En intressant tanke. För några år sedan köpte jag en Skeppshult STC. Jag trodde den skulle hålla för evigt.
Nu efter 10 år har jag hunnit byta ut halva cykeln.
Wow, makalöst!
Jag visste inte om jag skulle ge en förskräckt wow-smiley åt första delen av ditt inlägg eller en älska-smiley åt den andra. Delar upp det såhär istället.
Jag bläddrade i boken ”Vägen: berättelsen om Skeppshultscykeln” för ett tag sedan, där jag för ett ögonblick skämdes över min ganska nedlåtande inställning till Skeppshult. De framställdes som fina kvalitetscyklar, och när företaget hamnade i bakvattnet av andra tillverkare i en allt snabbare utveckling så backade de till det de gjorde bäst - möjligen var det modellen Natur? - och kom tillbaka med aldrig tidigare skådad styrka och stabilitet. När de sedan beskrev Skeppshult Z så var det nästan så att boken leviterade.
När jag lade ifrån mig boken hade den trots denna otroliga historia inte lyckats förmedla någon vidare längtan efter att cykla Skeppshult igen (hade en från 4-5 års ålder och en från 8-9 nånting fram till ca 14, då det blev mtb), och utifrån din beskrivning ovan så håller jag nog fast ännu ett tag vid min skepsis.
Men om vi lägger känslorna åt sidan, vad är det som har gett sig (eller ännu inte har gett sig) på din STC?
På sistone har jag börjat köpa 90-tals mtbs.
Det är en ögonöppnare vad gäller hållbarhet.
Känns som att dom kan gå långt så länge det finns kassetter och däck att tillgå.
Det var här jag ville klämma till med ett par hjärtan.
Jag håller med helt och hållet, lyckas man bara hitta däck till dem så kommer de att rulla i eviga tider.
Inemellan mitt maniska Miyata-skruvande slank det nyligen också in en Specialized Hard Rock av 1989 års modell:
Det ska i ärlighetens namn - om än inte till Skeppshults försvar - sägas att det är få av mina byggen som har kvar mer än 50 % av sina ursprungliga delar. Det är främst ram och gaffel som är värda att bygga vidare på, och om man därutöver kan återanvända ex. vev, sadelstolpe och något ytterligare så är det bonus. Men jag bedömer att det mesta slitaget kommer sig av bristande underhåll (ex torra och illa justerade vev-, styr- och hjullager samt igenbeckade reglage) och av att cyklarna har lämnats utomhus i åratal (rost) snarare än av flitigt användande.
Jag lägger än en gång in denna favorit från Grant Petersen:
