Kross – tummen upp eller ner?

Datum:
12 oktober 2006 02:15

polacken1b.jpgEfter några månader är det dags att avsluta testet av Kross Sign FR2. Oskar Williamsson har synat specifikation och byggkvalitet och ger sina intryck av åkningen.

 

 

 

 

 

Text: Oskar Williamsson Foto: Henrik Kjellman och Oskar Williamsson 

Jag är sist ut i raden av testpiloter som rullat med Kross Sign FR2 och är också den som kört mest. Jag har rullat runt i Hellas och Ursvik i Stockholmsskogarna i några veckor och har hunnit bekanta mig ganska väl med cykeln. När man provar de flesta andra cyklar är frågan man har i huvudet "Är det här en bra cykel?". När jag rullat runt på Kross har frågan snarare varit "Är det här en tillräckligt bra cykel?". Det är trots allt det man hela tiden återkommer till när det gäller en cykel som kostar hälften så mycket som konkurrenterna. Den här artikeln blir den sista om cykeln och får knyta ihop påsen i Kross-testet. Först kommer en ordentlig presentation av cykeln och därefter mina intryck. 

Cykeln

polacken1.JPG

Sign FR2 är en heldämpad cykel i ett segment som ligger någonstans mellan allmountain och freeride i mountainbikingens alltmer växande kategoridjungel. Slaglängden är 140 mm fram och ungefär lika mycket bak. Mycket av komponenterna hör hemma på FR-sidan men geometri och gaffel luktar mer AM. Cykeln är därför i en kategori som passar den som inte tänker åka några långlopp men gärna kör långa turer på skogsstigar och fuskar lite med utförsåkning när andan faller på.

Ram och gaffel

polacken13.jpgRamen är en simpel enkelpivotkonstruktion. Pivotpunkten sitter högt och liknar på så vis många andra hojar, till exempel Orange eller gamla Santa Cruz. Enkelpivotkonstruktionen är älskad av vissa och utskälld av andra. En fördel som brukar nämnas är att den enkla konstruktionen gör den driftsäker. Det är några få lager som inte sitter särskilt utsatt för smuts, jämfört med flerlänkskonstruktioner som har gott om lager och bussningar som slits. Kritiken brukar vara att konstruktionen gör ramen gungig och att den niger vid inbromsning.

polacken12.jpg

Ramen är kraftigt byggd med fyrkantiga rör. Förhoppningsvis innebär det att den kommer att hålla för det mesta. Det utsatta området bakom styrhuvudet är rejält dimensionerat med ett ovanligt kraftigt diagonalrör. Svetsarna ser rätt snygga ut, men något har gått på tok för baksvingen är sned. Gissningsvis beror det på att pivotpunkten inte är rakt svetsad. Svingen sitter så snett att höger vevarm slår i när man tar i.

geo.jpgKross finns bara i storlek medium. Jag har inte hittat några officiella geometriuppgifter men jag har mätt själv. Låt siffrorna vara en vägledning men ta dem med en nypa salt. Jämför man mina mätningar med andra cyklar så är topprörslängden ungefär som en mediumstorlek av Kona Coiler eller förra generationens Specialized Enduro. Jämfört med en Santa Cruz Heckler är längden närmare large än medium. Vikten är 18,4 kilo och det är mycket för en cykel i den här kategorin.

Enkelpivoten har fått en renässans med den nya generationen bakdämpare som förhindrar oönskad rörelse genom att bara öppna för stötar underifrån, som SPV och ProPedal. Det finns ingen sådan funktion på den dämpare som sitter på Kross och ramkonstruktionen känns därför ganska föråldrad. Dämparen är av det okända märket Kind Shock och fungerar ungefär som man kan förvänta sig av en no-name-dämpare. Modellen heter KS 504 och är en coildämpare med ställbar förspänning, retur och kompression. Den har även en piggy-back för att kunna ställa kompressionshastigheten. Returjusteringen funkar hyfsat men kompressionsjusteringen märker jag inget av. Fjädern är stenhård med sina 1000 lbs. Jag hade svårt att trycka ihop den med mina 63 kilo, och Henrik hade samma bekymmer. Mickes 85 kilo plus skyddsutrustning fungerade bättre, men vi är alla tre överens om att det här är ingen bra dämpare.

