bigmollo
Aktiv medlem
Sverigetempot 2024
Sverigetempot 2024
- Trådstartare kitzblitz
- Start datum
mkallstrom
Aktiv medlem
Sverigetempot 2024
Fick du punka i fram eller i bak och vad var det för typ av punkor? Jag tänker att det handlar mycket om tur/otur, men när jag kör grus med fel däck brukar jag stå upp för att avlasta bakhjulet så mycket det går.
Steel is Real
Aktiv medlem
Sverigetempot 2024
Bak. Jag hade taktiken att köra fort. Stog upp. Men 6% lutning på ett ställe så fick panikbromsa = genomslagspunka. 2:a punkan oklar anledning. 3:e punkan en vass tagg i däcket troligen från för slarvigt slangbyte i regnet/leran. 4:e punkan på kontrollen(!) i Östersund. Där bytte jag däck.
Jo, otur var nog grejen. Men hade jag haft extradäck med hade jag troligen bara fått 2 punkor.
T0TTE
Aktiv medlem
Sverigetempot 2024
Slanglöst = små problem försvinner, stora förstoras
Sverigetempot 2021: noll punkor, 1001 Miglia 2021: katastrof, RAD 2021, 2022, 2023: noll punkor, RAP 2023: noll punkor
Ett par av dessa lopp har jag vid hemkomst upptäckt ganska rejäla tätningar.
Sverigetempot 2024
mkallstrom
Aktiv medlem
Sverigetempot 2024
Den första genomslagspunkan hade du antagligen sluppit med slanglöst och resten kan ju ha varit konsekvenser av den (skräp vid bytet, dåligt pumpat mm). Det jag tycker är olustigt med slanglöst är som @T0TTE säger när det blir större problem och man är tvungen att ge sig på saker man inte har övat på tidigare. Bara att trycka i en slang kan bli hopplöst om det sitter saker i däcket som man har kunnat köra vidare på med slanglöst.
mkallstrom
Aktiv medlem
Sverigetempot 2024
Grattis till målgång och starkt genomförda lopp alla! Speciellt ni som har brottats med problem av olika slag, men ändå kämpat på och tagit er i mål och i många fall till stor del på egen hand. Årets upplaga måste ha varit en av de tuffare.
Raggamuffin
Aktiv medlem
Sverigetempot 2024
Ingen kvar ute nu?
Raggamuffin
Aktiv medlem
Sverigetempot 2024
Ser fram emot att de dyker upp. Tog mig två månader att sortera ut allt så det tar nog en stund innan de trillar in.
Sverigetempot 2024
Nu vill vi ha en utredning som visar om det där är mer aerodynamiskt fördelaktigt än ett pringlesrör i bakfickan.
Kalle Kula
Aktiv medlem
Sverigetempot 2024
Nice! Visa gärna lite misärbilder också. Från cykling i värsta spöregnet t.ex.
bigmollo
Aktiv medlem
Sverigetempot 2024
Exakt! Underhåll oss! ?
Sverigetempot 2024
Misär? Regn? Det har jag inget minne av! ?
Sverigetempot 2024
Om du läser här vet jag inte. Men tack till dig som gav mig par bars innan gruset efter Arvidsjaur. Jag missade svänga av där för att fylla fickorna. (en av flera konsekvenser pga kassa förberedelser) Du ville inte ha swish men uppmanade mig att, om jag ville, donera en slant till MAMA Cycling. Been there, done that. Dyra bars, men det var det värt! ? Tack igen!
GoranS
Aktiv medlem
Sverigetempot 2024
Den där kommentaren är ungefär för oss internetcyklister vad för femåringen ett meddelande vore från föräldrarna om att jultomten ställt in besöket hos familjen.
Raggamuffin
Aktiv medlem
Sverigetempot 2024
Kameran åker oftast inte ut så mycket när det regnar av någon anledning.
Kalle Kula
Aktiv medlem
Sverigetempot 2024
Skit också. Jag som funderade på att skapa en tråd med bilder från cykling i regn. Men den kanske inte blir så populär då...
Sverigetempot 2024
Känns det tomt nu efteråt?
Var det för mycket folk?
Var det lite för varmt?
Var det för lite snö?
Kände du dig som hemma?
Var det för många kontroller och för mycket service?
Var det bökigt att komma till starten?
Kolla in Ruska (Höstglöd), Race Across Finland.
Här är en film nån gjorde om loppet 2017.
Var det för mycket folk?
Var det lite för varmt?
Var det för lite snö?
Kände du dig som hemma?
Var det för många kontroller och för mycket service?
Var det bökigt att komma till starten?
Kolla in Ruska (Höstglöd), Race Across Finland.
Här är en film nån gjorde om loppet 2017.
Ricard_STHLM
Aktiv medlem
Sverigetempot 2024
RR här eller i egen tråd?
Sverigetempot 2024
Det brukar skrivas i samma tråd.
GoranS
Aktiv medlem
Sverigetempot 2024
Jo, så är det. Har dock förekommit separata RR-trådar också om jag inte minns alldeles galet.
Sverigetempot 2024
Ricard_STHLM
Aktiv medlem
Sverigetempot 2024
Sverigetempot 2024
Här kommer en race rapport från ST.
Påminnelse till mig själv.
-Köp bredare skor typ bont wide
-Köp Tracker för familj och vänner
-Fixa sömmarna i bibsen så de inte skär in i baksidan av låren.
Flög upp till Kiruna med ett härligt gäng förväntansfulla cyklister. Träffade för första gången Nils, som jag skulle cykla med. Spännande redan nu, nerverna utanpå kroppen, har jag glömt något? Ska verkligen vädret blir spöregn och motvind? Kommer vår planering att fungera? Alla skador och skavanker, hur kommer de att klara påfrestningen? Bodde perfekt med Roger och Christian i Katterjokk någon kilometer från starten. Första dagen byggde vi ihop cyklarna och tog det lugnt. Andra dagen cyklade jag och Nils vår första tur tillsammans från riksgränsen till Björkliden ToR för en fika och snack. Kändes bra, vi gjorde vårat bästa för att öppna upp så snabbt som möjligt, talade om hur vi skulle bete oss när olika saker inte fungerade, känsliga områden som sina svagheter och vad man var rädd för att få ont.
Tror det blev en bra start för en fin relation. Natten innan start var svår att sova som man önskade, men en 6-7 timmar blev det i alla fall. Tittade ut och det var torrt men såg regnmolnen som var påväg. Mycket riktigt, en timme före start regnade det på bra och vinden tog i rejält. Starten vid 09:00 blev därför en blöt historia. Jag och Nils tog det lugnt när en större grupp stack iväg direkt. Sebastian Norberg på tempocykel tog ett galet tempo redan från första tramptaget och försvann. En grupp la sig mellan honom och vår grupp, vi satte upp ett lagom tempo de första milen, ingen mening att köra hårt redan nu (det är ett långt lopp). Vindarna var riktigt kraftiga ner till Kiruna, i byarna flyttades cykeln så mycket att jag fick klicka ur pedalen vid ett tillfälle för att bibehålla balansen.
