Visa din Miyata!

Visa din Miyata!
Snabb utvärdering:

Styre och styrstam = skit. Släng.
Visa bilaga 618371

Pakethållare = skit. Släng.
Visa bilaga 618372

Vajerstopp och styrlager = skit. Släng.
Visa bilaga 618373

Sadel och snabbkoppling = skit. Släng.
Visa bilaga 618374Visa bilaga 618379

Breda däck = skit. Ge bort.
Visa bilaga 618378

Kedjeskydd = skit. Släng.
Visa bilaga 618377

Skärmar = skit. Släng.
Visa bilaga 618376

Handtag och backspegel (!) = skit. Släng.
Visa bilaga 618375

Bakväxel = skit. Släng.
Visa bilaga 618380
Bakspegeln, jäkla va fin kan jag få den? ❤️
 
Visa din Miyata!
Vissa dagar vaknar man på fel sida. Jag misslyckas också ofta med att inte låta det gå ut över andra. Man får kämpa på så gott det går och försöka göra det bästa av situationen.

Just nu är vi i övergången mellan årets tråkigaste period och årets i särklass bästa. Fåglar sjunger, gräset börjar bli grönt. Från vardagsrumsfönstret såg jag imorse att syrenen vaknat till liv. I morse när jag cyklade till arbetet sköljdes jag över av en sån där härlig vårdoft som jag har svårt att placera men som väcker tusen barndomsminnen till liv. I fårhusen har vi fått 14 lamm, men inom några veckor har vi ungefär 90. Stängsel ska ses över. Gödsel ska grävas ned i landet. Flisen från vinterns halkbekämpning ska sopas upp.

Igår fick jag med mig fem barn på cykelutflykt. Det var svårare att hålla ordning på dessa än när man cyklar i Miyata-klunga, men cykelglädjen går inte att ta miste på. Några cyklade till och med med quillstam och fälgbromsar! Vi hittade grodor ("Varför sitter de där två grodorna fast i varandra?" "Ehm, dom vill bli fler grodor..."), klappade lamm, bar hönor, gick på utflykt till ett högt berg och tände en eld, bajsade i skogen och hoppade i bäcken.

AC249F17-FD7B-4EF1-A1BF-B912FCF5C1CF.png


Där ute väntar världen på oss!
 
Visa din Miyata!
Vissa dagar vaknar man på fel sida. Jag misslyckas också ofta med att inte låta det gå ut över andra. Man får kämpa på så gott det går och försöka göra det bästa av situationen.

Just nu är vi i övergången mellan årets tråkigaste period och årets i särklass bästa. Fåglar sjunger, gräset börjar bli grönt. Från vardagsrumsfönstret såg jag imorse att syrenen vaknat till liv. I morse när jag cyklade till arbetet sköljdes jag över av en sån där härlig vårdoft som jag har svårt att placera men som väcker tusen barndomsminnen till liv. I fårhusen har vi fått 14 lamm, men inom några veckor har vi ungefär 90. Stängsel ska ses över. Gödsel ska grävas ned i landet. Flisen från vinterns halkbekämpning ska sopas upp.

Igår fick jag med mig fem barn på cykelutflykt. Det var svårare att hålla ordning på dessa än när man cyklar i Miyata-klunga, men cykelglädjen går inte att ta miste på. Några cyklade till och med med quillstam och fälgbromsar! Vi hittade grodor ("Varför sitter de där två grodorna fast i varandra?" "Ehm, dom vill bli fler grodor..."), klappade lamm, bar hönor, gick på utflykt till ett högt berg och tände en eld, bajsade i skogen och hoppade i bäcken.

Visa bilaga 618438

Där ute väntar världen på oss!
Hjälte som orkar föra cykel- och äventyrsglädjen vidare!
 
Visa din Miyata!
Vissa dagar vaknar man på fel sida. Jag misslyckas också ofta med att inte låta det gå ut över andra. Man får kämpa på så gott det går och försöka göra det bästa av situationen.

Just nu är vi i övergången mellan årets tråkigaste period och årets i särklass bästa. Fåglar sjunger, gräset börjar bli grönt. Från vardagsrumsfönstret såg jag imorse att syrenen vaknat till liv. I morse när jag cyklade till arbetet sköljdes jag över av en sån där härlig vårdoft som jag har svårt att placera men som väcker tusen barndomsminnen till liv. I fårhusen har vi fått 14 lamm, men inom några veckor har vi ungefär 90. Stängsel ska ses över. Gödsel ska grävas ned i landet. Flisen från vinterns halkbekämpning ska sopas upp.

Igår fick jag med mig fem barn på cykelutflykt. Det var svårare att hålla ordning på dessa än när man cyklar i Miyata-klunga, men cykelglädjen går inte att ta miste på. Några cyklade till och med med quillstam och fälgbromsar! Vi hittade grodor ("Varför sitter de där två grodorna fast i varandra?" "Ehm, dom vill bli fler grodor..."), klappade lamm, bar hönor, gick på utflykt till ett högt berg och tände en eld, bajsade i skogen och hoppade i bäcken.

Visa bilaga 618438

Där ute väntar världen på oss!

I går tände vi en eld på stranden i Onsala och grillade korv. Skillnaden mot din fina upplevelse var att jag hade en svåger bredvid mig som muttrade över att jag ”aldrig varit i det militära” när jag la lite gräs och tång på elden så att det rök.

Men min fru, mina barn och jag badade.

Så kan det också vara en vårdag.
 
Visa din Miyata!
Jag tror gode herr @Kashmirsocialist drar oss i benet och leker tvärtomleken på samtliga detaljer…

Det är möjligt att ipa, gym, gigantiska framklingor, skivbromsar, one by, LCHF och att låsa cykeln inte är något som jag brukar ägna mig åt särskilt ofta. Kanske.

Men inlägget riskerar väl att falla platt utanför DIK. Eller missförstås av dem som inte spenderar sinnessjuka mängder tid på Happy.

Men skit i det för lite skoj har ingen dött av!
 
Senast redigerad av en moderator:
Visa din Miyata!
Vissa dagar vaknar man på fel sida. Jag misslyckas också ofta med att inte låta det gå ut över andra. Man får kämpa på så gott det går och försöka göra det bästa av situationen.

Just nu är vi i övergången mellan årets tråkigaste period och årets i särklass bästa. Fåglar sjunger, gräset börjar bli grönt. Från vardagsrumsfönstret såg jag imorse att syrenen vaknat till liv. I morse när jag cyklade till arbetet sköljdes jag över av en sån där härlig vårdoft som jag har svårt att placera men som väcker tusen barndomsminnen till liv. I fårhusen har vi fått 14 lamm, men inom några veckor har vi ungefär 90. Stängsel ska ses över. Gödsel ska grävas ned i landet. Flisen från vinterns halkbekämpning ska sopas upp.

Igår fick jag med mig fem barn på cykelutflykt. Det var svårare att hålla ordning på dessa än när man cyklar i Miyata-klunga, men cykelglädjen går inte att ta miste på. Några cyklade till och med med quillstam och fälgbromsar! Vi hittade grodor ("Varför sitter de där två grodorna fast i varandra?" "Ehm, dom vill bli fler grodor..."), klappade lamm, bar hönor, gick på utflykt till ett högt berg och tände en eld, bajsade i skogen och hoppade i bäcken.

Visa bilaga 618438

Där ute väntar världen på oss!
Kära Lexbyskolan!?
 
Visa din Miyata!
Om man nu råkar ha en cykel med ett sådant där härligt vevlager av plast som man gärna vill avlägsna, är det ”kill it, kill it with fire” som gäller?

Frågar åt en vän, då jag definitivt inte behöver fler cyklar.

Först kan du roa dig med följande dokument för att lära känna fienden:


Är det press-in varianten är det bara att banka ut. Är det BSA-varianten kan du väl köpa ditt femte BB-verktyg för en hundring och se om den ger med sig med vanligt våld. Jag tror faktiskt att verktyget från Cyclus Tools kommer ett vara enklare att pressa ner (jämfört med Park Tools) och förhindra att plasten deformeras och verktyget börjar slinta:


Går inte detta tror jag på full tilt and say hello to my little friend. Blowtorch time. Du har ju redan verktygen för att chasa gängorna efteråt, se bara till att vara försiktig när din vän varsamt eldar upp sin cykel, mejsla/hacka inte mot gängorna. Det kan vara sunt att ta av däcken först.
 
