ostrand
Aktiv medlem
Visa din Miyata!
...någon annan är före...
Visa din Miyata!
- Trådstartare Carl Edfeldt
- Start datum
Visa din Miyata!
Längesedan vi var här:
När återstoden av årets semester räknas i timmar istället för i dagar eller veckor så gäller det att handskas varsamt med den skälvande lilla potten med tid. Det blev…
…cykling förstås. Det skulle bara bli en skallrensning, men det utvecklade sig till en underbar tur på den Stora Lila.
Nds, det nya lila.
Jag var frestad att ta Trippelkryssar’n för att den är så löjligt skön. Men det blev 22,5” 26x2.20 med knasstyre, och utifrån att Adam Smiths osynliga hand styrde in mig på skogsmaskinvägar med grov makadam så var det tur att jag hade lite kudde att rulla på.
Strava visar att jag maxade 78,6 km/h vilket är helt åt skogen. Men när det inte gick långsamt så gick det onekligen ändå undan. Gamla Lee Chi moto grips,Suntour edit: Dia Compe cantis och laxrosa kool stop thin line-gummin dög alldeles utmärkt för att kontrollera cykeln, trots att Strava vill få det till något annat.
En trådkändis på besök härförleden slogs utav hur mycket backar det är här i Bergen i Väster. Jag tänker sällan på det, det är som det är. Men efter att han påpekade det så kan jag hålla med. Det blir en del märkligt skönt gnagande i motluten och sedan nosande på evigheten när intjänade höjdmetrar kasseras in på väg ner igen.
Glöm nu inte 26.8 på tisdag. Gokväll.
När återstoden av årets semester räknas i timmar istället för i dagar eller veckor så gäller det att handskas varsamt med den skälvande lilla potten med tid. Det blev…
…cykling förstås. Det skulle bara bli en skallrensning, men det utvecklade sig till en underbar tur på den Stora Lila.
Nds, det nya lila.
Jag var frestad att ta Trippelkryssar’n för att den är så löjligt skön. Men det blev 22,5” 26x2.20 med knasstyre, och utifrån att Adam Smiths osynliga hand styrde in mig på skogsmaskinvägar med grov makadam så var det tur att jag hade lite kudde att rulla på.
Strava visar att jag maxade 78,6 km/h vilket är helt åt skogen. Men när det inte gick långsamt så gick det onekligen ändå undan. Gamla Lee Chi moto grips,
En trådkändis på besök härförleden slogs utav hur mycket backar det är här i Bergen i Väster. Jag tänker sällan på det, det är som det är. Men efter att han påpekade det så kan jag hålla med. Det blir en del märkligt skönt gnagande i motluten och sedan nosande på evigheten när intjänade höjdmetrar kasseras in på väg ner igen.
Glöm nu inte 26.8 på tisdag. Gokväll.
Senast ändrad:
JakobD
Aktiv medlem
Visa din Miyata!
En generös Björn donerade denna cykel i tråden i våras.
Pågående slow motion bygge på en six ten som ska bli pendlare. Ersätter min 26” valleyrunner.
Bromsgreppen har inte samma pull ratio som original, troligen åker original grepp med mindre snygg extern vajerdragning på om jag inte får bra tryck med dessa bromsgrepp. Söker kombinerat broms & växelreglage /brifters för bockstyre, hojta gärna om någon har något liggandes :)
Behöver fixa distans för 9sp kassett som sitter på 11sp body med hjälp av hemgjord plast-distans som troligen orsakar kassetten att wobbla.
Blir troligen singelklinga fram, 11-34 bak nu.
Ska få på skärmar och största möjliga däck/dubb fram för vintern. Någon som lyckats med 42-däck och skärmar på six ten?
Scaramanga
Aktiv medlem
Visa din Miyata!
Vad förväntas man göra i morgon, tisdag, förutom att cykla på sin Miata och posta fräsiga bilder här?
Visa din Miyata!
Det känns som att du just beskrev facit.
Visa din Miyata!
Visa din Miyata!
slice me nice
Aktiv medlem
Visa din Miyata!
