[RR] Farbröder på södra Bogesund
Jaha, det blidde bara Hep och jag som ville sällskapa i gubbtempo på södra Bogesund lördagen 20:e juli trots fenomenalt sen men tjusig inbjudan i happykalendern http://happymtb.org/forum/read.php/1/2183012
Dagen till ära hade Hep bestämt sig för att i väntan på min ankomst göra något ANNAT än att ha sönder sin egen cykel. Det var bra, gjorde att vi kom iväg rätt skapligt från Vaxholm. Tråkig landsväg upp till slottet och sedan iväg på stora slottsrundan efter att ha tankat vatten nere på STF-vandrarhemmet i slottsparken.
Idag hade vi bestämt oss för att skita i norra Bogesund och försöka maxa tiden på jakt efter "Le Fleau" på de sydligare stigarna som vi fick smaka för ett par veckor sedan. Somliga pojkvaskers som hänger här på happy tycker att man skall hinna med både norra och södra men se det tycker vi gamlingar är rent nys.
I slutänden såg vår runda ut så här:
På väg norrut mot viken så fick vi smakprov på de meterhöga nässlorna som bara nådde 90cm förra besöket. Mmmmm....
Upp till Ellboda och genvägen via Söderby där kossorna log i mjugg åt oss. Hep fotade en hest som var rejält räddhågsen. Grusväg till Träsksjön där vi hakade på stortallsrundan söderut för att hitta den där torrfuran. Skönt sug i låren efter lång uppförsbacke och psykning av rådjur som först efter tre sekunders stirrande fattade att han inte var osynlig.
Cykel mot RIKTIGT TRÄD
Rätt imponerande faktiskt, det måste vi nog erkänna...
Vissa blev riktigt tagna av tallens allvar
Härligt ljus letade sig ner genom barrverket
Vidare västerut via lång och härlig nedförsbacke från tallen, den satt fint redan första försöket och man blev nästan lite sugen på att trampa upp igen för att få ny repa. Men sånt gör inte farbröder.
Farbröder cyklar istället över ängar
Hep i stilstudie, se vilken fin kadens han har här
Här lurade jag min färdkamratsfarbror att stanna och fotografera. Det fanns till exempel sådana här roliga och snälla tistlar:
Diskussionen gick het kring de gamla ramsorna man lärde sig i lågstadiet, i syfte att komma ihåg vilket sädesslag som var vilket.
Vi enades i alla fall att det var råg vi såg (eftersom vete har inget plete och korn har långa horn)
Råg går att fota med blixtljus också
Henrik är en riktig fotograf men utan riktig kamera med sig. Det hindrar honom inte att rycka upp sin telefon och ta bilder med den.
Så här ser han typiskt ut när han slutar trampa och börjar fota
Jag vet inte hur jag såg ut när jag fotade bilden nedan men det var ganska exakt då som fotograf-Hep började kommentera att jag betedde mig som en riktig nörd. Cykelnörd eller fotonörd vet jag inte, kanske inte spelar så står roll. Vi kanske kan reda ut det i fotobögtråden? :P
Utsikten från kvarnberget missade vi förra gången
Den mer klassiska bilden uppifrån kvarnberget ser ut i stil med denna.
Vi konstaterade att nerfarten från kvarnberget mot fjärden nog måste klassas som en 4:a enligt Arons bok. Alltså ungefär samma gradering som den skulle ha i en klätterförare när man tog den nerifrån och upp (utan cykel).
Bland det bästa med kvarnberget är att det är byggt för cyklister
Lunchmackor på berget i lä och sedan ner den vanliga vägen (en 2:a) och vidare mot Askrikefjärden. Det är fina stigar hela vägen här! Ett hett tips är att ta på långbyxor när man kommer till första fårhagen. Det gjorde jag men inte farbror Hep, som istället tyckte det var bättre att yla varje gång han blev attackerad av hallon/nässlor/tistlar/ANNAT. Jag sympatiylade lite men det var inte önskvärt fick jag snabbt besked om.
På vägen ut mot Västerhaga fyr är det inte bara beskedliga enmetersnässlor som försöker göra livet surt för cyklister. Nä, där har någon ställt en Slånbärsjävlarbuske mitt i flowigaste singletracken. Vilket påfund, man är glad varje gång man passerar med livet i behåll.
Om man inte har tagit kål på sig själv i snåret så kommer man ända ut på klippan där fyren står. Vädret inte fantastiskt när vi kom ut där men alltid lite fint med vattenkontakt och en stund av stillhet för inre meditation.
