Visa din Miyata!

Visa din Miyata!
LWB sa:
Idag gick så grannens grymma grusgrej av stapeln.

I ett tämligen ambitiöst regn och några ynka plusgraders värme fylkades i morse nio välartade gossar, mig själv inräknad, och undrade inte bara vad vi hade gett oss in på utan även vad i herrans namn det blev av den lovande väderleksprognosen.

Medan dessa spörsmål upptog våra tankar upphörde dock regnet, och vid pass 09.30 rullade vi av gårde.

Cyklarna utgjordes av alltifrån heldämpade monstermaskiner via alu-HT och dito gravelcyklar till en långfärdsriggad Kona. Och så förstås Trippelkryssar’n. Någon enstaka deltagare berömde dess skönhet, men det var nog av medlidande snarare än av äkta känd upphetsning. Men ändå, jag lapade i mig.

Rutten utgjordes huvudsakligen av väl kända grus- och traktorvägar, men grannen hade satt samman dem på ett fantastiskt fint sätt, med klättringar och utförslöpor om vartannat, förbi gårdar och ödehus, genom skog och odlingslandskap och över stock och sten.

Här är första stoppet, efter en timme i hälsosamt men hanterbart tempo:
Visa bilaga 695758
Tråkig med blurrade ansikten, jag vet, men de har inte själva valt att få ta plats här i tråden så jag gör såhär.

Visa bilaga 695759
Trippelkryssar’n mitt i vimlet. Cykeln skämdes sannerligen inte för sig trots att det bar både uppför och utför och att väglaget åtminstone såhär tätt inpå morgonens regn ännu var ordentligt blött och mjukt.

Strax efter detta stopp inträffade däremot ett besvärande haveri, då mästermekanikern själv fick se sin cykel tappa bakbromsen. Med ett trött ”floff” gick vajern av och bromsen svarade inte längre. Märkligt, eftersom vajrarna på sin höjd har några hundra mil i sig. Dessutom särdeles opassande eftersom turen gick över höga berg och djupa dalar där endast frambroms inte hade förslagit.

Det hela visade sig dock inte vara så dramatiskt, om än nog så pinsamt. När jag häromdagen hade av hjulen för att lägga på Pasela-däcken hade vajern uppenbarligen kommit ur sitt läge i handtaget och nu till sist släppt helt. I med vajern igen och så kunde färden gå vidare.

Visa bilaga 695760
Fikapaus halvvägs. Skaffningen kördes ut i morse av arrangören och dennes dotter, även hon cyklist, all five years of her. Den satt som en 26.8 mm sadelstolpe.

Visa bilaga 695761
Strax efter kl 12 kom våren till södra Vätterbygden. På bara någon timme gick temperaturen upp i 16-17°C. Underbart att få uppleva det i sadeln och i goda vänners lag.

Nu var vi på upploppet, men grannen hade för den sakens skull inte sparat någon möda, utan sträckningen fortsatte i samma fina anda. En naturlig och ofrånkomlig följd när man har kommit upp sig så högt som här hemma i Bergen i Väster är att varenda tur avslutas med en utdragen klättring. Det var därför en synnerligen slak Miyata-byggare som till slut rullade in på tunet efter knappa 75 km och 880 höjdmeter, trött men pumpad och lycklig.

Visa bilaga 695762
Cykeln vilar sig efter turen. Det skulle inte skada med en egolapp, vevlagret och övriga drivlinan hann bli ordentligt skitiga innan morgonens blöta hade torkat upp. Bromsarna behövde också justeras efter de många branta utförslöporna. Men i övrigt kan jag intyga att Trippelkryssar’n idag bar det stolta namnet Miyata så föredömligt att ni alla nu kan somna lugna och stolta. Ni kan till och med kosta på er att vara lite malliga.
Klicka för att se resterande...
Otroligt vackert Axel, som vanligt ?
 
Visa din Miyata!
Hann psykla lite innan jobbet iaf :) och innan regnet

IMG_0469.jpeg
 
Visa din Miyata!
LWB sa:
Idag gick så grannens grymma grusgrej av stapeln.