Visa din Miyata!
Förlåt i förskott för eventuellt dum fråga. Min fina blanka Stx-rc-växel släppte plötsligt vajerspänningen. Det visar sig att skruven bara går runt på insidan så det går inte att dra åt muttern. Verkar vara fel skruv men jag vet inte vad som annars ska sitta där, eller hur den ska hindras från att rotera. Nån som har en sån växel och kan kolla?
Om jag inte får ordning på den så får jag väl byta till annan skruttigare kandidat, men hur är det nu igen, funkar de tre andra växlarna på bilderna till sjudelat?
8A06A59B-045B-4E27-A97A-24B50206F60E.jpegF509E2EC-81EA-41DF-81EC-D9E52D5ED1B1.jpeg77ABCC0B-A365-4665-94E7-357A76EF0622.jpeg8529134F-D5DA-4146-81ED-EA09C2367E92.jpeg
 
Visa din Miyata!
Förlåt i förskott för eventuellt dum fråga. Min fina blanka Stx-rc-växel släppte plötsligt vajerspänningen. Det visar sig att skruven bara går runt på insidan så det går inte att dra åt muttern. Verkar vara fel skruv men jag vet inte vad som annars ska sitta där, eller hur den ska hindras från att rotera. Nån som har en sån växel och kan kolla?
Om jag inte får ordning på den så får jag väl byta till annan skruttigare kandidat, men hur är det nu igen, funkar de tre andra växlarna på bilderna till sjudelat?
Visa bilaga 619547Visa bilaga 619548Visa bilaga 619549Visa bilaga 619551
Min erfarenhet är att med undantag för 5-växlade bakväxlar funkar allt mellan 5-9 utan problem att blanda. 10 landsväg och tidiga 10 mtb går också. Med förbehållet att man kan behöva använda en kedja anpasssad för bakväxeln. Men jag är kanske lite väl tolerant.
 
Visa din Miyata!
Förlåt i förskott för eventuellt dum fråga. Min fina blanka Stx-rc-växel släppte plötsligt vajerspänningen. Det visar sig att skruven bara går runt på insidan så det går inte att dra åt muttern. Verkar vara fel skruv men jag vet inte vad som annars ska sitta där, eller hur den ska hindras från att rotera. Nån som har en sån växel och kan kolla?
Om jag inte får ordning på den så får jag väl byta till annan skruttigare kandidat, men hur är det nu igen, funkar de tre andra växlarna på bilderna till sjudelat?
Visa bilaga 619547Visa bilaga 619548Visa bilaga 619549Visa bilaga 619551
Ja!
 
Visa din Miyata!
En allmän grinighet var man går och står efter denna gröndjävulska evighetsvinter, inte minst från den fule fan som glor emot en i badrumsspegeln på morgonen. Då satt det som en sadelstolpe med en prognos som utlovade sol och vår. Ut och cykla din förbannade surmule, jag orkar inte ha dig här hemma sån som du är…

…var det jag själv som sa, till mig själv. Vem trodde ni?

Dagens rätt var Skäggiga Damen, som är ung och lovande men som behöver visa vad den går för. Det rådde däremot viss förvirring gällande vilken sadel som skulle få följa med ut. Original Avocet som satt på eller en ännu bekvämare skinnsoffa? Till slut tänkte jag med huvudet och valde sadel med röfva istället för tvärtom, som jag har förstått inte är helt ovanligt, så det blev en lädersadel lånad från den Rosa.

Jag planerade en kortare tur till en triangelpunkt som ligger på behändigt avstånd hemifrån men åt ett håll dit jag varken har ärenden när jag nyttocyklar eller väljer att köra när jag okynnescyklar. Men idag var Dagen.

043D4612-0490-4F3E-86A6-F0BCD58F90AF.jpeg

Starka ben, medlut och vinden i ryggen. Då sänder man Makterna, valfritt vilka, en tacksamhetens tanke över att just jag får leva i dessa tider när mänskligheten har lärt sig att framställa inte bara raffinerat socker och transfetter utan även cyklar med 3x7 drivlina, så att man aldrig har slut på växlar utan kan fortsätta att växla upp upp upp oavsett hur fort det går.

Veckans pausfågel, tuppgöken (roadrunner):
EBCE17C2-D99B-4587-9F59-8050615A78F5.jpeg


Vilket mirakel, och vilken lättnad för cykelkonstruktörerna nu när mänsklighetens höjdpunkt 3x7 är uppnådd. Och just där har vi övergången från mitt kvasifilosoferande tillbaka till ämnet för dagen, att uppnå höjdpunkter.

Den tänkta triangelpunkten, Högsås på 284 meter över havet…
3603F9BB-1011-4246-9A5E-8DD92B07C54F.jpeg


…nåddes utan dramatik, men förutom att den låg på ett flyttblock och inte i fasta berget så var platsen tämligen ljummen:
65C647D0-64EC-4A7B-ACB0-2D842DD5C67C.jpeg


Om man däremot plåtar såhär så blir det genast väldigt dramatiskt:
387CA00C-7EF5-4FEF-8C82-9B65ABF1E6AE.jpeg


Med detta pensum avklarat men med cykel, ben och väderlek som ett rödglödgat threesome, där själve Belsebub trakterade blåsbälgen, så vore det ödestrots att vända om och cykla hemåt nu.

Upp i sadeln igen, nu med siktet inställt på ytterligare en till triangelpunkt som jag har haft span på. Så väl som vi rullade nu så fanns det inte en stigning i världen som kunde stoppa oss. Det gick kort sagt som i den mästerliga låten Skrammelbil, fast med cykel då: upp för en backe och genom en sväng, ned för en backe och ut på en äng, hej hå, ut på en äng, och tamejfan om jag inte nästan körde över en campares säng också.

På detta sätt tuggade Skäggiga Damen i sig allt vad mil den fick på faten, och snart stod vi mitt ute i skogen där nästa triangelpunkt borde vara, Orranacken på 328 meter:
DCC276A9-B8AB-4D5C-869D-0CB0DCCAA9A1.png


På denna plats syntes dock inte röken av någon markering, förmodligen för att berget blivit väl övervuxet med mossa sedan punkten sattes dit:
07D74D9A-A3A6-4179-B2AE-076D89A1F4B8.jpeg


Tillbaka ut på traktorstigen, vidare från skogen ut på ängen och till slut ut på vägen. Ur bälgaspelet klingade fortfarande de mest förföriska tonerna, så efter att ha tagit mig ned för en backe som heter duga måste jag bara få knipa en uppförsbacke till. Jag övervägde först att gena från Orranacken genom skogen till Videbo, men jag valde att samla höjdmeter och åkte ned, runt och upp istället:
1D2AA99C-E846-46C2-B7D1-D97624B4DC47.jpeg


Och när jag åter var på väg ned från backens krön såg jag mellan trädtopparna vindkraftverken på Älgås rida horisonten långt i fjärran:
82F1CD70-F973-4DFF-BE96-84FA79F601F7.jpeg


Och vad finns där, om inte en triangelpunkt!

Vidare vidare ned för backen. Snabbt stopp vid denna skylt (favorit i repris) som Vägverket har satt upp för att påminna alla bilister på väg till och från nöjesparken Isaberg för den årliga luftningen av sina 27,5-tummare om att 26 ain’t dead:
9F21F149-7E81-4A66-8CE4-11645658C3A0.jpeg


Tack och lov slapp jag cykla på Nissastigen eftersom det är en fruktansvärd väg att inte vara lastbilschaufför på. Nej, ut i spenaten istället, och där kom jag för första gången i mitt långa och innehållsfattiga liv på en hålväg:
94941893-9BB9-44F8-816B-B1C04A1ADBCB.jpeg


Ganska imponerande att så många människor och djur har gått där så att det har bildats ett dike djupt nog att svälja Skäggiga Damen.

Som väg betraktad inte lika tung ur historisk synvinkel, men jag vill ändå visa er detta eftersom det tydligare än en evighetslång rr illustrerar det som ni alla vet, att varken Skäggiga Damen eller dess bröder och systrar backar för n-å-g-o-n-t-i-n-g:
286A7BB1-6418-465F-811C-0AFD6B0CE598.jpeg


Om detta var faran och hindret vetefan…
F124D7E4-F777-4AE6-929E-A96693D356C7.jpeg


…men eftersom klockan var mitt i det angivna tidsspannet gjorde jag som skylten påbjöd och flinade upp mig innan jag fortsatte.

Triangelpunkten Tykås, 340 meter, har jag varit vid tidigare. Men det var när mitt liv ännu var så fullt av märg och must att jag inte behövde hitta på det här med triangelpunkter för att skänka en cykeltur mening. Och eftersom jag nu var på kända marker så bjöd det inga andra utmaningar än höjdmetrarna att komma dit, och snart var jag uppe:
3E607EF2-E69D-4729-9C4A-07E008706247.png


Själva punkten kunde jag inte komma på något annat än att den måste ligga mitt under den byssja som byggts på toppen. Det var i alla fall mitt i byssjan som jag stod när jag skärmdumpade bilden ovan och där känns det hyfsat nära. Såhär hemtrevlig var byssjan:
9464B929-1B63-4CFA-B02A-5F3C50899BCF.jpeg


Jag är glad att jag själv slapp ta min tillflykt till sådana platser när jag och kompisarna - för övrigt ungefär samtidigt som vi körde våra Elevation 2000 som om det inte funnes någon morgondag - begick våra trevande alkoholdebuter:
21864249-D8A5-42A7-9D50-7BDC6732BCCF.jpeg


The lady själv, tålmodigt väntande ute i friska luften:
44A8B997-177C-4FD1-AF04-E9D18A8E3BEE.jpeg


Härifrån var det vardagsmat, om inte falukorv och makaroner så i alla fall uppstekt fläskkotlett med frys-pommes, pulverbearnaise och rönnbärsgelé, de sista 1,5 milen hem till la casa. Jag upptäckte att jag hade Freddie som fripassagerare
6B0A2460-069C-4E5F-B547-DA6082C4AFD6.jpeg


…men det gick fortfarande som en dans så varför skulle jag inte göra honom den glädjen?

