GarryJones skrev:
-------------------------------------------------------
> > Försöker ni ifrågasätta Pantani? I Italien?
> > Då har man inte fattat cykling alls.
>
> ... eller så har man det. Man längtar efter
> dagen då många i allmanhet inte längre "vet"
> att alla cyklister dopar sig. Ett av
> kärnproblemen är att det HAR varit och ÄR för
> många som jobbar inom sporten som tycker att lite
> smygdoping är okej bara man inte åker fast. Det
> som behovs är en attityd förändring. Annars är
> cykling kvar i skiten många år till. Tänk alla
> 5-15 åringar i Italien som ser Pantani som en
> legend och hjälte istället för en fuskare.
Kliv ett steg bakåt.
Pantanis öde är en klassiks grekisk tragedi (vilket inte är sant iofs men den har samma dramaturgi). Hans tidiga är i Fausto Coppis cykelklubb, amatörsegrarna, den huvudlösa(taktiklösa) körningen i den tidiga proffskarriären, 1998 då han vann Girot och TdF, trots att han var nästan sist i prologen. Sen tokfallet efter att ha haft för högt hemakritväde 1999. Och sen bara utför, med en tragisk ensam död som avslut. Klart att han får ikonstatus, precis som Cobain, Garrincha, Elvis, Nacka, Jackson etc. Vem fan är intresserad av en fet avdankad LeMond, en horande Pelé eller halvlik som Rolling Stones.
Doping, hit och dit. Han stred under karriären med Armstrong, Ulrich, Virenque, Zulle, Riis etc. Den ende som undgått direkt misstanke är väl Indurain (som hade Francesco Conconi som läkare, do the math). Doping under nittiotalet var en del av cyklingens grundväv, en del av att bli elitcyklist.
