Officiella hemsidan är
http://www.letour.com/us/
Vinnaren av touren är den som har den kortaste sammanlagda tiden när man slår ihop tiden på alla etapper. De tre första på varje etapp får avdrag på sin etapptid med 10, 6 resp. 4 sekunder.
Den första etappen och den näst sista är individuella tempolopp, d.v.s. åkarna startar med en lucka mellan sig. Typiskt är det en minut mellan åkarna när de startar, men för de sista brukar det vara två eller tre minuters lucka. På tempoloppen får man inte lägga sig bakom en åkare som passerar utan man måste då släppa en lucka. Undantaget är sista kilometern där det brukar vara OK att lägga sig på rulle.
Övriga etapper är det gemensam start på och det finns inga hinder för att lägga sig bakom en annan cyklist.
De olika lagen har olika målsättningar. En del lag har åkare som tror sig kunna konkurrera om totalsegern. Dessa lag försöker ofta ha en blandning av åkare som ska kunna stödja stjärnan i olika terräng. Vissa kanske är bra i bergen och kan vara behjälpliga där medan andra kanske är lite större och tyngre åkare som har svårt i bergen men är starka på platten och kan där skydda stjärnan från vind, hjälpa till att köra ikapp utbrytningar som innehåller stjärnan i något annat lag, hjälpa till att jaga ikapp klungan om stjärnan drabbats av punktering, vurpa, cykelstrul ... På varje etapp får den cyklist som dittills har kortast totaltid åka i den gula ledartröjan. Detta är prestigefullt och laget som har åkaren som kör i denna tröja försöker oftast försvara den så att åkaren även under kommande etapp ska få åka i den. De åkare som vill vara med och konkurrera om totalsegern behöver vara bra i bergen då det är där de stora tidsmarginalerna typiskt uppstår. En annan komponent som är viktig är hur duktiga de är på att köra själva på tempoloppen. I år är det bara 36 km tempo, vilket är ovanligt lite och bergsspecialisterna är därmed relativt sett gynnade. De etapper som inte är bergsetapper eller tempolopp är oftast lite av en "transportsträcka" för de som kör för totalsegern. Det är dock en mykcet viktig "transportsträcka" och de måste se till att inte tappa tid på konkurrenterna. Många förhoppningsfulla har fått se sina drömmar grusade redan innan första bergetappen. En anledning kan vara att de vurpar eller att de blir hindrade av en vurpa. Detta gör att många av favoriterna gärna håller sig ganska långt fram i klungan (utan att dra), i synnerhet under sista timmen eller så. För att de inte ska behöva ligga och fajtas med spurtarna (se nedan) på slutet av plattetapperna finns där en regel att om man vurpar eller hindras av en vurpa under de sista 3 km, men tar sig i mål, så får man samma tid som den grupp man legat i med 3 km kvar.
Andra lag har ingen åkare som de tror kommer att kunna slåss om totalsegern. Typiskt så inriktar de sig då på att försöka vinna enskilda etapper eller kanske slåss om någon av de andra tävlingarna. Det finns i touren tre andra tävlingar - poängtävlingen, bergpristävlingen och ungdomstävlingen. För poängtävlingen delas poäng ut dels vid målgång på varje etapp, men även vid ett (tror jag det är) spurtpris längsmed banan. Etappmålgångarna ger dock betydligt fler poäng än spurtpriserna längsmed banan. Bergpristävlingen är också en poängtävling, men där får man poäng efter vilken placering man har uppe på toppen av ett antal förutbestämda klättringar. Det finns fem kategorier (i avtagande svårighetsgrad): HC, 1, 2, 3 och 4 (HC = Hors Catégorie = Utom kategori) där mer poäng ges ju svårare stigningen anses. Slutligen är ungdomstävlingen likadan som totaltävlingen, men bara åkare under 26 år deltar.
Även bland de lagen som satsar på etappsegrar snarare än totaltävlingen finns det ofta en uppdelning av åkare där vissa har en mer renodlad hjälpryttarroll, d.v.s. de är där för att förenkla för sina lagkamrater, i detta fall cyklister som laget tror har kapacitet att vinna etapper. Vad det är för cyklister kan variera mkt.
På de plattare etapperna är det typiskt cyklister som är bra på att spurta och som under en mkt stor del av etappen ligger väl inbäddade i klungan och sparar krafter och på först på slutet kommer fram i främsta delen av klungan. Typiskt är det med någon mil kvar som deras lagkamrater ser till att lägga sig framför sina spurtare och se till att de ligger positionerade långt fram i klungan utan att behöva själva ligga och dra. Först med några hundra meter kvar brukar spurtarna köra förbi sina lagkamrater och försöka nå mållinjen först.
En annan typ av etappvinnare är de som försöker sig på attacker med någon/några kilometer kvar. Det är dock numera ytterst sällsynt att sådana attacker lyckas om det är en platt avslutning. Är det däremot en backe på någon eller några kilometer på slutet så är det inte helt ovanligt att en sen attack kan hålla in i mål.
Sedan finns det åkare som är bra på att komma loss i tidiga utbrytningar tillsammans med andra cyklister. Dessa försöker initialt samarbeta även om de är från olika lag då de vet att de ökar sina chanser att vinna etappen rejält om de inte är ensamma, detta då det är betydligt jobbigare att behöva ligga främst hela tiden jämfört med att kunna växeldra. Om en sådan grupp har så stor marginal när de närmar sig mål att de är rätt säkra på att klungan inte kommer att hinna ikapp så brukar det dock bli en del tjuv-och-rackarspel och det är inte helt ovanligt att utbrytargruppen splittras upp och att en eller några få cyklister kommer in på upploppet. tillsammans. I början av etapperna är det ofta riktigt hård körning då många lag vill få med någon åkare i utbrytargruppen. Det är i dessa lägen en hel del taktiska överväganden och det är ovanligt att en cyklist som upplevs som en seriös kandidat till totalsegern försöker eller lyckas komma iväg i dessa tidiga utbrytningar. Det kan i vissa fall dröja mer än en timme innan dagens utbrytargrupp etableras p.g.a. att det alltid funnits något/några lag som varit missnöjda med sammansättningen på tidigare grupper som försökt. Här kommer en massa aspekter in och att redogöra för alla scenarion skulle leda till en väldigt lång text.
På bergiga etapper, i synnerhet sådana med många stigningar och där många poäng delas ut i bergspristävlingen finns det åkare som är duktiga klättrare, men kanske inte är tillräckligt duktiga för att konkurrera, brukar det vara några åkare som har bergspristävlingen som mål som verkligen är aktiva och jobbar hårt för att komma med utbrytningen och sedan se till att placera sig bra uppe vid toppen av stigningarna under etappen. Ibland bränner de en del energi på att spurta över topparna för att få många poäng och minskar sina chanser att vinna etappen. Dock är det mer prestigefullt att vinna bergspristävlingen eller poängtävlingen än att vinna en enskild etapp och det ligger ofta en tanke bakom agerandet även om det kan synas lite besynnerligt.
Sen finns det även en lagtävling där man räknar ihop tiden för de tre(?) första cyklisterna från laget på varje etapp. Denna tävling är dock, tror jag, den minst prestigefyllda av totaltävlingarna och oftast blir det att några få lag bryr sig om den.
Finns en massa mer att säga, men nu orkar jag inte mer för stunden.