Tack för peppen! Nu känner jag mig faktiskt lite mera hänförd än skräckslagen. Har tagit det lite lugnare med trampandet ett par dagar, och mer fokuserat på att äta ost och dricka kaffe, så nu går benen som trumpinnar igen. Går sisådär med vindrickandet dock, kanske ska ändra rubriken till "berg med ost", de har en del fantastiska fårostar här (fast manchegon smakar mest skosula). Vädret har varit lite skruttigt (ösregn) också ett par dagar, annars hade jag nog haft svårt att sitta still.
Nu ni!
Tänkte att det kanske skulle bli lite ensamt att kajka runt ensam, men det har inte varit något större problem hittills. Trots min bristfälliga spanska som består av ca 100 ord har jag lyckats ha flera stycken timslånga konversationer. Jag blir bara lite tystare när mina ord har tagit slut, så får den andra personen snacka vidare. Kanske ser jag väldigt hjälplös och korkad ut, eller så är folk sjukt trevliga här: nån snubbe som egentligen skulle cykla och handla började snacka och följde med mig nån timme upp i bergen, en gammal senig pensionär på mtb hängde med någon mil och visade vägen, frukosterade med ett par cyklister som varit och kollat på DH i Lourdes och som kom med massa tips om singletrack i Ainsa några mil bort (som jag har landat i nu). Har blivit bjuden på kaffe, käk, öl och sovplats. Och otaliga bilister har frågat om jag behöver hjälp när jag har knuffat cykel uppför branta backar. Eller bara tutat glatt och tummen-uppat. Omkörningarna är faktiskt också betydligt hänsynsfullare här än i Sverige och andra länder jag cyklat i.
Spökstad, ser ut att ha stått obebodd ett tag, men det luktade fortfarande kossa i ladugården (kospöken?)
Har couchsurfat igen, hos ännu en trevlig långcyklist (han hade cyklat fram och tillbaka genom Finland för att han gillar skog och ödemark. Då lär han ju ha fått sig en helt fantastisk semester). Först tyckte jag att det var lite underligt att det låg sprutor och piller strödda över hela huset, men sen kom det fram att han var veterinär, så det var nog till djuren... Fick massa bra tips om omgivningarna, och han pekade ut ett berg i Ordesa nationalpark som jag absolut inte får missa att cykla över. Rutten jag följer skulle egentligen gå mer låglänt, men det skulle ju vara slöseri på fina backar (notera annorlunda inställning från random folk på gatan jag träffade första dagen). Dock lite oklart om det ligger snö däruppe på dryga 2000 m, kanske borde kolla upp det. Jag tror det är någonstans bakom det här berget:
Cyklat geggväg av rent episka dimensoner. Spenderade en halv dag knuffandes upp till ca 1600 m, och tänkte att jag förtjänade en sjysst utförslöpa. Istället fick jag kilometervis av lätt sluttande träsk. Det började som sån där klistrig gegga som fastnar i hjulen tills det tar tvärstopp och man får antingen bära cykeln eller släpa med låsta hjul. Eller så blir geggan aningens mera puréig, och den skrapas av mot gaffeln och en blandning av gegg och fårbajs väller ut över vattenflaskorna. Eller så är den som på bilden, bara blöt och bottenlös. Mina skor hade precis torkat efter att jag missbedömt djupet på ett vattendrag jag cyklade igenom dagen innan, men nu var jag upp över fotknölarna i träsk istället.
Jo, så nu har jag alltså hängt i Ainsa en dag och cyklat fantastisk fin singletrack, utan väskor. Bra tryck i benen nu, jäklarns vad det gick snabbt uppför. Hade tänkt få mig lite guidning härikring och kontaktade Basque MTB som har guidade turer i Baskien och i det här området som kallas Zona Zero. Tyvärr var deras grupp fullbokad, men jag har blivit lovad en öl av dem ikväll.
Rodelbana. Inte mycket hår kvar på vaderna efter den: