frippegubben
Aktiv medlem
Säsongen över redan...
Är det inte typiskt så säg.
När man nu efter dryga tio år äntligen fått tummen ur, gått ner drygt 20kg och börjat få tillbaka flåset och njuter av och cykla. Och dessutom verkar det bli en rekordtidig start på säsongen.
Då går man och kör omkull vid lite teknikträning och landar på axeln. AC-ledsluxation lyder diagnosen och i vanliga ord är det visst ledbanden till nyckelbenet som gått åt fanders. Ont gör det och långvarigt kan det bli säger dem, så det lär nog dröja innan jag sitter i cykelsadeln igen, åtminstone i skogen.
Känns riktigt deppigt måste jag erkänna, men tur i oturen så är inget brutet och jag har inte hunnit köpa nån ny dyr landsvägsracer än och inte har jag betalt in anmälningsavgifter till några MTB-tävlingar heller och det var vänster axel (jag är högerhänt). Så det kunde varit betydligt värre.
Vad gör man nu (förutom den närmaste deppfasen), för att inte tappa gnistan och låta latmasken få fäste igen. Jag tänker inte gå över 100kg sträcket nån mer gång, det får bara inte hända.
Just nu går tankarna kring liggcykel för att kunna cykla utan att belasta axeln, ev en trehjulig för att slippa besvär med balansen så länge vänsterarmen är i det närmaste obrukbar. Men det är väl inte så lätt att fixa ihop en sån, och inte blir det lättare med bara en arm...
En och annan tröst-öl lär det nog bli till melodifestivalen ikväll!
När man nu efter dryga tio år äntligen fått tummen ur, gått ner drygt 20kg och börjat få tillbaka flåset och njuter av och cykla. Och dessutom verkar det bli en rekordtidig start på säsongen.
Då går man och kör omkull vid lite teknikträning och landar på axeln. AC-ledsluxation lyder diagnosen och i vanliga ord är det visst ledbanden till nyckelbenet som gått åt fanders. Ont gör det och långvarigt kan det bli säger dem, så det lär nog dröja innan jag sitter i cykelsadeln igen, åtminstone i skogen.
Känns riktigt deppigt måste jag erkänna, men tur i oturen så är inget brutet och jag har inte hunnit köpa nån ny dyr landsvägsracer än och inte har jag betalt in anmälningsavgifter till några MTB-tävlingar heller och det var vänster axel (jag är högerhänt). Så det kunde varit betydligt värre.
Vad gör man nu (förutom den närmaste deppfasen), för att inte tappa gnistan och låta latmasken få fäste igen. Jag tänker inte gå över 100kg sträcket nån mer gång, det får bara inte hända.
Just nu går tankarna kring liggcykel för att kunna cykla utan att belasta axeln, ev en trehjulig för att slippa besvär med balansen så länge vänsterarmen är i det närmaste obrukbar. Men det är väl inte så lätt att fixa ihop en sån, och inte blir det lättare med bara en arm...
En och annan tröst-öl lär det nog bli till melodifestivalen ikväll!

