Ja, det var rena vilda västern i början. Lyckades ligga med hyfsat många sub9:or ner till strax efter Ödeshög, sen blev det rörigt. Blev osäker på pinkestoppet, var det nu skulle vara, och om jag var före eller efter "huvudklungan" (d.v.s. dom sub9:or jag kört med) - så jag hoppade stoppet, behövde inte göra från mig, och hamnade istället i ett solovakuum till Kexholmen där några bekanta sub9:or kom ikapp mig och jag hakade på.
Väl i Jönköping började det värka i nacken, det som jag fruktade mest inför denna runda. Samtidigt började det värka i högerknäets utsida, typiskt.
Och som jag hade sagt innan denna runda i år var att jag skulle köra med så länge allt kändes bra, sen skulle jag släppa och bara ta mig runt och ha det gött. Detta med bakgrund av min nack- och ryggskada, ingen vinterträning att tala om samt den sämsta träningsvåren på lvg-cykeln på flera, flera år. Mest sprungit och cyklat MTB.
Så jag malde på uppför Bankerydsbackarna i eget lull-tempo. Men väl ute på Rv50 sen så kom det så fina gäng att åka med så jag kunde inte undvika att haka på. Vinden var med oss, nacken kändes men det var uthärdligt, samma med knäet. Tyvärr gick dom bra gängen in i Fagerhults-depån och jag skulle ju stanna i vattendepån lite längre bort. Första gången jag klev av cykeln var alltså efter 14 mil. Tajmade in mig hyfsat med andra gäng efter vattendepån. Tittade på tiden och tänkte att det kan nog bli en sub9 i år trots allt.
Men sen vid Karlsborg så var jag tvungen att släppa ut trycket i vattenslangen och när jag klev av cykeln och stegade ner i krondiket så var det som om hela nedre delen av ryggen sa upp sig, det kom kramphugg i alla ryggmuskler som fanns. Kom knappt upp på cykeln igen.
Så jag såsade på i moderat tempo tills kroppen kommit igång igen. Men jag började känna att sub9:an tynade bort. För att klara det skulle jag behöva öka snittfarten men jag påminde mig själv att detta år skulle det vara kul och jag skulle inte någon gång tänka "aldrig mer VR".
Och se, det gjorde jag inte heller. Tog ett kort kaffestopp vid Boviken, och cykelglädjen höll i sig, det var kul ända in i Motala.
Wobblade in på 9:17, vilket jag ändå är hyfsat nöjd med efter förutsättningarna. Och nu är jag taggad inför nästa år att göra en rejäl sub9:a - d.v.s. runt 08:30 vore kul, och realistiskt om jag bara får vara hel och frisk tills dess : )