Dagen till ära tog jag ut Quicken på en första ordentlig tur sedan återuppbyggnaden. Några småsaker kvar att justera har jag, men prioriterade att få komma ut och rulla istället för att skruva idag.
Istället för att ta en van rutt helt och hållet ritade jag in några grussträckor jag hittade på Strava att variera med.
Iväg bar det, med vinden i ryggen och Rosa moln att cykla på. Den första milen är inte så mycket att orda om mer än att det var jävligt gött att komma ut. Sen plingade gps-en till att det var dags att avvika, så in i skogen i höjd med Lindome gick det. Först en alldeles vanlig grusväg, inga problem.
Det jag inte lagt så mycket vikt vid när jag gjorde rutten var att titta på heatmaps. Det borde jag gjort, för senare såg rutten ut mer så här. Någon som ser stigen? Okej den finns där, men cyklingsbar var den inte så långa bitar.
På flera platser fick jag dra mig rätt igenom snår och buskage mer eller mindre helt utan att se något som liknade en stig. Strava lovade att den fanns där någonstans, men det måste ha varit längesen…
En tidigare spång blev det också. Det gick mestadels att balansera på de halvruttna brädorna utan att bli alltför blöt om fötterna. Men då var jag så långt in på ”stigen” att det bästa var att fortsätta, för jag kunde se att det skulle bli bättre underlag längre fram.
Efter en del pushbike till, hittade jag till sist en bättre stig. Jo då, mtbn hade varit aaaaningen bättre här, men med tanke på vad jag kom från så var jag nöjd med att mestadels kunna cykla mig framåt.
Inga bommar på denna rutt, men väl en rejäl stock för propagandafoto!
Härifrån rullade det lättare och lättare fram till något mer civiliserade trakter, där det till och med fanns asfalt. Där var jag snart på välbekant rutt igen och det var bara att trampa på hemåt.
Att jag inte gjorde min läxa i förväg och kollade upp rutten ordentligt är så klart inte Quickens fel, så även om jag svor lite här och var så skötte cykeln sig precis så bra som man kan förvänta sig av en rosa Miyata, och cyklingen var till 85% ren njutning.
Istället för att ta en van rutt helt och hållet ritade jag in några grussträckor jag hittade på Strava att variera med.
Iväg bar det, med vinden i ryggen och Rosa moln att cykla på. Den första milen är inte så mycket att orda om mer än att det var jävligt gött att komma ut. Sen plingade gps-en till att det var dags att avvika, så in i skogen i höjd med Lindome gick det. Först en alldeles vanlig grusväg, inga problem.
Det jag inte lagt så mycket vikt vid när jag gjorde rutten var att titta på heatmaps. Det borde jag gjort, för senare såg rutten ut mer så här. Någon som ser stigen? Okej den finns där, men cyklingsbar var den inte så långa bitar.
På flera platser fick jag dra mig rätt igenom snår och buskage mer eller mindre helt utan att se något som liknade en stig. Strava lovade att den fanns där någonstans, men det måste ha varit längesen…
En tidigare spång blev det också. Det gick mestadels att balansera på de halvruttna brädorna utan att bli alltför blöt om fötterna. Men då var jag så långt in på ”stigen” att det bästa var att fortsätta, för jag kunde se att det skulle bli bättre underlag längre fram.
Efter en del pushbike till, hittade jag till sist en bättre stig. Jo då, mtbn hade varit aaaaningen bättre här, men med tanke på vad jag kom från så var jag nöjd med att mestadels kunna cykla mig framåt.
Inga bommar på denna rutt, men väl en rejäl stock för propagandafoto!
Härifrån rullade det lättare och lättare fram till något mer civiliserade trakter, där det till och med fanns asfalt. Där var jag snart på välbekant rutt igen och det var bara att trampa på hemåt.
Att jag inte gjorde min läxa i förväg och kollade upp rutten ordentligt är så klart inte Quickens fel, så även om jag svor lite här och var så skötte cykeln sig precis så bra som man kan förvänta sig av en rosa Miyata, och cyklingen var till 85% ren njutning.
Bilagor
Visa din Miyata!
Kort efter-köp-rapport dagen till ära:
Häromdagen norpade jag en tusing och jäklar vilken hoj det är. Jag var lite orolig att den skulle vara för liten, som vanligt överskattar man dock sin egna ståtlighet, det första jag fick göra var att sänka sadeln någon centimeter trots att tidigare ägare var 6-7 cm kortare än mig.
Såhär såg cykeln ut vid köp:
Efter att ha spenderat en del av helgen på att slarvigt torka av ramen med en trasa, skruva av allmänt skrot, byta till en alldeles glänsande styrstam och pröva olika styren såg den vid dagens runda ut såhär:
Mer ska göras (t ex korta vajrarna) men är redan himla nöjd, plötsligt går man och funderar vad man kan få om man lägger upp sin moderna räcer till försäljning.
Tack för en fin tråd!
Häromdagen norpade jag en tusing och jäklar vilken hoj det är. Jag var lite orolig att den skulle vara för liten, som vanligt överskattar man dock sin egna ståtlighet, det första jag fick göra var att sänka sadeln någon centimeter trots att tidigare ägare var 6-7 cm kortare än mig.
Såhär såg cykeln ut vid köp:
Efter att ha spenderat en del av helgen på att slarvigt torka av ramen med en trasa, skruva av allmänt skrot, byta till en alldeles glänsande styrstam och pröva olika styren såg den vid dagens runda ut såhär:
Mer ska göras (t ex korta vajrarna) men är redan himla nöjd, plötsligt går man och funderar vad man kan få om man lägger upp sin moderna räcer till försäljning.
Tack för en fin tråd!
Patrik Thiman
Medlem
Visa din Miyata!
Hej på er! Jag har som sommarprojekt tagit mig an att bygga ihop en gammal Miyata 1000 cyclocross, men saknar tyvärr en framgaffel. Har sökt runt på eBay och andra hemsidor efter framgafflar med fäste för cantilevers (700c) men allt är antingen slutsålt eller svindyrt. Det är inte så att någon har en sittandes i sin garderob någonstans som man kan få köpa för en peng? :) Ramen är grön, men andra färger går bra också.
Scaramanga
Aktiv medlem
Visa din Miyata!
Dagen till ära! Blev en tur. Fruktansvärd sittställning med det där styret.
Visa din Miyata!
Vilken cykel, och vilket landskap. Var i landet befinner vi oss?
Scaramanga
Aktiv medlem
Visa din Miyata!
Så randades äntligen Internationella Miyatadagen, och för att högtidlighålla denna stora tilldragelse tog jag för första gången i modern tid cykeln till jobbet. Och fastän det inte går att polera en bajskorv så ska ändå inte Trippelkryssar’n lastas för att det var Drömfabriken som var slutdestinationen.
Det var en klar och därmed också en kall morgon, och första dumheten jag begick var när jag vid avresan valde att lämna handskarna hemma. Det kom mig sånär att frysa fingrarna av mig eftersom temperaturen låg på nollan i de låglänta områdena. Jag dividerade med mig själv vad jag eventuellt hade med mig som kunde tjäna som provisoriska handskar, men kom fram till att en ensam cykelkeps inte skulle förslå.
Men så cyklade jag förbi ett svart bylte på grusvägen, och när mina nedkylda synapser och neuroner hade kommit i kapp den lynraska Trippelkryssar’n så var det jag som gjorde en rundpall och undersökte vad det var för något. Det visade sig vara ett par tajts, och efter noggrann undersökning av att de varken var nedskitna eller på annat sätt nedskitade så rev jag dem itu och krånglade ett ben över vardera handen. Det hör inte till vanligheterna att jag klär mig i damunderkläder, men om denna gång ska tjäna som riktmärke för framtiden så håller jag det inte för otroligt att det kan bli fler gånger…
Snart var fingrarna varma igen och jag kunde koncentrera mig på landskapet.
