Varför syns så få tjejer på mountainbike i terrängen? En grupp erfarna kvinnliga cyklister bestämde sig för att försöka få fler tjejer att hitta ut i skogen och drog igång en nybörjarkurs – av tjejer, för tjejer.

Text: Kristin Svensson (kristin@happymtb.org) Foto där inget annat anges: Kristin Svenson

Under maj månad har tolv entusiastiska deltagare med olika bakgrunder gått en intensivkurs i mountainbike-cykling i Bikeacademys regi. Bikeacademy består av sju tjejer som älskar att cykla i skogen och har gjort så i ett antal år. Gemensamma nämnare för samtliga kursdeltagare är att alla är kvinnor och att alla vill bli bättre cyklister i teknisk terräng. Frågan om varför andelen kvinnor som cyklar i skogen är så låg kommer upp titt som tätt, liksom vad som kan göras för att fler tjejer ska hitta ut i terrängen. Initiativtagarna till Bikeacademy trodde starkt på att många fler tjejer skulle kunna uppskatta teknisk skogscykling. De tog saken i egna händer och startade en egen kurs.

Kursen inleddes med ett gemensamt mingel kombinerat med mekkväll där en mekaniker gick igenom det mesta som finns att veta om en cykel. Detta var ett mycket uppskattat moment eftersom många av tjejerna kände sig osäkra på den mekaniska biten kring själva cykeln. I skogen, där det kan vara många mödosamma mil till närmsta verkstad, är det en nödvändighet att kunna laga en punktering eller fixa ett kedjebrott. Kursen har därefter varvat specifik teknikträning av grundläggande moment med gemensamma långturer. Två gånger i veckan har deltagarna träffats och tränat – i ur och skur har det nötts framhjulslyft, uppförsbackar, nedförsbackar, stök och kurvtagning. En av träningarna fick tjejerna chansen att cykla downhill på hyrda downhillcyklar under ledning av flerfaldiga Svenska Cup-mästarinnan samt Masters-VM guldmedaljösen Lina Skoglund.

HappyMTB’s utsända i form av undertecknad besökte kursen vid det allra första tillfället då det tränades en teknikbana som innehöll bland annat slalom mellan stolpar, framhjulslyft över stockar och så kallade wheelies (cykling på bakhjulet). Lite osäkert och trevande tog sig deltagarna igenom stationerna och fick instruktioner och tips av ledarna. Några veckor senare vid downhilltillfället verkade de flesta kommit in i cyklingen rejält. Det både hoppades och kördes riktigt fort utför Hagakullen i Solna. Det märktes att tjejerna hade utvecklats!

Alexandra Löfvander är en av kursens initiativtagare. Hon ombads berätta hur idéen till kursen tog form och sedan också blev till verklighet.

Hur kom ni på idén till en tjejkurs med bara kvinnliga ledare och deltagare?

Konceptet tjejkurs (av tjejer för tjejer) växte fram ur ett par olika idéer. Grunden är en kombination av att jag själv gått en MTB-kurs i Göteborg för ett par år sedan och att jag senare, när jag bodde i Östersund, deltog i skogscykelturer ledda av en tjejkompis. Jag såg då att behovet av organiserad cykling fanns. Att det blev en ”ren tjejkurs” beror nog mest på att jag tröttnade på att se tjejer på långlopps- och multisporttävlingar som var sjukt snabba och starka, men som tappade allt självförtroende så fort det blev lite stökigare. Som det såg ut i mina ögon försökte de inte ens cykla tekniskt! Jag tyckte också att det kändes trist att tjejer är så brutalt underrepresenterade på alla typer av MTB-aktiviteter oavsett om det gäller tävling eller Happy-rides. Jag är bortskämd med att cykla med en del MTB-tjejer som är fantastiskt duktiga tekniskt så jag visste att de fanns! Det inspirerade mig till att vi borde dela med oss av vårt kunnande och teknik till andra tjejer. När jag hade klart för mig att det var en kurs jag ville dra igång så började jag höra mig för bland några av tjejerna som jag cyklar med. Det visade sig att flera hade gått i lite samma tankar och de var inte sena med att haka på idén.