Vi kanske hade en 10-12 cyklister framför oss och vi var en grupp på 25 som rullade ner tillsammans mot Kiruna. Kroppen började slappna av efterhand som milen betades av. Jag och Nils höll tempot och efter Abisko kunde vi ta en kort paus och av med regnkläder och slå en drill. Väl i Kiruna så gjorde vi ett stämpling, toabesök och fyllde flaskorna sedan åkte vi. Gruppen delades upp direkt, några var med direkt och några fick jaga ifatt och andra valde att fortsätta i eget tempo. Gruppen växte då vi åkte ifatt de som tidigare dragit iväg. Snart var vi ca 15 personer. Jag och Nils turades om att ta förningar och efter några mil (och en kortare regnskur) så började vi låta hela gruppen rotera. Det är en stor väg mellan Kiruna och Gällivare, bilarna kör i 100 och det är 2-1 väg på delar av sträckan. Men det som hände var att tempot trissades upp allt eftersom rotationen pågick, folk körde inte bara hårt på flacken och utför utan tryckte höga watt uppför (i motvinden) också. Det gjorde att de kloka cyklisterna valde att inte åka med gruppen utan ta sitt eget tempo och några andra kanske borde ha gjort det.
I Gällivare stannade alla på olika ställen, jag hade rekat lite och beställde pizza från cykeln på Milano redan på väg in (lyxigt att ha dem klara när vi kom dit). De flesta i gruppen sprätte förbi oss när vi satt och åt. Patrik från Uppsala kom själv efter ha släppt gruppen tidigare, när vi var påväg att åka vidare och tog sällskap med oss. Vi sa hejdå till Roger och Christian (som åt pizza med oss) och började resan mot Jokkmokk. Precis utanför Gällivare blir vi överrumplade av en störtskur och hinner inte ta på oss alla regnkläder innan vi är dygnsura på bara 5 minuter - typiskt när vi blivit torra för första gången.
Vi tre körde på och det visade sig att Patrik är uppväxt i Jokkmokk och guidade oss med massa intressanta berättelser från Porjus och områdena kring Jokkmokk. Lite innan vi kom fram till Jokkmokk så möter vi Patriks pappa i en brant stigning (han kommer med bil) och vill prata om hur det går och så vidare. Jobbigt för Patrik att försöka tala när vi kör på i stigningen. Snart rullar vi in i Jokkmokk, tar och byter kläder till torra nattkläder och bunkrar mat och dryck inför natten (vi ska cykla till 08:00 är ju planen). Stoppet tar betydligt längre tid än vi planerat och vi tappar för första gången en 20 minuter mot var vi vill vara. Därför så kör vi på mot Arvidsjaur i lite högre fart, men det visar sig snart att Patriks rygg (som han har haft en stressfraktur i inte håller och han avbryter och vänder tillbaka mot Jokkmokk). Nils och jag rullar vidare efter ett kortare avskedsstopp med Patrik. Vi rullar förbi polcirkeln och det är ljust som på dagen fast det är mitt i natten. Vi kör på i partempo och håller bra tryck hela vägen förbi Arvidsjaur till vi kommer till vägbygget i Slagnäs (vi har nu kört in tiden vi tappat), men framför oss väntar ”dödsgruset” i 14 km.
Asfalten är borta och det är grus/stenbeläggning riktig illa på några partier vi kryper försiktigt över vägbygget och hoppas slippa punkteringar, vilket vi lyckas med och firar med smörgås och godis på andra sidan. Tyvärr 25 min efter schemat igen. Men det är bara att köra på. Efter några mil kommer vi i fatt två norrmän som planerat att köra nästa utan stopp hela vägen. De ligger här först och vi passerar dem och försöker få reda på var de planerat att sova, men de säger inget. En halvtimme senare är vi i Sorsele (det visade sig senare att norrmännen bröt där pga skadade händer, nerverna går sönder). Mina händer är redan helt trasiga efter RAD i maj. Kroppen känns bra men vi börjar bli lite trötta, klockan är runt 05:00 och vi känner att det är svårt att hålla samma höga fart, så vi tar ner tempot lite (fram till denna punkt har vi kört 60 mil på 22 timmar).
Efter några jobbiga timmar kommer tar vi oss de sista fem milen till Storuman, för sömn och frukost. Vi gör ett 4 timmars stopp, duschar, byter kläder, laddar , packar om. Jag glömmer att sätta telefonen på ljudlös och blir väckt efter två timmars sömn och kan inte somna om. Går istället upp och fixar med kroppen och utrustningen. Det ska spöregna hela söndagen. Vi rullar ut i regnet och motvinden slår hårt mot oss, vi är 40 min efter schemat trots att vi snittat 29km/h hittills.
Resan mot Dorotea är miserabel. Motvinden känns och regnet tränger in överallt och vi försöker undvika att köra i de största pölarna på vägen, trafiken märks av mer med mycket husbilar och många som kör när det regnar. Min Varia (med ständig laddning från Powerbanks) fungerar perfekt från start till mål och jag är trygg hela vägen med vetskapen när och hur fort fordonen kommer upp mot oss bakifrån. Efter Dorotea händer något magiskt - vi får sida medvind ner till Strömsund, regnet avtar lite och vi får upp tempot igen. Vi kör förbi de som startat dagarna innan och känner att vi har flyt. Efter Strömsund tilltar regnet och motvinden igen, temperaturen sjunker och när vi rullar in i Östersund 30 min efter plan är vi riktigt nerkylda och allt är dygnsurt. Stämplar in efter midnatt och inser att vi inte är så pigga på att cykla genom natten i regnet. Kollar väderprognosen och där ska regnet sluta vid 02:00. Vi bestämmer oss för att sova en stund. Stoppet tar 3 timmar mot planerat 45 min. Sovtiden blir 40 min. Det tar tid att jobba med utrustningen när allt är blött och man är kall. Vi äter och fixar med ompackningen (man har haft möjlighet att skicka ner ett paket med kläder och mat och nu kan man också skicka hem prylar man inte vill bära med sig ner till Smygehuk). I Östersund noterar vi att tempocyklisten kommit före oss, men valt att bryta.
Efter Östersund börjar det bli ordentligt backigt vilket förstörde rytmen. Vi kommer ifatt andra cyklister som startat innan oss men gör lite stopp för fix kläder och utrustning, som gör att vi inte kommer ikapp dem förrän i Sveg. Vi är av någon anledning lite trötta och kör fort bitvis för att sedan köra lite lugnare och snacka, i och med att backarna kommer på tät följd så blir det hackigt. I Åsarna missar vi avfarten och får köra tillbaka. Här börjar de riktiga backarna… först några små skuttar som är branta men inte så långa och sedan kommer vi till första Klövsjöbacken, den är 8% i snitt och 4,6 km lång (207hm).
Nils kör först och håller ett jämnt och fint tempo, jag tappar i de brantaste delarna men kommer ifatt när lutningen minskar. Direkt efter kommer ytterligare en backe som är ca 3,5km och har över 100hm. Vi börjar tala om att det blir svårt att köra in tiden vi förlorat i backarna. Klurigt det där med planering och verklighet, svårt att på förhand förstå hur lång tid det kommer att beroende på lutning och vind. Väl nere i Vemdalen kommer vi ifatt lite andra deltagare (någon på liggcykel).
Vi kör på ner mot Vemdalsbyn och min cykel börjar vobbla i den lite för höga hastigheten vi kommer upp i, lite otäckt men ok. Tar av mot Sveg och kan hålla bra partempo hela vägen från Vemdalen till Sveg, vinden har ökat och vi brottas i motvinden en och en och hjälper varandra få vila mellan förningarna. Väl i Sveg byter vi kläder och provianterar för att köra till Johannisholm (3 mil norr om Vansbro). Har fixat stuga där för att få en timmes sömn innan natten.
Notering: vi kände redan påväg till Sveg att vi var tvungna att byta strategi, det skulle bli för tufft att köra ner till Degerfors innan nästa stopp. Därav bytte vi strategi så vi skulle få sova på kvällen istället för på morgonen.
Galet jobbigt
Kort efter Sveg ca kl.11 på förmiddagen, var vi ca 1 timme bakom schemat. Vi tänkte att nu med nya planen kunde vi hålla bra fart ner till kvällsstoppet, behövde bara bunkra mat någonstans. Men 3 mil från Sveg började klättringen upp till toppen innan Älvdalen, den var inte jättebrant men i den kraftiga motvinden, blev den riktigt tuff.
På toppen hade vi kört 4h från Sveg och kommit 6 mil. Vi hade tappat ytterligare ca 90 min. Inte nog med det motvinden fortsatte hela vägen ner 2-3 mil så vi knappt fick upp någon fart, fast det gick nerför och var nyasfalterat. När vi började närma oss Älvdalen bjöds vi på en regnskur som gjorde oss blöta igen, bara för att kort efter Älvdalen mötas av solen och vi fick ta av oss för att inte överhetta. Vi körde på och närmade oss Venjan när vi hittade en obemannad Tempo med självservice. Efter strul med att ladda ner appen och fylla i alla formulär, fick vi hjälp av en lokalbo att handla bröd, ost och skinka och kunde swisha henne. Vi närmade oss sovstoppet och kände att det kommer bli kanon. Tyvärr visade det sig ganska kort efter att vi kommit dit att vi bokat den 7/8 istället för den 8/7. De hade inga andra ”vanliga boenden” och vi gick direkt tillbaka till planen att vi skulle sova hos Lenas BB i Degerfors. ETA dit var runt sju på morgonen. Skulle bli en tuff natt men vi kände oss ganska bra, bara 30 mil dit ner.
I Vansbro skulle vi bara fylla flaskor och fixa med toabesök. Men stoppet blev långt och ut ur Vansbro började Garmin att beräkna om rutten och vi lyckades köra fel och fick åka konstigt och en halvtimme längre än vi borde. Vi stannade och försökte få klarhet i var vi kört fel och hur vi skulle reparera det. Blev lite grusvägar och annat för att ta oss tillbaka på rutten. Sedan Venjan hade vi nu ”slarvat bort” en och en halvtimme. Som det inte var nog så började det småregna. Denna etapp ner till Hällefors skulle bli spiken i kistan för att komma i mål på planerade 97 timmar. Vi tänkte att vi flyttade målet till under 100 timmar och vips så var vi på plan igen, fantastiskt;)
Vi rullade på i mörkret och vinden när jag plötsligt började känna mig riktigt, riktigt trött. Så trött att jag började somna på cykeln sk microsömn, otroligt läskigt för man vet inte hur länge man sovit när man vaknar och man vet inte var man är. Vi började tala med vandra om det. Och försökte cykla en liten bit i taget, men sömnhammaren slog till oftare och oftare. Till slut började vi gå med cyklarna för att inte somna och göra illa oss. Vi var mitt i skogen klockan var kanske 01:00 det var blött överallt. Vi letade desperat efter någonstans att sova en stund. Vi klättrade upp i ett älgtorn bara för att konstatera att det saknade tak och var helt blött. Till slut hittade vi några byggnader några kilometer längre fram på googlemaps och tog oss långsamt dit. Vi snackar gångfart med stopp då och då. Bakom en övergiven sommarstuga med igenväxt trädgård hittade jag till slut en vedbod som jag kunde komma in i. La mig och sov i 20-30 min. Nils väntade tålmodigt utanför, men blev kall och trött av att stå stilla. Han somnade till och med stående där ett tag. Tillbaka på cyklarna blöta och kalla - jag känner mig som en ny människa - börjar vi jobba upp farten igen, men Nils hälsena börjar krångla och vi får slå av på takten. 10 minuter senare är det Nils tur att bli slagen av John Blund. Vi gör ett försök där han får hänga på styret och luta mot mig och sova i en-två minuter. Vi får ytterligare 10 minuters cykling innan han inte klarar sig längre. Jag ger honom min bivibag och han hoppar i foliepåsen och lägger sig i diket och sover.
Efter 30 minuter är han tillbaka i sadeln och mår bättre. Vi kör på och det börjar ljusna men efter bara en halvtimme skymtar vi någon form av kursgård med en liten veranda. Vi stannar och lägger oss på verandan för att komma bort från vätan och kylan i marken. Sover kanske 20-40min ingen av oss har längre någon koll. Vid 5-tiden börjar vi långsamt cykla igen. Äter allt vi har för att få upp lite värme och rullar in i Hällefors vid sju i jakt på ett hotell att sova i och någonstans där vi kan värma oss. Efter flera snurror i stan konstaterar vi att det inte finns något hotell alls. Men i utkanten av stan hittar vi en öppen bensinmack och köper varm mat (korv med mos) och kaffe (flera dubbel espresso). Jag torkar skorna med lottokuponger och vi börjar komma tillbaka till verkligheten igen.
Nu är all planering åt skogen, vårt bokade hotell kommer vi inte att kunna nyttja i Degerfors då vi kommer dit mitt på dagen. Så vi tar ett moderat tempo till Karlskoga. Dagen gryr och det är varmare än tidigare (motvinden är dock konstant). I Karlskoga träffar vi några cyklister som startade på onsdagen. Vi gör några försök att hålla tempo men vi märker att tröttheten kommer tillbaka och någon mil utanför Degerfors lägger vi oss i diket och sover en 30 minuter, för att kunna fortsätta.
Vi rullar vidare och börjar bli hungriga. Nils har fixat ett nytt boende på Billingehus i Skövde och vi tar sikte dit. Men hungern är stark (samt grymt kaffesug) och vi tar en avstickare från rutten in i Gullspång och får tag i varsin kycklingrulle, kaffe och läsk.
Efter det började vi köra lite hårdare för att nå ner till Skövde i rimlig tid. Jag fick trötthetssymtom och sprejade vatten i ansiktet inför varje förning så jag kunde hålla borta sömnen. Bland det jobbigaste jag gjort. Till slut lyckades vi ta oss till Skövde ock sov efterlängtade 3 timmar innan vi åt var sin burgare och gav oss ut i natten 23:30 mot målet i Smygehuk.
Hur vi än nu cyklade skulle vi inte kunna köra in under 100h även om vi tog bort alla stopp. Det var mörkt när vi körde banvallen och för att inte kollidera med djur eller så valde vi att köra sida vid sida och snacka. Farten går då ner och smärtorna minskar, speciellt då vi nu hade skaffat oss riktigt känsliga rumpor. Varje liten spricka, hål eller bula i vägen gav upphov till smärta. Vi kommer till Ulricehamn och det börjar ljusna, jag tappar en vattenflaska och får vända och hämta den. Ulricehamn var otroligt vackert, kanske för att vi var där rätt timme på dygnet. Temperaturen denna natt är underbar, 12 grader varmt och vi känner att det kommer bli en varm dag.
På vägen ner till Hyltebruk kommer sömnspöket ifatt oss, trots att vi sovit tre timmar. Vi spekulerar i att timmarna kring fem på morgonen alltid är tuffa för kroppen. För att det inte ska behöva stannas eller ske en olycka, så åker vi i bredd och snackar oss igenom de tuffa timmarna. Fungerar riktigt bra. Vi stannar i Hyltebruk där vi kommit ifatt en cyklist från Brasilien. Köper mat och solkräm, Nils testar bindor för att lindra smärtan i rumpan.
Klär av oss till kort/kort då det börjar bli varmt. Mot Laholm ökar temperaturen hela tiden. Först har vi 27 grader vilket är ok i den kraftiga motvinden, det fläktar ju. Sedan ökar den till 33-34 och vinden ökar men vindarna är varma. Fötterna svullnar nu upp, på oss båda. Smärtan är brutal. Det räcker inte att lösgöra boa spännena vi tvingas sätta fötterna ovanpå skorna och trampa. Kilometrarna går långsamt och det är segt hela vägen till Laholm. Vi hittar en mack i Laholm och köper läsk och glass. Vi ställer oss i strumporna i en hink med kallt vatten för att försöka få fötterna att svalna och svullnaden att gå ner.
Vi lyckas inte helt utan tar även ut sulorna ur skorna för att kunna få mer rum till våra klumpfötter. Detta fungerar och efter ett långt stopp kommer vi iväg och rullar ner mot ”skyfallet”. Regnet träffar oss i första stigningen över Hallandsåsen, det blixtrar och en slår ner bara två sekunder bort. Vi slängde på oss regnjackor när vi insåg att det var kyligare än vi trott. Då jag har tjocka lager solkräm i ansiktet, rinner en blandning av solkräm och regnvatten ner i ögonen.
Försöker få bort det så jag kan se vägen nu i nerförsbacken på andra sidan åsen. Det tar ett tag men sedan får jag bort det och kan koncentrera mig på nerförskörningen. Regnet fortsätter fast mindre kraftfullt. Temperaturen blir human igen på 20 grader. Det känns som vi närmar oss målet. Vi börjar köra skyltspurtar in i alla småstäder. Vi skämtar och skrattar mycket. I Klippan vill jag ha Sibylla så vi åker genom hela Klippan utanför rutten för att äta en korv med mos på Sibylla, precis samma som fanns vid macken på rutten där vi svängde av (snacka om tunnelseende). Ut ur Klippan får jag bakhjulspunka och lagar det med en dynaplug. Tubeless setupen fungerade riktigt bra, kände mig ganska ensam på turen med 28 tumshjul men de höll ihop, där de flesta andra körde på 32. Blir att skaffa en cykel som klarar lite bredare däck (alltid kul med ny cykel). Nu kollade vi på ETA och konstaterade att vi skulle vara i mål vid 23 - vilket verkligen inte var enligt önskemål. Innan solen gick ner vid 21:50 borde vara rimligt. Så vi drog igång ett partempo (troligtvis vårt snabbaste på hela turen) och körde ruskigt snabbt till Eslöv, så himla roligt. Vi hittade lite extra effekt och glädjen över att snart vara i mål var härlig, samtidigt som det var ledsamt att det snart var över. Efter Eslöv körde vi på i högt tempo tills vi stötte ihop med en kompis (Sune) till Nils som cyklade med oss i lugnt tempo för att snacka och kolla hur vi mådde, tack Sune. Sedan var det finrull i lite avslaget tempo in till mål där våra familjer och arrangörerna väntade på oss. I mål 21:45 i vacker solnedgång, kunde inte bli vackrare avslut.
Trasig och trött tog familjen hand om mig med pizza och värme. Efter en dusch så hoppade jag i säng och somnade innan huvudet nått kudden.
Total sömn under loppet 6h. Total sömn natten efter målgång = 10h
Sluttid 108h45min.
Nils och jag kände inte varandra innan loppet och hade aldrig träffats innan, men nu har jag fått en god vän och cykelkompis som jag med hög sannolikhet kommer göra nya äventyr tillsammans med.
Har också filmat lite från turen och kommer lägga upp en länk till den på happy när den är klar.
Här kommer en race rapport från ST.
Påminnelse till mig själv.
-Köp bredare skor typ bont wide
-Köp Tracker för familj och vänner
-Fixa sömmarna i bibsen så de inte skär in i baksidan av låren.
Flög upp till Kiruna med ett härligt gäng förväntansfulla cyklister. Träffade för första gången Nils, som jag skulle cykla med. Spännande redan nu, nerverna utanpå kroppen, har jag glömt något? Ska verkligen vädret blir spöregn och motvind? Kommer vår planering att fungera? Alla skador och skavanker, hur kommer de att klara påfrestningen? Bodde perfekt med Roger och Christian i Katterjokk någon kilometer från starten. Första dagen byggde vi ihop cyklarna och tog det lugnt. Andra dagen cyklade jag och Nils vår första tur tillsammans från riksgränsen till Björkliden ToR för en fika och snack. Kändes bra, vi gjorde vårat bästa för att öppna upp så snabbt som möjligt, talade om hur vi skulle bete oss när olika saker inte fungerade, känsliga områden som sina svagheter och vad man var rädd för att få ont.
Tror det blev en bra start för en fin relation. Natten innan start var svår att sova som man önskade, men en 6-7 timmar blev det i alla fall. Tittade ut och det var torrt men såg regnmolnen som var påväg. Mycket riktigt, en timme före start regnade det på bra och vinden tog i rejält. Starten vid 09:00 blev därför en blöt historia. Jag och Nils tog det lugnt när en större grupp stack iväg direkt. Sebastian Norberg på tempocykel tog ett galet tempo redan från första tramptaget och försvann. En grupp la sig mellan honom och vår grupp, vi satte upp ett lagom tempo de första milen, ingen mening att köra hårt redan nu (det är ett långt lopp). Vindarna var riktigt kraftiga ner till Kiruna, i byarna flyttades cykeln så mycket att jag fick klicka ur pedalen vid ett tillfälle för att bibehålla balansen.
Vi kanske hade en 10-12 cyklister framför oss och vi var en grupp på 25 som rullade ner tillsammans mot Kiruna. Kroppen började slappna av efterhand som milen betades av. Jag och Nils höll tempot och efter Abisko kunde vi ta en kort paus och av med regnkläder och slå en drill. Väl i Kiruna så gjorde vi ett stämpling, toabesök och fyllde flaskorna sedan åkte vi. Gruppen delades upp direkt, några var med direkt och några fick jaga ifatt och andra valde att fortsätta i eget tempo. Gruppen växte då vi åkte ifatt de som tidigare dragit iväg. Snart var vi ca 15 personer. Jag och Nils turades om att ta förningar och efter några mil (och en kortare regnskur) så började vi låta hela gruppen rotera. Det är en stor väg mellan Kiruna och Gällivare, bilarna kör i 100 och det är 2-1 väg på delar av sträckan. Men det som hände var att tempot trissades upp allt eftersom rotationen pågick, folk körde inte bara hårt på flacken och utför utan tryckte höga watt uppför (i motvinden) också. Det gjorde att de kloka cyklisterna valde att inte åka med gruppen utan ta sitt eget tempo och några andra kanske borde ha gjort det.
I Gällivare stannade alla på olika ställen, jag hade rekat lite och beställde pizza från cykeln på Milano redan på väg in (lyxigt att ha dem klara när vi kom dit). De flesta i gruppen sprätte förbi oss när vi satt och åt. Patrik från Uppsala kom själv efter ha släppt gruppen tidigare, när vi var påväg att åka vidare och tog sällskap med oss. Vi sa hejdå till Roger och Christian (som åt pizza med oss) och började resan mot Jokkmokk. Precis utanför Gällivare blir vi överrumplade av en störtskur och hinner inte ta på oss alla regnkläder innan vi är dygnsura på bara 5 minuter - typiskt när vi blivit torra för första gången.
Vi tre körde på och det visade sig att Patrik är uppväxt i Jokkmokk och guidade oss med massa intressanta berättelser från Porjus och områdena kring Jokkmokk. Lite innan vi kom fram till Jokkmokk så möter vi Patriks pappa i en brant stigning (han kommer med bil) och vill prata om hur det går och så vidare. Jobbigt för Patrik att försöka tala när vi kör på i stigningen. Snart rullar vi in i Jokkmokk, tar och byter kläder till torra nattkläder och bunkrar mat och dryck inför natten (vi ska cykla till 08:00 är ju planen). Stoppet tar betydligt längre tid än vi planerat och vi tappar för första gången en 20 minuter mot var vi vill vara. Därför så kör vi på mot Arvidsjaur i lite högre fart, men det visar sig snart att Patriks rygg (som han har haft en stressfraktur i inte håller och han avbryter och vänder tillbaka mot Jokkmokk). Nils och jag rullar vidare efter ett kortare avskedsstopp med Patrik. Vi rullar förbi polcirkeln och det är ljust som på dagen fast det är mitt i natten. Vi kör på i partempo och håller bra tryck hela vägen förbi Arvidsjaur till vi kommer till vägbygget i Slagnäs (vi har nu kört in tiden vi tappat), men framför oss väntar ”dödsgruset” i 14 km.
Asfalten är borta och det är grus/stenbeläggning riktig illa på några partier vi kryper försiktigt över vägbygget och hoppas slippa punkteringar, vilket vi lyckas med och firar med smörgås och godis på andra sidan. Tyvärr 25 min efter schemat igen. Men det är bara att köra på. Efter några mil kommer vi i fatt två norrmän som planerat att köra nästa utan stopp hela vägen. De ligger här först och vi passerar dem och försöker få reda på var de planerat att sova, men de säger inget. En halvtimme senare är vi i Sorsele (det visade sig senare att norrmännen bröt där pga skadade händer, nerverna går sönder). Mina händer är redan helt trasiga efter RAD i maj. Kroppen känns bra men vi börjar bli lite trötta, klockan är runt 05:00 och vi känner att det är svårt att hålla samma höga fart, så vi tar ner tempot lite (fram till denna punkt har vi kört 60 mil på 22 timmar).
Efter några jobbiga timmar kommer tar vi oss de sista fem milen till Storuman, för sömn och frukost. Vi gör ett 4 timmars stopp, duschar, byter kläder, laddar , packar om. Jag glömmer att sätta telefonen på ljudlös och blir väckt efter två timmars sömn och kan inte somna om. Går istället upp och fixar med kroppen och utrustningen. Det ska spöregna hela söndagen. Vi rullar ut i regnet och motvinden slår hårt mot oss, vi är 40 min efter schemat trots att vi snittat 29km/h hittills.
Resan mot Dorotea är miserabel. Motvinden känns och regnet tränger in överallt och vi försöker undvika att köra i de största pölarna på vägen, trafiken märks av mer med mycket husbilar och många som kör när det regnar. Min Varia (med ständig laddning från Powerbanks) fungerar perfekt från start till mål och jag är trygg hela vägen med vetskapen när och hur fort fordonen kommer upp mot oss bakifrån. Efter Dorotea händer något magiskt - vi får sida medvind ner till Strömsund, regnet avtar lite och vi får upp tempot igen. Vi kör förbi de som startat dagarna innan och känner att vi har flyt. Efter Strömsund tilltar regnet och motvinden igen, temperaturen sjunker och när vi rullar in i Östersund 30 min efter plan är vi riktigt nerkylda och allt är dygnsurt. Stämplar in efter midnatt och inser att vi inte är så pigga på att cykla genom natten i regnet. Kollar väderprognosen och där ska regnet sluta vid 02:00. Vi bestämmer oss för att sova en stund. Stoppet tar 3 timmar mot planerat 45 min. Sovtiden blir 40 min. Det tar tid att jobba med utrustningen när allt är blött och man är kall. Vi äter och fixar med ompackningen (man har haft möjlighet att skicka ner ett paket med kläder och mat och nu kan man också skicka hem prylar man inte vill bära med sig ner till Smygehuk). I Östersund noterar vi att tempocyklisten kommit före oss, men valt att bryta.
Efter Östersund börjar det bli ordentligt backigt vilket förstörde rytmen. Vi kommer ifatt andra cyklister som startat innan oss men gör lite stopp för fix kläder och utrustning, som gör att vi inte kommer ikapp dem förrän i Sveg. Vi är av någon anledning lite trötta och kör fort bitvis för att sedan köra lite lugnare och snacka, i och med att backarna kommer på tät följd så blir det hackigt. I Åsarna missar vi avfarten och får köra tillbaka. Här börjar de riktiga backarna… först några små skuttar som är branta men inte så långa och sedan kommer vi till första Klövsjöbacken, den är 8% i snitt och 4,6 km lång (207hm).
