[RR, lvg] Julkalender - Ett udda cykelår (Alla luckor öppnade)

[GoranS]

Blev ett ovanligt år för min del, inte minst i cykelhänseende. Initialt hade jag planer som hade kunnat generera en väldigt omfattande julkalender. Sen ändrades det hela till att kännas som att det inte alls skulle finnas material till att skapa en kalender av. I slutänden räddades dock mitt cykelår delvis så jag beslutade mig för att trots allt göra ett försök.

Kommer förhoppningsvis att öppnas en prologlucka under dagen. Denna kommer att ge en kort beskrivning av mitt cykelår fram till dess att själva RR-delen kommer igång. Den kommer att vara uppdelad med ett nytt inlägg varje dag (=en lucköppning).

Öppnade luckor (fylls på vartefter luckorna öppnas)

Lucka 24: https://happyride.se/forum/read.php/1/3658313/3667589#msg-3667589 - Kato Drys - Larnaca
Lucka 23: https://happyride.se/forum/read.php/1/3658313/3667518#msg-3667518 - Zygi
Lucka 22: https://happyride.se/forum/read.php/1/3658313/3667062#msg-3667062 - Pano Platres - Kato Drys
          https://happyride.se/forum/read.php/1/3658313/3667063#msg-3667063     forts.
Lucka 21: https://happyride.se/forum/read.php/1/3658313/3666458#msg-3666458 - Pano Panagia - Pano Platres
          https://happyride.se/forum/read.php/1/3658313/3666575#msg-3666575 - Limassol
Lucka 20: https://happyride.se/forum/read.php/1/3658313/3666122#msg-3666122 - Lasa - Pano Panagia
Lucka 19: https://happyride.se/forum/read.php/1/3658313/3665608#msg-3665608 - Kato Pyrgos - Lasa
Lucka 18: https://happyride.se/forum/read.php/1/3658313/3665239#msg-3665239 - Oíkos - Kato Pyrgos
Lucka 17: https://happyride.se/forum/read.php/1/3658313/3664913#msg-3664913 - Troodos - Oíkos
Lucka 16: https://happyride.se/forum/read.php/1/3658313/3664512#msg-3664512 - Olympos
          https://happyride.se/forum/read.php/1/3658313/3664513#msg-3664513     forts.
Lucka 15: https://happyride.se/forum/read.php/1/3658313/3663970#msg-3663970 - Adelfi, Troodos
Lucka 14: https://happyride.se/forum/read.php/1/3658313/3663934#msg-3663934 - Peristeróna, Lagouderá
Lucka 13: https://happyride.se/forum/read.php/1/3658313/3663501#msg-3663501 - Machariras, Odou, Politikó
          https://happyride.se/forum/read.php/1/3658313/3663502#msg-3663502     forts.
Lucka 12: https://happyride.se/forum/read.php/1/3658313/3663104#msg-3663104 - Stavrovouni
Bonus:    https://happyride.se/forum/read.php/1/3658313/3662703#msg-3662703 - Start på nästa resa
Bonus:    https://happyride.se/forum/read.php/1/3658313/3662480#msg-3662480 - Nice (ej cykel) + hemfärd
Lucka 11: https://happyride.se/forum/read.php/1/3658313/3662462#msg-3662462 - Villefranche + omnejd
Lucka 10: https://happyride.se/forum/read.php/1/3658313/3662031#msg-3662031 - Madone d'Utelle
          https://happyride.se/forum/read.php/1/3658313/3662067#msg-3662067     forts.
Lucka 9:  https://happyride.se/forum/read.php/1/3658313/3661641#msg-3661641 - Aspremont
Lucka 8:  https://happyride.se/forum/read.php/1/3658313/3661275#msg-3661275 - Mont Vial
          https://happyride.se/forum/read.php/1/3658313/3661475#msg-3661475     forts.
Bonus:    https://happyride.se/forum/read.php/1/3658313/3661175#msg-3661175 - Nice (ej cykel)
Lucka 7:  https://happyride.se/forum/read.php/1/3658313/3661052#msg-3661052 - Col de Tende
          https://happyride.se/forum/read.php/1/3658313/3661115#msg-3661115     forts.         
Lucka 6:  https://happyride.se/forum/read.php/1/3658313/3660744#msg-3660744 - Col de Valferrière
Lucka 5:  https://happyride.se/forum/read.php/1/3658313/3660309#msg-3660309 - Montagne de Doublier
Lucka 4:  https://happyride.se/forum/read.php/1/3658313/3659945#msg-3659945 - Col de la Madone
Lucka 3:  https://happyride.se/forum/read.php/1/3658313/3659645#msg-3659645 - Col de Braus
Lucka 2:  https://happyride.se/forum/read.php/1/3658313/3659256#msg-3659256 - L'Authion / Col de Turini
          https://happyride.se/forum/read.php/1/3658313/3659257#msg-3659257     forts.
Lucka 1:  https://happyride.se/forum/read.php/1/3658313/3658817#msg-3658817 - Col d'Eze
Prolog:   https://happyride.se/forum/read.php/1/3658313/3658446#msg-3658446

Länkar till mina tidigare julkalender-RR:ar
2015: https://happyride.se/forum/read.php/1/2836639
2017: https://happyride.se/forum/read.php/1/3265503
2018: https://happyride.se/forum/read.php/1/3457173

Disclaimer
Jag har inte obegränsat med tid till detta så ta det hela för vad det är, både vad det gäller språk, struktur och upplägg. Jag använder typiskt rätt många bilder då det oftast är lättare att ge någon form av känsla för landskapen bildmässigt än i skrift. Är dock ingen mästerfotograf och många bilder är tagna utan speciellt mycket eftertanke så bilderna gör inte alltid landskap och omgivningar rättvisa.

 

[Kashew]

Kul med tradition, lets go

 

[DanielS]

Fantastiskt, dina RR:S brukar vara mycket läsvärda, det här ser vi fram emot!

 

[Bikzz]

Äntligen !

 

[DeLiQ]

Underbart. Det här är en mycket trevlig tradition du skapat. :-)

 

[GoranS]

Inleder kalendern med en helt bildlös prolog. Den ger lite bakgrund till resten och förklarar också delvis trådens titel. En del har redan rapporterats i andra trådar och jag har då bara gett en kortfattad sammanfattning och länkat till den mer fullödiga utläggningen i ämnet.

Året började cykelmässigt som vanligt med en del nötande i vardagsrummet framför TV:n under vintern.

Utepremiären begicks 23:e mars vilket är rätt normalt för mig. Veckan efter kom första längre turen, Södertäljes 20-milare. Försökte hänga på snabbisarna men det sprack efter 13 mil. Kantvind över Mörkö mördade det sista av mina ben. Snabbare stopp än tätgänget i Trosa gjorde att jag och några andra blev omkörda av dem på utfarten därifrån. Ingen chans att haka på utan det blev att sega sig tillbaka till Östertälje i sakta mak. https://happyride.se/forum/read.php/1/3516272/3521767#msg-3521767

Helgen därpå var det dags för en ny misshandel av benen i form av Täbys 20-milare. Möllebornarna mfl såg till att det sprack någon mil innan Uppsala vid detta tillfälle, d.v.s. det höll ungefär en mil till jämfört med föregående vecka. Blev en andragrupp som gemensamt slet i motvinden hem från Uppsala. https://happyride.se/forum/read.php/1/3457173

Blev av någon anledning bara ytterst få kvällsrundor utan huvuddelen av vardagscyklingen blev i form av pendlingscykling. En ganska torr vår gjorde dock att det bara undantagsvis blev tåget för solskenscyklisten (=jag).

