Täbys 20-milare (6/4)
- Trådstartare GoranS
- Start datum
Täbys 20-milare (6/4)
(ca) 32 anmälda iallafall. (Jag är inte en av dom).
http://stockholm.randonneurs.se/wp/anmalningslage-2019/
(diagrammet för täby var lite trasigt tidigare pga anledningar)
http://stockholm.randonneurs.se/wp/anmalningslage-2019/
(diagrammet för täby var lite trasigt tidigare pga anledningar)
Täbys 20-milare (6/4)
Det finns en länk, men den är svår att hitta! :-)GoranS sa:
Här är en länk till länken: http://stockholm.randonneurs.se/wp/anmalan-till-lopp/
Täbys 20-milare (6/4)
På förekommen anledning
https://www.dn.se/nyheter/sverige/passa-pa-att-njuta-i-helgen-bakslag-for-varen-ar-att-vanta/
https://www.dn.se/nyheter/sverige/passa-pa-att-njuta-i-helgen-bakslag-for-varen-ar-att-vanta/
GoranS
Aktiv medlem
Täbys 20-milare (6/4)
Kan också upplysa om att det var en del dragvilliga i den främre gruppen. Gjorde slarvsylta av mina kycklingben.bigmollo sa:
Apropå vinden tyckte jag den var så rolig att jag tog tre mil till söderut efter målgång. Eller så berodde det på att jag behövde ta mig hem.
GoranS
Aktiv medlem
Täbys 20-milare (6/4)
Uppenbarligen fanns det dock åtminstone en person som gillade temperaturen. Mötte en kille i kort-kort i Djursholm på vägen till starten. Cykeldatortermometern sa +0,8 grader! Hade själv fyra lager på överkroppen då (långärmad undertröja, kortärmad undertröja, yllecykeltröja och väst)!GoranS sa:
bigmollo
Aktiv medlem
Täbys 20-milare (6/4)
Nu har jag bloggat lite om vår runda.
https://www.bicycling.se/blogs/johanmolleborn/tabys-20-milare-dodskantvind-med-dodsmotvind.htm
https://www.bicycling.se/blogs/johanmolleborn/tabys-20-milare-dodskantvind-med-dodsmotvind.htm
Cyklot B
Aktiv medlem
Täbys 20-milare (6/4)
På min egen solskensrunda mötte jag ett gäng om femtalet långcyklare strax norr om Alsike (inte kyrkan), där de borde ha varit kring Krusenberg istället.Bengt-re sa:
Jag undrade lite – där jag njöt av solen och medvinden i kortärmat – varför de hade så mycket kläder på sig, som de just då ändå hade fladdrande i motvinden, men de hade ju startat när det var betydligt kyligare.
Vad jag förstår hade de bestämt sig för att ta vägen mot Danmark (inte landet) efter att ha lämnat matstoppet söder om Uppsala.
GoranS
Aktiv medlem
Täbys 20-milare (6/4)
Då jag inte som vissa andra är anlitad som skribent för de stora nyhetsförmedlarna i den svenska cykelvärlden nöjer jag mig med en liten sammanfattning av gårdagen sett ur en volymsmässigt större men klenare mans perspektiv.
Rullade ur sängen vid halv fem och efter frukost i lugn och ro, påklädning och dubbelkollande att jag hade allt med mig samt en sista-minuten-justering av klädseln i form av en extra undertröja för inledningen trampade jag vid 06.15 hemifrån.
Prognoserna talade om sydliga vindar med visst östligt inslag. Vädergudarna verkade dock ha tagit sovmorgon för upp till Södermalm var det kav lugnt. Därefter började det komma lite vind i ryggen på den vidare färden upp mot Täby och starten.
Har lärt mig med åren att ta det riktigt lugnt de tre milen till starten. Brukar aldrig vara ngt problem att få köra sig så trött man vill under rundan så det är lika bra att inte bränna sig innan start. Var trots detta vid starten vid halv åtta. Som lättfrusen typ höll jag mig inne i klubbstugan så under större delen av tiden fram till dess att Bengt klockan åtta tig befälet och ledde oss den första biten innan han vek ut och la sig lite längre bak.
