Fjärdebrunn
Aktiv medlem
Tour de France 2025
Tror det sista av spänningen dog idag. Att Vinge skulle genomgå metamorfos och distansera Pogi på ett berg känns väldigt osannolikt.
Följ med i videon nedan för att se hur du installerar vår webbplats som en webbapp på din startskärm.
Notera: This feature may not be available in some browsers.
Köpt från Aliexpress.Dom använder väl Shmano och Shumano i år har vi väl konstaterat?
Om du uppskattar att se idrottare som är överlägsna har jag några tips:Vilken idrottsman han är Pogacar! Bara att titta och njuta hur han krossar ”motståndet”!
Jag tycker det är rätt smart att inte köra offensivt om sannolikheten att vinna påverkas påtagligt negativt. Vad gäller Pogi känns det f.n. inte som han tar någon större risk med offensiv körning. Det är dock något som jag tror är rätt ovanligt.Plus hur stor segermarginalen ska bli. Fördelen med Pogacar i ledning är ju att han kör offensivt ändå, inget fegt kontrollerande som så många andra ägnar sig åt.
Om du uppskattar att se idrottare som är överlägsna har jag några tips:
Ed Moses 122 raka segrar
Alexander Karelin, obesegrad i 13 år i rad i internationella sammanhang
Rocky Marcianos 49 raka proffssegrar med pensionering som obesegrad
Ungefär lika svårt att förutse segrarna i de "kamperna", så här i efterhand, som det var att innan dagens etapp förutse segraren i tempot.
Personligen roas jag mer av jämna kamper med oviss utgång.
Jag har väl kollat TdF och cykling sedan Armstrongs dagar, och vet inte hur många bergsetapper som varit dötrista att titta på just för att en av favoriterna fått nån minuts ledning och sedan kan sitta och kontrollera. Ingenting händer, möjligtvis blir det körning sista kilometern.Jag tycker det är rätt smart att inte köra offensivt om sannolikheten att vinna påverkas påtagligt negativt. Vad gäller Pogi känns det f.n. inte som han tar någon större risk med offensiv körning. Det är dock något som jag tror är rätt ovanligt.
Hade t.ex. Indurain hållit på och försökt sprätta i bergen så är jag tveksam till om han vunnit någon GT. Nu tog han fem tourer och två giron med en extremt disciplinerad cykling och ett lag som hade ett enda mål i loppet.
Sen är det lika lite Pogacars fel som det var Indurains att de upplevdes som så överlägsna att spänningen om totalsegern försvann. Icke desto mindre tror jag att många med mig tycker att det är roligare är det finns en påtaglig spänning kring segern jämfört med när det upplevs som avgjort.
Två saker som jag tror påverkar förmågan att "stå ut med" brist på spänning är om man hejar på den idrottare som är överlägsen eller om man nyligen börjat titta på grenen. Åtminstone tror jag att jag idag skulle haft mindre "tålamod" med Indurains sätt att köra än jag hade när han härjade. Dels gillade jag honom för hans förmåga att krossa i tempo och sedan med iskyla kontrollera loppen (med något undantag, typ Jajas seger till Mende 1995), dels var det under den perioden som jag började följa cykel och då fanns en hel del andra saker som var spännande med alla häftiga vyer och hela spelet i klungan som var helt nytt för mig.
Håller med. Jag har också kollat under många år och vissa upplagor har ju varit extremt trista och har väl egentligen gillat girot mer, men jag gillar Pogacars stil, att han verkar orädd att attackera även om det är mycket risk i andra vågskålen. Visst, det hade kunnat vara mer spännande i år om Vingegaard legat närmare men å andra sidan har jag heller inget emot att kolla på när Mondo Duplantis hoppar stav för det är historia man bevittnar och det närmaste man kan komma perfektion i grenen ifråga. Det kommer ju en dag när någon annan bryter förtrollelsen och tar över.Jag har väl kollat TdF och cykling sedan Armstrongs dagar, och vet inte hur många bergsetapper som varit dötrista att titta på just för att en av favoriterna fått nån minuts ledning och sedan kan sitta och kontrollera. Ingenting händer, möjligtvis blir det körning sista kilometern.
Sedan ska jag inte sticka under stol med att jag gillar Pogacar mycket bättre än dansken, just för att han är en frisk fläkt som avviker från det i mina ögon trista mönstret plus att han är en komplett cyklist som kör och kan vinna allt. Också det nåt som avviker från mönstret de senaste säkert 30-40 åren. Det är roligt när nån som utmanar status quo och visar att man behöver inte göra ”som vi alltid gjort” lyckas och sätter specialisterna på plats!
Mondo är ett bra exempel tycker jag. För mig finns väsentligen ingen spänning längre kring segern i tävlingar han ställer upp i vilket gör att EM 2018 nog alltid kommer att vara mitt starkast Mondo-minne. Oavsett VR och andra mästerskapsguld. Just den spänning som fanns där kommer inte att komma tillbaka med mindre än att ngn konkurrent kommer upp på hans nivå, vilket känns rätt osannolikt, i alla fall i hygglig närtid.Man kan även se Kläbo i sprint eller Duplantis hoppa stav om man är lagd åt uppvisningshållet.