Två veckor efter Täbys 20-milare var det dags för Södertäljes 30-milare. Vädret var kanon och ner till vändningen vid Bråviken gick det på i högt tempo och jag insåg att det nog skulle bli tufft att hänga med hela vägen. Sprack bort mot Kolmården, fick en ny chans då gruppen framför gjorde en liten felkörning men efter 20 mil var det kört denna gång. Blev strax därpå parkörning vilket höll i sig in till mål. https://happyride.se/forum/read.php/1/3528602/3533490#msg-3533490

Andra helgen i maj var det dags för årets fjärde brevet, Uppsalas 20-milare, till vilket jag "lurat med" en kollega som aldrig cyklat tresiffrigt antal km. Med en alla-ska-med-grupp som tog det lugnt och fint gick det dock bra och jag har förhoppningar om att kunna få med honom på någon tur nästa år. https://happyride.se/forum/read.php/1/3543720/3545807#msg-3545807

Efter Uppsala-turen blev det ett par veckor med lite mer sporadiskt cyklande då jag låg i slutspurten av planerandet inför det som var tänkt att bli cykelårets höjdpunkt, en fem och en halv veckor lång tur med kreditkortstouring där planen var att utforska bergen i norra Spanien och även ta en sväng in i franska delen av Pyrenéerna. Som rapporterats i https://happyride.se/forum/read.php/1/3574313 gick det dock åt pepparn redan den första cykeldagen då jag vurpade. Cyklade vidare till första stället med hotell men blev sedan reträtt till Sverige där jag på nationaldagen, tio dagar efter vurpan, opererades för lårbenshalsfraktur. Sommaren blev totalt värdelös med först sex veckor på kryckor där jag bara fick markeringsbelasta och sen någon månad under vilken jag ökade på belastningen och minskade kryckanvändningen. Som sådant gick rehabiliteringen väldigt bra. Hade ett mindre bakslag då jag nästan helt släppt kryckorna men fick öka på användningen lite under en vecka. Bortsett från det kändes det att det gick åt rätt håll och gradvis blev allt bättre.

Första trampandet efter operationen var 20:e juli med fem minuter på spinningcykeln i vardagsrummet, helt utan belastning. Ökade försiktigt på längd och belastning så att jag trampade 30-45 min med relativt modest motstånd de flesta kvällar en månad senare. Hade sen en cykelfri semestervecka på landet. När jag kom hem kände jag att det var dags att testa att cykla utomhus igen. Så, 3:e september skedde första utomhusturen på över tre månader. Knappt två mil med 24 km/h i rullsnitt. Det positiva var dock att det blev absolut inte sämre av trampandet så jag fortsatte att köra en tur de flesta dagar och redan en knapp vecka senare hade jag en femmilstur med 28-29 km/h som rullsnitt på kontot. I den här vevan började tanken väckas på om det kanske skulle kunna gå att få till en höstcykelresa. Innan det hade snarare förhoppningen varit att kunna bränna av lite av årets semester med en resa i december.

Efter mycket velande hit och dit och mejlande med bl.a. hotell så satt jag den 10:e oktober på ett flyg söderut med min cykel. Var inte alls säker på hur det skulle funka med en cykelresa. Hade inte kört längre än 5-6 mil, men jag hade i alla fall kunnat börja trycka på så att jag blev ordentligt andfådd och jag hade inte haft några bakslag. Grundförutsättningen för resan var dock att verkligen lyssna på kroppen och vid minsta tecken på att det blivit för mkt lägga in en eller flera vilodagar, eller i värsta fall helt skippa cyklingen och försöka hitta på stillsammare turistaktiviteter.

 

[GoranS]

Dags att öppna första riktiga luckan.

Planet landade i Nice kvart i tio. Visade sig att bandet för specialbagage var ur funktion och att man istället skulle gå till en dörr mellan band 5 och 6 där specialbagage manuellt skulle levereras ut. Efter en stunds väntan öppnades dörren och några män började lassa ut golfbaggar och barnvagnar. Ingen cykelväska dock. Väntade 5-10 minuter men började sedan förlika mig med tanken på att väskan inte kommit med planet. Gick bort till disken för hantering av bagageärenden och frågade. Han jag pratade med sa att det var något bagage som han hade rapport om inte hade kommit med, men att det inte var någon cykel. Vi började fylla i en felanmälan, men hann inte ens fylla i hela innan dörren på nytt öppnades och jag till min lättnad såg en väska som väldigt mycket såg ut som min. Visade sig också vara min väska.

Knallade sen till taxikön och det stod en rad med bilar så det är bara att hoppa in. Chauffören visade sig ha lite koll på cykel och han verkade väldigt entusiastisk över att Nice ska ha Grand Depart på TdF 2020. Han hann också peka ut var tempoetappen upp till Col d'Eze startar (ofta använd på Paris-Nice) samt gatan där Lance Armstrong hade en lägenhet då han huserade i trakterna.

Då jag vid elvasnåret kom fram till hotellet i Villefranche-sur-Mer, några km öster om Nice, var rummet som väntat inte klart. Kunde dock lämna resväska och cykelväska där medan jag knallade runt lite i den minst sagt kuperade byn.

När jag klockan ett kom tillbaka hade dock mannen som jag pratat med tidigare på hotellet ersatts med en äldre kvinna (som senare visade sig vara hans moder). Hon var ungefär lika dålig på engelska som jag är på franska. Lyckades dock trots denna språkförbistring checka in.

Efter att ha packat upp gick jag ner till innergården och monterade ihop cykeln. Stod några andra cyklar där och dessutom en fotpump som jag var fräck nog att låna för att öka trycket lite i däcken.

Gick sen upp och gjorde mig i ordning för en liten eftermiddagstur. Starta med att cykla upp genom byn till en lite större väg vid Col de Villfranche. Var ganska brant upp genom byn. Gissar att det maxade på runt 15%. Fortsatte sedan en mindre väg upp genom bostadsområden på sluttningen.

Vid Col des Quatre Chemins tog jag en lite större men ganska sparsamt trafikerad väg upp till Col d’Eze (500 möh).

Tog strax efter passet en lite väg upp till vänster och fortsatte knappt 200 höjdmeter ytterligare upp till det att vägen slutade vid en parkering med fin utsikt ner mot kusten.