I ett tämligen ambitiöst regn och några ynka plusgraders värme fylkades i morse nio välartade gossar, mig själv inräknad, och undrade inte bara vad vi hade gett oss in på utan även vad i herrans namn det blev av den lovande väderleksprognosen.

Medan dessa spörsmål upptog våra tankar upphörde dock regnet, och vid pass 09.30 rullade vi av gårde.

Cyklarna utgjordes av alltifrån heldämpade monstermaskiner via alu-HT och dito gravelcyklar till en långfärdsriggad Kona. Och så förstås Trippelkryssar’n. Någon enstaka deltagare berömde dess skönhet, men det var nog av medlidande snarare än av äkta känd upphetsning. Men ändå, jag lapade i mig.

Rutten utgjordes huvudsakligen av väl kända grus- och traktorvägar, men grannen hade satt samman dem på ett fantastiskt fint sätt, med klättringar och utförslöpor om vartannat, förbi gårdar och ödehus, genom skog och odlingslandskap och över stock och sten.

Här är första stoppet, efter en timme i hälsosamt men hanterbart tempo:
Visa bilaga 695758
Tråkig med blurrade ansikten, jag vet, men de har inte själva valt att få ta plats här i tråden så jag gör såhär.

Visa bilaga 695759
Trippelkryssar’n mitt i vimlet. Cykeln skämdes sannerligen inte för sig trots att det bar både uppför och utför och att väglaget åtminstone såhär tätt inpå morgonens regn ännu var ordentligt blött och mjukt.

Strax efter detta stopp inträffade däremot ett besvärande haveri, då mästermekanikern själv fick se sin cykel tappa bakbromsen. Med ett trött ”floff” gick vajern av och bromsen svarade inte längre. Märkligt, eftersom vajrarna på sin höjd har några hundra mil i sig. Dessutom särdeles opassande eftersom turen gick över höga berg och djupa dalar där endast frambroms inte hade förslagit.

Det hela visade sig dock inte vara så dramatiskt, om än nog så pinsamt. När jag häromdagen hade av hjulen för att lägga på Pasela-däcken hade vajern uppenbarligen kommit ur sitt läge i handtaget och nu till sist släppt helt. I med vajern igen och så kunde färden gå vidare.

Visa bilaga 695760
Fikapaus halvvägs. Skaffningen kördes ut i morse av arrangören och dennes dotter, även hon cyklist, all five years of her. Den satt som en 26.8 mm sadelstolpe.

Visa bilaga 695761
Strax efter kl 12 kom våren till södra Vätterbygden. På bara någon timme gick temperaturen upp i 16-17°C. Underbart att få uppleva det i sadeln och i goda vänners lag.

Nu var vi på upploppet, men grannen hade för den sakens skull inte sparat någon möda, utan sträckningen fortsatte i samma fina anda. En naturlig och ofrånkomlig följd när man har kommit upp sig så högt som här hemma i Bergen i Väster är att varenda tur avslutas med en utdragen klättring. Det var därför en synnerligen slak Miyata-byggare som till slut rullade in på tunet efter knappa 75 km och 880 höjdmeter, trött men pumpad och lycklig.

Visa bilaga 695762
Cykeln vilar sig efter turen. Det skulle inte skada med en egolapp, vevlagret och övriga drivlinan hann bli ordentligt skitiga innan morgonens blöta hade torkat upp. Bromsarna behövde också justeras efter de många branta utförslöporna. Men i övrigt kan jag intyga att Trippelkryssar’n idag bar det stolta namnet Miyata så föredömligt att ni alla nu kan somna lugna och stolta. Ni kan till och med kosta på er att vara lite malliga.
Klicka för att se resterande...
Den ser så grymt skön ut! Hur breda sulor kör du? Den ser så tilltalande hög och kort ut men kan ju vara proportionerna bara på din ändå ganska resliga ram. Zoomade ut från den tröga föreläsningen imorse och jämförde lite geo från gamla kataloger istället. Verkar skett en uppdatering typ -91
BB96E5D4-D266-48FB-9F6E-DA1120FBEB7F.jpeg
AE9BEA34-F23B-4675-9974-E2C62D0D7059.jpeg
42038906-71CC-4BF2-8443-5F409CA5AD0D.jpeg
29320360-93FF-4221-BF4D-1B11CAFBD6FE.jpeg
 
