Idag är jag på humör för att skriva rr. Måhända att det inte blir så Miyatainriktat och att jag har lite lätt för att sväva över till andra ämnen än Miyator. Men turen gjordes i alla fall på en Miyata och det får vara nog för att jag ska våga mig på att posta denna troligen massiva rr i den här tråden.
I alla fall, idag var vädret vackert och möjligheten att spendera dagen på cykelsadeln fanns. Klockan 10:18 bar det iväg och hem kom jag 17:18. Hur långt jag cyklat har jag ingen aning om för det har jag inget intresse av att mäta, men man kommer onekligen rätt många mil på 7 timmar. Jag är mest ute för att upptäcka det som finns runtomkring vägen.
Idag blev det spaning efter ödehus. Jag hade lokaliserat ett antal hus med Lantmäteriets kartor som jag anade kunde stå obebodda. Turen tog mig inledningsvis längs fina landsvägar omringade av åkrar, till och med förbi ett kungligt slott, för att sedan innefatta promenader över ängar, granbevuxna åsryggar och ett och ett annat vattenfyllt dike. Jag gick bet på de två första eventuella ödehusen. De var vid närmare inspektion sommarstugor och inte alls övergivna. Det var något utav en besvikelse, men det släckte inte äventyrslustan.
Visa bilaga 624828Visa bilaga 624829
Efter lite mer planlöst irrande och en strapats till fots över ett eländigt kalhygge kom jag fram till dagens första plats av intresse. Ett ödehus, eller snarare ruinen av ett. Hit går ingen väg längre, där vägen har gått är det nu enbart en åker.
Visa bilaga 624830Visa bilaga 624831
Sedan blev det fika på ett hederligt gammalt fik där det inmundigades en mazarin och en kopp kaffe.
Visa bilaga 624832
Hoppet om att kunna hitta flera intressanta platser förde mig vidare längs de kurviga landsvägarna, men egentligen åt helt fel håll för att komma hem. Inte för att det gjorde något, vädret var fantastiskt, On/Off:en rullade på som en dröm och jag hade ändå inget bättre för mig.
Efter ytterligare två potentiella ödehus som krävde långa omvägar för att ta sig till, men vid närmare syn från tomtgränsen visade sig var bebodda, sänktes humöret något. Trots att jag börjar lära mig tekniker för att identifiera möjliga ödehus genom Lantmäteriet har jag oftast fel.
På väg hem passerade jag en avtagsväg. Den såg intressant ut och efter att ha konsulterat lantmäteriet beslöt jag mig för att vända om och cykla den istället. Efter att ha cyklat över det som definitivt var någons gräsmatta och förbi deras husgavel, in på en liten stig kom jag fram till en öde sommarstuga inne i skogen. Utvändigt såg den ut att vara i gott skick, men inuti visade det sig att förfallet gått långt och taket delvis rasat in. Här fanns det också en del inventarier kvar, lite som att någon packat ihop för säsongen och förväntat sig att komma tillbaka nästa sommar, men aldrig gjort det. Tidningar i huset var daterade till 1990.
Visa bilaga 624834Visa bilaga 624835Visa bilaga 624836Visa bilaga 624837
Efter att ha tagit mig ut till en väg igen fann jag efter några kilometer helt spontant ett ödehus som stod längs vägen. Stort var det också med många fönster, två våningar och flera ekonomibyggnader. Nu började klockan bli mycket och jag hade 1% batteri kvar i telefonen, men ytterdörren stod vidöppen på ett inbjudande vis, så jag kunde inte låta bli att slinka in. Enligt en kalender på väggen har det här huset endast stått öde sedan 2002, men här hade förfallet också gått långt. Varken skafferiet eller kylskåpet var tömt och det hängde mycket kläder kvar.
Visa bilaga 624838Visa bilaga 624843Visa bilaga 624839Visa bilaga 624840Visa bilaga 624841Visa bilaga 624842
Telefonen dog vilket avbröt fotograferandet och jag cyklade de sista 12km hem utan stopp.
Det blev en heldag på cykeln och en riktigt lyckad sådan också, med mycket att se på längs vägen.