Jag har också tio år gamla mellanklasspjäxor utan lull-lull och utan formgjutna sulor. Lite besvärlig fotform så de är punkttryckta på några ställen iofs. Jag får inte särskilt ont av dem, jag fryser aldrig trots tunnaste skidstrumpan i normala temperaturer, jag kan gå i dem. Jag har högre styvhet än rena instegspjäxor, men inte racestyva, och upplever att det behövs när jag kör. Skulle jag sälja dem begagnat gissar jag att de är värda en femhundring?
Nu är det säkert trettio år sedan jag hade foten i en bakinstegspjäxa, jag gissar att det var Salomon? Jag var en dålig skidåkare, det var kul att åka men jag minns en del dödsskräck i isiga branter, och faktiskt bedövande, pulserande fotsmärta. Sen har jag jobbat mig igenom en teknikutveckling via hyr-prylar och upplever att det aldrig varit roligare att åka än nu. Sedan tio år med egna pjäxor och några par skidor. Är jag nostalgisk och längtar tillbaka till Val Thorens -98? Inte vad gäller utrustningen iaf.
Jag är helt obrydd av att jag inte är hipp och antagligen helt saknar känsla för estetiken eller värderar gamla tekniska underverk. Jag är en tunnhårig, blekfet gubbe med spydiga tonårsbarn, jag kan inte vinna. Jag vill bara åka och ha kul. Däremot aktar jag mig för att försöka påstå att just mitt val av utrustning och inställning till skidåkning skulle vara bättre/finare/sannare än någon annans, det tycker jag känns lite ängsligt. Om någon lägger 10k på pjäxor och är lycklig, eller loppisfyndar för 100kr och är lycklig? Kul att de båda är lyckliga!
www.svt.se
?
