Här kommer en RR!
För ett gäng årsedan träffade jag en ny vän genom NCMC i Göteborg. Vi började cykla och vi kallade oss för vildsvinen, för vi mest brötade runt. Som homage till detta gjorde jag denna logga.
Nåja...
Datumet var den 12/4, platsen var Malmø. Morgonen började lätt vid 6 tiden och jag tyst vacklande till en fotölj och idelt läsande av happy tills min vän vaknar.
Sedan börjar frukosten och förberedandet. Eftersom mitt knä inte hänger med så blev det Miyatans tur att luftas, ingen skam med det, låt oss fira att våren är här och jag kan cykla!
Vi började försiktigt med att åka till bienvelo som alltid varit stängt när jag varit i malmö tidigare. Vi möts av en hund och gosar. Vi kikar in butiken och tjötar gött.
Sedan blev det raka vägen till centralen för att ta tåget till Svalöv. Men så blev inte fallet. Det var redan flera cyklar på tåget, men man ska inte hänga läpp
Vi åkte så istället till metropolen Eslöv där vi i sakta gemak började att vifta på bena.
Vädret är till en början lite kyligt och vi tvingas cykla i en god motvind ett bra tag, sedan kommer vi till en lugn och skön skogsväg, vi ser hjortar och njuter.
Vi kommer sedan förbi ett slott, men ödslar inte tiden på att stanna för kungligheter utan trampar vidare. Efter mycket skogsvägar, grusvägar och småvägar kommer vi till ett stort fält, solen tittar fram och vi bestämmer oss för att avnjuta lite sånna dära jordnöts och syltmackor.
Sedan kommer vi in Söderåsens naturreservat. Holy moly!
Va grus det var, mycket fina vägar och stigar.
Jag bränner ned för en grusbacke i 50 knyck och leendet är bredare än mina Rene Herese däck!
Efter den goa nedförslöpan så kom vi till Naturum söderåsen, som vegan fanns de inte mycket till alternativ, men det fanns fan i mejen pommes, de kan kanske vara av kvaliteten sämre men pommes har nog aldrig varit så gott och behövligt.
Efter det lyclades vi hitta en lång uppförsbacke på asfalt som jag peppad brände upp för. Känslan var väl, tänk om en fick leva här och bara bränna runt. Efter det fick jag verkligen vara tacksam för att jag valde miyatan. Mycket svår terräng och jag fick shredda feta trails vilket jag inte klarat med min andra cykel, miyatan flög fram och iag kände mig som en mtb-cyklist för en stund. Vilken känsla och jag kan förstå tjusningen.
Vi kom sedan in i ett sommarstuge-område och där hade min vän en till överraskning, det var att han precis köpt en sommarstuga och det var första gången han var där sedan han fått nycklarna, vi började smida planer och njöt ordentligt. Sedan var det raka vägen, eller nåja, en strid mot klockan att hinna till tåget.
Vi brände ned för en backe för att få cykla upp för en ny. Sedan kom etr skogsparti och jag frågade, är du säker?
Efter att ha lovat dyrt och heligt så körde vi vidare till en återvändsgränd och jag började gå in i ett bonk. Jag fråga åt vilket håll vi skulle, min vän pekade, jag kastade cykeln över axeln och klafsade igenom ett träsk. Sedan kom vi till en grusväg och vi fann vägen tillslut till civilisationen och Åstorp hägrade. Jag hade inget kvar att ge men stängde av allt runt om och satte på mitt gamla randofejs, satte mig i en mer areodynamisk position och drog oss som tåget till tåget. Med knappa minuten tills tåget gick gled vi in på perrongen och vi kunde pusta ut.
Vilken dag det varit, det var helt otroligt väder, mestadels bara grus och stigar. Det var längesedan jag kände mig så levande och att min kropp klarade det utan snärta var en sån otrolig fröjd att när jag skulle lägga mig på kvällen grät en skvätt.
Tacka livet, tacka naturen, tacka stålet. Men framförallt tacka Miyata!
Edit, lite stavfel och annat bös.