Gaffeln är Rock Shox Pike 409. Pike kom för några år sedan och blev snabbt hyllad för både funktion och driftsäkerhet. 409:an är en enklare OEM-variant, men den funkar fint. Krossen har fått både pop-loc och U-turn, alltså båda de options som finns till Pike. Pop-loc är en vajerstyrd justering av kompressionen, som gör att man kan få gaffeln i princip stum. Med ett knapptryck blir gaffeln stum, och med ett annat tryck så släpper man tillbaka den till normalläget. U-turn påverkar slaglängden. Gaffeln kan sänkas steglöst från 140 till 95 mm. För skogscykling tycker jag båda funktionerna är praktiska. Ska man köra mycket uppför och dämpning är att föredra är det smidigt att kunna sänka gaffeln och kunna stå upp och bryta utan att det känns som att all kraft gungar i väg. Tyvärr är det lite för bökigt att sänka gaffeln vid korta klättringar, men då kommer pop-loc väl till pass.

Bromsar och växlar

När Avids mekaniska bromsar kom fick de rykte om sig att vara nästan lika bra som hydrauliska när det gäller bromskraft och modulation. Ball Bearing 5 är vad som ska sätta stopp för den här cykeln. Fram sitter en 205 mm skiva som matchar cykelns ambitioner väl, och bakskivan är på 160 mm. På Kross är det en ren chansning om de ska ta eller inte. Hos vajerstyrda skivbromsar är kraftöverföringen till oken känslig. Det ska vara så lite friktion och flex som möjligt i vajrar och bromshandtag. Ball Bearing 5 kan fungera riktigt bra, men det fungerar inte på Kross. De billiga Tektro-handtagen har jag svurit över på andra cyklar och jag tror att de bär en del av skulden till att bromsarna fungerar så dåligt. Den andra förklaringen sitter troligen i bromshöljena. Det är riktigt synd. En broms som inte går att lita på gör ju att man inte törs utnyttja cykelns kapacitet.

polacken11.jpgNär Kross-folket specade cykeln måste de ha suttit med en produktkatalog från SRAM och bockat för vad de skulle ha. Allt kommer därifrån, så även växlarna. SRAM X-7 är en mellanprisserie med bra prestanda. X-7:ans bakväxel och Trigger-reglage tillsammans med en 3.0 framväxel skapar en klanderfri växling. Grejerna gör det man förväntar sig. Av någon anledning har man valt att använda sig av en 8-delad kassett bak. Det är ingen stor sak i sammanhanget, men jag har svårt att förstå varför.

Övriga delar

Hjulen är byggda med Alex DM24-fälgar som brukar vara ett stabilt val. Baknavet M475 är cykelns enda Shimano-komponent. Det är ett OEM-nav som liknar Deore men har enklare tätningar, och hittas i standardspecen hos många cykeltillverkare. Fram sitter ett Novatec 20 mm-nav med maskinlager.

När det gäller vevar, styre och styrstam så har kryssandet i SRAM-katalogen fortsatt. Det är Truvativ Hussefeldt som gäller. Vevarna har det nya Howitzer-systemet med dubbla lager. Vevpartiet har två klingor med 36 respektive 24 tänder och bashring.

Byggkvalitet

polacken4.JPGTittar man bara på specifikationen är allt frid och fröjd, den är till och med riktigt imponerande. Men när jag börjar syna cykeln lite närmare blir jag nästan irriterad över att det är så slarvigt hopskruvat. Vajerhöljena är galet tillklippta, som de andra som provat redan konstaterat. Bromsarna kom inte injusterade. De skruvade handtagen sitter lösa, hur man än försöker skruva fast dem. Ser man till helheten så är det bra tänkt men håller inte hela vägen. Pricken över i är att ramen är sned. Det är pinsamt att en cykel som är så uppenbart felbyggd får lämna fabriksområdet. Cykeln är snygg i rött med svarta loggor och alla komponenter i svart, förutom den silverfärgade sadelstolpsklamman. Visst, det påverkar inte funktionen och det är ingen stor sak, men det sänker helhetsintrycket.

