Trek Roscoe 7 – allkonstnären

En hardtail är många nybörjarcyklisters förstahandsval. Happyride har testat Treks Roscoe 7 som visar sig vara en ypperlig cykel för mer än bara nybörjare. 

Ungefär när hösten började göra sitt intåg i norra Stockholm landade en låda med en Trek Roscoe 7 hemma hos mig. Roscoe är Treks hardtailfamilj för de som gillar lite stökigare cykling. Den marknadsförs med hjälp av både före detta downhillracern Kade Edwards som sladdar nerför stigar och Cam McCaul som skickar sig själv och cykeln upp i luften i dirthopp och skejtparker. Budskapet är att den här hojen gillar att ha kul!

Bengt LuthmanTrek Roscoe 7 är din för 17 000 kr.

Roscoefamiljen består av fyra cyklar, men den första, Roscoe 6, har mindre slaglängd (120mm) och mindre hjul (27,5” pffft) och är tänkt som en ren instegshoj för nybörjare. De Roscoes som åsyftas i marknadsföringen är de som börjar med nummer 7 (och fortsätter med 8 och 9), vilket alltså är den vi testat. Sjuan alltså.

Vad är Trek Roscoe för cykel då?

Hojen går att i korthet beskriva med följande ordalag: 140 mm slaglängd, hyfsat flack och 29” hjul med 2,6” däck. Den har ett hyfsat brett styre och en justerbar sadelstolpe. Notera att jag i alla fall två gånger använder adjektivet “hyfsat” för att beskriva vissa egenskaper hos den här hojen. Det är nämligen ett ord som sätter fingret lite på hur den här cykeln upplevs. Men vi kommer att återkomma till det. Kanske.

Roscoe är en familj med hardtail, testade 7 är andra hacket upp från den rena nybörjar-/instegscykeln 6.

Om vi tar en sväng förbi Treks marknadsföringsmaterial igen ser vi att de menar att Roscoe är riktad mot den som är ny på stigen och vill ha en hoj som känns kul men ändå är trygg och stabil eller mot dig som är en van cyklist som vill ha något roligt. Och utan att avslöja för mycket direkt så kan jag väl säga att det är det som Trek har lyckats leverera. Resten av testet kan du läsa om du vill ha detaljerna. Annars kan du sluta här, med orden: Trek Roscoe 7 är bra på det mesta och nästan alltid rolig.

Bengt LuthmanDen breda bakvagnen rymmer de monterade 2,6-däcken med råge och kan vara lite i vägen om du ofta åker med hälarna inåt.

Bygget

En kedja är ju sällan starkare än sin svagaste länk och det kan väl kanske, men lite välvilja, även appliceras på cykelbyggen. Roscoe 7 kommer med, för det mesta, vettiga komponenter. Den har en drivlina som består av genomgående Shimano Deore, kassetten är tolvdelad. Bromsarna är även de från Shimano och kallas MT200.

Bengt LuthmanRoscoe kommer med en 140 mm gaffel fram, ingen dämpning bak eftersom det är en hardtail och därmed inga länkage att serva.

Fram i nosen sköts stötdämpningen av en Rock Shox Recon Silver RL med motion control och solo air. Sadeln höjs och sänks med en TranzX-stolpe som har 150mm slagländ (M levereras med 130mm och S och XS med 10mm).

Styre, sadel, styrstam, grepp och fälgar är Treks egna Bontrager-grejer, inget superfancy, men det fungerade bra under testperioden. Givetvis är baknavet Treks Boost 148, vilket gör att allt känns superstyvt och så, om man intalat sig att man känner skillnad alltså, annars känns det som vanligt.

Bengt LuthmanBromshandtagen är en av de större svagheterna på cykeln.

Vikten för en Roscoe 7 i storlek large är 14,34 kilo, utan luft i bakdäcket och med lite smuts kvar på ramen.

Genomgående har det mesta fungerat bra, komponentmässigt. Inget har strulat eller ställt till problem. Det är i huvudsak två saker jag stört mig på, bromshandtagen och gaffeln. Bromshandtagen är helt enkelt rätt obekväma, de är breda och kantiga och den tid jag åkte liftburet med cykeln så fick jag nästan ont i fingrarna av bromshandtagens utformning. Jag tycker nog att Trek hade kunnat kosta på sig lite bättre bromshandtag, det är dock inget fel på bettet i bromsarna.

Bättre gaffel och andra bromshandtag efterlyser testaren.