Senast ändrad:
Visa din Miyata!
Longcage-calle sa:
Den ser så grymt skön ut! Hur breda sulor kör du?
Klicka för att se resterande...
Ja den är verkligen sumtin’ else. Jag kör 35 mm, och Paselorna ser ut att vara ganska exakt 35 mm på Zac 2000-fälgar (i19). 35 är vad som går in ihop med skärmar.

Longcage-calle sa:
Den ser så tilltalande hög och kort ut men kan ju vara proportionerna bara på din ändå ganska resliga ram.
Klicka för att se resterande...
Det är just det som gör att jag gillar cykeln så mycket. Min är en 92 års 58:a med sadeln på 77 cm och med 560 mm överrör c-c. En hög och kort Technomic-stam och ett Nitto 135-nånting styre på det and we’re cookin’.

Longcage-calle sa:
Zoomade ut på den hutlöst dåliga föreläsningen imorse och jämförde lite geo från gamla kataloger. Verkar skett en uppdatering typ -91
Visa bilaga 695925
Visa bilaga 695926
Visa bilaga 695927
Visa bilaga 695928
Klicka för att se resterande...
Underbart @Longcage-calle när soten får sådant fäste att den tjänar som pausunderhållning på dåliga föreläsningar! ?

Det kan vara vanskligt att jämföra kataloger, jag har sett att de XXX som florerar i USA (även annorstädes?) har unicrown-gaffel, så möjligen att de skilde sig både mellan åren och mellan olika marknader. I väntan på att jag gör sallad av min första 3X-gaffel så vidhåller jag att just den flexiga muffade gaffeln är en av de pusselbitar som gör 3X:en så skön.

Summa summarum så är jag otroligt nöjd över att jag fullföljde experimentet att skicka en sömnig pappacykel på gör om mig-behandling. In gick en tröttkörd försäkringshandläggare med leverpastejfärgade bredrandiga manchesterbyxor och råttfärgad förskollärarpage och ut svävade en jäkla bomb, som alltsedan dess har fått passerande bilister att vrida huvudet ur led och köra i diket och som ger mig ständigt nya inflytelserika vänner bara för att de vill synas i min tjusiga cykels närhet. Cykeln däremot är sval och vill helst av allt bara vara nära mig. Så har jag det.
IMG_3939.jpeg
 
Visa din Miyata!
LWB sa:
Ja den är verkligen sumtin’ else. Jag kör 35 mm, och Paselorna ser ut att vara ganska exakt 35 mm på Zac 2000-fälgar (i19). 35 är vad som går in ihop med skärmar.


Det är just det som gör att jag gillar cykeln så mycket. Min är en 92 års 58:a med sadeln på 77 cm och med 560 mm överrör c-c. En hög och kort Technomic-stam och ett Nitto 135-nånting styre på det and we’re cookin’.


Underbart @Longcage-calle när soten får sådant fäste att den tjänar som pausunderhållning på dåliga föreläsningar! ?

Det kan vara vanskligt att jämföra kataloger, jag har sett att de XXX som florerar i USA (även annorstädes?) har unicrown-gaffel, så möjligen att de skilde sig både mellan åren och mellan olika marknader. I väntan på att jag gör sallad av min första 3X-gaffel så vidhåller jag att just den flexiga muffade gaffeln är en av de pusselbitar som gör 3X:en så skön.

