glitch
Aktiv medlem
[VR2007] -Träning 31/3 20 mil randonneur? UPPDATERAD
Vad ska man säga? Det blev precis lika underbart som man hade vågat hoppas på. Dagen började alldeles för tidigt med start från Sthlm 6:20. Cerbersom, som kan det där med att räkna, lyckades sladda in på parkering vid exakt förutspådd tid. PÅ plats fanns redan ett par andra rutinerade herrar med bland annat en ruskigt fin Carradice sadelväska.
Cyklar monterades, kaffe sveptes och en bulle fick lägga sig ovanpå frukostmüslin. Strax innan starten får jag ett SMS av Boippi. Vi är sena, kommer 8:15. Toppen tänkte vi, då väntar vi. Det andra sällskapet rullade iväg och där stod vi och huttrade på parkeringen. Strax fick vi sällskap av en Bålstabo som hade ruskigt pigga ben skulle det visa sig. Han bestämde sig för att vänta med oss istället för att köra ikapp de andra.
Kylan ledde till pissnödighet, ledde till toalettbesök och när jag kom tillbaka hade så herrarna anlänt. Klockan var dock betydligt mer än 8:15.
Om jag inte missminns mig helt var vi iväg 8:30 till slut.
Den utlovade solen såg vi inte ett smack av. Tjock dimma, 0-1 grad och rejäl blåst blev det istället. Kort sagt det kunde bara bli bättre.
Men men, lite väder ska väl inte förstöra en så här mullig tur. Det rätta tempot infann sig rätt snabbt och snart hade vi kört in den där halvtimmen till de andra herrarna.
Gruppen passerades och vi fortsatte mala på genom dimman och blåsten. Plstligt sprack molnen upp och en liten liten fläck solbelystes framför oss. jakten på solen började men riktigt varmt blev det aldrig. Väl vid Horndal ca. 74km in på rundan (tror jag) blev det pizza/burgarstopp och lite skitsnack. Sen satte vi av igen och nu var vinden med på vår sida så det rullade på rejält fort en stund. Dessutom hade solen började värma på. Samtliga cyklister hade trampade på med breda leenden på läpparna. Hur mulligt som helst. Benen kändes bra, kroppen kändes bra och sinnet slog frivolter. Helt underbart. Tempot drogs upp och vi rullade på runt 30 med lätthet. Nästa kontroll på Buddy grill avverkades med en kaffe och en kexis sen var det bara dundra vidare. Efter ett tag började det bli kyligare igen. Solens hade tröttnat och bestämde sig för ta siesta medan vi fortsatte streta på. Tröttheten började komma smygandes och sista biten till sista kontrollen på Coop kändes rätt så motig. Uppbrottet kändes riktigt tungt, nu hade det blivit kallt igen, benen var tunga, träsmaken var horribel och huvudet kändes bara tyngra för varje tramptag som togs. Till råga på det var Red Bullen från Coop också på väg. Funderade på varför jag plöstligt hade blivit så hängig och fattade beslutet att trycka i mig gelen som legat i bröstfickan. Det välbekanta sockerslisket spred sig som klister i munnen och ett par rediga klunkar behövdes för att skölja ner allt. men visst funkade deet. Krafteerna kom tillbaka och för varje tramptag kändes det bara lättare och lättare. Nu var vi ju snart hemma. Sista 2 milen rullade på utan någon som helst ansträngning och bjöd på riktigt mysig körning på slingringa småvägar. Bara en sista backe kvar sen var det bara semestercykling in till målgång. Vilke helt underbar tur det hade varit. På shell stämplade vi sista kontrollen och sen mumsades det loss på krov, kaffe och kexchoklad. Till vår stora förvåning hade vi hängt av det andra gänget rätt så rejält trots att våra vägar hade korsats på Coop.
En gruppbild togs sen var det bara packa ihop och köra hemåt.
Nu väntar en lång varm dusch, en pizza och någon dassig hollywoodrulle innan det är dags att brinna av i sängen.
Stort tack till alla som körde idag och till Cerberos för skjutsen. Det var minst sagt en grum mullimulltur och jag kan inte annat än rekommendera detta till alla som lik jag funderat på om man inte skulle ge det där med randonneur en chans. Nästa chans är ju faktiskt redan nästa helg med start i Täby. I jämförelse med Onkel Ottos karta var ju det här en baggis ;-)
JLarsson står för bilderna så kom inte och gnäll förrän han har sagt sitt.