Hur kom ni fram till upplägget på kursen?

En stor del av upplägget har vi grabbarna som kör MTB-kurs i Göteborg att tacka för. De har varit superschyssta och låtit oss använda deras kursplan som grund för vår. Sedan har vi anpassat den lite efter våra egna tankar och önskemål; bland annat kör vi ju ett rent DH-tillfälle. Vi kör även ett MTBO-moment (mountainbike-orientering, reds anmärkning), som än så länge är en ganska liten sport i Sverige. Att kunna läsa en karta och avgöra vad som är en bra cykelstig är ju heller inte helt fel som skogscyklist. Där har vi dessutom tagit hjälp av en av våra deltagare på kursen som är en riktigt vass orienterare. Det är jättekul att kunna engagera fler i att dela med sig av sina färdigheter!

Hur gick ni ut med information till kursen och hur var responsen?

Jag snickrade ihop en hemsida för att kunna förmedla att kursen var en seriös verksamhet. Därefter kontaktade jag ett par olika medier där jag tyckte det vore bra att synas; exempelvis Kadens, Utemagasinet, tjej-cykelforum på nätet, cykelklubbar, Lida Loop och så HappyMTB förstås :). Responsen har varit totalt överväldigande. Alla vi har varit i kontakt med, oavsett om det gällt samarbete och marknadsföring eller tjejer som har anmält intresse för kursen, har varit otroligt positiva och glada över vårt initiativ. På grund av det enorma intresset har vi även kört en separat cykelträff för tjejer, helt ideellt tillsamman med ledare från HappyMTB, samt en extra mekkväll för de som inte fick plats på kursen. Det är nästan så att det ibland har känts lite frustrerande; man vill ju kunna göra något för alla dessa glada, peppade cykeltjejer som har hört av sig! Vi planerar att köra fler kurser och events framöver för att möta efterfrågan, men också mycket för vår egen del med tanke på hur roligt vi har haft i vår första provomgång. Det är otroligt inspirerande att dra ut i skogen med ett helt gäng tjejer och se vilken kapacitet som finns hos dem och hur mycket de lyfter sig av att cykla med andra tjejer.

Efter kursens sista långpass som gick av stapeln runt Fornstigen på Lovön utanför Stockholm passade undertecknad på att diskutera frågor kring tjejer och skogscykling med deltagarna. Samtalet kom att röra flera aspekter, som varför färre tjejer än killar cyklar i skogen och hur man kan få fler tjejer att hitta både dit och till virtuella mötesplatser som HappyMTB.

Deltagare i gruppdiskussionen

Lovisa (26), Josefin (28), Ann-Caroline (53), Åsa E (30), Åsa B (39), Lotten (28), Ulrika (38), Anne (42), ledare Maria (47), ledare Lisa (33), ledare Liselott (40), samt ledare Alexandra (33).

Varför började du cykla mountainbike?

Lovisa: Jag tröttnade på löpning och ville hitta en ny, rolig motionsform. Jag hade kört en del spinning och fick hjälp av min instruktör som även är en duktig cyklist med att välja rätt cykel.

Josefin: Jag hade siktet inställt på att tävla i multisport, där mountainbike är ett delmoment.

Ann-Caroline: Jag hade gjort Klassikern och köpt en racer för det, men lockades även av stigcykling. Så jag lånade min sons ”Cykel på köpet!” från Elgiganten och gav mig ut i skogen. Det var jättekul! Men jag insåg väl att materialet inte skulle räcka så långt, så jag tog hjälp av en cykelkunnig kollega och köpte mig så småningom en s.k. ”fultysk”.