Allt som allt en fantastisk tur om än utan dramatik. Nu är jag hemma och ser fram emot en ny tur i morgon. Jag lär inte toppa tre triangelpunkter, men en eller två kan det bli. Skäggiga Damen får vila och jag undrar om vi inte kommer att få se Tusingens Tid randas?

Tack för tålamodet.
 
Visa din Miyata!
Min One-Ten har fått lite nya komponenter. Aluminiumgaffel från Rose som satt på min förra 1-10 och vevparti från FSA med klingor på 46-30.

Fyndade en oanvänd Ultegra-kassett 11-25 och måste säga att det är riktigt skönt med bara en kugges hopp från 11-17 och i kombination med 46 känns det rätt optimalt för min körning som oftast ligger runt 30 i snitt.

Även en Specialized-stam med vinkel på -16 har fyndats på K&S och gav lite mer racigt stuk och bättre sittställning för min del.

De nya hjulen är dock kronan på verket och rullar lätt och känns oerhört kvicka jämfört med de Fulcrum 5.5 som jag hade innan. Med ett par Panaracer GK Slick 28mm går cykeln riktigt mjukt och fint på asfalten. Det blir många timmar på den här cykeln i sommar.
602513A9-4A9D-45FD-9EAD-F513F00C0F64.jpeg
 
Visa din Miyata!
En allmän grinighet var man går och står efter denna gröndjävulska evighetsvinter, inte minst från den fule fan som glor emot en i badrumsspegeln på morgonen. Då satt det som en sadelstolpe med en prognos som utlovade sol och vår. Ut och cykla din förbannade surmule, jag orkar inte ha dig här hemma sån som du är…

…var det jag själv som sa, till mig själv. Vem trodde ni?

Dagens rätt var Skäggiga Damen, som är ung och lovande men som behöver visa vad den går för. Det rådde däremot viss förvirring gällande vilken sadel som skulle få följa med ut. Original Avocet som satt på eller en ännu bekvämare skinnsoffa? Till slut tänkte jag med huvudet och valde sadel med röfva istället för tvärtom, som jag har förstått inte är helt ovanligt, så det blev en lädersadel lånad från den Rosa.

Jag planerade en kortare tur till en triangelpunkt som ligger på behändigt avstånd hemifrån men åt ett håll dit jag varken har ärenden när jag nyttocyklar eller väljer att köra när jag okynnescyklar. Men idag var Dagen.

Visa bilaga 619810
Starka ben, medlut och vinden i ryggen. Då sänder man Makterna, valfritt vilka, en tacksamhetens tanke över att just jag får leva i dessa tider när mänskligheten har lärt sig att framställa inte bara raffinerat socker och transfetter utan även cyklar med 3x7 drivlina, så att man aldrig har slut på växlar utan kan fortsätta att växla upp upp upp oavsett hur fort det går.

Veckans pausfågel, tuppgöken (roadrunner):
Visa bilaga 619826

Vilket mirakel, och vilken lättnad för cykelkonstruktörerna nu när mänsklighetens höjdpunkt 3x7 är uppnådd. Och just där har vi övergången från mitt kvasifilosoferande tillbaka till ämnet för dagen, att uppnå höjdpunkter.

Den tänkta triangelpunkten, Högsås på 284 meter över havet…
Visa bilaga 619813

…nåddes utan dramatik, men förutom att den låg på ett flyttblock och inte i fasta berget så var platsen tämligen ljummen:
Visa bilaga 619811

Om man däremot plåtar såhär så blir det genast väldigt dramatiskt:
Visa bilaga 619812

Med detta pensum avklarat men med cykel, ben och väderlek som ett rödglödgat threesome, där själve Belsebub trakterade blåsbälgen, så vore det ödestrots att vända om och cykla hemåt nu.

Upp i sadeln igen, nu med siktet inställt på ytterligare en till triangelpunkt som jag har haft span på. Så väl som vi rullade nu så fanns det inte en stigning i världen som kunde stoppa oss. Det gick kort sagt som i den mästerliga låten Skrammelbil, fast med cykel då: upp för en backe och genom en sväng, ned för en backe och ut på en äng, hej hå, ut på en äng, och tamejfan om jag inte nästan körde över en campares säng också.

På detta sätt tuggade Skäggiga Damen i sig allt vad mil den fick på faten, och snart stod vi mitt ute i skogen där nästa triangelpunkt borde vara, Orranacken på 328 meter:
Visa bilaga 619815

På denna plats syntes dock inte röken av någon markering, förmodligen för att berget blivit väl övervuxet med mossa sedan punkten sattes dit:
Visa bilaga 619814

Tillbaka ut på traktorstigen, vidare från skogen ut på ängen och till slut ut på vägen. Ur bälgaspelet klingade fortfarande de mest förföriska tonerna, så efter att ha tagit mig ned för en backe som heter duga måste jag bara få knipa en uppförsbacke till. Jag övervägde först att gena från Orranacken genom skogen till Videbo, men jag valde att samla höjdmeter och åkte ned, runt och upp istället:
Visa bilaga 619846

Och när jag åter var på väg ned från backens krön såg jag mellan trädtopparna vindkraftverken på Älgås rida horisonten långt i fjärran:
Visa bilaga 619816

Och vad finns där, om inte en triangelpunkt!

Vidare vidare ned för backen. Snabbt stopp vid denna skylt (favorit i repris) som Vägverket har satt upp för att påminna alla bilister på väg till och från nöjesparken Isaberg för den årliga luftningen av sina 27,5-tummare om att 26 ain’t dead:
Visa bilaga 619817

Tack och lov slapp jag cykla på Nissastigen eftersom det är en fruktansvärd väg att inte vara lastbilschaufför på. Nej, ut i spenaten istället, och där kom jag för första gången i mitt långa och innehållsfattiga liv på en hålväg:
Visa bilaga 619818

Ganska imponerande att så många människor och djur har gått där så att det har bildats ett dike djupt nog att svälja Skäggiga Damen.

Som väg betraktad inte lika tung ur historisk synvinkel, men jag vill ändå visa er detta eftersom det tydligare än en evighetslång rr illustrerar det som ni alla vet, att varken Skäggiga Damen eller dess bröder och systrar backar för n-å-g-o-n-t-i-n-g:
Visa bilaga 619819

Om detta var faran och hindret vetefan…
Visa bilaga 619820

…men eftersom klockan var mitt i det angivna tidsspannet gjorde jag som skylten påbjöd och flinade upp mig innan jag fortsatte.

Triangelpunkten Tykås, 340 meter, har jag varit vid tidigare. Men det var när mitt liv ännu var så fullt av märg och must att jag inte behövde hitta på det här med triangelpunkter för att skänka en cykeltur mening. Och eftersom jag nu var på kända marker så bjöd det inga andra utmaningar än höjdmetrarna att komma dit, och snart var jag uppe:
Visa bilaga 619821

Själva punkten kunde jag inte komma på något annat än att den måste ligga mitt under den byssja som byggts på toppen. Det var i alla fall mitt i byssjan som jag stod när jag skärmdumpade bilden ovan och där känns det hyfsat nära. Såhär hemtrevlig var byssjan:
Visa bilaga 619822

Jag är glad att jag själv slapp ta min tillflykt till sådana platser när jag och kompisarna - för övrigt ungefär samtidigt som vi körde våra Elevation 2000 som om det inte funnes någon morgondag - begick våra trevande alkoholdebuter:
Visa bilaga 619823

The lady själv, tålmodigt väntande ute i friska luften:
Visa bilaga 619824

Härifrån var det vardagsmat, om inte falukorv och makaroner så i alla fall uppstekt fläskkotlett med frys-pommes, pulverbearnaise och rönnbärsgelé, de sista 1,5 milen hem till la casa. Jag upptäckte att jag hade Freddie som fripassagerare
Visa bilaga 619825

…men det gick fortfarande som en dans så varför skulle jag inte göra honom den glädjen?

Allt som allt en fantastisk tur om än utan dramatik. Nu är jag hemma och ser fram emot en ny tur i morgon. Jag lär inte toppa tre triangelpunkter, men en eller två kan det bli. Skäggiga Damen får vila och jag undrar om vi inte kommer att få se Tusingens Tid randas?

Tack för tålamodet.
Både knasstyre och lädersadel, alldeles uppenbart leker livet för den gode lwb!

Och en fin rr, i sedvanlig ordning. Sånt uppskattas när man själv är förvisad till internetcykling.
 