EDIT: (Han hade visst redan petat in en såg jag nu)
/C
Cyklar monterades, kaffe sveptes och en bulle fick lägga sig ovanpå frukostmüslin. Strax innan starten får jag ett SMS av Boippi. Vi är sena, kommer 8:15. Toppen tänkte vi, då väntar vi. Det andra sällskapet rullade iväg och där stod vi och huttrade på parkeringen. Strax fick vi sällskap av en Bålstabo som hade ruskigt pigga ben skulle det visa sig. Han bestämde sig för att vänta med oss istället för att köra ikapp de andra.
Kylan ledde till pissnödighet, ledde till toalettbesök och när jag kom tillbaka hade så herrarna anlänt. Klockan var dock betydligt mer än 8:15.
Om jag inte missminns mig helt var vi iväg 8:30 till slut.
Den utlovade solen såg vi inte ett smack av. Tjock dimma, 0-1 grad och rejäl blåst blev det istället. Kort sagt det kunde bara bli bättre.
Men men, lite väder ska väl inte förstöra en så här mullig tur. Det rätta tempot infann sig rätt snabbt och snart hade vi kört in den där halvtimmen till de andra herrarna.
Gruppen passerades och vi fortsatte mala på genom dimman och blåsten. Plstligt sprack molnen upp och en liten liten fläck solbelystes framför oss. jakten på solen började men riktigt varmt blev det aldrig. Väl vid Horndal ca. 74km in på rundan (tror jag) blev det pizza/burgarstopp och lite skitsnack. Sen satte vi av igen och nu var vinden med på vår sida så det rullade på rejält fort en stund. Dessutom hade solen började värma på. Samtliga cyklister hade trampade på med breda leenden på läpparna. Hur mulligt som helst. Benen kändes bra, kroppen kändes bra och sinnet slog frivolter. Helt underbart. Tempot drogs upp och vi rullade på runt 30 med lätthet. Nästa kontroll på Buddy grill avverkades med en kaffe och en kexis sen var det bara dundra vidare. Efter ett tag började det bli kyligare igen. Solens hade tröttnat och bestämde sig för ta siesta medan vi fortsatte streta på. Tröttheten började komma smygandes och sista biten till sista kontrollen på Coop kändes rätt så motig. Uppbrottet kändes riktigt tungt, nu hade det blivit kallt igen, benen var tunga, träsmaken var horribel och huvudet kändes bara tyngra för varje tramptag som togs. Till råga på det var Red Bullen från Coop också på väg. Funderade på varför jag plöstligt hade blivit så hängig och fattade beslutet att trycka i mig gelen som legat i bröstfickan. Det välbekanta sockerslisket spred sig som klister i munnen och ett par rediga klunkar behövdes för att skölja ner allt. men visst funkade deet. Krafteerna kom tillbaka och för varje tramptag kändes det bara lättare och lättare. Nu var vi ju snart hemma. Sista 2 milen rullade på utan någon som helst ansträngning och bjöd på riktigt mysig körning på slingringa småvägar. Bara en sista backe kvar sen var det bara semestercykling in till målgång. Vilke helt underbar tur det hade varit. På shell stämplade vi sista kontrollen och sen mumsades det loss på krov, kaffe och kexchoklad. Till vår stora förvåning hade vi hängt av det andra gänget rätt så rejält trots att våra vägar hade korsats på Coop.
En gruppbild togs sen var det bara packa ihop och köra hemåt.
Nu väntar en lång varm dusch, en pizza och någon dassig hollywoodrulle innan det är dags att brinna av i sängen.
Stort tack till alla som körde idag och till Cerberos för skjutsen. Det var minst sagt en grum mullimulltur och jag kan inte annat än rekommendera detta till alla som lik jag funderat på om man inte skulle ge det där med randonneur en chans. Nästa chans är ju faktiskt redan nästa helg med start i Täby. I jämförelse med Onkel Ottos karta var ju det här en baggis ;-)
JLarsson står för bilderna så kom inte och gnäll förrän han har sagt sitt.
EDIT: (Han hade visst redan petat in en såg jag nu)
/C
Senast redigerad av en moderator:

