Hittade precis igen ett inlägg jag gjorde 2009, genom att det var någon som gillade det nu tretton år senare. Inlägget gällde de två Miyator jag använde då, så jag tar och redigerar texten lite och klistrar in den och bilderna här också, där de nog gör sig ändå lite bättre!
Första hojen är den jag tydligen pendlade på vintern 08-09. Minus trettiosex som kallast var det, kanske trettioåtta. Den är tyvärr lite för liten, jag hade gärna haft en likadan fast den största ramstorleken. (Jag kastbyter alltså gärna ifall någon här har en större ram!)
Visa bilaga 600070
En Miyata Terra Runner, tror den är från 1989. Styre och däck hittades på en yardsale i Göteborg. (Club Komet Roleur) Styret är ett Nitto mustaschstyre, lindat med hockey-tejp - någon slags lite kletig tejp med en tjärliknande yta som färgade av sig länge. Suveränt grepp blev det iallafall. Växelreglagen är överliggande Deore tumreglage, sadeln en Brooks B17. Gängat styrlager. Muffad ram, givetvis! Däcken Nokian Extreme 296. Fantastiska däck. Bra grepp och lång livslängd.
Så en annan Miyata.
Visa bilaga 600069
Jag hade tydligen byggt ihop den just då, sommaren 2009 alltså. Modell hundra/100, vilket verkade vara någon slags budgetvariant när den var ny, men det märks inte på ramen. Jag misstänker att det mycket var komponenterna som bestämde kvalitetsklassen hos Miyata. Jag kan nog gå ed på att det är trippelreducerade rör med spiralsplines på den här 100:an, liksom det också var på de allra dyraste stålramarna från Miyata då. Antagligen inte tunnaste kvaliteten, men den är då inte tjockväggig. Iallafall - det är en nästan perfekt storlek på ramen för mig. Den enda ramen jag haft i vuxen ålder som varit tillräckligt stor för att jag med en normal styrstam ska kunna få upp styret i jämnhöjd med sadeln. Just styrstammen är jag för övrigt väldigt nöjd med - den har precis rätt vinkel för att övre delen ska bli helt horisontell. Ramen och geometrin är lite speciell faktiskt, förutom att den är så stor. Det är ovanligt att en så stor ram som den här, 66 cm, bara har 72 graders vinkel på styrhuvudet. Ofta blir styrhuvudet brantare och brantare ju större ramen är, för att få fram styret och göra plats för en större cyklist, vilket påverkar köregenskaperna negativt jämfört med en mellanstor cykel. Så jag är väldigt glad åt att jag hittade den här ramen. Framgaffeln har dessutom ganska stort försprång, vilket gör cykeln stabil vid sidvind och att den fungerar bra med last fram.
Det gamla franska Stronglight-vevpartiet som sitter på var ett lyft. Väldigt smalt är det, 136 mm blev Q-värdet. 48-34 är det på bilden, men jag ändrade sen till 48-26, utifrån gammal fransk förebild. Brooks B17 sadel även på den här cykeln. Styret är ett Sakae Randonneur-styre - fast det heter "Randnner". Mycket märkligt. På bilden har jag inte lindat det än, och det var också fortsatt olindat under många år efter detta. Stänkskärmar från Veloform. Fantastiska rostfria Berthoud, med rejäl stänklapp fram. Styrändsreglagen är "Silver" (Dia-Compe) från Rivendell. De fungerade över förväntan och är otroligt trevliga. Det är en gammal Suntour-kopia med ett litet frihjul till friktionsskivan, vilket gör dem mycket lättväxlade. Det är ganska långa kablar till dem, om någon nu reagerar på det, men det är för att det skulle komma på en styrväska och kablarna måste kunna gå runt. På bilden sitter det en Mafac centerpullbroms fram, och cantilevers bak. Centerpullbromsens geometri i kombination med min tajta justering, gjorde att bromsklossarna när de blev nötta gnagde sönder mitt Grand Bois-däck, som var svinigt dyrt redan då. Jag blev ledsen, men lärde mig en läxa vad gäller att justera bromsklossar.
Måste bara visa den här udda stavningen. Det är som att de inte fick plats att skriva Randonneur, tänkte "äh, va fan", och tog bort några vokaler.
Visa bilaga 600068