Den andra grejen som stört mig lite är gaffeln. Dels att man behöver verktyg för att lossa framhjulet, men också att gaffeln är anpassad för Torque caps, men inte hjulet. Men den stora grejen är att den har en del stiction. När det går fort och man brassar på så är det ett mindre problem för då är smållarna så pass hårda att man blåser igenom friktionen. Men vid stigcykling är det något man lägger märke till. De breda däcken, som levereras slanglösa, hjälper till lite med dämpningen i och med sin stora luftkammare, men det känns ändå att det är en billigare gaffel.

Fälgarna och däcken verkade vara en bra match, däcken satt bra och även om jag punkade en gång så satt de kvar trots diverse misshandel (se nedan).

Bengt LuthmanDet är ju alltid roligt att se däcksmönstret bredvid däcket.

Plattförs

Jag har hört rykten om att det ofta saknas delar om hur cykeln beter sig vid plattcykling i cykeltester nu för tiden. Jag hörde bland annat en äldre herre beklaga sig över detta då hans hemmaskog är Hellas och det inbegriper ju ganska mycket plattcykling. Trek Roscoe 7 hanterar plattstig bra.

På sedvanligt hardtailmanér känns den snärtig och tramptagen för över kraften till däcken och marken på ett sätt som få heldämpade cyklar klarar av. Förutom den mer direkta känslan, som för övrigt också dämpas fint av de hyfsat breda däcken och de stora hjulen (alltså på ett bra sätt, man rullar rätt mjukt även om det är lite stökigt). Den känns inte överdrivet sportig, men det skulle säkerligen gå galant att köra något XC-lopp för den som vill prova på, men kanske inte om man vill vinna.

Bengt LuthmanSå länge man har grepp så är Roscoe 7 en effektiv klättrare.

Uppförs

I ärlighetens namn är det här en av de bästa klättrare jag cyklat på på ett tag. Om det säger mer om hur många olika cyklar jag provat den sista tiden än om hur bra Roscoen klättrar låter vi vara osagt, men även andra som har fått prova Roscoen har tyckt att den klättrar bra.

”I ärlighetens namn är Trek Roscoe en av de bästa klättrare jag cyklat på på ett tag.”

Kombinationen hyfsat flack gaffelvinkel och bra grepp gör att man får ner kraften i marken utan att den börjar vare sig lätta eller driva i fronten. Det var allt som oftast min egen lungkapacitet som satte stopp för klättringen, eller att jag satte däcket på en hal rot och spann loss. Så länge däcket hade kontakt med marken var det bara att trampa. Sittpositionen vid klättring är bra, man får ner kraften i pedalerna utan knussel och man sitter vare sig för upprätt eller för sportigt, utan lite lagom.

Bengt LuthmanTrek har Med Roscoe 7 lyckats göra en lekfull och rolig cykel.

Nedförs

När det lutar åt det håll som inte är uppför är det ju alltid lite roligare (ganska mycket roligare) att cykla. Det verkar Roscoe hålla med om. På naturlig stig utför är den riktigt rolig. Lätt att hoppa runt med, svänger lätt, lätt att placera på stigen och gör man inte det bra så hjälper gaffeln och däcken till att hålla en förhållandevis på banan ändå.

Jag har testat Roscoen på vanlig stig, den lokala endurokullen och lite liftburen stockholms-DH. Den gör sig kanske bäst på vanlig stig och den lokala endurokullen, men den gör inte bort sig när det kommer till liftburet heller. Går det lika fort och är lika stadigt som när man åker heldämpat? Nej, så klart inte. Men om du har en Roscoe behöver du inte stanna hemma när dina kompisar frågar om du vill med på lite liftåka.

Bengt LuthmanDe breda däcken hjälper till att behålla grepp och kontroll över sten och rotmattor.

Sammanfattningsvis

Prismässigt ligger Roscoe 7 och sniffar strax över 17 000 kronor, vilket kan tyckas något högt med tanke på bromsar och gaffel. Men oas är det saker som är förhållandevis enkla att uppgradera och du kan ordna något bättre utan att komma upp i kostnaden för att gå upp ett pinnhål i modellstegen (Roscoe 8 kostar dryga 25000 kronor).

Trek Roscoe 7 är hyfsat bra på allt, och även om den aldrig riktigt är det allra bästa valet så är den heller aldrig fel val. Den gör sig sannolikt perfekt som första cykel för den som vill testa på stigcykling och inte riktigt vet vad han eller hon vill ha. Eller för den som vill ha en andra cykel för att hoja med barnen, göra utflykter, cykla under den geggiga delen av året, göra lite allt möjligt. På många sätt erbjuder den, i alla fall för mig, kravlös cykelglädje.