Jag tror att såna där funderingar är en starkt bidragande orsak till att man inom tävlingsgrenar inte är lika öppen för att experimentera, vilket såklart är både dumt och bra. Om alla andra kör 68° så förlorar du inget jämfört med dem om du också gör det, men du vet heller inte hur 66° skulle fungera och om det faktiskt skulle vara dåligt.
Har man problem med "wheel flop"med 66° gaffelvinkel i en inte alltför teknisk uppförsbacke så måste det gå vääääldigt långsamt. Jag tror inte ett dugg på att det skulle vara problematiskt vid XC-tävlande. Inte heller blir en cykel mindre trampeffektiv av att vara lång, vilket är en annan sak där utvecklingen går långsammare än i övriga MTB-grenar.
Är det verkligen uppför man vinner så borde en lång cykel med brant sadelrör vara bästa vapnet. Den kommer dessutom vara bättre utför, men kanske inte fullt lika bra när det är väldigt knixiga lågfartskurvor på platten. Men hur ofta är det det i XC?
Brasklapp: Jag följer inte på något sätt XC-scenen, men av det jag sett på senare år kan jag inte riktigt förstå varför man inte i högre takt ändrar på cyklarnas geometri. Behåll hojen lätt och med relativt kort slaglängd, men förläng den, branta upp sadelröret och flacka ut gaffeln ännu lite mer. ?
Edit: Och på samma tema: Varför i hela friden kör XC-eliten med 1x12 och pizzakassett? Jag har nog aldrig sett nån använda lättaste växeln. En kassett med mindre omfång blir lättare och ger tätare steg, alltså större chans till optimal kadens vid alla tillfällen. Obegripligt.