Färden gick genom mörka granskogar och över öppna marker, och när solen sakteliga började värma, korna råmade och det luktade andraskörd och koskit så var det lätt att leva.
Cykeln gick som man kan vänta sig av en LWB-hottad 3X och Pasela-35:orna är nog den smartaste kompromiss mellan pris och prestanda som jag hittills har haft nöjet att stifta bekantskap med. Skiftarbetarna hade uppenbarligen redan sin jobbpendling avklarad och tjänstemännen och mellancheferna satt väl fortfarande hemma i sina högt belånade villor kan man tänka och drömde förbjudna drömmar om sekreterarna som de inte längre har. Trafiken var kort sagt hanterbar.
Vägen gick upp och vägen gick ned, men benen var starka och modet var friskt. Alltför snart var jag därför framme vid jobbet, och där gick under resten av dagen Den Samlade Obildningen – ve och förbanne den – och flinade sina korkade flin över att jag hade en cykel stående på mitt rum. Flina bäst som flinar sist, sa jag inte. När era kolesterolstinna kroppar gör underjordens maskar feta så kommer Trippelkryssar’n vara på väg ned mot Arkadien och då ska jag följa med. Då ska ni se vem som flinar. Sådana tankar kan fara genom den som är pumpad på kroppens glada signalsubstanser.
Och solen går upp, och solen går ned, och har sedan åter brått att komma till den ort där hon går upp. Och fastän jag för egen del inte hade något emot att komma åter varifrån jag kom så hade jag desto mer brått att komma vidare varifrån jag befann mig. Allt således, upp i sadeln igen och anträd den Långa Vägen Hem.
Jag var rädd att returen skulle bli tyngre än turen, det skiljer trots allt några höjdmeter mellan Människobyn nere i Klyftan och Bergen i Väster. Men benen var föredömligt spräka, och dessutom gav det viss uppmuntran för en skogsfågel som undertecknad att cykla genom metropolen och längs med sjön.
Det bar sig inte bättre än att jag efter hemkomsten, bara för att få cykla lite mer, fortsatte en mil och lite till och anslöt till Jr:s fotbollsträning nere i Hudson Bay’s Company’s Trading Post (även känt som Stationssamhället med fler kyrkor än invånare).
Trekvarts vila medan grabben spelade klart och sedan sista dryga milen hem igen, nu i skymning och med en älg med kalv som åskådare.
Allt som allt ett par mycket fina sensommarturer, med trots allt hanterbara temperaturer och ingen vind att tala om.
Jag kommer inte att drömma om att klä mig i damunderkläder, jag lovar, men väl om ändlösa mil på Trippelkryssar’n.
Det var en klar och därmed också en kall morgon, och första dumheten jag begick var när jag vid avresan valde att lämna handskarna hemma. Det kom mig sånär att frysa fingrarna av mig eftersom temperaturen låg på nollan i de låglänta områdena. Jag dividerade med mig själv vad jag eventuellt hade med mig som kunde tjäna som provisoriska handskar, men kom fram till att en ensam cykelkeps inte skulle förslå.
Men så cyklade jag förbi ett svart bylte på grusvägen, och när mina nedkylda synapser och neuroner hade kommit i kapp den lynraska Trippelkryssar’n så var det jag som gjorde en rundpall och undersökte vad det var för något. Det visade sig vara ett par tajts, och efter noggrann undersökning av att de varken var nedskitna eller på annat sätt nedskitade så rev jag dem itu och krånglade ett ben över vardera handen. Det hör inte till vanligheterna att jag klär mig i damunderkläder, men om denna gång ska tjäna som riktmärke för framtiden så håller jag det inte för otroligt att det kan bli fler gånger…
Snart var fingrarna varma igen och jag kunde koncentrera mig på landskapet.
Färden gick genom mörka granskogar och över öppna marker, och när solen sakteliga började värma, korna råmade och det luktade andraskörd och koskit så var det lätt att leva.
