I vår populära så funkar det-serie How to Win Friends and Influence Your Uncle har turen ikväll kommit till avsnittet
Så lutar du av gamla ovärderliga allmogemöbler Så hottar du upp svartlackerade styrstammar.
Till det här avsnittet gjordes två porträtt, ett lite ruffare där styrstammarna avbildades mot en fond av tysk planhyvel anno 1959, och ett mera barnvänligt på en spegel av kutterspån från samma hyvel. Ljuset var bättre på den förra, men eftersom det här programmet riktar sig till de allra yngsta så valde jag den senare. Håll tillgodo:
Visa bilaga 577059
Längst till vänster syns en ännu oförstörd stam som tack vare originalskicket kommer att betinga stora summor inom några år. I mitten en stam som har fått smaka på färgborttagningsmedlet och som får saven att stiga i de förryckta, och till höger en putsad stam som strax ska läggas i ett schatull av ekfatslagrad Hondurasmahogny och exporteras tillbaka till Japan, där en rörelse kallad Den svenska vågen under senare år har vuxit fram. Kom ihåg var ni såg det först.
Så långt ”Så funkar det”. Dagen i övrigt bjöd på en lätt rumphuggen men likafullt fin tur med fru LWB och LWB jr till det väldiga vattenfallet Hassafall i Hovslätt utanför Jönköping. Den som kommer på konventet 2023 lider stor risk att få se denna lilla pärla. Jag häckade här ganska ofta under uppväxten och kryssade bl.a. forsärla och strömstare här. Sedan dess har mycket vatten runnit över stenarna, hög tid därför för ett återbesök.
Av hänsyn till familjefriden begicks anmarschen idag per automobil.
Visa bilaga 577054
Sandseryds kyrka var avfyrningsramp. För att inte inleda hela kalaset med ett lagbrott besökte frun och grabben kyrkan medan fader vår var faderlig och skruvade på hjulen på cyklarna.
Liten slingrig väg med en strid ström av tunga lastbilar gjorde den första fina kilometern ganska ful. Därefter snirklade vi oss dock in på gamla Bogesundsbanans banvall.
Visa bilaga 577055
Turledaren hade inte varit i krokarna på 30 år, så första avtaget ledde ut i blindo och slutade sånär på ett gärde. Inspirerad av den nyköpta boken ”Further adventures in rough stuff”, vilken för övrigt rekommenderas å det allra varmaste, lät vi oss dock inte hindras utan asade, à la mode ”I never go for a walk without my bike”, cyklarna framåt och uppåt tills vi åter stod på farbar väg.
Nästa försök gick bättre, vilket var tur då fru LWB inte är lika trakterad som er tillgifvne av ”
jag vet inte vart den här vägen leder, men det är väl bara att testa?”. Snart hördes dock genom den täta granplanteringen ljudet av flera hundra kubikcentimeter vatten som varje sekund kastade sig ut för forsens fall. Detta ljud talade till Hiawatha och sade honom att han var på rätt spår.
Väl framme…
Visa bilaga 577057
…gjordes först vad som måste göras…
Visa bilaga 577056
…varefter utforskandet av de små men nog så dramatiska vattenfallen tog sin början.
Vattenflödet i bäcken var augusti-klent, men ciceronen drog ett kort ur rockärmen från sin saligen insomnade guide- och expeditionsledarkarriär, kokade tillgång av brist och vände det till att ”så här lite vatten är det på sommaren. Vi får se till att komma tillbaka i höst när det har regnat. Och i vinter när det är is i vattenfallen. Och i vår under snösmältningen.”
Om det lyckades återstår att se. För dagen var det begränsade flödet dock fullt tillräckligt för att jag hellre skulle hålla jr. under uppsikt än fotografera själva prakten. En bild fick det ändå lov att bli:
Visa bilaga 577058
Strax efter detta ringde sedan Han Som Kör Lastbil och meddelade att han var på väg hem till oss med En Grej, vilket innebar att vi lite (ganska jävla mycket) snopet fick avveckla vår utflykt och kasta oss hemåt igen. Men nu vet jag till nästa gång hur man hittar hit.
Tack för i kväll. I morgon återutsänder vi söndagens Ring P1 med Täppas Fogelberg och en lång rad inringande folkhemsfascister, faktafobiker och public service-hatare. Nu lyssnar vi på klockorna i Sandseryds kyrka. God natt.