[RR] Via Verdes i pestens tid!

ElVikingo

Aktiv medlem
[RR] Via Verdes i pestens tid!
Sedan jag läste om Bikepacking här på Happy så är det något jag verkligen varit sugen på. Planen var att jag och sonen på 8år skulle stickar ut över Påsk, men då satt vi inspärrade i karantän.

När den äntligen hävdes så stod det klart att årets Sverige resa vara bara att glömma så det fick bli Bikepackig istället. Sonen har inte varit i skolan sedan 12/3 så vi körde det hela som ett projekt och han fick i uppdrag att dokumentera allt. 1 vecka för förberedelse och 4 dagars äventyr.
Jag hade tidigare läst om Via Verdes https://www.viesverdes.cat/en/ den gamla nedlagda tåglinjen där man fraktade kol och järn från Riopll till Costa Brava. Det verkade klart genomförbart med 2 stopp.

Så vi startade med att inhandla allt som behövdes, sovsäckar från Lidl, tält och camping utrustning från Decathlon. Självklart försökte vi sponsra LBS, https://espaibici.com/ köptes väskorna. Säljaren berättade glatt att detta var deras bästa år hittills, de hade 2 veckors väntetid till verkstan och nästan alla cykla var sålda. Likadant var det hos https://www.probike.com/ Vi fick köa en halvtimme bara för att komma in i butiken. Tyvärr så har Coronan förstört nöjet med att gå i butik, vi hade med oss en från personalen konstant. Men jag är glad att de överlever.

1594113917463.png

1594113966155.png


Väskorna provpackades och sedan körde vi en provrunda längs El Llobregat. Första lärdomen var att framdämparen behövdes pumpas upp rejält så inte styrväskan tog i vid minsta gung. Vi var redo, det sista jag gjorde innan vi försökte sova var att ladda ner GPS rutten från https://www.wikiloc.com/ det var ett stort misstag att göra det när jag var så trött.
1594113992657.png

Alarmet pep 0500, sedan var det bara att bära ner cyklarna och ta os mot tågstationen. I vanliga fall skulle vi käkat frukost på tåget men istället fick vi ha munskydd på oss under den 2 timmar långa tågresan. Mer och mer cyklister steg på tåget, allt från MTB, e-bikes till räseres. När vi steg av i Ripoll så räknade jag till åtminstone 80 cyklister.
1594114070667.png

En snabb kaffe och sedan var det mycket enkelt att hitta starten för Via Verdes, underlaget var packat grus och naturen är gudomligt vacker. Vi tog glasspaus i Sant Joan de les Abadesses, jag hade köpt en ny laddkabel till som hade en split, mellan mini USB, USB C och iPhone. USB C delen funkade inte och jag var redan torsk på batteri, skulle säkert kunna köpa en ny snart tänkte jag. Vi stack iväg och började klättringen mot den högsta punkten 1064möh, mötte en hel del Touring cyklar och de få bilarna lämnade bra med utrymme. Efter ett tag fick jag koppla på Tow-Whee och dra honom upp den sista biten. När toppen var nådd har man 2 val, asfalt och en tunnel eller en lite längre med grusväg, vi tog grusvägen..
1594114112919.png

1594114140047.png

1594114161033.png

Vi susade ner för backen tills vi hittade vattenfall och naturliga pooler, sedan kom vi till ett vägskäl, Garmin sa höger och vi kom in på en del som inte var i bästa skick och ganska tekniskt. Vi fick gå och släpa en hel del men dettta hade jag läst om på Happy så ingen fara. Nu i efterhand skulle jag såklart ha stoppat när jag inte såg några skyltar på ett tag men jag hade ju GPSn.
Slutligen kommer vi fram till en smal single track och vi börjar ta oss neråt, det hade varit en väg men regnet hade gjort den till en torr flodfåra. Det är hett som satan och jag får bära cyklarna en i taget 100 meter åt gången. Jag svär, svettas och hatar allt vad som har med cykling att göra. Det är tungt och varmt och tänker att sonen aldrig kommer vilja cykla igen. Terrängen är så oländig att jag funderar på att ringa bergsräddningen, vattnet började även ta slut. Efter 3 timmar har vi äntligen tagit oss ner, vi blöder från hallonsnår och trampor, skitiga och sura.
1594114189167.png

Då händer det, sonen tittar på mig och säger: Pappa vi måste ha vatten det finns bara en väg och det är framåt.
Han kastar sig upp på cykeln och börjar trampa. Vi har kommit på en asfaltsväg och vi ser en vägskylt som säger Olot. Jag vet inte vart han fick styrkan ifrån men fort går det, efter 5km ropar han: Det är en kyrka längre fram, där finns det vatten. Han lägger in en spurt och dra ifrån mig, när jag kommer fram har han skallen under vatten kranen men ser glad ut. Vi försökte inte hitta tillbaka till Via Verde utan tog landsvägen till Olot och campingen http://www.lestries.com/en/ Är du i krokarna ta en annan camping. Vi käkade, satte upp tältet sedan somnade vi snabbt efter 9timmar i sadeln, Jag hade räknat med 3-4timmar.
1594114283333.png
1594113917463.png
1594113966155.png
1594113992657.png
1594114070667.png
1594114112919.png
1594114140047.png
1594114161033.png
1594114189167.png
1594114283333.png
1594113917463.png
1594113966155.png
1594114283333.png
 
Senast ändrad:
[RR] Via Verdes i pestens tid!
Det blir inte alltid som man tänkt!

Ni fick ett gemensamt minne och sonen kommer säkerligen komma ihåg äventyret hela livet med ett leende.

Just de där situationerna när det är jobbigt, och man faktiskt blir orolig på riktigt, men kämpar på och klarar av det, de tror jag kan betyda extremt mycket för hur din son lär sig hantera andra typer av svårigheter i livet.

Tack för en bra skriven RR!
 
[RR] Via Verdes i pestens tid!
Det blir inte alltid som man tänkt!

Ni fick ett gemensamt minne och sonen kommer säkerligen komma ihåg äventyret hela livet med ett leende.

Just de där situationerna när det är jobbigt, och man faktiskt blir orolig på riktigt, men kämpar på och klarar av det, de tror jag kan betyda extremt mycket för hur din son lär sig hantera andra typer av svårigheter i livet.

Tack för en bra skriven RR!

Det kommer en del 2 och 3 under dagen. Du har helt rätt, han växte något enormt under det här äventyret. Han lämnade som en liten pojke och kom tillbaka som en ung man
 
[RR] Via Verdes i pestens tid!
Nästa dag vaknade vi tidigt, vi var båda överens att vi skulle käka frukost någon annanstans efter som camping var så sunkig, jag fick leta efter någon för att kunna checka ut. Vi var snabbt iväg och rullade igenom Olot, var verkligen synd att vi inte hade tid att kolla stan kvällen innan. Väderleksrapporten hade lovat åskskurar så målet var att ta sig till nästa camping innan regnet. Utanför Olot var Via Verdes fullt med folk som motionerade. Vägen är verkligen bedårande vacker.
1594124406552.png


Utanför staden tornade åskmolnen upp sig, det sista jag ville var att hamn mitt i ett skyfall. Tor körde sin vagn och åskviggarna jagade varandra över vulkanerna. Jag kollade konstant efter skydd om himlen skulle öppna sig, där är en bro, där en busskur, och där en ruin. 1230 kom vi fram till en restaurang i mitten av ingenstans. Vi stannade och medans vi väntade på att köket skulle öppna så drack farsan Clara och sonen juice. Vi tog en långlunch och såg på skådespelet över bergen, men fortfarande inget regn nere i dalen.
1594124457744.png


1594124490169.png

1594124562338.png


Vi hade c:a 15km till campingen, vind i ryggen och en liten men märkbar nerförsbacke. Det gick snabbt nu. Kohagar, getter, vattenfall och gamla broar flög förbi och helt plötsligt var vi i Les Planes d'Hostoles och camping
http://www.campingalguer.com/ Om den första var sunkig var denna underbar, ägaren sade att vi såg varma ut och tog oss direkt till baren, valfri glass till sonen och en stor Clara till farsan. Resten av dagen spenderades i poolen, på kvällen vi kund äntligen testa vårat campingkök. Tror att det bara var 4 familjer total på campingen. Vi bestämde oss för att ta en vilodag nästa dag och utforska omgivningen. 1900 började det regna, men inget skyfall utan som ett lätt svenskt sommar regn.

1594124599025.png


1594124623981.png

1594124649754.png



Nästa dag sov vi ut, och tog en tur inne i stan. Sonen tjatade om att vi skulle ta cyklarna. Vi hade sett en borgruin på en bergstopp dagen innan, ägaren sa att den vanliga vägen dit var stängd men fanns en lite tuffare på baksidan som vi kunde testa.
1594124685530.png

1594124711007.png


Sagt och gjort, vi stack iväg, kolla ett vattenfall och sedan mot borgen. Leden började vid en kohage, som tur va träffade vi på bonden, han var väldigt imponerad av sonen och att hand redan hade dragit 70km. Slutade med att han erbjöd oss att ställa in cyklarna i hans Carport, 2 gigantiska Mastiff vaktade gården så de var säkra.

Stigen var välmarkerad och bred, skylten sa 1,5km så detta skulle var enkelt…..
Stigen bytte skepnad till singel trail och landskapet börjar likna en regnskog. Det blev brantare och brantare, vi får börja friklättra och på ett ställa fanns ett rep och några järnkrampor. Ja just det, jag har svindel, för att vara ärlig, jag är skiträdd. Men en engång så tuffar sonen på och vi når borgen, vilken seger. Nerstigningen var lika läskig men vi fixar det, hela turen 4,5H. resten av dagen kollar vi byn och leker med cyklarna.
1594124771942.png

1594124798862.png

1594124821968.png

1594124841970.png

1594124873287.png

Sista dagen på dagen är ren propagandacykling, det är svalt och skönt under träden. Kilometrarna äts som om de vore Pipas. I en uppförsbacke hör jag att några kommer bakom, vi har ett välfungerande system på vägen så jag säger: Bici atras, derecha.
Med solklar öststats brytningen hör jag bakifrån: Dont stress your son, let him take the climb we are in no hurry!
Efter krönet lägger sig de 2 cyklisterna jämte mig och säger: You son is very strong, we are almost professionals and we noticed that hill. Im sure we will see him on TV if he keeps it up.
De var väldigt impade när de hörde att han bara är 8 och hur långt vi kört.

Snart når vi Gironas förstäder och tragglar ner mot floden, jag hade bokat ett B&B i gamla delen. När vi kommer till katedralen så inser jag, återigen en horrible backe att knuffa upp cyklarna för.
1594124927985.png

Kan verkligen rekommendera Pensió Bellmiral. Det har även privat garage där man kan ställa cyklarna och helt OK frukost. Kvällen avslutas med pizza, staden är öde utan alla turister. Det är inte ens någon som försöker kränga Game of throns krimskrams

Nästa dag avsluter vi våran resa på det världskända cykelcaféet La Fabrica https://www.lafabricagirona.com/ är ganska säker på att de vara några kända landsvägare som satt där.
Någon hade börjat parata med Erik när jag var inne och beställde, han berättar glatt om hela äventyret. Och folk vid borden jämte tar del av konversationen på det sköna sättet som katalanerna gör. När det får höra att han fixat 105km med 900m klättring, plus friklättring till borgen tittar en äldre herre på mig och säger: Man märker att han är av vikingablod, det är inte många så små barn som hade fixat den turen. Då kom en liten tår av stolthet.

1594124968713.png


1594124996000.png

Snart är det dags att planera för näst tur!

1594125372825.png

Han fick sin hedersmedalj av cyckeln
 
Senast ändrad:
[RR] Via Verdes i pestens tid!
Ni bygger minnen för livet.
Absolut, vi var helt eniga om att detta var den bästa semestern och att vi måste ut snart igen. Redan efter första dagen satt vi och skrattade åt att vi varit vilse. Jag har suttit med ett flin nu när jag skrivit RRn. Jag hoppas verkligen att fler föräldrar vågar testa Bikepacking med ungarna.
 
[RR] Via Verdes i pestens tid!
Uppladdning av flera bilder från mobil och med lite text mellan funkar... sådär.. på nya forum.
Med mycket tålamod och fel som skall rättas får man till det. Till slut.
Fin RR. Avundas värmen, åtminstone för närvarande!
Får mecka med första inlägget senare.
Vädret var helt ok, dagen då vi klättrade till borgen var molnigt och 22 grader. Barcelona är helvetets bakugn just nu....
 
Tillbaka
Topp