Clipless-pedalernas ologiskt klickande historia

Clipless? Dagens pedaler som man klickar i och ur sig har ett underligt namn: clipless. Vadan denna språkliga vinkelvolt? Historien tar sin början på det glada 1980-talet då de klassiska pedalkorgarna, ”toe clips”, blev utskåpade av en ny innovation hämtad från skidvärlden. 

Att halka runt på cykelpedalerna och inte få sin muskelkraft omvandlad till rotation i vevarmarna och sedermera rörelse av hela schabraket framöver har varit ett aber att lösa ända sedan cykeln uppfanns.

VP Components Är man ute efter en retro-stil är ett par clips-pedaler med skinn band kanske värt att överväga.

På 1900-talet var så kallade toe clips länge det bästa som fanns att tillgå för att lösa detta problem. Fram på pedalen monteras själva clipset, som sedan kompletteras med en ställbar rem på sidorna. Foten får då en korg som håller den fast i alla riktningar utom bakåt. Att cykla med clips visade sig effektivare jämfört med att bara förlita sig på själva plattformspedalen.

Men att toe clips var den slutgiltiga och ultimata lösningen var något som världen skulle ändra uppfattning om efter Tour de France 1985. Men först måste vi backa bandet ett par år.

PixabayTour de France-cyklisterna dundrar igenom Paris, inte en toe clip med remmar pedalerna så långt ögat når.

Jean Bernard & Michel Mercier på Look sökte och fick nämligen patent på en ny lösning för att stävja halka-runt-på-pedalerna-problemet i slutet på 1983. När Bernard Hinault två år senare trampade hem hela Tour de France på prototyper av de nyligen patenterade Look-pedalerna så var saken klar: detta var framtiden. 1986 kom Looks pedaler ut på marknaden för vanliga dödliga att köpa.

LookLook var först att nå ut med clipsfria-pedaler, här ett par moderna KEO 2 max carbon.

Franska skidbindningstillverkaren Look var inte allra först med att hitta en annan lösning än de traditionella clipsen, men de var definitivt  först med att nå ut brett kommersiellt. Den nya lösningen använde sig inte längre av ett toe clip framtill på pedalen, utan ett system där man precis som med skidbindningar klickar sig i och ur.

”Inget toe clip, alltså var pedalen ”clipless”, vilket är väldigt logiskt rent språkligt, givet att man har den historiska kontexten med sig…”

Inget toe clip, alltså var pedalen ”clipless”. Väldigt logiskt rent språkligt, givet att man har den historiska kontexten med sig. Men om man inte har den faktan är det precis lika ologiskt eftersom man de facto klickar sig i och ur.  Termen ”clip-in” är nog bättre beskrivande av denna pedaltyp, men av olika skäl har det begreppet inte satt sig riktigt i cykelvärlden.

LookFranska skidbindningstillverkaren LOOK hittade en ny nisch på 1980-talet när de var först med att kommersiellt nå framgång med clipless-pedaler.

• Funderar du på att byta cykelpedaler så har vi en guide för det.

1990 tog Shimano sitt patent på SPD (Shimano Pedaling Dynamics). Idag dominerar Shimanos system marknaden, både på mountainbike och även på landsväg. Rent språkligt har detta fått konsekvenser.

Rostfria clips i stål från Zefal, kombinera med rem (många färgval och material finns) och du har en fungerande grunka.

Många svensktalande cyklisterna använder idag just termen SPD-pedaler, eller bara SPD, för att benämna pedaler utan traditionell toe clip och rem. Det är precis samma visa som att vi använder andra varumärken för att egentligen beskriva ett segment av någonting som exempelvis Jeep, Rollerblades, frigolit eller googla.

Anders Wingqvist/HappyrideShimanos system SPD regerar (just nu), här ett par Deore XT i kombipedal dvs spd på ena sidan och plattform på den andra.

Vilket begrepp använder du dig av när du ska benämna dessa pedaler med i och ur-klickningssytem? SPD, clipless, clip-in eller något annat?