Satte på mig västen och gav mig neråt. Tog det väldigt försiktigt. Vägen tillbaka ner till avtaget strax efter Col d’Eze var inte så brant. Tog sen en väg ner till själva byn Eze och den var brantare, kurvig och med någon skola som passerades så det gick rätt piano ner där också. Kände att jag inte alls vågade rulla på som jag gjort tidigare utan jag fegade ordentligt. Eze verkade vara ett riktigt turisthål med en massa parkerade bilar utanför byn och någon bom på vägen in. Kändes inte som ett ställe för mig, obeaktat att man inte verkade få cykla där, så jag tog stora vägen från Eze mot Nice. Ganska mkt trafik och här och var en del gropar i vägen gjorde att den kändes som att den var något man inte körde om man ville ha trevlig cykling. Bilisterna kändes dock hänsynstagande så jag upplevde det inte som farligt. Mer att man var tvungen att verkligen vara alert hela tiden.

Kom tillbaka så att jag fick en del av den branta inledningsbacken tillbaka sista biten till hotellet. Då gatorna är trånga är många enkelriktade så det blev inte helt samma väg.

 

[gabbeon]

Whoa, det här blir bra! Cykelsuget på topp, och gula huset i gränden är grädde på moset.

 

[Bikzz]

Kul ! Jag har svaga minnen från längesen från Villefrance-sur-Mer, jag bodde där flera månader som tonåring. Och som sagt det var väl där som Lance A tränade & racade uppför med Tyler H - läste boken. Fina bilder.

 

[Freddie L]

Underbart! Bara att byta ut lilla telefonen mot stora paddan innan man klickar in på dina RRs och kalender, fina bilder!

 

[GoranS]

Kom iväg strax efter åtta och tog kustvägen in till Nice.

Hade gått att tjäna en km genom att cykla över Col de Villefranche men med något hundratal höjdmeter extra och dessutom lite brant. Kändes som en onödig grej då jag var rätt osäker på hur det skulle komma att gå. Mötte en massa cyklister som var på väg ut från Nice.

Nice visade sig ha organiserat sina trafikljus så att när man fått grönt vid ett trafikljus är det ungefär 10% chans att komma förbi nästa trafikljus. Och det finns mpnga trafikljus. Första milen tog fyrtio minuter trots att det var tämligen platt. Efter ett tag lugnade trafiken ner dig. Passade på och plockade av mig västen som jag haft på mig inledningsvis. Strax efter, eller möjligen i, la Pointe tog jag av mot l’Escarène och det började luta lite mer konstant emot. Sista biten upp till Col de Nice på 400 möh var det några serpentiner.

Fick sen en kort utförskörning ner till l’Escarène där det blev dags att besluta sig för vad jag skulle göra denna dag. Hade två möjligheter, antingen att åka mot Col de Braus (strax över 1000 möh) eller fortsätta norrut och mot lite högre höjder. Då det var klarblå himmel och prognoserna inte talade om annat än molntussar kändes det bra att utnyttja tillfället så jag tog det senare alternativet.

Efter 6-7 km nådde jag Lucéram.

I övre delen av byn grenade sig vägen. I princip kunde jag ta vilken som då båda ledde upp mot Col de Turini (de sammanstrålar någon mil före passet. Jag har dock inbillat mig att den östligare vägen skulle vara roligare att klättra så jag var inställd på att ta den. Dessutom tror jag att det är där touren kommer att åka ner på etapp 2 nästa år. detta visste jag dock inte när jag var där. I vägskälet satt en skylt.

Vet inte varför men där och då fick jag för mig att det var den 14:e och då klockan var halv elva föreföll det som det var risk att vägen var avstängd. Funderade en stund och beslöt mig sedan att ändå chansa på att ta den vägen. Genom att det bara var begränsade tider avstängningen gällde kunde vägen inte ha rasat. Tänkte att det kanske gick att ta dig förbi om de höll på och jobbade och i värsta fall fick jag väl vända. Var ytterst begränsat med trafik.

Passerade efter ett par km vad jag tror var en varning för vägbom. Såg dock aldrig någon sådan så ev. misstolkade jag informationen. Efter 4-5 km kom jag upp till ett ställe där det stod koner över vägbanan. Fortsatte upp. Några hundra meter senare kom jag till arbetet som bestod av ett par bilar som stod parkerade och någon maskin med slangar. Ett par män gick på slänten ovanför medan tre satt på stenarna vid sidan av vägen och snackade. Tror de uppe på sluttningen med några maskiner försökte se till att det inte låg några lösa stenar. En av de sittande männen reste sig och sa ngt på franska som jag tolkade som att vägen var stängd. Frågade på engelska om det inte gick att fortsätta med cykel. Fick inget riktigt svar. Däremot började de snacka om allemange, anglais och ngt mer. Tolkade det som att de ville veta var jag kom ifrån. Sa Sweden och de sa ngt på franska som jag tolkade som svensk så jag sa yes. De skrattade, tittade på varandra, snackade lite och vinkade att jag kunde fortsätta. Sa merci och trampade iväg uppför så de inte skulle hinna ändra sig. Passerade ett vägskäl vid Pas de l'Escous.

Kom sen in på ett parti av vägen som var en blandning av kurvor och serpentinkurvor uppblandat med några böjar.

En bit upp hörde jag bilmotorer som varvades rätt hårt. Mötte kort därpå ett tjog eller fler sportbilar på väg nerför. De lär ha fått lite träning på rattvridande på den vägen!

Bortsett från dessa var det bara några enstaka bilar innan jag kom upp till där de två vägarna sammanstrålade. Kom strax därpå en lite mindre by Peira Cava. Gick in på ett café och fick mig en cola innan jag fortsatte. Ganska fin utsikt västerut.

Bortsett från en kilometer med runt 7% lutning var det inte några större problem höjdprofilmässigt upp till Col de Turini (1607 möh). Dock var det ett 7 km långt avsnitt där de slängt ut grus på vägen då det blev till att ta det rätt piano även om en hel del av gruset hade sprätts åt sidan och en del sannolikt tryckts ner i gropar i asfalten. Själva passet var oansenligt och inte speciellt spektakulärt.

Klockan var kvart i ett då jag nådde passet. Då planen var att på det stora hela ta samma väg tillbaka bedömde jag att det fanns tid att åka upp 4 km ytterligare och sen åka en runda på 9 km i trakterna av l’Authion (topp på 2075 möh). På vägen upp till rundan passerade jag en mindre skidanläggning. Själva rundvägen var enkelriktad.

Passade även på att ta en bild på mig själv:

Vägen hade tydligen anlagts under andra världskriget och var smal och inte i toppskick men då den var sparsamt trafikerad och enkelriktad var det inga större problem. Det fanns här och var lämningar av byggnader från kriget och även något fordon.

Initialt gick vägen utför en del, men efter en ordentlig högerkurva började det gå uppför.

Utsikten var sannerligen inget att klaga på.

Lutade på rätt skapligt uppför.

Fortsättning i nytt inlägg då alla bilder inte får plats i ett inlägg.

 

[GoranS]

Fortsättning av lucka 2.
På väg upp stötte jag på några kor och kalvar. De visade sig lyckligtvis vara fredliga.

Uppe vid L'Authion fanns också rester av byggnader.

Precis när jag kom upp till vägens högsta punkt började moln dra in över berget från andra sidan.

En bild österut som också visar lite av vägen jag kom upp.

Satte åter på mig väst, armvärmare och knävärmare vilka tidigare plockats av och gav mig iväg för att fullborda rundturen. Hittade en ko som ratat vegetabilier och istället gått över till en murbruksdiet.