Hade vid starten noterat att Möllebornarna fanns på plats liksom några i Stockholm CK-tröjor. Kändes som att det bara var en tidsfråga innan tempot skulle trissas upp. Fortfarande uppe i Vallentuna var det dock trivseltempo som gällde.
Strax före Angarn tyckte jag att det kändes skumt baktill. Tittade ner och tyckte att bakdäcket såg ut att ha oväntat lite luft i sig. Såg en ”avåknkngszon” till höger om vägen och pekade ut mot den och försökte försvinna från vägbanan så raskt jag kunde. Visade sug dock att det inte var ngt fel med luftmängden i däcket utan bara ett fall av cykelhypokondri. Var väldigt tacksam att det gick såpass lugnt där framme då jag därmed klarade av att relativt smärtfritt komma ikapp gruppen igen.
Det mest dramatiska som inträffade på vägen upp till första stämplingen i Rimbo efter knappt fem mil var en flaska som gick i backen mitt inne i gruppen och som skapade lite oordning i gruppen för några sekunder. Ingen annan än flaskan själv tog dock någon skada.
Med det relativt stora gänget som kom in tillsammans tog stämplingen en bra stund. Då vi sedan rullade iväg var jag övertygad om att några snabbisar skulle ta chansen och pressa upp tempot, men icke! Det fortsatte med behagligt tempo, inledningsvis med min parkamrat från avslutningen på förra veckans övning i täten. Efter en mil var det dock slutligen en trio (två i Stockholm CKs tröjor) som tappade tålamodet och tryckte upp farten ganska ordentligt. Jag låg på 4:e plats bakom denna trio. När han som låg närmast mattades blev det för en kort stund en lucka till tättrion men den tätades och det fortsatte i god fart.
Initialt sett när farten gick upp var mina ben väldigt sega men sista biten upp mot stämpling nr 2 (Hallstavik) verkade de komma på bättre tankar och cykellivet lekte och kilometerna bara försvann. Fick fö äran att leda gruppen sista biten av andra delsträckan och det var riktigt kul att ligga i täten och trampa på i medvinden.
Hade dock lite onda föraningar om vad som komma skulle. På mitt första brevet någonsin för 14 år sen fick jag mig en rejäl pannbensträning på denna delsträcka, räddad endast av en punktering (inte min) någon mil före Uppsala. Nu var vinden likartade som då vilket innebar att det skulle bli kantvindskörning.
Mycket riktigt blev det också till att luta kroppen åt vänster varje gång man kom ut från skogen för passage av något öppet fält. Fick ta i en del, men det var trots allt hyggligt disciplinerad körning i de ganska frekvent förekommande uppförsbackarna vilket gjorde att jag halvvägs på den sex mil långa delsträckan började när lite hopp om att kanske kunna hänga med tätgruppen som då var nio personer stark (om jag minns rätt).
Den större upplagan av Mölleborn tyckte dock uppenbarligen att det nu fick vara slut med fisåkandet och la i en växel till. Låg på tredje plats i gruppen och fick precis plats i den lilla minivingen som bildades medan personen efter mig inte kan ha haft mkt till vindskydd. Visade sig sedan att Niklas mer eller mindre brände sig själv genom att gå på max för att täta luckan.
Rullade sedan på i fortsatt hög fart men inte värre än att det kändes hanterbart. Strax före avtaget i Rasbo la dock den mindre Möllebornupplagan in det som körde slut på mina ben. Kände att mjölksyran bara tilltog och när han slutligen gick åt sidan var det tre andra starka lok som såg till att mina ben inte fick någon möjlighet till återhämtning trots att vinden nu kom mer framifrån och det borde ha funnits en chans att få lite lä bakom framförvarande. Att vägen svängde hit och dit och att vinden varierade riktning gjorde dock att verkligheten inte var fullt så snäll. Mest var det nog att mina ben fått jobba utanför sin komfortzon lite för länge.
