För att kunna få 50 minuters smällkall hårdkörning med crossen på den frasiga senhösten med mjölksyra och rosiga kinder, snabbt duscha av sig och ta på en mjuk tröja, göra en kanna te och äta lite kex...med en känsla inom sig som är lika delar stolthet, lycka, trötthet, lugn, glädje och värme. En sån sak som ickecyklister aldrig förstår...eller upplever.
Eller att ha någonting som grämer en, något som gnager på samvetet, en besvärlig fråga, en fundering, ett bekymmer, ett svårt beslut...och kunna lyfta ut skogscykeln ur arbetsrummet, bomba på i två timmar, inte tänka en sekund på sina bryderier men så fort man klickar ur pedalen ha en lösning och ett svar.
Och så får jag pigg blick, snygga ben och massor av fina vänner.
/M