Alltså Knuppe, happy är lite som en tur till vinden där man har lagrat alla "bra att ha saker". Ofta går man upp dit, vet vad man ska ha och återvänder med föremålet i handen, ibland går man dit, kommer tillbaka med saker man inte ens hade en aning om att man hade och ibland kommer man ner från vinden tomhänt och undrar vad fan det nu var man skulle göra på vinden egentligen.
Ibland går man upp och bara myser över att se alla sina prylar också. Det är faktiskt inte så att livet tar slut bara för att man inte hittar den där tubdäcksteststråden som Håkan C postat just när man vill läsa den. Den dyker upp tids nog igen, under tiden kan man läsa om nåt helt annat. :)
Happy är för bra för att ha bråttom.