Cykeln gick som man kan vänta sig av en LWB-hottad 3X och Pasela-35:orna är nog den smartaste kompromiss mellan pris och prestanda som jag hittills har haft nöjet att stifta bekantskap med. Skiftarbetarna hade uppenbarligen redan sin jobbpendling avklarad och tjänstemännen och mellancheferna satt väl fortfarande hemma i sina högt belånade villor kan man tänka och drömde förbjudna drömmar om sekreterarna som de inte längre har. Trafiken var kort sagt hanterbar.
Vägen gick upp och vägen gick ned, men benen var starka och modet var friskt. Alltför snart var jag därför framme vid jobbet, och där gick under resten av dagen Den Samlade Obildningen – ve och förbanne den – och flinade sina korkade flin över att jag hade en cykel stående på mitt rum. Flina bäst som flinar sist, sa jag inte. När era kolesterolstinna kroppar gör underjordens maskar feta så kommer Trippelkryssar’n vara på väg ned mot Arkadien och då ska jag följa med. Då ska ni se vem som flinar. Sådana tankar kan fara genom den som är pumpad på kroppens glada signalsubstanser.
Och solen går upp, och solen går ned, och har sedan åter brått att komma till den ort där hon går upp. Och fastän jag för egen del inte hade något emot att komma åter varifrån jag kom så hade jag desto mer brått att komma vidare varifrån jag befann mig. Allt således, upp i sadeln igen och anträd den Långa Vägen Hem.
Jag var rädd att returen skulle bli tyngre än turen, det skiljer trots allt några höjdmeter mellan Människobyn nere i Klyftan och Bergen i Väster. Men benen var föredömligt spräka, och dessutom gav det viss uppmuntran för en skogsfågel som undertecknad att cykla genom metropolen och längs med sjön.
Det bar sig inte bättre än att jag efter hemkomsten, bara för att få cykla lite mer, fortsatte en mil och lite till och anslöt till Jr:s fotbollsträning nere i Hudson Bay’s Company’s Trading Post (även känt som Stationssamhället med fler kyrkor än invånare).
Trekvarts vila medan grabben spelade klart och sedan sista dryga milen hem igen, nu i skymning och med en älg med kalv som åskådare.
Allt som allt ett par mycket fina sensommarturer, med trots allt hanterbara temperaturer och ingen vind att tala om.
Jag kommer inte att drömma om att klä mig i damunderkläder, jag lovar, men väl om ändlösa mil på Trippelkryssar’n.
slice me nice
Aktiv medlem
Visa din Miyata!
Det är en Barley. Den sväljer inte halva Gotland, men den är i gengäld väldigt smidig. Rekommenderas!
Scaramanga
Aktiv medlem
Visa din Miyata!
Ska vi tvingas konstatera att vi inte var så många som uppmärksammade den Internationella Miyatadagen igår?
Visa din Miyata!
Äsch, låt oss glädjas över det som var - Jolov fick en god (?) pizza till exempel - och vad som kan bli istället för att sörja vad som inte var.
Det pågår en underjordisk revolution. Det bubblar tyst men beslutsamt i grytorna, och där ute i stugorna byggs och växer något stort fram. Till nästa år kommer det att brisera som en bultande abscess och det kommer att vara så många som cyklar att det inte finns nog med folk att breda ut mantlar och palmblad längs vår väg. Framtiden är rosa, kamrater.
Det pågår en underjordisk revolution. Det bubblar tyst men beslutsamt i grytorna, och där ute i stugorna byggs och växer något stort fram. Till nästa år kommer det att brisera som en bultande abscess och det kommer att vara så många som cyklar att det inte finns nog med folk att breda ut mantlar och palmblad längs vår väg. Framtiden är rosa, kamrater.
Scaramanga
Aktiv medlem
Visa din Miyata!
Förresten, vad ska jag köpa för däck till denna tycker ni? Hur breda får plats? Tror tanwalls hade varit snyggt. Troligtvis blir det andra hjul med mörkgrå shimanonav och matchande fälgbanor.
Visa din Miyata!
Räknas det om man köpte lite delar till sitt bygge?
Scaramanga
Aktiv medlem
Visa din Miyata!