Summa summarum så är jag otroligt nöjd över att jag fullföljde experimentet att skicka en sömnig pappacykel på gör om mig-behandling. In gick en tröttkörd försäkringshandläggare med leverpastejfärgade bredrandiga manchesterbyxor och råttfärgad förskollärarpage och ut svävade en jäkla bomb, som alltsedan dess har fått passerande bilister att vrida huvudet ur led och köra i diket och som ger mig ständigt nya inflytelserika vänner bara för att de vill synas i min tjusiga cykels närhet. Cykeln däremot är sval och vill helst av allt bara vara nära mig. Så har jag det.
Visa bilaga 695990
Klicka för att se resterande...
Nu råkar jag ju gilla leverpastejfärgad kordurojbyxa.
 
Visa din Miyata!
Carl Edfeldt sa:
En gå tur i Änggårdsbergen är aldrig fel?☀️
Fint väder, snabba stigar, bra sällskap avslutades med Kebab på Jägersdorfsplatsen??
Visa bilaga 696931
Visa bilaga 696933
Klicka för att se resterande...
Carl Edfeldt sa:
…och lika ramar men olika byggen! Kontraster! ??

Måste lufta den blåvita lite oxå, får bli nästa helg?????

Visa bilaga 696946
Visa bilaga 696947
Klicka för att se resterande...
Fantastiska byggen @Carl Edfeldt!

Just dina byggen är jäklarimej konstverk. Men det är även med mer jordnära ambitioner otroligt vad man kan sno ihop av en god stomme med lite armbågsgris och en gnutta snille och smak.

Jag hade nyligen tillfälle att testa en bone stock -91:a SportRunner. Den ”hade allt”, dvs lås, batterilampor anno dazumal, pakethållare, extralås, plastskärmar, trampor snarare än pedaler, original Avocet-sadel, smala hårdpumpade alltiallodäck, original stam och styre (felvinklat), skumgummihandtag, plastreglage, lillfingergrova bromsvajrar, the works.

Fastän jag vid det här laget har sett en och annan originalare borsta mjället av axelpuffarna och återfödas som riktiga puddingar så hade jag svårt att föreställa mig hur en sådan cykel kunde ruva på något enda värt att ta vidare. Tom. Skäggiga Damen som jag inte lade någon större möda på hade jag kunnat packa och ta ut på långfärd medan den här vore en plåga att cykla på längre än en kilometer.

Kort sagt, det krävs hyfsad fantasi, men där under askan glimmar ännu glöden. Och ibland som här tar det rentav fyr!
 
Visa din Miyata!
LWB sa:
Fantastiska byggen @Carl Edfeldt!

Just dina byggen är jäklarimej konstverk. Men det är även med mer jordnära ambitioner otroligt vad man kan sno ihop av en god stomme med lite armbågsgris och en gnutta snille och smak.

Jag hade nyligen tillfälle att testa en bone stock -91:a SportRunner. Den ”hade allt”, dvs lås, batterilampor anno dazumal, pakethållare, extralås, plastskärmar, trampor snarare än pedaler, original Avocet-sadel, smala hårdpumpade alltiallodäck, original stam och styre (felvinklat), skumgummihandtag, plastreglage, lillfingergrova bromsvajrar, the works.

Fastän jag vid det här laget har sett en och annan originalare borsta mjället av axelpuffarna och återfödas som riktiga puddingar så hade jag svårt att föreställa mig hur en sådan cykel kunde ruva på något enda värt att ta vidare. Tom. Skäggiga Damen som jag inte lade någon större möda på hade jag kunnat packa och ta ut på långfärd medan den här vore en plåga att cykla på längre än en kilometer.

Kort sagt, det krävs hyfsad fantasi, men där under askan glimmar ännu glöden. Och ibland som här tar det rentav fyr!
Klicka för att se resterande...
Jag tackar ödmjukt @LWB ?
Det har rätt i allt du skriver och mångfalden av byggen är det roligaste vi vet.
Man undrar ibland va fan man gett sig in på i vissa projekt. Tror alla känner så ibland och allt som oftast är det reinkarnerade mästerverk som kommer ut i andra änden.
Fortsätt bygg gänget, fortsätt bygg!!!
 
Visa din Miyata!

Senaste inläggen

Köp & Sälj

Ny annons

Artiklar

Tillbaka
Topp