Jag råkade spräcka en Orange Five. Den 21 maj fick jag för mig att tvätta cykeln, vilket man aldrig ska göra. Då hittade jag ett par sprickor:
Swingen på drivsidan
Förstärkningen på nedåtröret vid styrhuvudet
Fiven hade då gått 3508 km rådjurstig enligt strava. Den har fått genomlida mycket och är fortfarande den stigcykel (eller DH) jag har haft som har klarat sig längst.
Jag kontaktade BikeScene (
http://www.bikescene.co.uk/) där jag hade köpt cykel och dom ville ha lite bilder och sa att dom skulle börja fixa med det. Det var aldrig några konstigheter, men det krävdes att Orange själva utvärderade skadan.
Cykeln strippades och påbörjade postgången Jofa > Bike Scene > Halifax > Bike Scene > Jofa. Under tiden fick jag lite frågor om vad jag ville ha som lösning. Om Orange skulle bedömma ramen som skadad kunde jag antingen så samma lika tillbaka, eller välja vilken modell jag ville. Om mitt val medförde annan dämparlängde eller boosthjul skulle Orange ge ett fördelaktigt pris på de grejerna.
Eftersom Orange redan tillverkade den bästa rådjursstigcykeln 2015 och jag inte är så imponerad av utvecklingen av cyklarna sedan dess ville jag ha en ny ram av samma modell. Jag hoppades på att kunna få en Five i Joe Barnes-rosa, men var tydligt med att jag tog det som gick att få snabbast.
26 juni som det en ny ram i wasabigrönt med oranga dekaler. Att det tog en dryg månad var postgångens fel som av byråkratiska skäl måste se ut som beskriven. Postnord var självklart sämst i hanteringen i båda riktiningarna.
Här är en vidrigt ful bild på min nya. Färgen ser bra ut i verkligheten.
På Bike Scene och Orange var väldigt hjälpsamma och tillmötesgående. Det var inga frågor kring om jag hade hoppat hopp högre än 60 cm, eller förslag om att jag skulle använda freeridecykel till stigcykling. Jag fick betala postgången mellan mig själv och Bike Scene åt båda hållen.