Nils kör först och håller ett jämnt och fint tempo, jag tappar i de brantaste delarna men kommer ifatt när lutningen minskar. Direkt efter kommer ytterligare en backe som är ca 3,5km och har över 100hm. Vi börjar tala om att det blir svårt att köra in tiden vi förlorat i backarna. Klurigt det där med planering och verklighet, svårt att på förhand förstå hur lång tid det kommer att beroende på lutning och vind. Väl nere i Vemdalen kommer vi ifatt lite andra deltagare (någon på liggcykel).
Vi kör på ner mot Vemdalsbyn och min cykel börjar vobbla i den lite för höga hastigheten vi kommer upp i, lite otäckt men ok. Tar av mot Sveg och kan hålla bra partempo hela vägen från Vemdalen till Sveg, vinden har ökat och vi brottas i motvinden en och en och hjälper varandra få vila mellan förningarna. Väl i Sveg byter vi kläder och provianterar för att köra till Johannisholm (3 mil norr om Vansbro). Har fixat stuga där för att få en timmes sömn innan natten.
Notering: vi kände redan påväg till Sveg att vi var tvungna att byta strategi, det skulle bli för tufft att köra ner till Degerfors innan nästa stopp. Därav bytte vi strategi så vi skulle få sova på kvällen istället för på morgonen.
Galet jobbigt
Kort efter Sveg ca kl.11 på förmiddagen, var vi ca 1 timme bakom schemat. Vi tänkte att nu med nya planen kunde vi hålla bra fart ner till kvällsstoppet, behövde bara bunkra mat någonstans. Men 3 mil från Sveg började klättringen upp till toppen innan Älvdalen, den var inte jättebrant men i den kraftiga motvinden, blev den riktigt tuff.
På toppen hade vi kört 4h från Sveg och kommit 6 mil. Vi hade tappat ytterligare ca 90 min. Inte nog med det motvinden fortsatte hela vägen ner 2-3 mil så vi knappt fick upp någon fart, fast det gick nerför och var nyasfalterat. När vi började närma oss Älvdalen bjöds vi på en regnskur som gjorde oss blöta igen, bara för att kort efter Älvdalen mötas av solen och vi fick ta av oss för att inte överhetta. Vi körde på och närmade oss Venjan när vi hittade en obemannad Tempo med självservice. Efter strul med att ladda ner appen och fylla i alla formulär, fick vi hjälp av en lokalbo att handla bröd, ost och skinka och kunde swisha henne. Vi närmade oss sovstoppet och kände att det kommer bli kanon. Tyvärr visade det sig ganska kort efter att vi kommit dit att vi bokat den 7/8 istället för den 8/7. De hade inga andra ”vanliga boenden” och vi gick direkt tillbaka till planen att vi skulle sova hos Lenas BB i Degerfors. ETA dit var runt sju på morgonen. Skulle bli en tuff natt men vi kände oss ganska bra, bara 30 mil dit ner.
I Vansbro skulle vi bara fylla flaskor och fixa med toabesök. Men stoppet blev långt och ut ur Vansbro började Garmin att beräkna om rutten och vi lyckades köra fel och fick åka konstigt och en halvtimme längre än vi borde. Vi stannade och försökte få klarhet i var vi kört fel och hur vi skulle reparera det. Blev lite grusvägar och annat för att ta oss tillbaka på rutten. Sedan Venjan hade vi nu ”slarvat bort” en och en halvtimme. Som det inte var nog så började det småregna. Denna etapp ner till Hällefors skulle bli spiken i kistan för att komma i mål på planerade 97 timmar. Vi tänkte att vi flyttade målet till under 100 timmar och vips så var vi på plan igen, fantastiskt;)
Vi rullade på i mörkret och vinden när jag plötsligt började känna mig riktigt, riktigt trött. Så trött att jag började somna på cykeln sk microsömn, otroligt läskigt för man vet inte hur länge man sovit när man vaknar och man vet inte var man är. Vi började tala med vandra om det. Och försökte cykla en liten bit i taget, men sömnhammaren slog till oftare och oftare. Till slut började vi gå med cyklarna för att inte somna och göra illa oss. Vi var mitt i skogen klockan var kanske 01:00 det var blött överallt. Vi letade desperat efter någonstans att sova en stund. Vi klättrade upp i ett älgtorn bara för att konstatera att det saknade tak och var helt blött. Till slut hittade vi några byggnader några kilometer längre fram på googlemaps och tog oss långsamt dit. Vi snackar gångfart med stopp då och då. Bakom en övergiven sommarstuga med igenväxt trädgård hittade jag till slut en vedbod som jag kunde komma in i. La mig och sov i 20-30 min. Nils väntade tålmodigt utanför, men blev kall och trött av att stå stilla. Han somnade till och med stående där ett tag. Tillbaka på cyklarna blöta och kalla - jag känner mig som en ny människa - börjar vi jobba upp farten igen, men Nils hälsena börjar krångla och vi får slå av på takten. 10 minuter senare är det Nils tur att bli slagen av John Blund. Vi gör ett försök där han får hänga på styret och luta mot mig och sova i en-två minuter. Vi får ytterligare 10 minuters cykling innan han inte klarar sig längre. Jag ger honom min bivibag och han hoppar i foliepåsen och lägger sig i diket och sover.
Efter 30 minuter är han tillbaka i sadeln och mår bättre. Vi kör på och det börjar ljusna men efter bara en halvtimme skymtar vi någon form av kursgård med en liten veranda. Vi stannar och lägger oss på verandan för att komma bort från vätan och kylan i marken. Sover kanske 20-40min ingen av oss har längre någon koll. Vid 5-tiden börjar vi långsamt cykla igen. Äter allt vi har för att få upp lite värme och rullar in i Hällefors vid sju i jakt på ett hotell att sova i och någonstans där vi kan värma oss. Efter flera snurror i stan konstaterar vi att det inte finns något hotell alls. Men i utkanten av stan hittar vi en öppen bensinmack och köper varm mat (korv med mos) och kaffe (flera dubbel espresso). Jag torkar skorna med lottokuponger och vi börjar komma tillbaka till verkligheten igen.
Nu är all planering åt skogen, vårt bokade hotell kommer vi inte att kunna nyttja i Degerfors då vi kommer dit mitt på dagen. Så vi tar ett moderat tempo till Karlskoga. Dagen gryr och det är varmare än tidigare (motvinden är dock konstant). I Karlskoga träffar vi några cyklister som startade på onsdagen. Vi gör några försök att hålla tempo men vi märker att tröttheten kommer tillbaka och någon mil utanför Degerfors lägger vi oss i diket och sover en 30 minuter, för att kunna fortsätta.
Vi rullar vidare och börjar bli hungriga. Nils har fixat ett nytt boende på Billingehus i Skövde och vi tar sikte dit. Men hungern är stark (samt grymt kaffesug) och vi tar en avstickare från rutten in i Gullspång och får tag i varsin kycklingrulle, kaffe och läsk.