Åsa E: Jag höll på med andra sporter, som löpning och paddling. Sen fick jag diskbråck och kunde inte utföra några av mina vanliga aktiviteter – men cykling fungerade, och på den vägen är det. Jag tävlar idag i multisport.

Åsa B: Jag åkte längdskidor på vintern och behövde en sommarsport att syssla med. Min sambo började cykla så då hakade jag på. Mountainbike var det självklara valet, jag är inte så mycket för asfalt.

Lotten: Jag tycker om att vara utomhus och röra på mig! Har alltid haft hästar tidigare men i Stockholm kändes cykling enklare att hålla på med.

Ulrika: Jag är en äkta friluftsmänniska och älskar allt som innebär att jag får vara utomhus. Däremot började jag inte cykla mountainbike förrän jag fick tips om den här kursen!

Anne: Jag hyrde en mountainbike tillsammans med min dåvarande pojkvän när vi var i San Fransisco. Det var jättekul och jag frågade honom om mountainbikecykling i Sverige var likadant. ”Jadå”, sade han, så jag köpte en cykel när jag kom hem. Fast Järvafältet i november var väl inte riktigt som San Fransisco… men kul ändå ;).

Vad tycker du om att kursen enbart har haft kvinnliga deltagare och kvinnliga ledare? Hade det känts annorlunda om kursen även hade haft manliga deltagare och/eller instruktörer?

Lovisa: Det är väldigt inspirerande att se duktiga tjejer.

Josefin: Jag har gått en blandad nybörjarkurs i Göteborg, väldigt lik denna. Fördelen med en kurs av tjejer för tjejer är att man har samma fysiska förutsättningar.

Lotten: Man kan identifiera sig med instruktörerna och tänker att ”kan hon så kan jag!”

Anne: Precis, det går inte att skylla på att man är tjej om man inte klarar ett svårt parti, eftersom man med egna ögon ser andra tjejer som kör.

Åsa B: Jag tror att det blir en annan attityd när det bara är tjejer med. Man är mer på samma nivå och det blir ingen hets eller prestige.

Varför cyklar så få tjejer mountainbike i teknisk terräng?

Josefin: Tjejer är nog generellt lite mesigare än killar… Dessutom är man kanske rädd för att vara sämst om man hänger på ett gäng killar ut i skogen, men det tror jag sitter mest i hjärnan. Man tror att de andra ska tycka att man är ett problem om man hänger med på en Happyride, men om man till exempel har bra kondis så hinner man ändå ikapp snabbare killar medan de står och vilar ;).

Ann-Caroline: Jag tycker att det är tråkigt att cykla ensam i skogen och kan tänka mig att andra tjejer känner likadant. Det är både roligare och känns säkrare om man har sällskap, dessutom kan man dela med sig av sina erfarenheter till varandra.

Lotten: Jag tror att tjejer ibland saknar självförtroende.

Ulrika: Men det kan också bero på att tjejer och killar har olika bakgrunder. Många killar började cykla i skogen som små och hetsade varandra att hoppa och tänja på gränserna. Det blir väldigt naturligt för dem. Bland tjejer är det nog fler som börjar som äldre och då har man inte alls samma självförtroende i skogen.

Anne: Det kanske är lättare för killar att dra med sig kompisar också, om man som tjej inte har så många cyklande vänner.

Lotten: Fast jag har haft superbra och peppande kompisar som dragit ut mig! Så det är nog väldigt olika.

Varför hänger så få tjejer på Happymtb?

Maria: Det är en väldigt grabbig stämning på Happy, jag tror att många tjejer kanske skräms bort av den.

Liselott: Det finns ibland en ”besserwissighet” gentemot nya medlemmar som ställer nybörjarfrågor vilket inte känns så välkomnande.

Lotten: Killarna trivs väl på Happy som det är, men många tjejer gillar nog inte forumattityden helt enkelt.

