[RR] Via Verdes i pestens tid!
Sedan jag läste om Bikepacking här på Happy så är det något jag verkligen varit sugen på. Planen var att jag och sonen på 8år skulle stickar ut över Påsk, men då satt vi inspärrade i karantän.
När den äntligen hävdes så stod det klart att årets Sverige resa vara bara att glömma så det fick bli Bikepackig istället. Sonen har inte varit i skolan sedan 12/3 så vi körde det hela som ett projekt och han fick i uppdrag att dokumentera allt. 1 vecka för förberedelse och 4 dagars äventyr.
Jag hade tidigare läst om Via Verdes https://www.viesverdes.cat/en/ den gamla nedlagda tåglinjen där man fraktade kol och järn från Riopll till Costa Brava. Det verkade klart genomförbart med 2 stopp.
Så vi startade med att inhandla allt som behövdes, sovsäckar från Lidl, tält och camping utrustning från Decathlon. Självklart försökte vi sponsra LBS, https://espaibici.com/ köptes väskorna. Säljaren berättade glatt att detta var deras bästa år hittills, de hade 2 veckors väntetid till verkstan och nästan alla cykla var sålda. Likadant var det hos https://www.probike.com/ Vi fick köa en halvtimme bara för att komma in i butiken. Tyvärr så har Coronan förstört nöjet med att gå i butik, vi hade med oss en från personalen konstant. Men jag är glad att de överlever.
Väskorna provpackades och sedan körde vi en provrunda längs El Llobregat. Första lärdomen var att framdämparen behövdes pumpas upp rejält så inte styrväskan tog i vid minsta gung. Vi var redo, det sista jag gjorde innan vi försökte sova var att ladda ner GPS rutten från https://www.wikiloc.com/ det var ett stort misstag att göra det när jag var så trött.
Alarmet pep 0500, sedan var det bara att bära ner cyklarna och ta os mot tågstationen. I vanliga fall skulle vi käkat frukost på tåget men istället fick vi ha munskydd på oss under den 2 timmar långa tågresan. Mer och mer cyklister steg på tåget, allt från MTB, e-bikes till räseres. När vi steg av i Ripoll så räknade jag till åtminstone 80 cyklister.
En snabb kaffe och sedan var det mycket enkelt att hitta starten för Via Verdes, underlaget var packat grus och naturen är gudomligt vacker. Vi tog glasspaus i Sant Joan de les Abadesses, jag hade köpt en ny laddkabel till som hade en split, mellan mini USB, USB C och iPhone. USB C delen funkade inte och jag var redan torsk på batteri, skulle säkert kunna köpa en ny snart tänkte jag. Vi stack iväg och började klättringen mot den högsta punkten 1064möh, mötte en hel del Touring cyklar och de få bilarna lämnade bra med utrymme. Efter ett tag fick jag koppla på Tow-Whee och dra honom upp den sista biten. När toppen var nådd har man 2 val, asfalt och en tunnel eller en lite längre med grusväg, vi tog grusvägen..
Vi susade ner för backen tills vi hittade vattenfall och naturliga pooler, sedan kom vi till ett vägskäl, Garmin sa höger och vi kom in på en del som inte var i bästa skick och ganska tekniskt. Vi fick gå och släpa en hel del men dettta hade jag läst om på Happy så ingen fara. Nu i efterhand skulle jag såklart ha stoppat när jag inte såg några skyltar på ett tag men jag hade ju GPSn.
Slutligen kommer vi fram till en smal single track och vi börjar ta oss neråt, det hade varit en väg men regnet hade gjort den till en torr flodfåra. Det är hett som satan och jag får bära cyklarna en i taget 100 meter åt gången. Jag svär, svettas och hatar allt vad som har med cykling att göra. Det är tungt och varmt och tänker att sonen aldrig kommer vilja cykla igen. Terrängen är så oländig att jag funderar på att ringa bergsräddningen, vattnet började även ta slut. Efter 3 timmar har vi äntligen tagit oss ner, vi blöder från hallonsnår och trampor, skitiga och sura.
Då händer det, sonen tittar på mig och säger: Pappa vi måste ha vatten det finns bara en väg och det är framåt.
Han kastar sig upp på cykeln och börjar trampa. Vi har kommit på en asfaltsväg och vi ser en vägskylt som säger Olot. Jag vet inte vart han fick styrkan ifrån men fort går det, efter 5km ropar han: Det är en kyrka längre fram, där finns det vatten. Han lägger in en spurt och dra ifrån mig, när jag kommer fram har han skallen under vatten kranen men ser glad ut. Vi försökte inte hitta tillbaka till Via Verde utan tog landsvägen till Olot och campingen http://www.lestries.com/en/ Är du i krokarna ta en annan camping. Vi käkade, satte upp tältet sedan somnade vi snabbt efter 9timmar i sadeln, Jag hade räknat med 3-4timmar.
