En allmän grinighet var man går och står efter denna gröndjävulska evighetsvinter, inte minst från den fule fan som glor emot en i badrumsspegeln på morgonen. Då satt det som en sadelstolpe med en prognos som utlovade sol och vår. Ut och cykla din förbannade surmule, jag orkar inte ha dig här hemma sån som du är…
…var det jag själv som sa, till mig själv. Vem trodde ni?
Dagens rätt var Skäggiga Damen, som är ung och lovande men som behöver visa vad den går för. Det rådde däremot viss förvirring gällande vilken sadel som skulle få följa med ut. Original Avocet som satt på eller en ännu bekvämare skinnsoffa? Till slut tänkte jag med huvudet och valde sadel med röfva istället för tvärtom, som jag har förstått inte är helt ovanligt, så det blev en lädersadel lånad från den Rosa.
Jag planerade en kortare tur till en triangelpunkt som ligger på behändigt avstånd hemifrån men åt ett håll dit jag varken har ärenden när jag nyttocyklar eller väljer att köra när jag okynnescyklar. Men idag var Dagen.
Visa bilaga 619810
Starka ben, medlut och vinden i ryggen. Då sänder man Makterna, valfritt vilka, en tacksamhetens tanke över att just jag får leva i dessa tider när mänskligheten har lärt sig att framställa inte bara raffinerat socker och transfetter utan även cyklar med 3x7 drivlina, så att man aldrig har slut på växlar utan kan fortsätta att växla upp upp upp oavsett hur fort det går.
Veckans pausfågel, tuppgöken (roadrunner):
Visa bilaga 619826
Vilket mirakel, och vilken lättnad för cykelkonstruktörerna nu när mänsklighetens höjdpunkt 3x7 är uppnådd. Och just där har vi övergången från mitt kvasifilosoferande tillbaka till ämnet för dagen, att uppnå höjdpunkter.
Den tänkta triangelpunkten, Högsås på 284 meter över havet…
Visa bilaga 619813
…nåddes utan dramatik, men förutom att den låg på ett flyttblock och inte i fasta berget så var platsen tämligen ljummen:
Visa bilaga 619811
Om man däremot plåtar såhär så blir det genast väldigt dramatiskt:
Visa bilaga 619812
Med detta pensum avklarat men med cykel, ben och väderlek som ett rödglödgat threesome, där själve Belsebub trakterade blåsbälgen, så vore det ödestrots att vända om och cykla hemåt nu.
Upp i sadeln igen, nu med siktet inställt på ytterligare en till triangelpunkt som jag har haft span på. Så väl som vi rullade nu så fanns det inte en stigning i världen som kunde stoppa oss. Det gick kort sagt som i den mästerliga låten
Skrammelbil, fast med cykel då: upp för en backe och genom en sväng, ned för en backe och ut på en äng, hej hå, ut på en äng, och tamejfan om jag inte nästan körde över en campares säng också.
På detta sätt tuggade Skäggiga Damen i sig allt vad mil den fick på faten, och snart stod vi mitt ute i skogen där nästa triangelpunkt borde vara, Orranacken på 328 meter:
Visa bilaga 619815
På denna plats syntes dock inte röken av någon markering, förmodligen för att berget blivit väl övervuxet med mossa sedan punkten sattes dit:
Visa bilaga 619814
Tillbaka ut på traktorstigen, vidare från skogen ut på ängen och till slut ut på vägen. Ur bälgaspelet klingade fortfarande de mest förföriska tonerna, så efter att ha tagit mig ned för en backe som heter duga
måste jag bara få knipa en uppförsbacke till. Jag övervägde först att gena från Orranacken genom skogen till Videbo, men jag valde att samla höjdmeter och åkte ned, runt och upp istället:
Visa bilaga 619846
Och när jag åter var på väg ned från backens krön såg jag mellan trädtopparna vindkraftverken på Älgås rida horisonten långt i fjärran:
Visa bilaga 619816
Och vad finns där, om inte en triangelpunkt!
Vidare vidare ned för backen. Snabbt stopp vid denna skylt (favorit i repris) som Vägverket har satt upp för att påminna alla bilister på väg till och från nöjesparken Isaberg för den årliga luftningen av sina 27,5-tummare om att 26 ain’t dead:
Visa bilaga 619817
Tack och lov slapp jag cykla på Nissastigen eftersom det är en fruktansvärd väg att inte vara lastbilschaufför på. Nej, ut i spenaten istället, och där kom jag för första gången i mitt långa och innehållsfattiga liv på en hålväg:
Visa bilaga 619818
Ganska imponerande att så många människor och djur har gått där så att det har bildats ett dike djupt nog att svälja Skäggiga Damen.
Som väg betraktad inte lika tung ur historisk synvinkel, men jag vill ändå visa er detta eftersom det tydligare än en evighetslång rr illustrerar det som ni alla vet, att varken Skäggiga Damen eller dess bröder och systrar backar för
n-å-g-o-n-t-i-n-g:
Visa bilaga 619819
Om detta var faran och hindret vetefan…
Visa bilaga 619820
…men eftersom klockan var mitt i det angivna tidsspannet gjorde jag som skylten påbjöd och flinade upp mig innan jag fortsatte.
Triangelpunkten Tykås, 340 meter, har jag varit vid tidigare. Men det var när mitt liv ännu var så fullt av märg och must att jag inte behövde hitta på det här med triangelpunkter för att skänka en cykeltur mening. Och eftersom jag nu var på kända marker så bjöd det inga andra utmaningar än höjdmetrarna att komma dit, och snart var jag uppe:
Visa bilaga 619821
Själva punkten kunde jag inte komma på något annat än att den måste ligga mitt under den byssja som byggts på toppen. Det var i alla fall mitt i byssjan som jag stod när jag skärmdumpade bilden ovan och där känns det hyfsat nära. Såhär hemtrevlig var byssjan:
Visa bilaga 619822
Jag är glad att jag själv slapp ta min tillflykt till sådana platser när jag och kompisarna - för övrigt ungefär samtidigt som vi körde våra Elevation 2000 som om det inte funnes någon morgondag - begick våra trevande alkoholdebuter:
Visa bilaga 619823
The lady själv, tålmodigt väntande ute i friska luften:
Visa bilaga 619824
Härifrån var det vardagsmat, om inte falukorv och makaroner så i alla fall uppstekt fläskkotlett med frys-pommes, pulverbearnaise och rönnbärsgelé, de sista 1,5 milen hem till la casa. Jag upptäckte att jag hade
Freddie som fripassagerare…
Visa bilaga 619825
…men det gick fortfarande som en dans så varför skulle jag inte göra honom den glädjen?
Allt som allt en fantastisk tur om än utan dramatik. Nu är jag hemma och ser fram emot en ny tur i morgon. Jag lär inte toppa tre triangelpunkter, men en eller två kan det bli. Skäggiga Damen får vila och jag undrar om vi inte kommer att få se Tusingens Tid randas?
Tack för tålamodet.