Åkegenskaper

polacken8.jpg

Specifikationer och detaljer i all ära, men det är i sadeln som det avgörs. Hur är den då att cykla på? Henrik och Micke provade ju cykeln nerför, och Ville och jag har kört den i skogen. Henrik, Micke och Ville har beskrivit cykeln på ett lite ambivalent sätt. Egentligen tror jag att alla tre skulle vilja skriva att den inte är så tokig men när man till slut måste bestämma sig så blir det tummen ner för alla tre. Jag känner igen mig.

Jag har kört ganska många timmar på Krossen och det har varit på mina vanliga skogsstigar. Det första intrycket var att det är en pansarvagn, på gott och ont. Den väger galet mycket men den ger också en känsla av att tåla vad som helst. Som Volvo-ägare har jag inga problem med att åka på vad som tekniskt sett är ett spett, så länge det är robust och pålitligt. Det här är den känsla jag får när jag trampar i väg på Krossen. Men precis som med Volvon tar det ett tag att få upp farten. Det är många kilon man ska släpa på och så fort man ska uppför sjunker mungiporna ner till knäna. Det är inte roligt att släpa all vikt uppför backarna.

När jag tittar på cykeln skriker den kom och lek. När jag försöker leka känns det inte som att jag samarbetar med cykeln utan försöker tvinga den att göra som jag vill. Det är mer rodeo än ridning. Till en början verkar det kul, men efter en stund känns det som när jag drog lillsyrran i håret för att göra henne skogstokig, men hon reagerade med ett gnälligt "sluta -det är inte roligt". Cykeln vill rakt fram, och framhjulet vill inte släppa marken. Körstilen blir därför lite speciell. Fullt ös mot kurvorna så att jag har tillräcklig fart för att styra med bakbromsen. Det blir ett äventyr när man har en broms som är lika pålitlig som Stig Wennerström. Men så ibland svänger den plötsligt, och då är det nästan så man kan tro att den var midjestyrd. På nolltid går den från att inte svänga alls till att göra helt om och gärna vika sig i kurvorna. Då går jag omkull och undrar förvånat vad som hände.

När jag försöker lyfta framhjulet i hopp eller över trädstammar är motståndet kompakt. Allt som oftast slutar det med en noslandning, som gaffeln tack och lov reder ut åt mig. Cykeln känns framtung. Det här har jag igen när jag ska uppför. Jag stönar och stånkar när över 18 kilo ska släpas upp, men faktum är att det tuffar på så länge jag har ork i benen. Framhjulet är stadigt fäst vid marken och jag behöver aldrig fundera över att cykeln vill resa sig på bakhjulet. Jag tror att det här förklaras av ett lågt styre, trots att jag efter att ha mätt inte kan se att det skulle vara så särskilt lågt.

När jag ger upp lekförsöken och bara trampar på har jag en stabil hoj som rullar på över hindren och tar mig uppför alla backar, i alla fall när jag fått upp farten. Ungefär som min Volvo med andra ord. Men vad fyller en sån cykel för funktion?

Annan dämpare?

Bakdämparen har fått mycket skäll av de andra som testat Kross. Cykeln är så billig att man kan överväga om inte en bättre dämpare får plats i budgeten. Det måste naturligtvis provas, så jag byter bakdämpare på cykeln. Jag gör det dels för att se om en bättre dämpare räddar cykeln men också för att jag är medveten om att det blir missvisande om jag dömer ut cykeln när jag provar den med en fjäder som är alldeles för tung för mig.

