Lite erfarenheter från mitt första långlopp
Det här var skoj! När kör vi igen? Nu när man stapplar omkring som en skadeskjuten kråka kanske det är dags att plita ner lite av erfarenheterna från loppet. Omdömen om loppet och andras prestationer kommenterar jag inte här.
Jag har säkert glömt en massa, men detta var vad jag omedelbart kom att tänka på....
Mat
Det största problemet är att äta. Om min Polar räknar rätt så brände jag i runda slängar 11000 kalorier på 24 timmar. Jag hade lagat mat som jag tänkte trycka i mig, men det tog emot så in i vassen. De rutinerade rävarna satsade på soppor av olika slag, vilket jag också kommer att göra nästa år.
Jag kommer inte heller att äta sex pannkakor precis innan jag ska ut och köra :)
Drack sportdryck varannat varv och vatten varannat. Ett par gel i slutskedet fick fart på trötta ben.
Cykeln
Som nån sa när jag rullade cykeln från varvningsområdet till tältet: "Det där låter dyrt". Det skrapade och kved. Hojen får mycket pisk när det är så jäkla lerigt, särskilt drivlinan och bromsarna. Jag spolade av cykeln efter varje pass och smorde kedja och växlar. Enda tekniska haveriet var i vanlig ordning ett kedjebrott som ledde till att jag fick springa resten av varvet :( Mental note: Ha med extra kedjelås som är kompatibla med den kedja du just nu har på.
Fysisk status
Efter att ha kört Vätternrundan så visste jag att man har perioder då det går tungt, och så var det extra mycket under 24-timmarsloppet. En annan sak var att man kunde känna sig helt sänkt, gå ut och köra ett varv som visade sig vara ett av de snabbaste man gjort... Efter natten började den fysiska utmattningen göra sig påmind. Jag vet inte om det beror på för lite energi, men jag kunde inte få upp pulsen. I början av loppet låg jag långa stunder på drygt 90% av HRmax, på morgonen kom jag knappt upp i 80% i mördarbacken. Jag måste träna *mycket* mer uthållighet på MTB till nästa år, dels för "vanliga" långlopp och dels för SIR. Så det lär bli en del XC-Svetto-rides framöver.
Humöret
På topp hela tiden. Hade jag däremot dragit ut och lagt ett par varv när det regnade som värst efter midnatt så hade nog min motivation försvunnit helt. På natten var det som ett tv-spel när man körde med pannlampa i regnet.... Starship Enterprise går över i Warp typ. Och grynigen var episk - på ett halvt varv gick det från mörker till nästan dagsljus, och sjön låg spegelblank.
Ground crew
Att ha assistans kan man ju debattera, är det så att en del av endurance också innefattar att laga mat, tvätta cykeln, lägga fram kläder mm mm? Eller kan man överlåta detta på supportpersonal? För mig är det ganska enkelt: Ska man köra så mycket som möjligt så är det helt imperativt med hjälp. Man är *inte* den vassaste kniven i lådan vid fyra på morgonen, och man tar en hel det konstiga beslut. Nän måste berätta för en vad man ska göra, nån måste tvångsmata en med lämplig mat, nån måste kommendera en till tältet för en lur.
Taktik (om man vill försöka placera sig bra)
Med lite mer planering så hade vi kanske kunnat göra det lite bättre. Analysera olika potentiella scenarier i förväg - när det återstår en timma av loppet så funkar inte hjärnan. Alternativt: Anlita en chefsstrateg som tar taktiska beslut.