En bild på en motorcyklist nere på vägen jag tidigare cyklat på.

Såg sen lite hotfullt ut och jag var rädd för att det skulle bli en utförskörning i moln.

När jag kom ner till stället där rundan däruppe var fullbordad såg jag dock att det låg en väldigt tydlig gräns med klart väder på ena sidan och molnigt på andra.

Lyckligtvis besannades inte mina farhågor om molncykling utan jag klarade mig undan. På partiet med lösgrus efter Col de Turini (samma väg som jag åkt upp) tog jag det väldigt försiktigt. Hade ingen som helst lust att köra omkull. Försökte ta en bild på vägen, men det är nästan omöjligt att fånga hur det såg ut i verkligheten. Man kan dock ana att det är små vallar i gruset.

I Peïra Cava låg något som jag tror är en gammal kasernbyggnad.

Strax efter Peïra Cava fortsatte jag höger där vägen grenade sig och där jag tidigare kommit upp från vänster. Denna väg ner till Lucéram visade sig bitvis vara brantare än den vägen jag körde upp. Några bilder från nerfärden.

I Lucéram passade jag på att fylla på flaskorna innan jag fortsatte neråt samma väg som jag åkt upp dit tidigare på dagen. Blev en kort backe upp från L'Escarène upp till Col de Nice. Då jag i trakterna av Drap hade det blivit såpass varmt att det var läge att stanna och dra av mig västen. Då kom en cyklist som kört om mig ganska högt upp. Han hade nog stannat och fikat någonstans längs vägen för jag höll sannerligen ingen våldsam fart utför. Cyklade ikapp honom och la mig några meter bakom. Efter ett tag fortsatte han framåt där jag skulle svänga av för att komma över floden. Då jag beslutade mig för resan bara någon vecka innan jag åkte hade jag inte hunnit reka väg lika noga som jag normalt försöker göra utan det blev lite av att försöka åka ungefär omvänt jämfört med vad jag åkt på utvägen.

När jag kom ner i Nice drabbades jag dock av en del enkelriktningar vilket gjorde att jag i slutänden kom att cykla över Col de Villefranche istället för kustvägen som jag tänkt.

Var tillbaka vid hotellet strax före sex lite mer än en halvtimme innan solnedgång och nästan en timme innan det blev mörkt vilket kändes som helt lagom. Var mycket nöjd med dagen som visserligen gått i mycket måttligt tempo (inte fullt 16 km/h i rullsnitt) men där jag inte besvärats av (den tidigare) skadan annat än att form var kass och det skadade benet säkert var svagare än det andra.

Karta och höjdprofil för turen:

 

[Ulf L.]

Tack för läsningen, ser fram emot nästa lucka!

 

[Miss Lycka 2.0]

Du verkar ha imponerande vader. Är det sprintträningen i Falun som har gett dessa stubbar?

 

[TBy]

Tack för läsningen, ser fram emot nästa lucka!

Instämmer!

 

[GoranS]

Du verkar ha imponerande vader. Är det sprintträningen i Falun som har gett dessa stubbar?

Sprintträning i Falun?

 

[Miss Lycka 2.0]

Ja, velodromträning. Det utför spurtare/sprinters rätt ofta.

 

[GoranS]

Ja, velodromträning. Det utför spurtare/sprinters rätt ofta.

Aldrig varit där. Och min accelerationsförmåga är i stil med en segelbåts.

F.ö. är det nog mer förvanskning i skuggan som gör att vaderna ev ser kraftiga ut än att det verkliga omfånget skulle vara speciellt imponerande.

 

[Vippen]

Mycket fin tradition detta, jag läser med stort nöje!

 

[Jacoba]

Favorit RR! Sen gillar jag att du inte gör som netflix och släpper hela serien på en gång. :)

Morgonmys med kaffe och dina RR är ritualiserat decembermys.

 

[GoranS]

Favorit RR! Sen gillar jag att du inte gör som netflix och släpper hela serien på en gång. :)

Nej, släppa hela julkalendern på en gång skulle dels vara förfelat och dels skulle det vara rätt jobbigt att sitta med typ 30 inlägg i editeringsläge samtidigt och i snabb sekvens posta dem. ;-)

 

[lundatok]

Tack, jättehärlig läsning nu med en 5 dagars bebis på armen och insikten att cyklingen blir minimal nästa år. Ser fram emot nästa lucka!

 

[GoranS]

Tack, jättehärlig läsning nu med en 5 dagars bebis på armen och insikten att cyklingen blir minimal nästa år. Ser fram emot nästa lucka!

Cykelvagn för att hålla cykelabstinensen på rimlig nivå kanske!?

 

[dantor]

Äntligen kalender!

Och roligt att du kom iväg och verkar ha kunnat cykla obehindrat!

 

[lundatok]

Tack, jättehärlig läsning nu med en 5 dagars bebis på armen och insikten att cyklingen blir minimal nästa år. Ser fram emot nästa lucka!

Cykelvagn för att hålla cykelabstinensen på rimlig nivå kanske!?

Ja, det blir det ju, om inte annat på landet. Eller en lastcykel?

 

[desmo]

Tack för att du tar dig tid att skriva!
Och kul att cyklingen fungerar bra efter den olyckliga vurpan.

 

[gsb]

Kom sen in på ett parti av vägen som var en blandning av kurvor och serpentinkurvor uppblandat med några böjar.

Gillart!
Härlig läsning! Nu har man nåt att se fram emot imorgon!

 

[GoranS]

Äntligen kalender!

Och roligt att du kom iväg och verkar ha kunnat cykla obehindrat!

Kan väl utan att spoila alltför mycket konstatera att jag inte drabbades av någon form av värk/smärta relaterat till skadan. Jag tog det dock ännu lugnare än jag normalt gör och jag hade dessutom många korta pauser. T.ex. tog jag som vana att stanna till när jag fotade. Normalt fotar jag ofta i farten när det går uppför (och känns trafikmässigt säkert) men nu gav det bra tillfällen till korta vilopauser. Sen var formen inte direkt god vilket också påverkade farten och därmed också hur långa dagsturer jag klarade av att köra.

 

[GoranS]

Planen för dagen var att ta tåget en bit och sen cykla en tur. Tåget jag tänkt ta skulle avgå 8.14 och jag hade sett ngt om att stationen öppnade kl 8.00. Så jag rullade ner till stationen i god tid innan klockan åtta. Är stängt. När det fortfarande tre minuter över åtta är tvärstängt läser jag på anslaget på dörren och inser att det står ngt om måndag vad det gäller öppettiden som jag trodde var klockan åtta. Skrotar tågplanen och tar till reservplanen istället.

Startar precis samma väg som under gårdagen. Klart mindre trafik då det är lördagmorgon. Flyter lite bättre genom stan. Fortfarande dock en hel del stopp vid rödljus.

En solig och fin morgon var det.

I l’Escarène stannar jag till för att plocka av västen. Är precis ibredvid ett bageri och jag beslutar mig att köpa något till en förmiddagsfika. Är god kommer i butiken som visar sig ha både smörgåsar, bröd och bakverk. Köper en focaccia-artad bulle med parmaskinka, tomat och mozzarella. Får den i en påse så jag beslutar mig för att cykla vidare och stanna på någon solig plats och äta den. Är visserligen också sol utanför bageriet och det finns några bord men det är en del trafik så jag trampar vidare.