Absolut! Skulle man dessutom posta lite bilder och tankar kring sitt bygge tror jag att man får uppmuntrande beröm och ryggdunkningar :)
Visa din Miyata!
Jag gillar Continental RaceKing 26x2.20 men de kan vara djävulskt tjuriga att centrera på vissa fälgar, ex. Andra Ryde 40.
Maxxis Ikon 26x2.20 är också bra och utifrån min erfarenhet betydligt enklare att få centrerade.
Schwalbe Billy Bonkers och Maxxis DTH är väl också ganska
Om Panaracer GravelKing SK fanns att enkelt få tag på så hade jag gärna testat ett par sådana.
Den punkaskyddade versionen (SK+?) har jag också hört ska vara död jmfrt med den icke punkaskyddade, men inte heller här någon egen erfarenhet.
Om prestanda är överordnat och pengar inte är ett bekymmer så är Rene Herse (ex. Humptulips Ridge) otroligt fina, men de kostar väl kring tusenlappen styck.
Självklart!
Scaramanga
Aktiv medlem
Visa din Miyata!
Nej fan, det ska vara billigt, fylligt, snyggt och lättrullande. RaceKing har jag på min gamla Kona och de centreras inte alls trots 34 försök. De går bort. Billy Bonkers är ju estetiskt rätt och mönstret är inget problem då jag på sin höjd kommer cykla grusväg om/när jag blir klar med hojen nån gång.
Ser nu att IKON finns med ljusa sidor. Det är nice. CST jack rabbit med ljus sida för 132 spänn hos AliExpress hittade jag också. Vågar man?
Meeen med lite mörka fälgbanor kanske det inte är så jäkla dumt ändå med helsvarta däck till en blåvit ram?
Naugas
Aktiv medlem
Visa din Miyata!
Är det någon som har koll på vad ON/OFF Roadrunner-modellen var för någon typ av cykel? En helt vanlig mellanmodell av MTB, vilket ju namnet tyder på? Jag måste kolla lite närmare, men jag tycker det verkar som om den Terra Runner, Trail Runner, och nu den On/Off Roadrunner jag har, har precis och exakt samma ram och framgaffel? Samma utförande, mått, och geometri åtminstone, men kanske det är olika rör i ramarna dock. Alla cyklarna har haft "Miyata 100 år"-dekaler, så de är från början av nittiotalet, och har lutande överrör.
Visa din Miyata!
Bygget går så fruktansvärt långsamt bara. Mest en ram som står på arbetsbänken i garaget och ger mig dligt samvete tillsammans med ett par cantisar i en låda och ett par hjul undanstuvade under samma bänk.
Tänkte köra den med N/W singelklinga så det tillsammans med en tjusig ringklocka beställdes igår.
Kan posta lite bilder senare, har dem inte på den här datorn.
Peth
Aktiv medlem
Visa din Miyata!
Är det stålmodellerna så är ram och gaffel samma lika (förutom att Roadrunnern hade fästen mitt på gaffeln, i alla fall vissa årsmodeller). Bara utrustningsnivåerna som skiljde sig åt.
Med reservation för att jag kan ha fel.
wman
Aktiv medlem
Visa din Miyata!
Gravelking Sk gillar jag, men som nämnts svåra att få tag på. Ikon har jag kört tidigare och varit nöjd med vad jag minns. Har också specialized fast trak som ett budgetalternativ jag varit nöjd med.
Naugas
Aktiv medlem
Visa din Miyata!
Ok, tack! Lite som jag misstänkte då. Jag har en Ridgerunner i ungefär samma årsmodell också, men den skiljer sig en del från övriga. En sak som verkligen gjorde mig förvånad med den var att trots att det var en toppmodell så är ramen förhållandevis ohyggligt tung. Andra märken brukade ha tunnare rör i högre kvalitet på sina dyrare modeller vad jag vet. Jag tror det är tvärtom med den här Ridgerunnern, den måste vara extraförstärkt.
Ångrar lite att jag dumpade kolfiber-Miyatan jag hade, fattar inte riktigt varför jag gjorde det. Jag behöll komponenterna men slängde ramen.