Visa din Miyata!
En allmän grinighet var man går och står efter denna gröndjävulska evighetsvinter, inte minst från den fule fan som glor emot en i badrumsspegeln på morgonen. Då satt det som en sadelstolpe med en prognos som utlovade sol och vår. Ut och cykla din förbannade surmule, jag orkar inte ha dig här hemma sån som du är…

…var det jag själv som sa, till mig själv. Vem trodde ni?

Dagens rätt var Skäggiga Damen, som är ung och lovande men som behöver visa vad den går för. Det rådde däremot viss förvirring gällande vilken sadel som skulle få följa med ut. Original Avocet som satt på eller en ännu bekvämare skinnsoffa? Till slut tänkte jag med huvudet och valde sadel med röfva istället för tvärtom, som jag har förstått inte är helt ovanligt, så det blev en lädersadel lånad från den Rosa.

Jag planerade en kortare tur till en triangelpunkt som ligger på behändigt avstånd hemifrån men åt ett håll dit jag varken har ärenden när jag nyttocyklar eller väljer att köra när jag okynnescyklar. Men idag var Dagen.

Visa bilaga 619810
Starka ben, medlut och vinden i ryggen. Då sänder man Makterna, valfritt vilka, en tacksamhetens tanke över att just jag får leva i dessa tider när mänskligheten har lärt sig att framställa inte bara raffinerat socker och transfetter utan även cyklar med 3x7 drivlina, så att man aldrig har slut på växlar utan kan fortsätta att växla upp upp upp oavsett hur fort det går.

Veckans pausfågel, tuppgöken (roadrunner):
Visa bilaga 619826

Vilket mirakel, och vilken lättnad för cykelkonstruktörerna nu när mänsklighetens höjdpunkt 3x7 är uppnådd. Och just där har vi övergången från mitt kvasifilosoferande tillbaka till ämnet för dagen, att uppnå höjdpunkter.

Den tänkta triangelpunkten, Högsås på 284 meter över havet…
Visa bilaga 619813

…nåddes utan dramatik, men förutom att den låg på ett flyttblock och inte i fasta berget så var platsen tämligen ljummen:
Visa bilaga 619811

Om man däremot plåtar såhär så blir det genast väldigt dramatiskt:
Visa bilaga 619812

Med detta pensum avklarat men med cykel, ben och väderlek som ett rödglödgat threesome, där själve Belsebub trakterade blåsbälgen, så vore det ödestrots att vända om och cykla hemåt nu.

Upp i sadeln igen, nu med siktet inställt på ytterligare en till triangelpunkt som jag har haft span på. Så väl som vi rullade nu så fanns det inte en stigning i världen som kunde stoppa oss. Det gick kort sagt som i den mästerliga låten Skrammelbil, fast med cykel då: upp för en backe och genom en sväng, ned för en backe och ut på en äng, hej hå, ut på en äng, och tamejfan om jag inte nästan körde över en campares säng också.

På detta sätt tuggade Skäggiga Damen i sig allt vad mil den fick på faten, och snart stod vi mitt ute i skogen där nästa triangelpunkt borde vara, Orranacken på 328 meter:
Visa bilaga 619815

På denna plats syntes dock inte röken av någon markering, förmodligen för att berget blivit väl övervuxet med mossa sedan punkten sattes dit:
Visa bilaga 619814

Tillbaka ut på traktorstigen, vidare från skogen ut på ängen och till slut ut på vägen. Ur bälgaspelet klingade fortfarande de mest förföriska tonerna, så efter att ha tagit mig ned för en backe som heter duga måste jag bara få knipa en uppförsbacke till. Jag övervägde först att gena från Orranacken genom skogen till Videbo, men jag valde att samla höjdmeter och åkte ned, runt och upp istället:
Visa bilaga 619846

Och när jag åter var på väg ned från backens krön såg jag mellan trädtopparna vindkraftverken på Älgås rida horisonten långt i fjärran:
Visa bilaga 619816

Och vad finns där, om inte en triangelpunkt!

Vidare vidare ned för backen. Snabbt stopp vid denna skylt (favorit i repris) som Vägverket har satt upp för att påminna alla bilister på väg till och från nöjesparken Isaberg för den årliga luftningen av sina 27,5-tummare om att 26 ain’t dead:
Visa bilaga 619817

Tack och lov slapp jag cykla på Nissastigen eftersom det är en fruktansvärd väg att inte vara lastbilschaufför på. Nej, ut i spenaten istället, och där kom jag för första gången i mitt långa och innehållsfattiga liv på en hålväg:
Visa bilaga 619818

Ganska imponerande att så många människor och djur har gått där så att det har bildats ett dike djupt nog att svälja Skäggiga Damen.