Så här muntert har vi farbröder det när vi cyklar - varför vill inte fler komma med?
Hep tyckte att det var mycket myror ute på klippan och vi förstod varför när vi blickade tillbaka mot vindskyddet innanför klipporna. En skaplig myrstack.
Visa din cykel mot ANNAT
Vidare österut på rejält lättcyklade stigar och valde att köra grusvägen fram till campingen. Vid campingen kan man beundra schyssta husvagnar som står på trädäck som vi inte lyckades lista ut om man hyr eller har med sig.
Men man kan även fylla på vattenflaskorna här
Man måste dock smyga lite, vattnet är bara till för små asiatiska flickor
Från campingen mot slottet är det väldigt lättcyklat, största hindret är meterhöga stickiga växter och ett knippe djävulsslånbär. Man kan cykla fort här, det går även att öva sig att slipstreama cyklisten framför. Fegade dock ur när jag var nere på 20-30 cm...
Men det kan gå lugnt och fint också, i alla fall i slånbärsdjungeln
Framme vid badplatsen nedan slottet så bestämde vi oss för att prova blå leden in till pålsundsbron. Det var ett bra val, det var trevliga stigar omvartannat i tallmo, ekhagar och lövskog. Vid Tenöbadet kan man köpa glass men vi bestämde oss för att lägga allt sådant krut väl framme i vaxholm city.
Blå leden slutar eller börjar vid pålsundsbron, en gömd liten förskrämd skylt avslöjar var man skall åka in.
Här fick jag sitta och vänta lite, passade på att ta en bild på bron
Detta eftersom fotografen hittade något ANNAT att fotografera
Väl inne i Vaxholm tryckte vi in oss på hotellets uteservering. Det är då man hittar bevis på att man tydligen försökt ta med sig lite väl mycket minnen hem från skogen.
En bit tall
Hotellet i vaxholm serverar en RIKTIGT bra strömming. Med risk för att bli klassad som facebookare förnedrade jag mig själv genom att börja fotografera maten. Men som vi konstaterade, lika patetiskt som det är att lägga in matfoton på facebook, lika LIVSVIKTIGT är det att dokumentera aktuell afterbike till sin RR på Happy.
Afterbikeströmming
Härlig dag till ända, och vi kan bara konstatera att Bogesund är riktigt trevligt! Vi kommer tillbaka och den gången tror jag till och med Hep kommer ha långbyxor.
Dagen till ära hade Hep bestämt sig för att i väntan på min ankomst göra något ANNAT än att ha sönder sin egen cykel. Det var bra, gjorde att vi kom iväg rätt skapligt från Vaxholm. Tråkig landsväg upp till slottet och sedan iväg på stora slottsrundan efter att ha tankat vatten nere på STF-vandrarhemmet i slottsparken.
Idag hade vi bestämt oss för att skita i norra Bogesund och försöka maxa tiden på jakt efter "Le Fleau" på de sydligare stigarna som vi fick smaka för ett par veckor sedan. Somliga pojkvaskers som hänger här på happy tycker att man skall hinna med både norra och södra men se det tycker vi gamlingar är rent nys.
I slutänden såg vår runda ut så här:
På väg norrut mot viken så fick vi smakprov på de meterhöga nässlorna som bara nådde 90cm förra besöket. Mmmmm....
Upp till Ellboda och genvägen via Söderby där kossorna log i mjugg åt oss. Hep fotade en hest som var rejält räddhågsen. Grusväg till Träsksjön där vi hakade på stortallsrundan söderut för att hitta den där torrfuran. Skönt sug i låren efter lång uppförsbacke och psykning av rådjur som först efter tre sekunders stirrande fattade att han inte var osynlig.
Cykel mot RIKTIGT TRÄD
Rätt imponerande faktiskt, det måste vi nog erkänna...
Vissa blev riktigt tagna av tallens allvar
Härligt ljus letade sig ner genom barrverket
Vidare västerut via lång och härlig nedförsbacke från tallen, den satt fint redan första försöket och man blev nästan lite sugen på att trampa upp igen för att få ny repa. Men sånt gör inte farbröder.
Farbröder cyklar istället över ängar
Hep i stilstudie, se vilken fin kadens han har här
Här lurade jag min färdkamratsfarbror att stanna och fotografera. Det fanns till exempel sådana här roliga och snälla tistlar:
Diskussionen gick het kring de gamla ramsorna man lärde sig i lågstadiet, i syfte att komma ihåg vilket sädesslag som var vilket.