Jag hittade en On/Off Roadrunner på återvinningen för några dagar sedan. Hyggligt bra skick, verkar ha stått i förråd i tjugo år sisådär. Helt fel storlek för mig, som synes är den liten, men den läggs till samlingarna. Om några stjärnor ställer sig på rad och någon råkar ha en gammal kul stor stålram (60-63 landsvägsstorlek, största i MTB) av något slag nästan vadsomhelst att kastbyta med gör jag det gärna. Har också en överbliven Terrarunnerram som är i mellanstorlek.
Bilagor
Scaramanga
Aktiv medlem
Visa din Miyata!
Kvällens bravader. Ökade på styrbredden till hela 64cm och ett sjuhelsickes Rise/backsweep. Ganska fult men ack så mycket skönare. Tror att kortare stam och motobar är vägen att gå.
Mr CC
Aktiv medlem
Visa din Miyata!
Det brukar vara svårt att få in styren med sån rise i den typen av styrstam, men det fixade du bra.
Naugas
Aktiv medlem
Visa din Miyata!
Ser ut att vara ett jättebra styre! Vad är det för sort och modell? Precis så där är vad jag gillar på en cykel där man sitter upprätt och bekvämt. Min ena Roadrunner har den typen av styre, och en bred fjädrad Brooks-sadel. Jag byggde ihop den för många år sedan efter att ha blivit inspirerad av Grant Petersen som driver Rivendell, rivbike.com. Han har skrivit en hel del genom åren om att göra bekväma, bra och opretentiösa cyklar av gamla mountainbikes. Om du inte känner till han/Rivendell så kolla gärna upp det. Kan man ta till sig av filosofin bakom deras cyklar så är det stor chans att man får en utvecklad estetik och börjar tycka breda styren med bakåtsvep är riktigt fint!
Är din Ridgerunner också sjukt tung förresten? Det är samma färger och typ av framgaffel som på min.
Naugas
Aktiv medlem
Visa din Miyata!
De här frågorna hade jag helt missat - ja, ramen på bilderna var lite Riv-aktig när den var en hel cykel. Brooks Flyer sadel, och styret (syns på bilden) var ganska högt, fast det hade inte bakåtsvep. Jag måste verkligen bygga ihop den igen, för som jag minns det var den smått magiskt skön att cykla på på något märkligt och oförklarligt sätt. Men vad tänkte du apropå den?
Om jag har postat något inlägg med den här på forumet så var det nog kring 2012-13, den var bara ihopsatt en sommar, sommaren innan jag flyttade från Göteborg. Funderar på om jag möjligen har lagt in nåt foto på den och dess udda bakbroms någon gång. Undrar om jag inte cyklade sista Retarden på den, jag minns inte riktigt. Den har iallafall en BMX-liknande centrumbroms som ligger under kedjestagen. Gissar på att ramen är från första halvan av åttiotalet, men jag blir gärna korrigerad kring det.
NON
Aktiv medlem
NON
Aktiv medlem
Visa din Miyata!
Min trailrunner rullar på ett par SCHWALBE Fat Frank 26´´ x 2.35. Inte det lättaste alternativet men med lite lagom lågt lufttryck så rullar cykeln mjukt och fint och förvånansvärt lätt.
Inte den bästa bilden, men det var vad som fanns att tillgå i telefonen.
Scaramanga
Aktiv medlem
Visa din Miyata!
Här har du styret! Säljaren verkar sitta på ett gäng. Fördelen med detta var ju att det passar originalstammen.
Spectra Commute Styre nytt
Utropspris: 50 kr. Typ: Auktion. Slutar: 2025-09-07 16:32:54. Köp & sälj begagnade & oanvända Styren & styrstammar på Tradera.
Jo visst är den lite tung men den rullar rätt sött ändå
Rivendell ska kollas upp, tack för tips!
Köp & Sälj
-
Säljes i Uppsala -
Säljes i Stockholm -
Säljes i Södermanland -
Säljes i Västerbotten -
Säljes i Skåne