När jag kom fram i dragläge märkte jag att det verkligen inte fanns ngt att köra med så efter en minimal förning var jag längst bak. Bet mig fast i svansen några minuter till, men sen var det lika bra att lägga ner och ta sista knappa milen in till Uppsala i mitt eget tempo. Hade ju ingen aning om hur det såg ut bakåt och att totalgrilla benen till Uppsala för att sen ha sex mil motvind solo kändes olockande.
På OKQ8 stötte jag på tätgruppen. Kändes inte meningsfullt att köra ett snabbstopp för att haka på dem utan jag såg till att få i mig lite dryck och energi istället. När jag rullade iväg såg jag att andragruppen beslutat sig för att Preemmacken var ett bättre alternativ. Åkte in och stannade några minuter medan de gjorde sig klara.
Avslutningen var sedan två och en halv timmes motvindshelvete. Var minst lika mycket psykiskt som fysisiskt jobbigt. När man är seg och det går trögt är det väldigt lätt att reta sig på minsta skitsak - att någon kör onödigt fort uppför, att någon lägger sig onödigt långt till höger/vänster och därigenom kortar av vingen i sidmotvinden, att någon kör ryckigt, ...
På Sandavägen var det ett gäng bilister som var ute och körde i en stil som passade bättre på bana än på allmän väg. Omkörning av en grupp cyklister i dolda kurva med vrålande motor är inget jag uppskattade i det läget (eller någonsin för den delen).
Rullade in till Shell(?)-macken för slutstämpling runt tjugo i fyra. Tror vi var sju eller åtta i gruppen. Efter traditionsenlig fika och lite eftersnack gav sig var och en av när andan föll på. Vi var tre stycken som skulle in till stan så vi slog följe efter att ha lämnat korten i brevlådan vid klubbstugan.
Var fortsatt motvind. Dock är det ngt med lopp som gör att man ändå försöker trycka på. När loppet var avklarat så sänktes belastningen och det var helt ok att rulla på hemåt trots att det gick segt i vinden.
Slutade dagen med en mätare som sa 272 km och 9.43 i cykeltid.
Tack för ett bra träningspass både för kropp och knopp, alla ni som var med.
Rullade ur sängen vid halv fem och efter frukost i lugn och ro, påklädning och dubbelkollande att jag hade allt med mig samt en sista-minuten-justering av klädseln i form av en extra undertröja för inledningen trampade jag vid 06.15 hemifrån.
Prognoserna talade om sydliga vindar med visst östligt inslag. Vädergudarna verkade dock ha tagit sovmorgon för upp till Södermalm var det kav lugnt. Därefter började det komma lite vind i ryggen på den vidare färden upp mot Täby och starten.
Har lärt mig med åren att ta det riktigt lugnt de tre milen till starten. Brukar aldrig vara ngt problem att få köra sig så trött man vill under rundan så det är lika bra att inte bränna sig innan start. Var trots detta vid starten vid halv åtta. Som lättfrusen typ höll jag mig inne i klubbstugan så under större delen av tiden fram till dess att Bengt klockan åtta tig befälet och ledde oss den första biten innan han vek ut och la sig lite längre bak.
Hade vid starten noterat att Möllebornarna fanns på plats liksom några i Stockholm CK-tröjor. Kändes som att det bara var en tidsfråga innan tempot skulle trissas upp. Fortfarande uppe i Vallentuna var det dock trivseltempo som gällde.
Strax före Angarn tyckte jag att det kändes skumt baktill. Tittade ner och tyckte att bakdäcket såg ut att ha oväntat lite luft i sig. Såg en ”avåknkngszon” till höger om vägen och pekade ut mot den och försökte försvinna från vägbanan så raskt jag kunde. Visade sug dock att det inte var ngt fel med luftmängden i däcket utan bara ett fall av cykelhypokondri. Var väldigt tacksam att det gick såpass lugnt där framme då jag därmed klarade av att relativt smärtfritt komma ikapp gruppen igen.
