[RR] Det blir inte alltid som man tänk sig, men det blev bra ändå, Vic – Girona
Prolog
I Katalonien så är våren kort, bara ett par veckor då vädret är perfekt. Tanken har funnits länge om ett 3 dagars äventyr mellan Andorra och Barcelona, logistiken var löst, rutten satt och campingarna öppna. Det har skulle bli episkt.
Jag har en gammal knäskada sedan jag var ung och vacker och tränade thaiboxning, hela våren hade jag kört med en PT på gymmet för att stärka upp knät för framtiden, så även denna lördagen i ett gym mitt i Barcelona. När jag skulle gå ur en maskin slår jag i knät och hela knäskålen hopar ur led, jag kan inte böja knät och får panik. Några stora gymsnubbar lyfter mig till en bänk och personalen ringer ambulansen.
Det känns som en evighet tills två ambulanskillar kommer, ena säger: Snart kommer du må bra grabben, jag hör han säga till kollegan: En dos ketamin, som sedan skjuts in intravenöst. Han frågar hur ont jag har på en skala mellan 1 -10, jag säger 7. De ger mig en dos till. Resten har jag bara fått återberättat för mig.
Jag började sjunga den gamla slagdängan ”Chimo Bayo Extasy extano”
Han säger åt de runt omkring att om någon ens tänker på att filma kommer de polisanmäls och dras inför rätta för kränkande fotografering, de kommer få sådan böter att de kan glömma coola gymkläder och Iphones tills de går i pension. De slår knäskålen tillrätta och kör ut mig till ambulansen på bår medans jag vinkar som den Brittiska drottningen med ett stort flin.
Ilfart till sjukhuset, där jag är röntgad och undersökt på under en timme och ingenting är av, inga menisker, senor etc… Doktorn säger till mig att jag absolut inte skall fixera benet, utan börja röra på mig så fort som möjligt, jag kan börja cykla på gymmet om en vecka och sakta stegra träningen. Jag kan inte nog tacka den Spanska sjukvården.
Så det blev bara att ställa in planerna, men återhämtningen gick mycket bättre än vad jag vågade drömma om, 3 veckor senare gör jag 30km utan problem, tanken börjar gro om ett kortare äventyr.