Som väg betraktad inte lika tung ur historisk synvinkel, men jag vill ändå visa er detta eftersom det tydligare än en evighetslång rr illustrerar det som ni alla vet, att varken Skäggiga Damen eller dess bröder och systrar backar för n-å-g-o-n-t-i-n-g:
Visa bilaga 619819

Om detta var faran och hindret vetefan…
Visa bilaga 619820

…men eftersom klockan var mitt i det angivna tidsspannet gjorde jag som skylten påbjöd och flinade upp mig innan jag fortsatte.

Triangelpunkten Tykås, 340 meter, har jag varit vid tidigare. Men det var när mitt liv ännu var så fullt av märg och must att jag inte behövde hitta på det här med triangelpunkter för att skänka en cykeltur mening. Och eftersom jag nu var på kända marker så bjöd det inga andra utmaningar än höjdmetrarna att komma dit, och snart var jag uppe:
Visa bilaga 619821

Själva punkten kunde jag inte komma på något annat än att den måste ligga mitt under den byssja som byggts på toppen. Det var i alla fall mitt i byssjan som jag stod när jag skärmdumpade bilden ovan och där känns det hyfsat nära. Såhär hemtrevlig var byssjan:
Visa bilaga 619822

Jag är glad att jag själv slapp ta min tillflykt till sådana platser när jag och kompisarna - för övrigt ungefär samtidigt som vi körde våra Elevation 2000 som om det inte funnes någon morgondag - begick våra trevande alkoholdebuter:
Visa bilaga 619823

The lady själv, tålmodigt väntande ute i friska luften:
Visa bilaga 619824

Härifrån var det vardagsmat, om inte falukorv och makaroner så i alla fall uppstekt fläskkotlett med frys-pommes, pulverbearnaise och rönnbärsgelé, de sista 1,5 milen hem till la casa. Jag upptäckte att jag hade Freddie som fripassagerare
Visa bilaga 619825

…men det gick fortfarande som en dans så varför skulle jag inte göra honom den glädjen?

Allt som allt en fantastisk tur om än utan dramatik. Nu är jag hemma och ser fram emot en ny tur i morgon. Jag lär inte toppa tre triangelpunkter, men en eller två kan det bli. Skäggiga Damen får vila och jag undrar om vi inte kommer att få se Tusingens Tid randas?

Tack för tålamodet.
Har du pensionerat Jones'en?
 
Visa din Miyata!
Min One-Ten har fått lite nya komponenter. Aluminiumgaffel från Rose som satt på min förra 1-10 och vevparti från FSA med klingor på 46-30.

Fyndade en oanvänd Ultegra-kassett 11-25 och måste säga att det är riktigt skönt med bara en kugges hopp från 11-17 och i kombination med 46 känns det rätt optimalt för min körning som oftast ligger runt 30 i snitt.

Även en Specialized-stam med vinkel på -16 har fyndats på K&S och gav lite mer racigt stuk och bättre sittställning för min del.

De nya hjulen är dock kronan på verket och rullar lätt och känns oerhört kvicka jämfört med de Fulcrum 5.5 som jag hade innan. Med ett par Panaracer GK Slick 28mm går cykeln riktigt mjukt och fint på asfalten. Det blir många timmar på den här cykeln i sommar.Visa bilaga 619879
Är det alltså 1-1/8 gaffel på dem? Kul! Underlättar ju gaffelbyte vid behov. Men är originalet gängat?

Alltid lika inspirerande läsning lwb!
 
Visa din Miyata!
Har du pensionerat Jones'en?
Nej då, den får komma ut nån gång ibland den också även om en cykel av den kalibern förtjänar mer än vad jag ger den. När jag blir stor och kan cykla så mycket som jag helst hade velat kommer samtliga cyklar i stallet att få jobba.

Det roliga (?) är att jag verkligen byggde Jonesen för att vara en cykel till all min cykling och att jag inte skulle behöva någon annan. Sen dess har det gått OTB fullständigt. Men det är roligt att bygga!

Alltid lika inspirerande läsning lwb!
Tack!
 
Visa din Miyata!
Vilken obehaglig igenkänning. Men min hustru tycker att cyklar är det minst jobbiga intresset jag haft hittills. Hon är väldigt luttrad och väldigt förstående.
(Gjorde lite trådarkeologi och kom över det här gamla goda inlägget som krävde ett svar.)

Så tricket är alltså att först börja med ett riktigt hemskt intresse – typ heroin, eller samla nagelklipp i burkar – för att sedan ”sansa” sig och börja med vad de allra flesta skulle benämna som ett sjukligt cykelsamlande? Smart!
 
Tillbaka
Topp