Det mest dramatiska som inträffade på vägen upp till första stämplingen i Rimbo efter knappt fem mil var en flaska som gick i backen mitt inne i gruppen och som skapade lite oordning i gruppen för några sekunder. Ingen annan än flaskan själv tog dock någon skada.
Med det relativt stora gänget som kom in tillsammans tog stämplingen en bra stund. Då vi sedan rullade iväg var jag övertygad om att några snabbisar skulle ta chansen och pressa upp tempot, men icke! Det fortsatte med behagligt tempo, inledningsvis med min parkamrat från avslutningen på förra veckans övning i täten. Efter en mil var det dock slutligen en trio (två i Stockholm CKs tröjor) som tappade tålamodet och tryckte upp farten ganska ordentligt. Jag låg på 4:e plats bakom denna trio. När han som låg närmast mattades blev det för en kort stund en lucka till tättrion men den tätades och det fortsatte i god fart.
Initialt sett när farten gick upp var mina ben väldigt sega men sista biten upp mot stämpling nr 2 (Hallstavik) verkade de komma på bättre tankar och cykellivet lekte och kilometerna bara försvann. Fick fö äran att leda gruppen sista biten av andra delsträckan och det var riktigt kul att ligga i täten och trampa på i medvinden.
Hade dock lite onda föraningar om vad som komma skulle. På mitt första brevet någonsin för 14 år sen fick jag mig en rejäl pannbensträning på denna delsträcka, räddad endast av en punktering (inte min) någon mil före Uppsala. Nu var vinden likartade som då vilket innebar att det skulle bli kantvindskörning.
Mycket riktigt blev det också till att luta kroppen åt vänster varje gång man kom ut från skogen för passage av något öppet fält. Fick ta i en del, men det var trots allt hyggligt disciplinerad körning i de ganska frekvent förekommande uppförsbackarna vilket gjorde att jag halvvägs på den sex mil långa delsträckan började när lite hopp om att kanske kunna hänga med tätgruppen som då var nio personer stark (om jag minns rätt).
Den större upplagan av Mölleborn tyckte dock uppenbarligen att det nu fick vara slut med fisåkandet och la i en växel till. Låg på tredje plats i gruppen och fick precis plats i den lilla minivingen som bildades medan personen efter mig inte kan ha haft mkt till vindskydd. Visade sig sedan att Niklas mer eller mindre brände sig själv genom att gå på max för att täta luckan.
Rullade sedan på i fortsatt hög fart men inte värre än att det kändes hanterbart. Strax före avtaget i Rasbo la dock den mindre Möllebornupplagan in det som körde slut på mina ben. Kände att mjölksyran bara tilltog och när han slutligen gick åt sidan var det tre andra starka lok som såg till att mina ben inte fick någon möjlighet till återhämtning trots att vinden nu kom mer framifrån och det borde ha funnits en chans att få lite lä bakom framförvarande. Att vägen svängde hit och dit och att vinden varierade riktning gjorde dock att verkligheten inte var fullt så snäll. Mest var det nog att mina ben fått jobba utanför sin komfortzon lite för länge.
När jag kom fram i dragläge märkte jag att det verkligen inte fanns ngt att köra med så efter en minimal förning var jag längst bak. Bet mig fast i svansen några minuter till, men sen var det lika bra att lägga ner och ta sista knappa milen in till Uppsala i mitt eget tempo. Hade ju ingen aning om hur det såg ut bakåt och att totalgrilla benen till Uppsala för att sen ha sex mil motvind solo kändes olockande.
På OKQ8 stötte jag på tätgruppen. Kändes inte meningsfullt att köra ett snabbstopp för att haka på dem utan jag såg till att få i mig lite dryck och energi istället. När jag rullade iväg såg jag att andragruppen beslutat sig för att Preemmacken var ett bättre alternativ. Åkte in och stannade några minuter medan de gjorde sig klara.
Avslutningen var sedan två och en halv timmes motvindshelvete. Var minst lika mycket psykiskt som fysisiskt jobbigt. När man är seg och det går trögt är det väldigt lätt att reta sig på minsta skitsak - att någon kör onödigt fort uppför, att någon lägger sig onödigt långt till höger/vänster och därigenom kortar av vingen i sidmotvinden, att någon kör ryckigt, ...