Vid en avtagsväg i slutet av byn tog jag höger och cyklade därefter annan väg än under föregående dag. Omedelbart stötte jag på denna skylt:

Visade sig inte vara helt enkelt att hitta bra fikaplats så efter en stund stannade jag till precis före en serpentinkurva där jag kan lägga cykeln vid sidan av vägen. En del trafik men klart mindre än nere i byn. Mackan var riktigt god och med den extra energin fortsatte jag uppför. Blev en hel del fotostopp då jag nästan inte tog någon bild sittandes på sadeln. Detta var medvetet för att tvinga mig att ta pauser. Dessutom har jag fortfarande inte riktigt fått in samma snits som med gamla kameran på att få fram den ur ryggficka och fodral så det känns lite lugnare att stanna till när jag ska fota.

Vägen går in i en dalgång och var lite lagom spektakulär.

Efter att ha passerat en by kom jag in i ett parti med serpentinkurvor.

Lite högre upp får man en fin vy ner mot det kurviga partiet.

Uppe vid passet (Col de Braus) på 1002 möh stannade jag till och drog på mig väst och armvärmare inför utförskörningen. Vid ett fotostopp på vägen ner kommer en karl nerifrån cyklandes uppför i riktigt bra fart. Måste ha varit någon tävlingscyklist och på relativt hög nivå med den farten. Såg dessutom bra ut när han cyklade. I övrigt var det förvånansvärt få cyklister i detta område. Såg några, men med tanke på hur många cyklister jag mött på kustvägen in mot Nice hade jag väntat mig betydligt fler i detta område som inte var så långt från Nice. Men, de höll sig kanske mer kutsnära trots att jag inte tyckte det verkade alls lika roligt som att dra upp i bergen.

Fick fin vy ner mot Sospel.

Nere på kanske 700 möh hade jag ett val. Antingen kunde jag åka ner lite ytterligare till en by och därifrån klättra upp till Mont Barbonnet med någon gammal fästning.

Jag skulle då få åka tillbaka upp och ta av söderut. Eller så kunde jag ta av söderut direkt. Blev efter lite dividerande med mig själv det senare då jag fortsatt var långt ifrån säker hur kroppen skulle komma att funka med cykling flera dagar i rad.

Blev efter avtaget en liten väg som gick på bergssidan av dalen i vars botten stora vägen mellan Sospel och Menton går. Denna väg inkluderar dock en tunnel med cykelförbud så därmed var den väg jag tog den naturliga. Även denna väg hade dock en tunnel men denna var rak och knappast mer än 50 meter och fullkomligen laglig att cykla igenom (tunneln ligger till höger, ungefär mitt på raksträckan i nedre bilden).

Blev därefter utförskörning ner till Menton. Svängde av och åkte in till järnvägsstationen för att se om jag kunde köpa den biljett som jag tänkt köpa på morgonen fast till söndagen istället. Försökte först med biljettautomaten men gav upp då den var fruktansvärt fransk. Man navigerade med en knapp och ett vridhjul. När jag till slut hade kommit fram till betalningssteget försökte jag mata in mitt kort. Vet inte om jag gjorde ngt fel men den hoppade tillbaka till startsidan. Gav upp och gick till biljettkassan som var bemannad av en lite äldre dam. Hon pratade inte så många ord engelska men efter en del missförstånd, troligen åt båda hållen, lyckades jag köpa en t.o.r.-biljett till följande dag. Passade även på att köpa en annan t.o.r.-biljett till måndagen då jag också hade en tur planerad som, åtminstone i mitt dåvarande skick och med tanke på att det inte var ljust så länge inte var rimlig för mig att klara av utan lite tågassistans.

Fortsatte sedan ner till strandpromenaden och följde den västerut.

Då jag inte lyckades skrapa ihop tillräckligt med cykeldagar utomlands detta år för att de skulle räcka till en dag per lucka så kommer jag att dela upp vissa dagar på två luckor. Detta är en sådan och avslutningen på dagsetappen kommer i lucka 4. Karta och höjdprofil för turen kommer även där.

 

[kart]

Alltid lika trevliga reseskildringar 👍

 

[Rock]

Härligt!

 

[emilh]

Tack för härliga RR och bilder!

De där vägarna är no de jag cyklat mest på utanför Sverige, väcker många härliga och ibland plågsamma minnen :)

Lilla loopen du tog uppe på Col du Turini är slutet för sista riktiga gruspartiet på Torino - Nice Rally, bortsett från en liten snutt uppe mellan Col de Braus och Saint Agnes.

 

[GoranS]

Tack för härliga RR och bilder!

De där vägarna är no de jag cyklat mest på utanför Sverige, väcker många härliga och ibland plågsamma minnen :)

Lilla loopen du tog uppe på Col du Turini är slutet för sista riktiga gruspartiet på Torino - Nice Rally, bortsett från en liten snutt uppe mellan Col de Braus och Saint Agnes.

Du får väl plita ihop en RR med alla guldkorn som jag missade/inte hann med så jag får en bra anledning att åka tillbaka. ;-)

 

[Lövis]

Bäst julkalendern som vanligt! :)
Början på denna är kul läsning, jag bodde och jobbade 1½ år i villefranche år 2000-2001. Reste dit många ggr i jobbet senare också.
Känns som mitt andra hem ännu, även om lite väl mycket turister där nuförtiden.

Synd att jag inte var det minsta intresserad av cykling på den tiden, när man bodde där ensam, och hade all ledig tid för sig själv.

 

[GoranS]

Fortsättning på turen från lucka 3.

I västra delen av Menton tog jag av från kusten och började klättra. Inledningsvis var det upp genom bebyggelse.

Vartefter glesnade det dock med hus. På ca 400 möh såg det ut i stil med detta:

Ytterligare drygt 100 meter högre upp med vy mot Sainte-Agnès.

Hittade också en fasan som var ute och spankulerade.

Efter Sainte-Agnès kändes det lite som att man lämnade civilisationen bakom sig och mer åkte upp i bergen på riktigt. Ju högre upp jag kom desto mer imponerande blev utsikten ner mot kusten.

Då man nått ca 700 möh vek vägen in i en dalgång och kusten försvann utom synhåll. Den ganska smala vägen passerade genom några kortare tunnlar (lyse inte nödvändigt).

Vägen fortsatte upp längs norra sidan av dalen. En bild bakåt där man kan ana vägen.

Passerade med i underkant en kilometer tillpasset denna byggnad.

Till slut kom jag så upp till passet.

Backen är alltså den som gett namn åt Treks Madone-modell som var lanserades när Lance Armstrong höll på och härjade som värst på touren. Armstrong använde när han bodde i Nice just denna backe som testbacke och detta gav backen en lätt mytomspunnen status. Som testbacke hade den dock använts redan av Tony Rominger, vilken precis som Armstrong var en av dopingdoktorn Michele Ferraris klienter. Oavsett dess, i och med detta, lätt besudlade rykte tycker jag det var en backe klart värd att cykla. Inte något för min topp-10-lista men är man i trakterna så kan man gott ta sig en sväng upp. Sen ska jag i ärlighetens namn säga att jag körde lite annorlunda väg upp till drygt 200 möh.