Måtten på infästningen är samma som Rock Shox använder från 2005 och snarlik den Manitou använder. Det gör att det är lätt att byta ut dämparen mot en Rock Shox, och shimsar man lite går det även att byta till en Manitou Swinger utan att behöva byta bussningar. Båda dessa går att hitta för ett par tusen om man letar lite.

polacken9.jpgJag provar cykeln med en Fox Vanilla R med ProPedal-funktion, och en fjäder märkt 500 lbs. Det gjorde en klar skillnad. Geometrin blev antagligen lite bättre när fjädern sjönk ihop som den skulle. Cykelns kurvtagning blev pålitligare även om den fortfarande vill rakt fram. Den viker i alla fall inte ihop sig och det är förutsägbart vad som kommer hända när jag svänger. Fjädringen jobbar som den ska och sväljer små och stora ojämnheter, till skillnad mot tidigare då den först var stum och sedan hotade att kasta av mig när den fjädrade tillbaka efter ett hinder. Cykeln är ganska bekväm och uppför sig konsekvent. Klättringen blir klart lättare och hela framfärden är nästan fri från gung. Med den här dämparen blir cykeln ganska okej. Den är fortfarande framtung och lite tråkig men den funkar mycket bättre. Med en dämpare av det här slaget blir cykeln ett okej val som gör sitt jobb.

Slutsats

Så hur ska man då väga samman Henriks, Mickes, Villes och mina intryck? Är cykeln värd att köpa? Kross är  riktigt billig. För 11300 kronor är den otroligt välutrustad. Jag tog hela specen och kollade vad Chainreationcycles skulle ha för alla komponenter förutom ram och bakdämpare. Prislappen hamnade på 11600 kronor. Sett ur det perspektivet är cykeln ett kap.

polacken10.jpgDet jag tycker är viktigast att rätta till är bromsfunktionen och bakdämparen. Att ramen ska vara rak är så självklart att man inte ens ska behöva nämna det. Kanske kan ett högre styre och en högre styrstam komma tillrätta med problemet att cykeln känns så framtung. Sen tillkommer detaljer som rätt vajerdragning, bra däck och handtag som inte rör på sig. För 11300 kronor kan man tycka att det finns utrymme i budgeten för att fixa det här. Att rätta till bromsar, dämpare och sittposition springer utan problem upp mot 4-5000 spänn även om man beställer från billiga Internetbutiker. När priset på Kona Coiler börjar på 19000 är det tveksamt om det är värt att chansa med en uppgraderad Kross.

Man kan också se det som att man köper en kartong komponenter som man så småningom kan flytta över till en bättre ram när man fått känna på freeride/allmountain och kan se om det är något man gillar. Det mesta går ju faktiskt att flytta med sig. Ett sånt resonemang tycker jag funkar bra i 5000-kronorsklassen, men jag tycker att 11000 är lite mycket pengar för att bara testa på. Har man det utrymmet kan man antagligen lika gärna lägga det dubbla och slipper chansa.

Sign FR2 får ses som ett försök från Kross. Det är en lovvärd satsning men det höll inte hela vägen. På något sätt tycker jag att det är lite klantigt. Det var ju så nära att kunna bli bra. Jag hoppas att nästa generation Sign FR2 kommer med riktig bakdämpare, bra bromssystem, en förändrad geometri som inte gör den så framtung och en rak ram. Prisökningen borde inte behöva bli mer än några hundralappar. Då blir Kross Sign FR2 prisvärd.

När min svåger ska försöka försvara att han lagt ut en massa pengar på prylar brukar han säga att det är mycket pengar men det är inte dyrt. Här blir omdömet snarare det motsatta. Även om drygt elva tusenlappar är ett kap för en cykel med den här specifikationen är den inte prisvärd. Det är för mycket detaljer som inte stämmer. Det blir tummen ner.

Kommentera och diskutera artikeln  

Läs Henriks intryck

Läs Mickes intryck

Läs Villes intryck

Importör: Cykelgrossisten, Mileksväg 1, 383 34 Mönsterås. 0499-444 17

Tillverkarens hemsida

Ta del av Happyrides nyhetsbrev med spännande nyheter!

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.