Efter det började vi köra lite hårdare för att nå ner till Skövde i rimlig tid. Jag fick trötthetssymtom och sprejade vatten i ansiktet inför varje förning så jag kunde hålla borta sömnen. Bland det jobbigaste jag gjort. Till slut lyckades vi ta oss till Skövde ock sov efterlängtade 3 timmar innan vi åt var sin burgare och gav oss ut i natten 23:30 mot målet i Smygehuk.
Hur vi än nu cyklade skulle vi inte kunna köra in under 100h även om vi tog bort alla stopp. Det var mörkt när vi körde banvallen och för att inte kollidera med djur eller så valde vi att köra sida vid sida och snacka. Farten går då ner och smärtorna minskar, speciellt då vi nu hade skaffat oss riktigt känsliga rumpor. Varje liten spricka, hål eller bula i vägen gav upphov till smärta. Vi kommer till Ulricehamn och det börjar ljusna, jag tappar en vattenflaska och får vända och hämta den. Ulricehamn var otroligt vackert, kanske för att vi var där rätt timme på dygnet. Temperaturen denna natt är underbar, 12 grader varmt och vi känner att det kommer bli en varm dag.
På vägen ner till Hyltebruk kommer sömnspöket ifatt oss, trots att vi sovit tre timmar. Vi spekulerar i att timmarna kring fem på morgonen alltid är tuffa för kroppen. För att det inte ska behöva stannas eller ske en olycka, så åker vi i bredd och snackar oss igenom de tuffa timmarna. Fungerar riktigt bra. Vi stannar i Hyltebruk där vi kommit ifatt en cyklist från Brasilien. Köper mat och solkräm, Nils testar bindor för att lindra smärtan i rumpan.
Klär av oss till kort/kort då det börjar bli varmt. Mot Laholm ökar temperaturen hela tiden. Först har vi 27 grader vilket är ok i den kraftiga motvinden, det fläktar ju. Sedan ökar den till 33-34 och vinden ökar men vindarna är varma. Fötterna svullnar nu upp, på oss båda. Smärtan är brutal. Det räcker inte att lösgöra boa spännena vi tvingas sätta fötterna ovanpå skorna och trampa. Kilometrarna går långsamt och det är segt hela vägen till Laholm. Vi hittar en mack i Laholm och köper läsk och glass. Vi ställer oss i strumporna i en hink med kallt vatten för att försöka få fötterna att svalna och svullnaden att gå ner.
Vi lyckas inte helt utan tar även ut sulorna ur skorna för att kunna få mer rum till våra klumpfötter. Detta fungerar och efter ett långt stopp kommer vi iväg och rullar ner mot ”skyfallet”. Regnet träffar oss i första stigningen över Hallandsåsen, det blixtrar och en slår ner bara två sekunder bort. Vi slängde på oss regnjackor när vi insåg att det var kyligare än vi trott. Då jag har tjocka lager solkräm i ansiktet, rinner en blandning av solkräm och regnvatten ner i ögonen.
Försöker få bort det så jag kan se vägen nu i nerförsbacken på andra sidan åsen. Det tar ett tag men sedan får jag bort det och kan koncentrera mig på nerförskörningen. Regnet fortsätter fast mindre kraftfullt. Temperaturen blir human igen på 20 grader. Det känns som vi närmar oss målet. Vi börjar köra skyltspurtar in i alla småstäder. Vi skämtar och skrattar mycket. I Klippan vill jag ha Sibylla så vi åker genom hela Klippan utanför rutten för att äta en korv med mos på Sibylla, precis samma som fanns vid macken på rutten där vi svängde av (snacka om tunnelseende). Ut ur Klippan får jag bakhjulspunka och lagar det med en dynaplug. Tubeless setupen fungerade riktigt bra, kände mig ganska ensam på turen med 28 tumshjul men de höll ihop, där de flesta andra körde på 32. Blir att skaffa en cykel som klarar lite bredare däck (alltid kul med ny cykel). Nu kollade vi på ETA och konstaterade att vi skulle vara i mål vid 23 - vilket verkligen inte var enligt önskemål. Innan solen gick ner vid 21:50 borde vara rimligt. Så vi drog igång ett partempo (troligtvis vårt snabbaste på hela turen) och körde ruskigt snabbt till Eslöv, så himla roligt. Vi hittade lite extra effekt och glädjen över att snart vara i mål var härlig, samtidigt som det var ledsamt att det snart var över. Efter Eslöv körde vi på i högt tempo tills vi stötte ihop med en kompis (Sune) till Nils som cyklade med oss i lugnt tempo för att snacka och kolla hur vi mådde, tack Sune. Sedan var det finrull i lite avslaget tempo in till mål där våra familjer och arrangörerna väntade på oss. I mål 21:45 i vacker solnedgång, kunde inte bli vackrare avslut.
Trasig och trött tog familjen hand om mig med pizza och värme. Efter en dusch så hoppade jag i säng och somnade innan huvudet nått kudden.
Total sömn under loppet 6h. Total sömn natten efter målgång = 10h
Sluttid 108h45min.
Nils och jag kände inte varandra innan loppet och hade aldrig träffats innan, men nu har jag fått en god vän och cykelkompis som jag med hög sannolikhet kommer göra nya äventyr tillsammans med.
Har också filmat lite från turen och kommer lägga upp en länk till den på happy när den är klar.
Bilagor
Raggamuffin
Aktiv medlem
Sverigetempot 2024
Fantastiskt, tack.
Sverigetempot 2024
Fantastisk läsning!
Några favoriter från din målande beskrivning:
i byarna flyttades cykeln så mycket att jag fick klicka ur pedalen vid ett tillfälle för att bibehålla balansen.
överrumplade av en störtskur och hinner inte ta på oss alla regnkläder innan vi är dygnsura på bara 5 minuter -
(vi har nu kört in tiden vi tappat), men framför oss väntar ”dödsgruset” i 14 km.
Jag glömmer att sätta telefonen på ljudlös och blir väckt efter två timmars sömn och kan inte somna om.
Det ska spöregna hela söndagen.
Resan mot Dorotea är miserabel.
I Åsarna missar vi avfarten och får köra tillbaka.
min cykel börjar vobbla i den lite för höga hastigheten vi kommer upp i
motvinden fortsatte hela vägen ner 2-3 mil så vi knappt fick upp någon fart, fast det gick nerför och var nyasfalterat.
Tyvärr visade det sig ganska kort efter att vi kommit dit att vi bokat den 7/8 istället för den 8/7.
Till slut började vi gå med cyklarna för att inte somna och göra illa oss. Vi var mitt i skogen klockan var kanske 01:00 det var blött överallt
Efter flera snurror i stan konstaterar vi att det inte finns något hotell alls
Jag torkar skorna med lottokuponger
Varje liten spricka, hål eller bula i vägen gav upphov till smärta.
Nils testar bindor för att lindra smärtan i rumpan.
Fötterna svullnar nu upp, på oss båda. Smärtan är brutal.
Då jag har tjocka lager solkräm i ansiktet, rinner en blandning av solkräm och regnvatten ner i ögonen.
Här är dock den absoluta favoriten:
Nils och jag kände inte varandra innan loppet och hade aldrig träffats innan, men nu har jag fått en god vän och cykelkompis som jag med hög sannolikhet kommer göra nya äventyr tillsammans med.