Efter att ha pustat ut och druckit lite gav jag mig iväg utför. Även här var det någon kort tunnel att passera.

Inledningsvis lutade det på lite grann, men efter att jag kommit ner på en annan väg (D53) minskade lutningen påtagligt. Sista bilden från cykelturen är ner mot La Turbie.

Var lite motlut precis efter La Turbie, men i stort sett var det lättåkt tillbaka till Villefranche. Hade funderat på att ta mig ner till kustan och ta kustvägen tillbaka men det blev vägen via Col de Villefranche istället.

Avslutar med en kvällsbild ner mot hamnen i Villefranche samt en karta och höjdprofil för turen vilken alltså genomfördes i medurs riktning.

 

[GoranS]

Bäst julkalendern som vanligt! :)
Början på denna är kul läsning, jag bodde och jobbade 1½ år i villefranche år 2000-2001. Reste dit många ggr i jobbet senare också.
Känns som mitt andra hem ännu, även om lite väl mycket turister där nuförtiden.

Synd att jag inte var det minsta intresserad av cykling på den tiden, när man bodde där ensam, och hade all ledig tid för sig själv.

Hoppla, Villefranche verkar ju vara värsta "happymagneten"! Andra personen som i tråden skrivit att hen bott där. Och, visst är det en turisthåla. Kändes dock som den gick lite på sparlåga när jag var där, något jag inte alls beklagar. Misstänker att det kan vara jobbigare med turister på sommaren.

Restaurangpriserna kändes högre än i Stockholm vilket kan peka mot turistanpassning. Eller så var det bara den svaga kronan som slog igenom. Då jag f.ö. bodde uppe längs huvudvägen hade jag en bit ner till där huvuddelen av restaurangerna låg så när jag dök på ett hämtpizzaställe nästgårds till hotellet blev jag mer eller mindre stamgäst där. Lite trist men jag har ofta lite svårt att engagera mig alltför mkt i restaurangbesök när jag är iväg på egen hand.

 

[kontorsråttan]

Vad härligt med en kalender i år igen, trots allt! Bra tradition!

 

[Ulf L.]

Hann inte läsa gårdagens lucka förrän idag men det passade ju bara bra då dagen var uppdelad.
Mycket trevlig läsning, fortsätt med ditt goda jobb, det är väldigt uppskattat.

 

[salle]

Bra tradition! Trevlig läsning!

 

[GoranS]

Var nere vid stationen i rätt god tid för att se till att ha tid att dels inse från vilken sida tåget gick och dels för att se till att få biljetten komposterad (compostage på franska), dvs få stämplat tid och ort. Visade sig gå ytterst smärtfritt. Dessutom såg jag att det stod försäljningsautomater på perrongerna. Om jag hade sett det föregående dag när jag var nere vid stationen hade jag kanske ha kunnat åka redan då.

Slänger med en bild utöver vattnet.

Passerade ett annat tåg strax innan mitt tåg skulle gå.

Nåväl, mitt tåg rullade in på stationen enligt tidtabell och lämnade Villefranche 8.14. Färden gick västerut i stort sett längsmed kusten, förbi Nice, Antibes och Cannes innan det svängde av inåt land till och 9.38 anlände till slutstationen i Grasse.

Karta för tågfärden.

Kände när jag klev av det var tillräckligt varmt för att plocka av armvärmare, knävärmare och väst direkt då dagens första backe började direkt. Cyklade upp genom staden. Hade kollat ganska noga hur jag skulle åka då staden var rik på enkelriktade vägar och gator. Gjorde en liten miss men insåg den nästan omedelbart och kunde vända tillbaka och ta rätt väg.

Efter en halvmil kom jag upp till en större väg som tyvärr visade sig vara lite mer trafikerad än jag hoppats. Dock fanns en skapligt tilltagen cykelzon till höger när det gick uppför så man behövde inte vara orolig för sin säkerhet, mer att det inte var så rofyllt.

Efter några km till svängde jag av från stora vägen och hade därifrån 7,5 km upp till toppen. Första km eller så var på en större väg upp till en maison d’arret (=häktningshus säger google translate vilket av husets utseende föreföll rimligt). Mötte en joggare som var på väg nerför. Fortsatte upp men stannade strax till för att ta ett foto. När jag kommer igång så hör jag steg och flås bakom mig. Tänker att jag ska väl ändå inte behöva bli förbisprungen utan ökar farten. Löparen håller ca 10 km/h och det känns som jag kan hålla tempot utan större problem. Funderar lite på om jag kommer att bli jagad hela vägen till toppen, men efter några minuter försvinner stegen. Slänger en blick bak och ser att löparen var densamme som jag mötte tidigare. Uppenbarligen körde han backintervaller på söndagsförmiddagen.

Fortsatte upp genom skogen som mest bestod av ekar som inte var fullvuxna och en del tall. Ju högre upp jag kom desto mer tog tallen över. Ett parti i mitten av backen var lite flackare.

Lyckligtvis skulle jag inte rakt fram på bilden utan istället svänga 90 grader vänster och istället åka denna väg.

Hade i detta skede klättrat ca 700 höjdmeter från stationen som låg på drygt 200 möh. Efter en knapp km kom jag till ett vägskäl där jag tog av vänster. Brantade där till och framför allt så tilltog mängden lösgrus på vägen. Hade varit lite innan avtaget men efter det gällde det verkligen att försöka hålla sig i hjulspåren som kört bort gruset. På kanterna och i mittremsan på den smala vägen var fästet dåligt. Sista 2 km snittade ungefär 10% och det gick rätt trögt men jag kom i alla fall upp till toppen (Montagne de Doublier, ca 1200 möh).

Efter att ha pustat ut och ätit och druckit lite var det dags att ta sig ner. Blev mkt bromsande p.g.a. underlaget i kombination med min feghet (framgår inte av bilden att underlaget var minst sagt löst).

Tog ett antal pauser för att se till så att fälgarna fick chansen att svalna lite. När jag åter var nere vid stora vägen var klockan strax efter tolv.

Denna tur är också uppdelad på två luckor så avslutningen kommer i morgondagens lucka. Kommer totalt att vara fem dagsetapper som vardera är fördelade på två luckor.

 

[GoranS]

Fortsättning på turen från lucka 5.

Planen var att efter att ha kommit ner till stora vägen fortsätta denna över två pass bort till ett tredje och vända där.

Det första passet var bara några km bort och var inget speciellt. En kortare utförskörning ledde ner till St Vallier-de-They.

Var en del folkliv i byn och någon sorts marknad på utfarten. Passade på att fylla på vattenflaskorna vid en kran i byn. Om någon är intresserad av en Citroen i gott skick kan det hända att denna fortfarande är till försäljning, i så fall på norra sidan vägen på väg ut från byn längs Route Napoleon (väg D6085). De ville ha 6500 euro för den.

Var sen 5-6 km med i underkant 5% snittlutning upp till Col de la Faye på knappt 1000 möh.