Lovisa: Jag läser en hel del på Happy, men känner oftast inte att jag vill delta i diskussionerna. Jag är intresserad av teknik, så jag tror inte att det är alla mekfrågor som skrämmer tjejerna.

Anne: Jag startade en tråd där jag ville ha råd inför ett cykelköp, men den spårade ur och kom att handla om Tille (känd forumanvändare, reds anmärkning)… man måste nog vänja sig vid jargongen som råder på forumet.

Vad kan man göra för att fler tjejer ska hitta ut i skogen?

Ulrika: En nybörjarkurs med betoning på att man får vara just nybörjare tror jag sänker prestationsångesten hos många tjejer.

Lotten: Ja, och en kurs som fokuserar på att ha kul på cykel och inte bara på prestation.

Anne: Det vore ju bra om det var lättare att testa på att cykla i skogen också. Det är ändå ett ganska stort steg att köpa en cykel för tusentals kronor, om man är osäker på om man kommer fastna för det eller ej.

Ann–Caroline: Berätta hur kul det är att cykla för era kompisar! Man kan också ta med barnen ut i skogen. Det finns ju både lättare och svårare stigar som man kan prova för att känna hur det är. Kanske fixa en tjejhelg och åka upp till t.ex. Järvsö och ha prova-på-cykling.

Den här kursen hade 12 platser och 80 intresseanmälningar; hur ska de andra 68 tjejer som inte fick en plats på kursen nu hitta ut i skogen?

Josefin: Forum eller grupper online där man kan samlas och bestämma gemensamma cyklingar borde kunna fungera.

Maria: Till exempel kan man gå in och bemöta grabbigheten på Happy, så att fler tjejer kan trivas där.

Alexandra: Organiserade aktiviteter är nog bra, det verkar som att tröskeln är lägre för tjejer att anmäla sig till sådant.

Liselott: Jag tror att det finns en större prestigelöst bland tjejer, och att en tjejkurs därför blev väldigt populär. Fast jag tror också att det finns killar med exakt samma behov, som skulle ha ett stort utbyte av en sådan här kurs!

Maria: Man ska egentligen tänka bortom kön och fokusera på individen. Människor vill lära sig på olika sätt: några är mer spontana, andra vill gå en organiserad kurs. Det gäller både killar och tjejer.

Ann-Caroline: Jag tror att materialet kan spela en del roll också. Många tjejer tror inte att de behöver ha en bra cykel, och många killar som kanske vill uppmuntra sina flickvänner att cykla köper något billigt, tungt och stort till henne som är svårt att ha kul på i skogen.

Till sist, blir det fler kurser?

Alexandra: Vi har inte hunnit utvärdera än eller prata om detaljer, men med tanke på det stora intresset så självklart!

Deltagarna var efter avslutad kurs generellt mycket nöjda, både med sina egna och med ledarnas insatser. Det allmäna omdömet var att alla kände att de hade utvecklats och vågade mer ute i skogen efter att de gått kursen. Flera av deltagarna blev så inspirerade av Linas DH-clinic att de åkte till Järvsö och provade på liftad downhill – något som enligt utsago gav mersmak trots regn, rusk och kladdiga leder.

Att cykla i skogen tillsammans med 20-talet tjejer hör inte till vanligheterna för min egen del. Kön är egentligen egalt när det kommer till cykelsällskap; det är den gemensamma kärleken till naturen och njutningen i att få uppleva denna på cykel som är viktigast. Ändå kändes det extra inspirerande att träffa just tjejer som delar samma intresse som jag själv, eftersom det upplevs som så sällsynt. Kapaciteten hos deltagarna var det inget fel på och mixen av olika teknikmoment blandat med en härlig gemenskap skapade både bättre cyklister och nya vänskapsband. Förhoppningsvis kan kurser som denna ge synergieffekter så att fler, oavsett kön, upptäcker tjusningen i att övervinna terrängen på cykel.

Mer om Bikeacademy finns att läsa här.

Kommentera och diskutera på forumet