Helgen bjöd, i brist på cykling, på småpill med vad som kanske en dag kan hamna på Tvillingkryssar’n aka. Systerskeppet samt Början På Något Stort.
Den här SR-stammen kom med hem från brorsan förra helgen:
Visa bilaga 603241
Den är inte wow-
vad-var-det-där-snygg, men tillräckligt snygg och tillräckligt jag-skiter-väl-i-Nitto för att få chans på ett nytt liv, ev. på just Systerskeppet.
Det är alltså inte jag som skiter i Nitto, men just eftersom jag inte gör det så kan jag behöva öva mig. Det är ingen konst att sno ihop ett fint bygge när man sätter Nitto här, Phil där, Paul här och SON där. Men om jag lägger manken till så ska jag nog få ihop något bra även av de delar jag har i lådorna. Såhär blev i vart fall resultatet, jag är nöjd:
Visa bilaga 603240
Så långt kommen spottade jag sedan i näven och rev brorsans 912:
Visa bilaga 603243
Det tog emot att slakta en helt oskruvad 912:a, men what’s a poor boy to do när sadelstolpen sitter fast?
Allt utom nämnda sadelstolpe gav med sig nästan oförtjänt lätt, styrlager, vevarmar, vevlager, rubbet. Det var en ny och glädjande upplevelse.
Vad som inte var lika glädjande var att godset i sadelstolpen inte är av denna värld. En 7-8 mm som ska frätas bort innan stolpuschlingen ger med sig:
Visa bilaga 603242
Jag kanske gör ett försök att borra ur den för att få bort lite gods, och om jag känner mig stark i veckan så går jag ned i laboratoriet och kokar ihop en laddning NaOH, så kan processen få sin början.
Om jag känner mig
verkligt stark så tar jag stolparna på min Skeppshult Z snutjonne och grannens Valleyrunner också. Köp aktier i kemiindustrin govänner.