Var det rätt fin utsikt, framför allt norrut från passet. På bilden nedan kan man ana vägen som går på andra sidan dalen norr om passet.

Efter drygt 2 km utförskörning tog sista stigningen innan vändningen vid. Den gick uppför i etapper, inklusive ett par partier med lite utförskörning. Totalt sett handlade det om 350 höjdmeter på 14 km. Bortsett från ett kortare parti var det aldrig ens i närheten av brant utan väldigt trivsamt. Trafiken som tidigare varit lite mer påtaglig än vad som var riktigt roligt avtog också vartefter.

Man såg här att hösten är på väg och löven började gulna.

Jag nådde Col de Valferrière strax efter klockan två.

Från passet (1169 möh) rullade jag ner en knapp km på andra sidan för att se om det bjöds på någon fin utsikt. Så var dock inte fallet.

Vände därför tillbaka. Hade i en tidig plan en fundering på att fortsätta ner och sedan åka via Andon och via Col de Ferriere för att få en loop och slippa åka tillbaka samma väg. Skrotade dock planen då jag kände att det skulle kräva att jag låg på lite mer och jag hade ingen större lust att stressa. Så det blev samma väg tillbaka till Grasse.

När jag efter den första utförskörningen skulle ta mig an den första av de två mindre klättringarna på tillbakavägen märkte jag att himlen helt plötsligt började se mörk ut. Hade räknat ut att om jag riktade in mig på 16.53-tåget från Grasse skulle jag kunna ta det i ganska behagligt tempo. Nu trampade jag istället på för att om möjligt undvika vad som föreföll vara annalkande regn. Blev ett ganska bra intervall på knappa timmen med rätt bra andhämtning uppför och på platten. Lyckligtvis var stora vägen väldigt snäll vad det gällde svängar så även med min nyfunna feghet gick det att hålla bra tempo utan att det kändes obehagligt.

Ner genom staden fick jag ta det lite lugnare och fick stanna till vid några tillfällen för att säkerställa att jag kom rätt väg ner. Var en hel del enkelriktningar vilket gjorde att det inte var riktigt så rättframt som jag hade önskat. Passade på att knäppa en bild över staden "från ovan".

Tempoökningen gjorde att jag var tillbaka vid tågstationen redan 16.00, bara sju minuter för sen till föregående tåg.

Köpte en cola i en automat och för att fördriva tiden satte jag mig och tittade på kartor jag hade med mig för att fördriva tiden.

Tåget gick som det skulle. Initialt sett var det rätt måttligt med folk och gott om plats för cykeln.

I Cannes välde det på folk inklusive personer med tre cyklar och en cykelväska. Nästa större laddning med folk klev på i Antibes. Var sedan allt annat än lugnt då det var ett antal småbarn som periodvis lät en hel del och dessutom var det ganska trångt. Först vid stationen innan huvudstationen i Nice började det lätta lite och vid huvudstationen klev ytterligare en skaplig mängd av. Villefranche är andra stoppt efter Nice Ville (huvudstationen). Klev av och trampade mig upp till hotellet dit jag kom runt kvart över sex.

Middag blev på en restaurang bredvid hotellet. I samband med att jag skulle försöka betala hamnade jag i samspråk med ett trevligt australiensiskt lite äldre par som varit ett flertal gånger i området och verkligen gillade det. De hade varit bortåt Monaco under dagen och även där hade tydligen mörka moln dragit in under eftermiddagen.

Karta och profil för turen.

Efter ett par luckor som kanske inte varit så spektakulära så utlovas en förbättring på den fronten i morgon.

 

[WSMC]

Kul decemberläsning! Samtidigt som det utanför fönstret är grått, duggregnar och ser allt annat än lika inbjudande ut som på bilderna ovan....

 

[Bikzz]

Fin RR som vanligt !! Men vad hade du och Lance för tider uppför Armstrongs testbacke ? -:)

 

[GoranS]

Varning för bitvis lite pratig lucka. Kommer dock även att vara gott om bilder så orkar man inte läsa kan man ju nöja sig med att titta på dessa.

Upp tidigt så att jag vid halv sex kunde rulla ner till stationen. Då man inte får ta med cyklar på tåget mellan 7 och 9 på vardagar behövdes denna tidiga start. Innan jag klev på tåget "komposterade" jag biljetten". Man behöver stämpla biljetten i en automat innan man kliver på tåget och på franska är verbet för att göra detta tydligen composter.

Tåget österut kom som det skulle 5.46-tåget och anlände till Ventimiglia, precis öster om fransk-italienska gränsen så att jag strax efter tjugo i sju kunde jag börja mitt trampande. Hade satt på lysen på cykeln samt satt på mig själv reflexband så att jag inte behövde sitta och vänta på gryningen. Tjänade på så vis ungefär 1,5 mil på min färd norrut. Inledningen blev lite intressant. Jag startade norrut upp i dalgången där floden Roya rinner. Redan ut från Ventimiglia fick jag göra en liten korrektion i min rutt då det stod att den mindre och östligare vägen var avstängd. Fick ta den andra vägen som kändes mer som en trafikled. De gick dock ihop efter någon km.

Var en del trafik, men mest åt motsatt håll. Efter en knapp mil tog jag av från stora vägen för att åka den mindre gamla vägen genom dalen medan den stora vägen går genom en del tunnlar. Normalt tror jag att det är tillåtet att cykla genom tunnlarna men nu stod det vid avtaget (precis före första tunneln) en skylt att det var vägarbete genom tunneln och att cykling var förbjuden. På google streetview hade jag sett att den gamla vägen efter ett par km hade ett parti på ca 100 meter där asfalten var borta och det var grus men det skulle väl alltid gå att passera till fots om det knep var min tanke. Om jag inte minns alldeles galet var det någonstans på vägen fram till gruspartiet en skylt som sa att vägen var avstängd för all trafik längre fram.

När jag så kom fram till gruspartiet visade det sig vara lite problematiskt. Partiet som sådant, så som det sett ut i streetview:n, gick hyggligt att passera (fick gå uppför en liten backe där det var stenar. Problemet var snarare att det var vägarbetare kort därefter. Området var upplyst med kraftiga strålkastare och det verkade som de antingen höll på och grävde upp vägen eller höll på med något med omfattande förbättringsarbete. Hade inte funnits en chans att cykla förbi. Möjligen hade det gått att ta sig förbi gående men genom att det stod skyltar som väldigt tydligt markerade att det inte var tillåtet vare sig att cykla eller gå där så kändes det som det skulle vara rätt stor risk att de skulle stoppat mig om jag försökt passera. Visste dessutom inte hur det såg ut längre fram. Dock gick stora vägen precis bredvid i ett galleri och det fanns en öppning i räcket som huvudsakligen gjorde passage över till stora vägen måttligt lockande. Tog ett snabbt beslut och lyfte cykeln över betongsuggan i öppningen hoppade på cykeln och trampade på vad tygeln höll genom tunneln. Var lite uppför så det gick inte att hålla alltför hög fart och då det var koner i mitten av vägen och inte jättebrett ville jag helst försöka undvika att bli upphunnen. I synnerhet om det kommit någon stor lastbil kunde det blivit lite trängre, inte minst då vägrenen åtminstone delvis var i betong och rätt ojämn. Lyckades dock ta mig de ca 1,5 km upp genom tunneln utan att bli upphunnen.

