Jag tror man underskattar kunskapen om att laga på detta sätt som till exempel Velomek har efter många många timmar arbete har med sig.
Sen tror jag man underskattar hur det ser ut i ugnar när ramar tillverkas.
Och utan krymptejp å värmepistol blir väl det hela meningslöst. Det är kontakten emellan lagrena kolfiber som ger bärigheten och är det poröst emellan så är det ju meningslöst.
Givetvis blir det bättre med litet erfarenhet, tillsammans med grundläggande kunskaper om hur kolfiberkonstruktioner brukar tillverkas. Till exempel kan en cykelram (som så mycket annat) beräknas och stresstestas via datastöd, det finns antagligen massor av data att tillgå från gamla tider till nya om var ramar stressas hårdast, olika material har olika egenskaper, och det är alldeles klart att viktraseriet i tävlingssammanhang har medfört stora mängder empiri redan från början. (Empiri: många trasiga, sönderkörda ramar som förbättrats till de håller...)
Men en korrekt utförd kolfiberram i ett stycke, som görs på fabrik har troligen riktade fibrer och är bakad av sk prepreg, dvs färdig kolfiber/epoxy som läggs ut i bestämda sekvenser och pressas till till korrekt form, antingen via vacuum eller övertryck. Här betyder det förstås massor vilka erfarenheter tillverkaren har, deras tillverkningskontroll och att de har rätt material och procedur. Helt enig i detta.
Men här pratar vi om en reparation, mer eller mindre ad-hoc och vi har inte tillgång till konstruktionens grundparametrar (kolfibertyp, fiberorientering, dimensioner, eventuellt utfyllnadsmaterial eller andra egenskaper). I stället använder vi litet sämre (men mer lätthanterliga) material,, framförallt "snällare" epoxy och mer generella fiberdukar, även om de är riktade, biaxialt eller med styrka mest i en riktning. Reparationsepoxy för laminering (och kol- eller glasfiberväv) är anpassade för den här sortens hemmapul, även om man måste vara noggrann med renlighet, blandning, temperaturer, öppentid och andra parametrar. Den flyter lättare, fiberdukarna suger bättre, härdningen sker i normal rumstemperatur mm. Använder man krymptape (
https://www.carbix.se/product.html/krymp-band-254-mm ) bör man dubbelkolla temperaturspannet på epoxyn, så denna inte blir för varm unde härdningen. Man kan nog (om man är intresserad) hitta tips och material här
https://www.carbix.se/index.html
Men sådär alldeles omöjligt att få till en duglig reparation är det inte. Priset man betalar är dels utseende, dels vikt, och man får ju överväga hur allvarlig skadan är. Ger "hemmapulet" en ram som man inte riktigt vill/vågar använda, så kan man göra helt rätt att vända sig till "någon som kan" - det lär finnas ett par tre som gör jobbet mot betalning. Det blir säkert snyggare slutresultat, osäkerheten om genomförandet minskar och man får ju en faktura att visa upp (visar både att det funnits en skada OCH att skadan reparerats) om man säljer cykeln.