När den äntligen hävdes så stod det klart att årets Sverige resa vara bara att glömma så det fick bli Bikepackig istället. Sonen har inte varit i skolan sedan 12/3 så vi körde det hela som ett projekt och han fick i uppdrag att dokumentera allt. 1 vecka för förberedelse och 4 dagars äventyr.
Jag hade tidigare läst om Via Verdes https://www.viesverdes.cat/en/ den gamla nedlagda tåglinjen där man fraktade kol och järn från Riopll till Costa Brava. Det verkade klart genomförbart med 2 stopp.
Så vi startade med att inhandla allt som behövdes, sovsäckar från Lidl, tält och camping utrustning från Decathlon. Självklart försökte vi sponsra LBS, https://espaibici.com/ köptes väskorna. Säljaren berättade glatt att detta var deras bästa år hittills, de hade 2 veckors väntetid till verkstan och nästan alla cykla var sålda. Likadant var det hos https://www.probike.com/ Vi fick köa en halvtimme bara för att komma in i butiken. Tyvärr så har Coronan förstört nöjet med att gå i butik, vi hade med oss en från personalen konstant. Men jag är glad att de överlever.
Väskorna provpackades och sedan körde vi en provrunda längs El Llobregat. Första lärdomen var att framdämparen behövdes pumpas upp rejält så inte styrväskan tog i vid minsta gung. Vi var redo, det sista jag gjorde innan vi försökte sova var att ladda ner GPS rutten från https://www.wikiloc.com/ det var ett stort misstag att göra det när jag var så trött.
Alarmet pep 0500, sedan var det bara att bära ner cyklarna och ta os mot tågstationen. I vanliga fall skulle vi käkat frukost på tåget men istället fick vi ha munskydd på oss under den 2 timmar långa tågresan. Mer och mer cyklister steg på tåget, allt från MTB, e-bikes till räseres. När vi steg av i Ripoll så räknade jag till åtminstone 80 cyklister.
En snabb kaffe och sedan var det mycket enkelt att hitta starten för Via Verdes, underlaget var packat grus och naturen är gudomligt vacker. Vi tog glasspaus i Sant Joan de les Abadesses, jag hade köpt en ny laddkabel till som hade en split, mellan mini USB, USB C och iPhone. USB C delen funkade inte och jag var redan torsk på batteri, skulle säkert kunna köpa en ny snart tänkte jag. Vi stack iväg och började klättringen mot den högsta punkten 1064möh, mötte en hel del Touring cyklar och de få bilarna lämnade bra med utrymme. Efter ett tag fick jag koppla på Tow-Whee och dra honom upp den sista biten. När toppen var nådd har man 2 val, asfalt och en tunnel eller en lite längre med grusväg, vi tog grusvägen..
Vi susade ner för backen tills vi hittade vattenfall och naturliga pooler, sedan kom vi till ett vägskäl, Garmin sa höger och vi kom in på en del som inte var i bästa skick och ganska tekniskt. Vi fick gå och släpa en hel del men dettta hade jag läst om på Happy så ingen fara. Nu i efterhand skulle jag såklart ha stoppat när jag inte såg några skyltar på ett tag men jag hade ju GPSn.
Slutligen kommer vi fram till en smal single track och vi börjar ta oss neråt, det hade varit en väg men regnet hade gjort den till en torr flodfåra. Det är hett som satan och jag får bära cyklarna en i taget 100 meter åt gången. Jag svär, svettas och hatar allt vad som har med cykling att göra. Det är tungt och varmt och tänker att sonen aldrig kommer vilja cykla igen. Terrängen är så oländig att jag funderar på att ringa bergsräddningen, vattnet började även ta slut. Efter 3 timmar har vi äntligen tagit oss ner, vi blöder från hallonsnår och trampor, skitiga och sura.
Då händer det, sonen tittar på mig och säger: Pappa vi måste ha vatten det finns bara en väg och det är framåt.
Han kastar sig upp på cykeln och börjar trampa. Vi har kommit på en asfaltsväg och vi ser en vägskylt som säger Olot. Jag vet inte vart han fick styrkan ifrån men fort går det, efter 5km ropar han: Det är en kyrka längre fram, där finns det vatten. Han lägger in en spurt och dra ifrån mig, när jag kommer fram har han skallen under vatten kranen men ser glad ut. Vi försökte inte hitta tillbaka till Via Verde utan tog landsvägen till Olot och campingen http://www.lestries.com/en/ Är du i krokarna ta en annan camping. Vi käkade, satte upp tältet sedan somnade vi snabbt efter 9timmar i sadeln, Jag hade räknat med 3-4timmar.
Senast ändrad:
