckades det att få låna nycklarna för att sen ha självbetjäning med våfflor.
Just som vi delat in oss i landsvägs gäng som skulle köra förbi Grevie backar och de som skulle trampa över backarna svängde Tomas in på parkeringen i Killebäckstorp med sin bil. Alla utom Ola, som väntade på medan Tomas svidade om från finkläderna, cyklade iväg åt resp håll, då vi nu började få ont om tid. När sedan Kristoffers bakväxel ryckes loss av en Enebuske såg det ut av vara kört med våfflorna.
Medan ombyggnad till single-speed påbörjades gjorde jag, Jens, Håkan och Bertil ett sista försök att nå stugan innan stängningsdax för att få tag i nycklarna. Medan vi fick dagens intensivpass i den långa klättringen upp på åsen och Hålehallstugan, så lotsade Tomas de resterande via skogsväg alt. asfalt rätt väg mot det hägrande målet.
Kl 16.01 sladdade jag , Jens och Håkan (Bertil hade halkat på efterkälken och idkade nu orientering i skogen J) in på grusplanen framför Hålehallstugan och mötte då stugvärden i dörren. Snacka om tajming ! Det visade sig dock att vi inte behövt ha så bråttom och det var här Partik Stolz på nytt kom in i bilden.
Han stod nu och lagade våfflor för fullt inne i stugan ! Efter att ha anlänt Margretetorp hade han med sin fru spenderat dagen med min familj vilket inneburit att han fortfarande var i krokarna. Efter alla mina tidigare samtal och min sambo, Anna´s, friluftsfrämjande kontakter hade dessa löst allt på bästa sätt.
Således satt en stund senare en hel hop glada, hungriga och lite trötta MTB-cyklister och frossade i våfflor.
Då Asko, Jörgen, Mattias och Kristoffer tagit landsvägen hem pga mekaniska problem och trytande ork, samt Håkan, Erik och Bertil i princip bara vänt i stugan, var vi nu 21 st som stod i skymningen utan för stugan och skulle starta vår hemfärd till Margretetorp.
I tät formering tog vi de sista 8 km via stigar och grusvägar tillbaks. En mörkercykling som skulle lämpat sig utmärkt med pannlampa , med sådana hade ingen av oss. Nu blev det en försiktig men ganska spännande väg hem.
Hoppas och tror att alla fick en minnesvärd dag i det NordVäst-Skånska landskapet och att åtminstonne några fått mersmak och hänger på fler turer.
Mvh / Lars
