RESEBERÄTTELSE
Jag var i Sierra Espuña samt Mazarron i södra Spanien en helg i maj/juni och lovade att skriva ett par rader om upplevelsen. Först nu har traumat lagt sig och jag kan med viss distans beskriva hur klantig jag varit och varför el-cyklar faktiskt har sin plats i tillvaron.
Lite om mig själv. Är 47 årig familjefar utan någon större idrottslig talang men jag gillar ändå att spela padel, vågsurfa, cykla o annat. Bor i Costa Blanca sedan ett par år och köpte min första MTB vid flytten – en Vitus Nucleus 29. Budget-HT alltså men den fyller sitt syfte.
Dag 1, fredag
Anlände på kvällen till Hotel La Mariposa (
https://www.espuna-adventure.com/ ) som ligger vid foten av Sierra Espuña. Bra priser, mat och trevlig personal. Förråd att förvara cykeln. Hade innan kollat in den här videon (
) och hade högt ställda förväntningar! Tidigt i säng!
Dag 2, lördag
Upp tidigt och fick rådet att ta mig uppför en stig mot El Berro vilket skulle vara en bra utgångspunkt att attackera berget. Det tog ca 1 timme att ta sig dit på en bitvis ganska snårig stig. Drygt 200 höjdmeter också. Ingen större fara dock, jag var laddad!
Kaffe i El Berro och mängder av andra MTB-cyklister på fiket bådade gott men jag hade svårt att hitta ngn bra stig. Frågade en vänlig spanjor på en camping vad som kunde vara lämpligt och han föreslog en slinga på ca 3,5 mil. Inga problem, jag har ju cyklat över 10 mil på min MTB några månader tidigare!
Körde på Wikiloc som ju gäller i Spanien men är för snål för betalversionen vilket innebär att man inte får navigation utan bara en karta. Svårt att hitta rätt och det blir ständiga stopp för att se att man är på rätt väg. Många felkörningar också. Blandad terräng med asfalt, grusväg och vassa stenar o buskar. Ungefär som det brukar vara i Spanien alltså. Efter en lång utförslöpa på asfalt med höga toppfarter började en klättring på grusväg.
Jag visste inte hur lång uppförsbacke jag hade framför mig och trodde hela tiden att det blev platt eller utför efter nästa krön. Körde på 1:an i ca 6 km/h i 45 min tills jag klev av och började gå p g a leda o trötthet att sitta i exakt samma ställning på cykeln för länge. Därefter gick jag ytterligare 1 h i gassande solsken innan jag kom till toppen. Vattenflaskan var tom efter halva klättringen. Det visade sig att backen nästan var en hel mil lång…
Jag vill inte låta som en gnällig jävel men det är inte för upplevelser som det här som jag cyklar MTB. Väl vid utförslöpan hade jag varit igång i över 3 timmar och var trött, varm o törstig. Hur som helst så var utförslöpan ganska kul, om jag hade varit pigg… Här började jag fundera på om det inte finns lätt avtagbara friktionsmotorer för att assistera i sådana här långa backar. (
https://happyeride.se/forum/read.php/1/3351863 )
Väl framme i El Berro igen bälgade jag i mig 1,5 liter vatten som jag aldrig gjort förr. Världsrekord i bälgning förmodligen. Lunch och sedan ta sig ner mot hotellet igen. Jag var för trött för att köra någon ytterligare sträcka.
Ner mot hotellet testade jag en ny stig som visade sig vara en återvändsgränd. Lång historia kort – nerfarten tog ca 2 h i inte speciellt rolig terräng.
Lesson learned? Använd guide.
Trött gubbe...
Dag 3, söndag
Dags för revansch i Mazzaron! Där finns 2 nya rutter med ngn form av officiell status godkänd för tävlingar.
http://www.visitamazarron.com/es/que-hacer/rutas/rutas-btt/
Jag tog den västra leden för jag ville cykla längs med havet. Eftersom jag var lite sliten från gårdagen och att det var ganska mkt klättring även här, så tog jag en genväg. Mitt i genvägen såg jag en fin vandringsled som verkade lovande till en början och som genade än mer över ett berg. Väldigt brant och jag var tvungen att leda cykeln halva tiden. Väl uppe så visade det sig att kartan inte stämde men jag såg en väg på andra sidan berget. Det var bara det att det inte var ngn stig dit.
Det är svårt att beskriva med ord hur jag tog mig ner men cykla - det gjorde jag inte! Det hade varit svårt nog att ta sig ner till fots med riktiga vandringskängor. Efter lång tid och blodiga ben var jag nere på vägen med punka på bakhjulet och trasig framklinga. Jag hade vid tillfället 2 framklingor så jag fick cykla på den lilla o pumpa däcket varje km.
Som kuriosa var det 3 vandrare som råkade illa ut samma helg i området. En av vandrarna hittade dom inte förrän efter 3 dagar och han var då i dåligt skick. Trots att dom såg honom från havet gick det inte att få ner honom. Helikopter alltså. Så jobbig terräng kan det vara där.
När jag väl var nere vid havet försökte jag laga punkan. Fel slang o fel ventil. Slut på vattnet. Hittade några nudister vid stranden och frågade om jag fick lämna cykeln där o ta taxi tillbaka till min bil som stod på andra sidan berget. En man med liten snopp tog hand om mig och satte mig i skuggan bakom sin husbil med en flaska vatten i väntan på taxin.
Här slutar alltså min härliga MTB-helg i besvikelse och med många lärdomar. Visst har jag cyklat fel förut men det här tog ändå priset!