Jag har inget emot i sig att någon är överlägsen. Det jag tycker är tråkigt är att hela cyklingens dynamik blir satt ur spel. Det som gjort sporten så speciell och tar några år att förstå sig på. Tidiga utbrytningar med satellitåkare som ska assistera sent på etappen, har någon kört för hårt en dag och blir trött nästa dag, har attacken kommit för tidigt, kan de andra gå ikapp om de lyckas samarbeta, kan de knäcka gula tröjan om de växelvis attackerar osv.
Ja, lite som årets Giro utspelade sig på slutet.
Nu är varje bergsetapp ungefär som dagens bergstempo, en och en utan krav på taktisk finess för att vinna, och det tycker jag är trist.
Det är ju omöjligt att säga men vi har ju sett tourer som varit väldigt kontrollerade där det känts som att saken är klar ganska tidigt och det kvarstår ett lagkontrollerande i 1,5 vecka. Håller med om att det hade varit mer spännande om det varit mer fight, men i valet mellan en trist kontrollerande upplaga och en förvisso överlägsen men attackvillig cyklist så föredrar jag det senare. Men visst det finns ju stunder i idrottshistorien som är mer spännande. Har några personliga minnen som t ex längdfinalen i VM i Tokyo mellan Carl Lewis och Mike Powell, OS-stafetterna i längd (både damer o herr) i Sotji och VM stafetten damer i Seefeld, OS finalen i hockey 2006 osv :)Men hur mycket risk är det Pogacar egentligen tar i nuvarande form? Jag känner i alla fall allt som oftast mer "ok, där var det loppet avgjort" än "oj, nu blir det spännande att se om Pogoacar håller" när han attackerar och får lucka.
Bara tre?Pogibear tar tre segrar till i touren i år tror jag. För att han vill, inte behöver. Han kan bevaka sig till Paris men det blir för trist.
Spänning finns bakom honom, det är väl behållningen kommande etapper. Kan Visma släppa hörnflaggan och byta taktik, skita i gc och gå för etapper?
Kan andra lag gå i utbrytningar, köra för etapper, Redbull har inget ännu tex.
Tror det finns massa actionspel kvar, det har dock inget med segern att göra.
Bara man går till MSR i år tycker jag man har något klart mer spännande. Eller som tidigare nämnts, årets giro.Det är ju omöjligt att säga men vi har ju sett tourer som varit väldigt kontrollerade där det känts som att saken är klar ganska tidigt och det kvarstår ett lagkontrollerande i 1,5 vecka. Håller med om att det hade varit mer spännande om det varit mer fight, men i valet mellan en trist kontrollerande upplaga och en förvisso överlägsen men attackvillig cyklist så föredrar jag det senare. Men visst det finns ju stunder i idrottshistorien som är mer spännande. Har några personliga minnen som t ex längdfinalen i VM i Tokyo mellan Carl Lewis och Mike Powell, OS-stafetterna i längd (både damer o herr) i Sotji och VM stafetten damer i Seefeld, OS finalen i hockey 2006 osv :)
MSR var ju mer spännande och det finns ju upplagor av de stora tourerna som varit mer spännande än nu, men om det ska va ospännande kan det åtminstone vara underhållande. Det är det jag menar. :) Så hellre en överlägen potentiell GOAT som är underhållande än när starka lag dominerar och kontrollerar totalt. Upplösningen på årets giro var ju galen eftersom det även spelade in så perfekt i ett perfekt filmiskt manus där Yates mötte sin Nemesis i Finestre.Bara man går till MSR i år tycker jag man har något klart mer spännande. Eller som tidigare nämnts, årets giro.
Bortser man från att loppet i efterhand dopingsolkats ordentligt är upplösningen på girot 2005 nog det mest spännande jag sett i cykelsammanhang.
Ett sätt att göra det mer spännande - men som aldrig kommer inträffa - är ju att de tar bort radion. Då skulle det löna sig mycket mer att gå i utbrytning, både för vinst men också för att lagen som vi plocka in en måste vara mer offensiva för att garanterat lyckas.
Och ibland går det åt hällvete(sic) trots/pga DSen i följebilen: årets Giro, jag talar om dig.Pogi lyssnar på dig, det var ju därför han körde bergstempot utan radio :)
Är lite kluven själv, du har en poäng, å andra sidan är det lite av tjusningen - att det hela blir något slags mash-up av dockteater och gladiatorspel där kommunikationen blir ytterligare en dimension i det hela.
Det är delvis det som gör det så fascinerande, dels är det idrott, dels är det strategisk krigsföring orkestrerat från en följebil.
Ser inte så skönt ut. Ganska tjockt lager med bandage på underarmen ser det ut som.Skjellmose har verkligen inte haft någon lyckad tour. Hoppas han klarar sig ok ändå