Några favoriter från din målande beskrivning:
i byarna flyttades cykeln så mycket att jag fick klicka ur pedalen vid ett tillfälle för att bibehålla balansen.
överrumplade av en störtskur och hinner inte ta på oss alla regnkläder innan vi är dygnsura på bara 5 minuter -
(vi har nu kört in tiden vi tappat), men framför oss väntar ”dödsgruset” i 14 km.
Jag glömmer att sätta telefonen på ljudlös och blir väckt efter två timmars sömn och kan inte somna om.
Det ska spöregna hela söndagen.
Resan mot Dorotea är miserabel.
I Åsarna missar vi avfarten och får köra tillbaka.
min cykel börjar vobbla i den lite för höga hastigheten vi kommer upp i
motvinden fortsatte hela vägen ner 2-3 mil så vi knappt fick upp någon fart, fast det gick nerför och var nyasfalterat.
Tyvärr visade det sig ganska kort efter att vi kommit dit att vi bokat den 7/8 istället för den 8/7.
Till slut började vi gå med cyklarna för att inte somna och göra illa oss. Vi var mitt i skogen klockan var kanske 01:00 det var blött överallt
Efter flera snurror i stan konstaterar vi att det inte finns något hotell alls
Jag torkar skorna med lottokuponger
Varje liten spricka, hål eller bula i vägen gav upphov till smärta.
Nils testar bindor för att lindra smärtan i rumpan.
Fötterna svullnar nu upp, på oss båda. Smärtan är brutal.
Då jag har tjocka lager solkräm i ansiktet, rinner en blandning av solkräm och regnvatten ner i ögonen.
Här är dock den absoluta favoriten:
Nils och jag kände inte varandra innan loppet och hade aldrig träffats innan, men nu har jag fått en god vän och cykelkompis som jag med hög sannolikhet kommer göra nya äventyr tillsammans med.
Fjärdebrunn
Aktiv medlem
Sverigetempot 2024
Tack för RR, stort tack.
ostrand
Aktiv medlem
Sverigetempot 2024
Inlägg i tråden 'Visa din Miyata!'
Vet inte om den här killen var med eller cyklade utom tävlan...
https://happyride.se/forum/threads/visa-din-miyata.3679382/post-4505083
Vet inte om den här killen var med eller cyklade utom tävlan...
https://happyride.se/forum/threads/visa-din-miyata.3679382/post-4505083
Sverigetempot 2024
Det är ett stort glädjeämne att läsa en välskriven RR från Sverigetempot och din är mycket bra skriven. Det går verkligen att leva sig in i det hela, faktiskt även de delar där jag själv saknar motsvarande erfarenhet. Erfarenhet från övriga livet hjälper till att fylla luckorna. @Fulkinesen skriver i början av tråden "Där är en tunn gräns mellan en utmaning och en pärs, ett äventyr och en vedermöda. Det här hamnar på fel sida om den gränsen för mig.". Jag kunde inte ha formulerat det bättre själv. Att cykla med minimalt med sömn kommer aldrig locka mig, men jag är grymt imponerad av vad ni gör.
Randogänget först ut med ny hjulstandard ;)
Hur mycket snackade du och Nils ihop er innan och hur kalibrerade ni er kapacitet? Jag tycker att det är kanske det mesta fantastiska att ni inte kände varandra innan och lyckades hålla ihop ända till mål.
Schlocum
Aktiv medlem
Sverigetempot 2024
@Ricard_STHLM tack för en strålande RR! Fint att se hur bra ni höll ihop hela loppet ?
MrSthlm
Aktiv medlem
Sverigetempot 2024
Det är ju helt frivilligt vilken strategi man lägger upp. Men sömnen (eller bristen på sömn) måste vara en exceptionellt stor del av utmaningen, utan tvekan. Har man rekordtidsambitioner så är det så klart en utmaning modell jättestor plus att väder och vind rätt ofta riskerar ställa till det. Ricard vann väl Race of Denmark under sin debutultra (!?) tidigare i år (en godkänd debut får man säga) så NLC kanske misstänkte att han hittat en lämplig lekkamrat redan då? ? Eller de kanske kände varandra redan innan? ?
>Grattis till en episk prestation av @NLC och @Ricard_STHLM väldigt imponerande.
Själv har jag stött på Ricard några ggr på Zwift i vintras under EVO CCs 16 mils event som ändå går i ett hyfsat piggt tempo (cat b). Jag trodde då att det var något fel på Ricards pulsmätning men jag är inte så säker längre (överlägset lägst snittpuls av alla och det brukar ändå vara ett högt deltagarantal). ?
Att Ängby CC har en hel del ruskigt snabba cyklister och dominerar Ekerö är sedan gammalt men att de nu även har en ultracyklist av Ricards kapacitet är ju extra imponerande. ? ?
Senast ändrad:
Ricard_STHLM
Aktiv medlem
Sverigetempot 2024
Ja, jag ska försöka svara på hur vi hittade varandra och hur vi synkade ihop oss innan. Det började som så ofta med Martin(Totte) som tipsade mig om att han haft besök av en snabb cyklist som hette Nils. Han hade precis kört 40 mil solo på 12:15 vilket är imponerande. Själv hade jag bara kört 33 mil solo på 9:50 förra året men hade snappat upp lite erfarenheter från mitt äventyr i Danmark. Så jag skickade en fråga på Messenger till Nils om han var intresserad av att ge rekordet på Sverigetempot en försök tlllsammans med mig. Han svarade en kort stund senare att han ville det.
Jag skickade över en excel med tider, stopp och hastigheter och vi bestämde att vi skulle ringas en kväll i veckan ca 1h för att talas vid. Nu hade vi ett gemensamt underlag och kunde justera det efterhand. Vi bokade fler telefonsamtal där vi diskuterade varandras filosofier kring att cykla långt, val av mat, vätska, sömn, kläder, däck mm. Vi diskuterade mycket hur vi skulle agera om vi behövde skiljas åt, hur vi skulle agera om man blev sur, arg, trött, irriterad på den andra. Vi bestämde ett kodord ”banan”. Vidare konstaterade vi att det alltid var den svagare vid varje tillfälle som bestämde om vi skulle dela på oss eller inte. Den starkare kommer aldrig att göra det, då vad jag vet aldrig har hänt att man lämnat en svagare utan att den svagare bett om det. Om det skulle hända är man en egoistisk skitstövel och det vill man inte vara. Väl på plats gällde det att synka dagsform, nerverna och hur vi fungerade på cykeln, vem som rullade fortare nerför, vinglade och hur vi kunde lita på varandras cykelskicklighet.
Sverigetempot 2024
Underbar läsning! Får verkligen en känsla av hur det var där ute på vägarna...!
Starkt jobbat!
Köp & Sälj
-
Säljes i Stockholm -
Säljes i Göteborg -
Säljes i Skåne -
Säljes i Stockholm -
Säljes i Skåne