Vi enades i alla fall att det var råg vi såg (eftersom vete har inget plete och korn har långa horn)
Råg går att fota med blixtljus också
Henrik är en riktig fotograf men utan riktig kamera med sig. Det hindrar honom inte att rycka upp sin telefon och ta bilder med den.
Så här ser han typiskt ut när han slutar trampa och börjar fota
Jag vet inte hur jag såg ut när jag fotade bilden nedan men det var ganska exakt då som fotograf-Hep började kommentera att jag betedde mig som en riktig nörd. Cykelnörd eller fotonörd vet jag inte, kanske inte spelar så står roll. Vi kanske kan reda ut det i fotobögtråden? :P
Utsikten från kvarnberget missade vi förra gången
Den mer klassiska bilden uppifrån kvarnberget ser ut i stil med denna.
Vi konstaterade att nerfarten från kvarnberget mot fjärden nog måste klassas som en 4:a enligt Arons bok. Alltså ungefär samma gradering som den skulle ha i en klätterförare när man tog den nerifrån och upp (utan cykel).
Bland det bästa med kvarnberget är att det är byggt för cyklister
Lunchmackor på berget i lä och sedan ner den vanliga vägen (en 2:a) och vidare mot Askrikefjärden. Det är fina stigar hela vägen här! Ett hett tips är att ta på långbyxor när man kommer till första fårhagen. Det gjorde jag men inte farbror Hep, som istället tyckte det var bättre att yla varje gång han blev attackerad av hallon/nässlor/tistlar/ANNAT. Jag sympatiylade lite men det var inte önskvärt fick jag snabbt besked om.
På vägen ut mot Västerhaga fyr är det inte bara beskedliga enmetersnässlor som försöker göra livet surt för cyklister. Nä, där har någon ställt en Slånbärsjävlarbuske mitt i flowigaste singletracken. Vilket påfund, man är glad varje gång man passerar med livet i behåll.
Om man inte har tagit kål på sig själv i snåret så kommer man ända ut på klippan där fyren står. Vädret inte fantastiskt när vi kom ut där men alltid lite fint med vattenkontakt och en stund av stillhet för inre meditation.
Så här muntert har vi farbröder det när vi cyklar - varför vill inte fler komma med?
Hep tyckte att det var mycket myror ute på klippan och vi förstod varför när vi blickade tillbaka mot vindskyddet innanför klipporna. En skaplig myrstack.
Visa din cykel mot ANNAT
Vidare österut på rejält lättcyklade stigar och valde att köra grusvägen fram till campingen. Vid campingen kan man beundra schyssta husvagnar som står på trädäck som vi inte lyckades lista ut om man hyr eller har med sig.
Men man kan även fylla på vattenflaskorna här
Man måste dock smyga lite, vattnet är bara till för små asiatiska flickor
Från campingen mot slottet är det väldigt lättcyklat, största hindret är meterhöga stickiga växter och ett knippe djävulsslånbär. Man kan cykla fort här, det går även att öva sig att slipstreama cyklisten framför. Fegade dock ur när jag var nere på 20-30 cm...
Men det kan gå lugnt och fint också, i alla fall i slånbärsdjungeln
Framme vid badplatsen nedan slottet så bestämde vi oss för att prova blå leden in till pålsundsbron. Det var ett bra val, det var trevliga stigar omvartannat i tallmo, ekhagar och lövskog. Vid Tenöbadet kan man köpa glass men vi bestämde oss för att lägga allt sådant krut väl framme i vaxholm city.
Blå leden slutar eller börjar vid pålsundsbron, en gömd liten förskrämd skylt avslöjar var man skall åka in.
Här fick jag sitta och vänta lite, passade på att ta en bild på bron
Detta eftersom fotografen hittade något ANNAT att fotografera
Väl inne i Vaxholm tryckte vi in oss på hotellets uteservering. Det är då man hittar bevis på att man tydligen försökt ta med sig lite väl mycket minnen hem från skogen.
En bit tall
Hotellet i vaxholm serverar en RIKTIGT bra strömming. Med risk för att bli klassad som facebookare förnedrade jag mig själv genom att börja fotografera maten. Men som vi konstaterade, lika patetiskt som det är att lägga in matfoton på facebook, lika LIVSVIKTIGT är det att dokumentera aktuell afterbike till sin RR på Happy.
Afterbikeströmming
Härlig dag till ända, och vi kan bara konstatera att Bogesund är riktigt trevligt! Vi kommer tillbaka och den gången tror jag till och med Hep kommer ha långbyxor.
