Fältprästen sa:
1888 sa:
I de någtlunda stora städerna är det bostadsbrist för dom som inte har speciella behov.
Jag är absolut inte för bidrag.
Men jag hatar snabba ändringar av vilkor som man räknat
med i sina kalkyler.
Bostadsbrist är inte bara något storstadsfenomen, den finns på landsbygden också.
Om man tar med t.ex. räntebidraget i sin kalkyl och sedan inte tål att det tas bort har man gjort en fullständigt fel kalkyl från början.
Då lär man inte tåla en ränteuppgång heller.
Du resonerar som att man bara räknar med att en eländig sak i taget kan hända. Det har inte jag som bor i ett rätt dyrt hus råd med. Jag räknar med att klara en ränteuppgång. Jag räknar med att klara andra och mer oförutsedda saker som kan hända med ett hus. (Som nu när kommunen fick för sig att bygga nya radhus i andra ändan av vägen jag bor på och därför kräver mig på 320 000 kr för att jag ska stå för min solidariska del av vägförbättringen jag inte har nytta av.) Jag är beredd på att saker kan förändras vad gäller räntelagar och liknande, men inte att det ska ske över natt. Så visst klarar jag av att räntebidraget försvinner, men om det gör det alltför snabbt och räntan och annat också förändras samtidigt kommer jag få problem.
Visst, kan man se det som att det är mitt ansvar och att jag borde se till att ha reserver för allt som kan tänkas hända, men hur skulle det funka i praktiken? Hur många skulle kunna/våga köpa ett hus alls då, oavsett pris? Lite som att tycka att jag borde ha med mig tre slangar, ett lagningskit, en punkaspray och ett par extra däck med på varje runda. "Har du inte förberett dig för att allt skit kan hända samtidigt kan du gott sitta där i skogen och gråta!"