Fem km efter efter tunneln kom jag åter in i Frankrike, f.ö. tekniskt sett redan den fjärde gränspassagen denna dag och fler skulle det bli.

Var relativt flackt blandat med partier där det lutade emot lite. Gick dock att hålla rätt hygglig fart. Vartefter blev det ljusare och ljusare först på himlen och sedan även nere i dalen.

Efter 2,5 mil passerade jag Breil, knappt 300 möh.

Den andra bilden visar den till synes, åtminstone efter nuvarande förhållanden, något överdimensionerade tågstationen.

Upp till Tende avverkades 500 höjdmeter på ett par mil och vägen fortsatte uppåt i dalgången vilket gjorde att lutningen varierade en del.

Passade på att fylla på vatten i nedre delen av byn Tende.

När jag passerade torget såg jag ett öppet bageri och gick in och köpte mig en rejäl och, som det senare visade sig, mycket god macka där brödet innehöll oliver och någon grön krydda och den var fylld med prosciutto, finhyvlad parmesan, tomat och finhackad basilika.

Från Tende är det en mil upp till den drygt tre kilometer långa tunneln som leder in till Italien. Den var färdig 1882 och var länge den längsta tunneln i Alperna. Det är dock totalförbjudet att cykla där och tunneln är dessutom vad jag förstått smal och man kör trafiken alternerande från franska och italienska sidan. Ungefär mitt på sträckan mellan Tende och tunneln började det gå ganska tungt. Hängde dock lyckligtvis mer ihop med att det brantade på än att benen var slut.

Bilderna är snarast efter det branta partiet.

Några km innan tunneln kom jag upp till ett trafikljus. Fanns också en klocka som indikerade att det skulle dröja tolv minuter tills det skulle bli grönt så jag passade på att dra av knävärmare och armvärmare då solen började komma åt och det blev allt varmare och skönare.

Var några män som höll på och arbetade med att ta bort träd på den branta sluttningen. Framför allt var det en man som med klätterselar medelst motorsåg destruerade ett träd och förpassade det nerför bergväggen.

Medan jag stod där kom även en man ner till mig och försökte få mig att inse att det var cykelförbud i tunneln och att jag inte kunde cykla genom den. Hans engelska var rätt knackig så jag hade svårt att göra mig förstådd när jag försökte förklara att jag var fullt medveten om det men att jag tänkte fortsätta uppåt på en annan väg. Efter en stund så föll antingen polletten ner eller så tröttnade han på att tjafsa med den knasiga cyklisten.

Hur som helst så blev det grönt. Jag stod längst fram och då bilarna inte åkte så fort kunde jag till att börja med ligga med i flödet på vägen som var så smal (p.g.a. ombyggnad) att det inte var lämpligt att släppa förbi någon bil. Sen kände jag att farten ökade och körde åt sidan på ett ställe och släppte förbi mig kön av bilar.

I den fjärde och sista serpentinkurvan före tunneln åkte jag rakt fram in på en liten väg. Det fanns en skylt om att vägen var enkelriktad men den valde jag att ignorera då jag var rätt säker på att trafikmängden skulle vara mkt begränsad och jag tänkte att om det kom någon bil kunde kag väl rulla åt sidan. Visade sig vara en helt korrekt gissning vad det gällde trafiken på vägen. Initialt sett var det grus och cement vilket jag inte var riktigt beredd på men upp mot första kurvan så blev det asfalt. Jag fortsatte upp till sjätte kurvan och stannade där och tog en liten fika med en del av den i Tende inhandlade mackan.

Kvaliteten på beläggningen varierade rätt ordentligt.

Mellan kurva 19 och 20 passerade jag några hus som inte var i bästa skick.

Vägen upp hör är känd för sina serpentinkurvor. Från stora vägen är det 46 st, eller 47 st om man kör en äldre(?) variant precis på slutet, utspridda på 7,5 km. Lägger man till de tre på stora vägen är det alltså fler än Passo dello Stelvios 48 serpentinkurvor. Dock har de genom en omdragning av vägen nedanför första serpentinkurvan där tagit bort 13 kurvor, så ursprungligen bör det ha varit 62 serpentinkurvor upp till passet. Tyvärr är det svårt att fånga dem på bild när man cyklar uppför.

Efter 3,5-4 km på den lilla vägen, mellan kurva 30 och 31, så tog asfalten slut.

Skicket på vägen var varierande. I allmänhet fanns det i alla fall något spår man kunde hålla där det var skapligt fäste. Man fick dock hela tiden se till att hålla blicken framåt och planera cyklingen för att undvika områden med lösgrus och småsten. Framför allt kurvorna där vägen var allt annat än slät var problematiska och krävde ofta att jag verkligen tryckte till för att ta mig igenom dem sittandes. Några bilder från detta parti:

Mellan kurva 44 och 45 blev jag i samband med det kanske brantaste och besvärligaste partiet på grusvägen omcyklad av man på mountainbike. Var uppenbart en cykel bättre lämpad för underlaget än en racer med 25 mm breda däck. I slutdelen, efter kurva 46, kom också ett lite besvärligt parti dör det låg stenar och blockerade vägen och det mellan dessa gick ett pumptrackliknande spår mellan dessa. Gick dock bra och sedan var det bara att trycka på uppför sista branten till passet, Col de Tende (eller Colle di Tenda på italienska), vilket ligger på gränsen mellan Frankrike och Italien. Italienarna bjöd dock inte alls på samma fina väder som fransmännen utan mötte upp med en molnvägg.

Luckan avslutas i ett annat inlägg som kommer lite senare idag.

 

[GoranS]

Fin RR som vanligt !! Men vad hade du och Lance för tider uppför Armstrongs testbacke ? -:)

Armstrong lär ha gjort den på 30.45 (eller 30.47, uppgifterna verkar variera något). Porte ska vara den som nu har rekordet på 29.40.

Jag körde ju dock lite annorlunda i början så det fanns ju ingen anledning att gasa på och försöka slå de tiderna. ;-)

Skämt åsido var jag nog ungefär så långt ifrån att göra något försök att åka fort som man kan komma. Fotostopp i massor, ett litet "matstopp", ett karttittningsstopp samt allmänt lugn körning plus dålig form. Om jag tittar på tidsstämplingen på en bild jag tog på lite högre höjd än där den "officiella" starten är och en bild från toppen ser det ut som jag höll på i ungefär 1.45.

Det stravasegment som jag hittar som verkar ha rätt tid för Porte är https://www.strava.com/segments/8979304 Om jag skulle gissa vilt så skulle jag säga att jag i min bästa form kanske skulle kunnat klara det på 50 minuter eller något över baserat på att jag hållit lite över 1000 höjdmeter/timme på liknande klättringar.

Råkade f.ö. se att Porte körde en Eversting på Madone efter touren i år. 27 mil på knappt 14,5 timmar och 9000 höjdmeter. https://cyclingtips.com/2019/08/everesting-goes-pro-richie-porte-cam-wurf-and-the-col-de-la-madone/