På Sandavägen var det ett gäng bilister som var ute och körde i en stil som passade bättre på bana än på allmän väg. Omkörning av en grupp cyklister i dolda kurva med vrålande motor är inget jag uppskattade i det läget (eller någonsin för den delen).
Rullade in till Shell(?)-macken för slutstämpling runt tjugo i fyra. Tror vi var sju eller åtta i gruppen. Efter traditionsenlig fika och lite eftersnack gav sig var och en av när andan föll på. Vi var tre stycken som skulle in till stan så vi slog följe efter att ha lämnat korten i brevlådan vid klubbstugan.
Var fortsatt motvind. Dock är det ngt med lopp som gör att man ändå försöker trycka på. När loppet var avklarat så sänktes belastningen och det var helt ok att rulla på hemåt trots att det gick segt i vinden.
Slutade dagen med en mätare som sa 272 km och 9.43 i cykeltid.
Tack för ett bra träningspass både för kropp och knopp, alla ni som var med.
Senast ändrad:
Havoc 5
Aktiv medlem
Täbys 20-milare (6/4)
Snygg RR GoranS.
Jag har hela tiden trott att du var killen med den jäkla snygga gröna stålcykeln som var med igår.
Nu förstår jag att du är polarn som jag sa:
Vi ses sen till utanför Ok i Uppsala.
Tror du flämtade: eller aldrig till svar.
Kul att råkas ”irl”. =)
Jag har hela tiden trott att du var killen med den jäkla snygga gröna stålcykeln som var med igår.
Nu förstår jag att du är polarn som jag sa:
Vi ses sen till utanför Ok i Uppsala.
Tror du flämtade: eller aldrig till svar.
Kul att råkas ”irl”. =)
GoranS
Aktiv medlem
Täbys 20-milare (6/4)
Nix, grön stålcykel låter som Niklas. Sen skulle jag inte direkt säga att vi är polare. Har, inte så förvånande med tanke på hur många breven han avverkat, stött på honom några gånger och bytt några ord med honom.
Var rätt rökt i Uppsala och såg en framtid i ett dike någonstans på väg till Märsta. Därav min kommentar.
Var rätt rökt i Uppsala och såg en framtid i ett dike någonstans på väg till Märsta. Därav min kommentar.
GoranS
Aktiv medlem
Täbys 20-milare (6/4)
Det skulle ju kunnat vara spekulation baserat på utseende/klädsel och vilka randonnégästabud det bjöds på i detta land denna dag.Cyklot B sa:
Sen kan man ju konstatera att de tekniskt sett inte längre körde Täbys 20-milare om de tog en annan väg än den föreskrivna. Vet du om de hade för avsikt att ”fullfölja” loppet trots banavvikelsen?
Täbys 20-milare (6/4)
Minst andra gången jag lyckas missa målet idag. Den här gången menade jag bigmollos berättarteknik som påminner Bengt Linders berättelser om Dante och Tvärsan. Wahlströms förlag, gröna pärmryggar, exempelvis för Biggles, Tvillingdeckarna och Tre deckare mm.
GoranS
Aktiv medlem
Täbys 20-milare (6/4)
Börjar väl snart framstå som jag anstränger mig för att misstolka det du skriver. Är dock absolut inte fallet utan det är nog snarast bara att jag inte läser ordentligt. Får skärpa mig.Hasse#7 sa:
Gillar fö också bigmollos berättarstil. Man sitter alltid med igenkännande leende på läpparna och emellanåt kommer något gapskratt.
Liknande trådar
Senaste inläggen
-
Hardtaildrömmar - buskul bröt stigcykel, inspirationstråd- Senaste: liveforthis
-
-
Köp & Sälj
-
Säljes i Göteborg -
Säljes i Göteborg -
Säljes i Göteborg -
Säljes i Skåne -
Säljes i Jämtland
