Kristoffer R
Aktiv medlem
[RR] M+S modd och snö
Idag var det dags för årets första tur med mtb och med dubbdäckens dån i öronen var det skönt att sätta hjulen på lite stig.
Det tog ungefär 1km att inse att de tre högsta växlarna inte funkade pga att bakväxeln frusit, men vem behöver köra så fort i skogen? Droppern kändes snarare som en fjädrande sadelstolpe med 20mm slag. Jag tänkte positivt och resonerade att den värms säkert upp av gungandet.
Jag tänkte leta fram starten på SS1 från svart-vitt endurot och det gick fint. Eventuella tankar på ett Strava-KOM skrinlades då Egon vält ned träd över stigen överallt. Bilden visar ett exempel; jag är som synes mitt i ett bunnyhop på bilden men klev av cykeln för att fota.
Såhär trevligt kan det se ut i skogen, slalomdags!
Lite längre fram kom en liten sten-"bro". Jag klarade den utan att kliva av och tog en bild för att göda egot.
Närbild på bron behövs förstås.
Lite längre fram tappade jag bort mig, senast jag var här på en Happyride slog jag till bakväxeln så den blev sned och tappade nästan bort gruppen så mitt lokalsinne stängde av sig tillfälligt. När jag stod där och tittade dumt på telefonens karta kom en annan cyklist förbi på en Merida HT 26" i kolfiber. Hans hette han och var ute och körde lite stig. Han sågade min tilltänkta väg och erbjöd guidning på de stigarna han körde slingor på. Det var utmärkt bra stigar! Såhär körde vi:
Den första minuten eller två gick det bra och jag kom ikapp lite när det bar nedför men sen blev det kränkning och pushbike uppför. Jag var förstås helt utskåpad men Hans var vänlig och påpekade att min cykel var mycket tyngre. Jag har inga bilder. Däremot rekommenderar jag att köra på stigarna så de inte växer igen.
Vi skildes åt och nu började tårna klaga på kylan, eller snarare de slutade säga något alls utan gjorde bara ont så det kändes som det var dags för en Bounty.
Med energin från sol och palmer körde jag hemåt i lite högre fart. Det är en del snö faktiskt.
Trots Bountyn kändes det gruvligt tungt att få fart på cykeln. Så dåliga ben har jag väl inte tänkte jag. Vid hemkomsten blev det uppenbart att hjulen samlat på sig ett 5-10 mm tjockt lager av is och lera. Man skulle kunna tro att aeroeffekten var bra men nej, det var enbart dåligt. Det ramlade av perfekta små isavgjutningar av fälgen då jag spolade.
Det var allt för denna gång. Jag avslutar med en bild från Hovåsmossens norra strand.
Det tog ungefär 1km att inse att de tre högsta växlarna inte funkade pga att bakväxeln frusit, men vem behöver köra så fort i skogen? Droppern kändes snarare som en fjädrande sadelstolpe med 20mm slag. Jag tänkte positivt och resonerade att den värms säkert upp av gungandet.
Jag tänkte leta fram starten på SS1 från svart-vitt endurot och det gick fint. Eventuella tankar på ett Strava-KOM skrinlades då Egon vält ned träd över stigen överallt. Bilden visar ett exempel; jag är som synes mitt i ett bunnyhop på bilden men klev av cykeln för att fota.
Såhär trevligt kan det se ut i skogen, slalomdags!
Lite längre fram kom en liten sten-"bro". Jag klarade den utan att kliva av och tog en bild för att göda egot.
Närbild på bron behövs förstås.
Lite längre fram tappade jag bort mig, senast jag var här på en Happyride slog jag till bakväxeln så den blev sned och tappade nästan bort gruppen så mitt lokalsinne stängde av sig tillfälligt. När jag stod där och tittade dumt på telefonens karta kom en annan cyklist förbi på en Merida HT 26" i kolfiber. Hans hette han och var ute och körde lite stig. Han sågade min tilltänkta väg och erbjöd guidning på de stigarna han körde slingor på. Det var utmärkt bra stigar! Såhär körde vi:
Den första minuten eller två gick det bra och jag kom ikapp lite när det bar nedför men sen blev det kränkning och pushbike uppför. Jag var förstås helt utskåpad men Hans var vänlig och påpekade att min cykel var mycket tyngre. Jag har inga bilder. Däremot rekommenderar jag att köra på stigarna så de inte växer igen.
Vi skildes åt och nu började tårna klaga på kylan, eller snarare de slutade säga något alls utan gjorde bara ont så det kändes som det var dags för en Bounty.
Med energin från sol och palmer körde jag hemåt i lite högre fart. Det är en del snö faktiskt.
Trots Bountyn kändes det gruvligt tungt att få fart på cykeln. Så dåliga ben har jag väl inte tänkte jag. Vid hemkomsten blev det uppenbart att hjulen samlat på sig ett 5-10 mm tjockt lager av is och lera. Man skulle kunna tro att aeroeffekten var bra men nej, det var enbart dåligt. Det ramlade av perfekta små isavgjutningar av fälgen då jag spolade.
Det var allt för denna gång. Jag avslutar med en bild från Hovåsmossens norra strand.
Senast ändrad:
