Byggtråd: Localbikechop och en jävla massa jävla jobb.

Byggtråd: Localbikechop och en jävla massa jävla jobb.
Kanske nåt på Ineos Grenadier tema?

Varken Monterran eller Grenadiern är särskilt snygga i grunden, men på nåt sätt påminner de om varandra.

 
Byggtråd: Localbikechop och en jävla massa jävla jobb.
Det här inlägget skall börja med....


Och varför är jag nöjd?
Jo, jag har sagt upp mig från Cannondale.
Varför!?!?

Jag ska förklara.

Men först och främst, de som följt den här tråden vet att jag är en Cannondalenörd, så att ha fått jobbat på Cannondale har ju varit en dröm som blev sann. Dessa två år har varit en otroligt kul tid med fantastiska kollegor och bra stämmning. Hela Cannondale var i en stor förändring när jag började och jag fick chansen att vara med och påverka Cannondale inför framtiden. Jag har på dessa två år hunnit med att designa en MTB, två landsvägshojar, två ebikes, conceptcyklar och en hel del kringutrustning, man är aldrig ensam i produktutveckling, men jag har stått för det visuella.

Åter igen, jag är nöjd. Cannondale och jag skiljs som väldigt goda vänner och vi kommer ha tajt kontakt.

Anledningen till att jag sa upp mig är två anledningar. Först och främst, och den stora orsaken är familjen, och kort förklarat, alla här som har sambo/partner/fru och kids på det vet att det måste "fungera", alla måste vara nöjda. I vårat fall har det helt enkelt inte "fungerat".

Orsak två är att det är svårt att kombinera jobb och hobby. I mitt fall är jag Cannondalenörd, och mitt jobb är som industridesigner, att då kombinera detta låter som en dröm, och det är det, och kanske samtidigt inte. På mitt proffessionella plan har det varit maxat, men på min hobbynivå har det varit uselt. Det är fränt att få jobba inuti cykelbranschen efter att tidigare ha sett den utifrån. Man får en insikt i trender och vad som kommer gälla på cykelmarknaden de närmaste 4-6 åren. Man får en insikt i tillverkning, material och funktion. Man får en insikt i kategorier, hur vissa följer trender snabbare eller långsammare, skillnader mellan köpare, cykelnörd vs a-till-b cyklist.

Man får ett proffessionelt förhållningssätt till cykelindustrin. Man tänker varumärke, positionering osv.

Det är det här som kanske dödar cykelbyggarnörden inom en. Det sista jag vill efter att ha jobbat är att bygga hoj. och för mig har cykelbyggandet varit en väldigt viktig ventil i mitt liv, oavsett om det varit en bilinteriör, motorsåg eller en cykel jag designat, så är det alltid för ett stort antal användare. Att få bygga hojar på fritiden har varit så skönt, för jag gör någonting bara för mig själv.

Och det är det jag vill hitta tillbaks till, att hojar är en kul grej där jag kan tramsa mig och skapa det jag absolut själv vill ha. Dem som följt tråden kan ju se att det var lite mer drag, trams o crazy stuff i början.

Jag ska tillbaks dit.

Så strax innan nyår styr skutan hem till Stockholm igen. Tanken är att köpa hus, dels för familjen men också för att jag vill bygga en verkstad där jag kan bygga mina hojar. Jag tycker det är skitkul att dela byggena och tänket bakom dem här på Happyride och på instagram, jag gör det inte för att få applåder, men hur många förstår ens intresse i ett vanligt svensson kvarter, jag behöver nå nördsen på andra sätt.

Målet är att gå över till videozzz också, drömmen att tramsa i rörlig bild är för stor för att skita i. Målet är inte att tjäna pengar på det eller att bli influencer.

Jag och Cannondale kommer fortsätta ihop, jag kommer bara inte vara fast anställd, det här blir mer crazy balla boom. De hojjar jag designat kommer ut mellan 2024-2026, så vill så klart göra byggen på dem, men framförallt är det att börja göra egna delar som tilltalar. Det finns en outforskad del i cykelbyggarvärlden mellan att montera dyra delar på en ram och att tillverka en cykel från grunden som jag vill utforska.

En annan otroligt positiv grej med de här två åren är att jag faktiskt har cyklat. Tidigare har varje år varit så klart att bygga hoj, men framförallt bygga en ball hoj till Cykelvasan, och då har träningen inför cykelvasan varit cyklingen. Här i Freiburg har jag cyklat varje dag, till och från jobbet, lämnat barn, handlat mat eller kånkat hem saker från ikea eller bygghandeln. Kort sagt, cykeln har ersatt bilen i staden och det funkar.

Har kånkat runt på min Tesoro Neo elcykel, fram och tillbaks till jobbet, lite skogsturer till och med, och när jag tränat har jag stängt av boschmotorn och slitit mig fram på en 24kg cykel som definitivt inte har mycket gemensamt med en Scalpel eller en Systemsix när det gäller fart och smidighet.

Så nu när cykeln är prio framför bil ville jag levla upp, jag ville ha det värsta. Något som jag kan pendla till jobbet med, året runt, och som gärna byter asfalt mot brötiga trailspår, och kan packas tungt.

Det vart en Moterra Neo EQ. Enkelt förklarat, en Cannondale habit, fast med Bosch elmotor, skärmar, lysen och en rejäl pakethållare. 150mm gaffel fram, 130mm stötdämpare bak, 4 kolvs ok, 200mm bromsskivor jada jada. En suv helt enkelt, mer av allt det du egentligen inte behöver, men när du väl testat det är du hooked. Perfekt att bomba i Hellas med(nej jag ska inte) medans man har dottern bakpå och trailar ett släp med en ikea garderob efter.

Visa bilaga 592228
Kommer jag bygga på den, ja, vad är fånigare än en BMW X5, BMW X5m, för den som är intresserad, håll utkik, för den som inte gillar det, kisa.

Så, det vart ett långt inlägg, och lite bilder, och kanske inte så kul, men det är ju det det ska bli ändring på framöver.


Kram!
Hur har det gått med byggandet?
 
Byggtråd: Localbikechop och en jävla massa jävla jobb.
Det kommer en stor rapport snart, men har varit mycket sånt här på sistonde.

sucker.JPG
 
Byggtråd: Localbikechop och en jävla massa jävla jobb.
Älskar att denna tråden gick från ”jag har ADHD och behöver nåt att fokusera på” till att ha jobbat två år i cykelbranschen och nu sluta med det för att hitta tillbaka till byggandet, ser fram emot att följa fler byggen! Krya på dig också!
 
Byggtråd: Localbikechop och en jävla massa jävla jobb.
Hej igen!
Förra inlägget vart kanske lite väl ödesdigert, jag är ju inte döende, det är bara det att ju äldre man blir, desto tydligare säger kroppen NEJ. När man var yngre så kunde man vara vaken dygnet runt, supa massor, och göra allt man vill, när man vill, ADHD:n kunde blomma fullt ut. Nu när man är 40 plus, familj med barn och jobb så blir konsekvenserna njursten, ljumskbrock, bukfetma, stressymptom och terminalglasögon, och det är bara att acceptera, och inget att gnälla över.

Det här är en cykelbyggartråd, så det skall hållas till ämnet, men som ni märkt så har det varit dåligt med postande på sistonde, cykelintresset har kanske sviktat lite... Jag älskade min tid på Cannondale, men ju mer man tar sin hobby/livselixir/det-som-gör-en-lycklig och gör det till ett jobb, skjuter sig själv i foten. Missförstå mig rätt, för mig är ett jobb ett jobb, jag går dit, presterar, får min lön. SEN, har jag min hobby som kontrast.

Sen så vart jag så bortskämd med tiden i freiburg som är en cykelstad, Sverige är ju riktigt deprimerande när det gäller cykelfrämjande, ingen smocka åt de som arbetar aktivt för det, men förstår eran motvind.
Så cyklandet har fått stryka lite på foten, jag har helt enkelt en miljard andra grejer (och ursäkter) som gör att jag sällan sitter på sadeln. Jobbpendla med cykel har jag helt lagt ner, det blir mest i närområdet och för shopping, och nöjes/träningscyklingen är mest fokus på kul.

Och KUL, det är fan en bra motivation för mig, speciellt med cykling, för det är ju cykelbyggandet jag gillar, skit samma vad det blir, skit samma vad folk tycker, jag vill ha smiles per kadens.

Men, sen jag flytta tillbaks till Sverige för ett år sen så har jag faktiskt blivit vuxen och köpt hus! Drömmen var att rita och bygga eget, realiteten vart radhus i Vallentuna utanför Stockholm, och för första gången i mitt liv så har jag inte kännt att jag vill flytta efter en månad, jag stortrivs. Supermysigt, familjärt, trevliga grannar, stor trädgård och nära till skog. Jag är nöjd.

Och så klart är jag helt otroligt lycklig .ver att ha ett helt hus att renovera.

Jag ska bara pilla lite på den där vävtapetsbiten som hänger lite löst...
1703954125355.png

1703955492886.png

Kort sagt, rev ner och ut allt....
1703955522566.png


Och valde att gå helt jävla bananas med färger, har bott så länge i "ljust å fräscht" att jag spyr invärtes när jag hör "Stockholmsvitt", "vanilj" osv...
1703955641624.png

1703955658555.png

1703955677428.png


I husbyggandet ingår också att bygga en liten verkstad där jag kan bygga hojar. Ett kontor med dator, skissmöjligheter och 3d printers med mera, samt att göra om en del av garaget till målarbox!

Och så har jag ju skaffat mig mer hobbies, RC!! Som vanligt, köpa färdigt, sedan köpa halvfärdigt och bygga, och nu ligger det flera kartonger med prylar till byggen...ja ni vet...
1703955767871.png


MEN, lite jävla cykelbyggen då!!!

Tidigare i tråden så postade jag min nyinköpta Moterra Neo Eq, och den fick sig en lätt ombyggnad med mycket inspiration från Land Rover-overlander-workhorse tänk, typ, hmm...
1703955976810.png

1703956000027.png

1703956025012.png

1703956051025.png


Den är numera såld! Så då var jag tvungen att bygga en ny pendlardråska. (De som knyter handen i byxan så RevolutionRace byxorna spricker över att det är en elcykel, lugna er för fan, det kommer icke assist byggen snart.) Så, ett lik i formen av en Cannondale Trail Neo som jag knyckt med från Tyskland fick sig en snabb ombyggnad. Verkligen ett ihopplock av delar jag samlat på mig. Den här ska bara funka, tåla stryk och va en arbetshäst, så lacken vart svart med färgstänk, och en grov strukturerad matt klarlack överallt. Matchande cykelväskor från Wizard Works. Den här cykeln går som ett spjut faktiskt.
1703956327603.png

1703956346031.png

1703956365627.png


Sen har jag ett riktigt bygge också, ni som följt tråden har sett mina våta drömmar om att bygga en cafe racer osande elcykel. Tack vare mina snälla vänner på Cannondale så fick jag en helt sprojjlans Mavaro Neo 1. I grunden är det här ju som en rolls royce, headshok gaffeln bara smaskar upp alla ojämnheter, sittställningen är avslappnad, Bosch drivlina med remdrift osv...kort å gott, en sån där amerikansk tv tittar fåtölj på två hjul.
1703956577146.png


Men efter en timmas fincyklande i sommras så rev jag ner det. Nu skulle det byggas cafe racer, eller i alla fall i etoset av en cafe racer. Riv bort allt som inte gör den snabbare, tajta till, samt massa små custombyggda delar, och ett utseende som andas hårdrock, rockers och hot rod.
1703956761505.png


Mitt i allt det här köptes en äldre Ducati Monster som fixades till och sålde, men postar inget om den här, ligger redan på gränsen för vad elcykelhatarna klarar.

Kort och gott, här är min vision om en el cafe racer.
1703956728149.png

1703956901145.png

1703956917593.png

1703956937099.png

1703956975689.png

1703956991531.png

1703957010792.png

1703957025878.png


(Ja jag vet att remdragningen är wicked, det funkar, men är inte rätt, vart lite fuck vid fotograferingen då jag har en annan remsträckare som egentligen skall sitta på)

Den här hojen är skitkul att cykla på, slängde ju på en Bosch race motor på den också, så den är riktigt rapp med elassisten, jag växlar inte ens med några av de 5 torftiga Nexus växlarna. De fläskiga 2.6 däcken har också gjort den här jävla hojen till en sjukt kul skogshoj, det är en bizarr känsla att busa i skogen med den här, då det i grunden är en riktig komfortdroska. Men den är också så jäkla najs med sin enkelhet. 5 växlar, dämpare fram utan inställningsmöjligheter, och en dropper, inget mer. För att va elassisterad så är det här fan så nära en modern clunker man kan komma. (oj vad jag svär i kyrkan nu)

Den här hojen skall isär och moddas lite mer och sedan förhoppningsvis stå i en monter på Eurobike nästa år.

Men, det blir icke assist cykelbyggen med, här är jag just nu...
1703957521666.png


Men mer om det i kommande inlägg.

Så, är jag på spåret igen? Eller blir det ett nytt inlägg om ett år igen, nej, nu fan ska det bli lite mer Happyride igen. Sedan jag läste tråden om folks riktiga ålder här på Happyride så inser jag att jag hör hemma här med ljumskbråck och sviktande syn.

Kram!
 
Byggtråd: Localbikechop och en jävla massa jävla jobb.
Ljumskbråck och förfäras av priset på cykelglas med styrka? Du låter som en riktig Happy-cyklist!

Lycka till med hus och allt! Och glöm inte bort oss! ;-)
 
Byggtråd: Localbikechop och en jävla massa jävla jobb.
I dag kom han, postmannen. Barnen var lite lätt nervösa då de endast hört om detta sagoväsen i gammelfarmors gamla sagoböcker. Krävde han ett skålpund färskt kött i utbyte mot paket, eller räckte det att ställa fram en påse salmiak som tack?

Men han lämpade odramatiskt av Wall-e utanför dörren och vi kunde snabbt slita robotdjäveln i stycken.
Visa bilaga 431347

Vad hittade vi där? Jo det mesta jag behöver för att göra klart Cannondalen. Tyvärr inga ekrar än, Usa verkar inte bara ha problem med sin regering, även postväsendet verkar lite segt. Och som ni ser så har det ju spruckit totalt med min tanke om att köpa det mesta begagnat, endast styrstam och bromsar är second hand på bordet. Jag hade ju tidigare köpt ett begagnat Sram AXS kit, som sen min vän tvingade mig att sälja, trodde jag skulle få tag i ett till begagnat.....ack nej. Nytt vart det, men med R2bikes tax refund rabatt höll det sig ändå runt 800 euro. Råkade slinka med lite Hopp kolfiber komponenter till detta med. Lite oil slick skruv samt ett Garbaruk drev låg också i paketet. Tyvärr bara en påse "Gummi bär" vilket krävde att jag fick förklara för mina barn hur orättvis världen är och de tvingades dela, svinen på Haribo hade så klart inte lagt i jämt antal björnar heller, ridå.
Visa bilaga 431348

Jag plockade fram mina fina nya lager från Cannondale och började sakta montera ihop hojen. Ramen har ju den hatade BB30 standarden. Problemet är ju världskänt med dessa knirriga och skrikiga vevlager, men här har jag genom mina år med Cannondale hojar lärt mig hur man monterar dem. Problemet är att lagren oftast rör sig i lagersätet, vilket skapar ett jävla oljud, så det är a och o att de blir stumt monterade, man får helt enkelt loctita runt lagren så de sitter, använd ej fett, de är tysta i början men sen kommer knarret. Hambini har säkert jättemycket att säga om detta, men jag skulle också bli vansinnig av att sälja vevlager som inte passar någon ram på marknaden. Det vore som att sälja vigselringar och klaga på att folks fingrar inte är perfekt cylindriska.
Visa bilaga 431354

Så nu kunde jag ändå få ihop ett litet skelett av Cannondalen och fy fan vad bra det blir.
Visa bilaga 431350
Visa bilaga 431358
Jag är ju vanligtvis en "medium” när det kommer till ramar, men här har jag valt en Large som jag sedan kommer köra en 80mm styrstam i stället för original 100mm. Lite mumbojumbo, men på ett sätt har jag ju moderniserat den, längre reach och kortare styrstam. Original ligger Styrhuvudsvinkeln på 71 grader!!! (alla på happyride bara -aaaaaaaaaah) Men det är med 90mm gaffel, jag kör ju 100 så om jag gjort mina kalkyleringar rätt så hamnar vi på 69.7 grader (alla på happy är fortfarande oroliga men hela europeiska marathon mtb sällskapet bara -ja ja, das ist ok). Jag står mitt emellan de moderna xc hojarna och gravelhojjarna och jag är nöjd med att kalla den grusvägsraket/cykelvasasmiskare osv....

Tittar jag också de viktiga excel dokumentens beräkningar så kommer cykeln landa på 7.7kg med pedaler. Som vi vet är verkligheten annorlunda men kanske under 8kg då?

Sen var det ju ett stort paket också....och i det låg det två väldigt fina kolfiberramar......men det är ett framtida projekt=)
Visa bilaga 431357
Satt på vevlaher från Wheels manu… på en FSi. Fungerar
 
Byggtråd: Localbikechop och en jävla massa jävla jobb.
Hej igen!
Förra inlägget vart kanske lite väl ödesdigert, jag är ju inte döende, det är bara det att ju äldre man blir, desto tydligare säger kroppen NEJ. När man var yngre så kunde man vara vaken dygnet runt, supa massor, och göra allt man vill, när man vill, ADHD:n kunde blomma fullt ut. Nu när man är 40 plus, familj med barn och jobb så blir konsekvenserna njursten, ljumskbrock, bukfetma, stressymptom och terminalglasögon, och det är bara att acceptera, och inget att gnälla över.

Det här är en cykelbyggartråd, så det skall hållas till ämnet, men som ni märkt så har det varit dåligt med postande på sistonde, cykelintresset har kanske sviktat lite... Jag älskade min tid på Cannondale, men ju mer man tar sin hobby/livselixir/det-som-gör-en-lycklig och gör det till ett jobb, skjuter sig själv i foten. Missförstå mig rätt, för mig är ett jobb ett jobb, jag går dit, presterar, får min lön. SEN, har jag min hobby som kontrast.

Sen så vart jag så bortskämd med tiden i freiburg som är en cykelstad, Sverige är ju riktigt deprimerande när det gäller cykelfrämjande, ingen smocka åt de som arbetar aktivt för det, men förstår eran motvind.
Så cyklandet har fått stryka lite på foten, jag har helt enkelt en miljard andra grejer (och ursäkter) som gör att jag sällan sitter på sadeln. Jobbpendla med cykel har jag helt lagt ner, det blir mest i närområdet och för shopping, och nöjes/träningscyklingen är mest fokus på kul.

Och KUL, det är fan en bra motivation för mig, speciellt med cykling, för det är ju cykelbyggandet jag gillar, skit samma vad det blir, skit samma vad folk tycker, jag vill ha smiles per kadens.

Men, sen jag flytta tillbaks till Sverige för ett år sen så har jag faktiskt blivit vuxen och köpt hus! Drömmen var att rita och bygga eget, realiteten vart radhus i Vallentuna utanför Stockholm, och för första gången i mitt liv så har jag inte kännt att jag vill flytta efter en månad, jag stortrivs. Supermysigt, familjärt, trevliga grannar, stor trädgård och nära till skog. Jag är nöjd.

Och så klart är jag helt otroligt lycklig .ver att ha ett helt hus att renovera.

Jag ska bara pilla lite på den där vävtapetsbiten som hänger lite löst...
Visa bilaga 673321
Visa bilaga 673332
Kort sagt, rev ner och ut allt....
Visa bilaga 673333

Och valde att gå helt jävla bananas med färger, har bott så länge i "ljust å fräscht" att jag spyr invärtes när jag hör "Stockholmsvitt", "vanilj" osv...
Visa bilaga 673335
Visa bilaga 673336
Visa bilaga 673337

I husbyggandet ingår också att bygga en liten verkstad där jag kan bygga hojar. Ett kontor med dator, skissmöjligheter och 3d printers med mera, samt att göra om en del av garaget till målarbox!

Och så har jag ju skaffat mig mer hobbies, RC!! Som vanligt, köpa färdigt, sedan köpa halvfärdigt och bygga, och nu ligger det flera kartonger med prylar till byggen...ja ni vet...
Visa bilaga 673338

MEN, lite jävla cykelbyggen då!!!

Tidigare i tråden så postade jag min nyinköpta Moterra Neo Eq, och den fick sig en lätt ombyggnad med mycket inspiration från Land Rover-overlander-workhorse tänk, typ, hmm...
Visa bilaga 673340
Visa bilaga 673341
Visa bilaga 673342
Visa bilaga 673343

Den är numera såld! Så då var jag tvungen att bygga en ny pendlardråska. (De som knyter handen i byxan så RevolutionRace byxorna spricker över att det är en elcykel, lugna er för fan, det kommer icke assist byggen snart.) Så, ett lik i formen av en Cannondale Trail Neo som jag knyckt med från Tyskland fick sig en snabb ombyggnad. Verkligen ett ihopplock av delar jag samlat på mig. Den här ska bara funka, tåla stryk och va en arbetshäst, så lacken vart svart med färgstänk, och en grov strukturerad matt klarlack överallt. Matchande cykelväskor från Wizard Works. Den här cykeln går som ett spjut faktiskt.
Visa bilaga 673345
Visa bilaga 673346
Visa bilaga 673347

Sen har jag ett riktigt bygge också, ni som följt tråden har sett mina våta drömmar om att bygga en cafe racer osande elcykel. Tack vare mina snälla vänner på Cannondale så fick jag en helt sprojjlans Mavaro Neo 1. I grunden är det här ju som en rolls royce, headshok gaffeln bara smaskar upp alla ojämnheter, sittställningen är avslappnad, Bosch drivlina med remdrift osv...kort å gott, en sån där amerikansk tv tittar fåtölj på två hjul.
Visa bilaga 673348

Men efter en timmas fincyklande i sommras så rev jag ner det. Nu skulle det byggas cafe racer, eller i alla fall i etoset av en cafe racer. Riv bort allt som inte gör den snabbare, tajta till, samt massa små custombyggda delar, och ett utseende som andas hårdrock, rockers och hot rod.
Visa bilaga 673351

Mitt i allt det här köptes en äldre Ducati Monster som fixades till och sålde, men postar inget om den här, ligger redan på gränsen för vad elcykelhatarna klarar.

Kort och gott, här är min vision om en el cafe racer.
Visa bilaga 673350
Visa bilaga 673352
Visa bilaga 673353
Visa bilaga 673354
Visa bilaga 673355
Visa bilaga 673356
Visa bilaga 673357
Visa bilaga 673358

(Ja jag vet att remdragningen är wicked, det funkar, men är inte rätt, vart lite fuck vid fotograferingen då jag har en annan remsträckare som egentligen skall sitta på)

Den här hojen är skitkul att cykla på, slängde ju på en Bosch race motor på den också, så den är riktigt rapp med elassisten, jag växlar inte ens med några av de 5 torftiga Nexus växlarna. De fläskiga 2.6 däcken har också gjort den här jävla hojen till en sjukt kul skogshoj, det är en bizarr känsla att busa i skogen med den här, då det i grunden är en riktig komfortdroska. Men den är också så jäkla najs med sin enkelhet. 5 växlar, dämpare fram utan inställningsmöjligheter, och en dropper, inget mer. För att va elassisterad så är det här fan så nära en modern clunker man kan komma. (oj vad jag svär i kyrkan nu)

Den här hojen skall isär och moddas lite mer och sedan förhoppningsvis stå i en monter på Eurobike nästa år.

Men, det blir icke assist cykelbyggen med, här är jag just nu...
Visa bilaga 673360

Men mer om det i kommande inlägg.

Så, är jag på spåret igen? Eller blir det ett nytt inlägg om ett år igen, nej, nu fan ska det bli lite mer Happyride igen. Sedan jag läste tråden om folks riktiga ålder här på Happyride så inser jag att jag hör hemma här med ljumskbråck och sviktande syn.

Kram!
hur går det? med ALLT.
 
Byggtråd: Localbikechop och en jävla massa jävla jobb.
Hej igen!
Förra inlägget vart kanske lite väl ödesdigert, jag är ju inte döende, det är bara det att ju äldre man blir, desto tydligare säger kroppen NEJ. När man var yngre så kunde man vara vaken dygnet runt, supa massor, och göra allt man vill, när man vill, ADHD:n kunde blomma fullt ut. Nu när man är 40 plus, familj med barn och jobb så blir konsekvenserna njursten, ljumskbrock, bukfetma, stressymptom och terminalglasögon, och det är bara att acceptera, och inget att gnälla över.

Det här är en cykelbyggartråd, så det skall hållas till ämnet, men som ni märkt så har det varit dåligt med postande på sistonde, cykelintresset har kanske sviktat lite... Jag älskade min tid på Cannondale, men ju mer man tar sin hobby/livselixir/det-som-gör-en-lycklig och gör det till ett jobb, skjuter sig själv i foten. Missförstå mig rätt, för mig är ett jobb ett jobb, jag går dit, presterar, får min lön. SEN, har jag min hobby som kontrast.

Sen så vart jag så bortskämd med tiden i freiburg som är en cykelstad, Sverige är ju riktigt deprimerande när det gäller cykelfrämjande, ingen smocka åt de som arbetar aktivt för det, men förstår eran motvind.
Så cyklandet har fått stryka lite på foten, jag har helt enkelt en miljard andra grejer (och ursäkter) som gör att jag sällan sitter på sadeln. Jobbpendla med cykel har jag helt lagt ner, det blir mest i närområdet och för shopping, och nöjes/träningscyklingen är mest fokus på kul.

Och KUL, det är fan en bra motivation för mig, speciellt med cykling, för det är ju cykelbyggandet jag gillar, skit samma vad det blir, skit samma vad folk tycker, jag vill ha smiles per kadens.

Men, sen jag flytta tillbaks till Sverige för ett år sen så har jag faktiskt blivit vuxen och köpt hus! Drömmen var att rita och bygga eget, realiteten vart radhus i Vallentuna utanför Stockholm, och för första gången i mitt liv så har jag inte kännt att jag vill flytta efter en månad, jag stortrivs. Supermysigt, familjärt, trevliga grannar, stor trädgård och nära till skog. Jag är nöjd.

Och så klart är jag helt otroligt lycklig .ver att ha ett helt hus att renovera.

Jag ska bara pilla lite på den där vävtapetsbiten som hänger lite löst...
Visa bilaga 673321
Visa bilaga 673332
Kort sagt, rev ner och ut allt....
Visa bilaga 673333

Och valde att gå helt jävla bananas med färger, har bott så länge i "ljust å fräscht" att jag spyr invärtes när jag hör "Stockholmsvitt", "vanilj" osv...
Visa bilaga 673335
Lite offtopic kanske, tråden har jag inte följt på år och dar men detta med vitt, jag och frun måla vårt kök flaminogrosa. Folk trodde vi gått in i väggen båda två och behövdes läggas in men det blev fan bra, sen ville jag måla mer men fick 220V genom kroppen sen börja en höst där man skall komma i balans med blodtrycket istället tydligen :) turen i oturen. Men mer färg behövs i alla hem!
 
Byggtråd: Localbikechop och en jävla massa jävla jobb.
*Host Host*

...testing...

1....2....3

Hej. Kände att det var dags att damma av denna tråd. Jag har ju varit lite frånvarande från denna tråd, likaväl nästan alla sociala medier. Det är flera orsaker, men mestadels ålder. Som 43 åring är jag extremt lättstött och jag brusar lätt upp, tar illa vid mig och missförstår. De lättsamma ryggtömningarna på toan med mobilen i hand kan lätt bli timtals tangentbordsfäktande, all kroppens fokus är på amygdalen, resten av kroppens funktioner slås ut, blodtillförseln stryps, allt under torson ändrar färg till blått. De gånger min familj fått hjälpa mig ut från toan på stapliga ben likt en stroke patient är allt för många. Social detox behövdes.

Allt fokus senaste tre åren har legat på hemrenovering, familj och mig själv. Cykelintresset har samlat damm, cyklande har varit A till B, inget mer än så, inge balla balla delar, inget extravagant alls.

Men....det har börjat pyra i mina franska nerver. Efter min tid på Cannondale så börjar nu flera av de projekt jag jobbat med nå marknaden. Cyklar så som....

Cannondale Trail serien
Trail2.webp

Cannondale Mavaro serien
Mavaro.webp

Synapse Carbon serien
Synapse Carbon.webp


Och det har varit skitkul! Både Mavaron och Synapse har fått en massa utmärkelser, så det har ju varit som gräddet på moset.

Men i dag kommer mitt magnum opus. Ni som följt tråden vet ju mitt extrema Cannondale nörderi, och det är i dag det släpps, min personliga tolkning av vad Cannondale nörderi på extremt hög nivå är. Det är så sjukt mycket jobb i det här projektet, så många sömnlösa timmar, så mycket sitta på och skissa nätterna lång. Så mycket snack med marknad, tävlingscyklister, nördar, cannondale lovers, cannondale haters, dem som vill ha det senaste, dem som vill ha det som det var på 90 talet. Ni anar inte hur mycket jag bråkat för slutresultets utseende, hur mycket tjafsande över detaljer, hur jag fått ta mitt cannondale nörderi genom byråkratins och bönräknarnas nålsöga för att jag bara...." det är så här den ska vara, en perfekt symbios av det som är unikt Cannondale arv, men också en hyllning till det som finns i dag, det moderna Cannondale", cykelvärldens Porsche 911. Caad 13 är en fantastisk hoj, men likt porsche 996 med sina droopyögon så är den inte riktigt accepterad.

Ordningen är återställd.

Så här presenterar jag stolt....*letar febrilt i mapparna*
 
Senast ändrad:
Byggtråd: Localbikechop och en jävla massa jävla jobb.
*Host Host*

...testing...

1....2....3

Hej. Kände att det var dags att damma av denna tråd. Jag har ju varit lite frånvarande från denna tråd, likaväl nästan alla sociala medier. Det är flera orsaker, men mestadels ålder. Som 43 åring är jag extremt lättstött och jag brusar lätt upp, tar illa vid mig och missförstår. De lättsamma ryggtömningarna på toan med mobilen i hand kan lätt bli timtals tangentbordsfäktande, all kroppens fokus är på amygdalen, resten av kroppens funktioner slås ut, blodtillförseln stryps, allt under torson ändrar färg till blått. De gånger min familj fått hjälpa mig ut från toan på stapliga ben likt en stroke patient är allt för många. Social detox behövdes.

Allt fokus senaste tre åren har legat på hemrenovering, familj och mig själv. Cykelintresset har samlat damm, cyklande har varit A till B, inget mer än så, inge balla balla delar, inget extravagant alls.

Men....det har börjat pyra i mina franska nerver. Efter min tid på Cannondale så börjar nu flera av de projekt jag jobbat med nå marknaden. Cyklar så som....

Cannondale Trail serienVisa bilaga 818939
Cannondale Mavaro serien
Visa bilaga 818940
Synapse Carbon serien
Visa bilaga 818941

Och det har varit skitkul! Både Mavaron och Synapse har fått en massa utmärkelser, så det har ju varit som gräddet på moset.

Men i dag kommer mitt magnum opus. Ni som följt tråden vet ju mitt extrema Cannondale nörderi, och det är i dag det släpps, min personliga tolkning av vad Cannondale nörderi på extremt hög nivå är. Det är så sjukt mycket jobb i det här projektet, så många sömnlösa timmar, så mycket sitta på och skissa nätterna lång. Så mycket snack med marknad, tävlingscyklister, nördar, cannondale lovers, cannondale haters, dem som vill ha det senaste, dem som vill ha det som det var på 90 talet. Ni anar inte hur mycket jag bråkat för slutresultets utseende, hur mycket tjafsande över detaljer, hur jag fått ta mitt cannondale nörderi genom byråkratins och bönräknarnas nålsöga för att jag bara...." det är så här den ska vara, en perfekt symbios av det som är unikt Cannondale arv, men också en hyllning till det som finns i dag, det moderna Cannondale", cykelvärldens Porsche 911. Caad 13 är en fantastisk hoj, men likt porsche 996 med sina droopyögon så är den inte riktigt accepterad.

Ordningen är återställd.

Så här presenterar jag stolt....*letar febrilt i mapparna*
Ta daa!!! ...... ?

tadaa.webp
 
Byggtråd: Localbikechop och en jävla massa jävla jobb.
*Host Host*

...testing...

1....2....3

Hej. Kände att det var dags att damma av denna tråd.

Välkommen tillbaka
Har du, förutom alla modeller du redan har räknat upp, även varit inblandad i den nya
Cannondale SuperSix Evo Lab71
Den är topptestad i senaste numret av Tour
 
Byggtråd: Localbikechop och en jävla massa jävla jobb.
Oki, nu ska jag sätta mig ner och skriva lite om det här projektet. Det är alltid kul när en produkt man jobbat med har lanserats och läsa reaktioner, bra som dåliga, ibland 0kan man nästan köra en bingobricka, "det här kommer folk reagera på", " i artikeln säger vi så här, då kommer några nämna" osv osv.

Det är svårt att komprimera flera års arbete i en pressrelease.

Så nu tänkte jag ge en opolerad och ärlig behind the scenes av hela projektet.

Det här får bli del ett, och ämnet kanske lite luddigt kan tillskrivas...köparen?

CAAD 11,12,13, vem bryr sig?

Det här projektet startade lite annorlunda, vanligtvis så jobbade vi i designteam med en hel lineup av cyklar, 3 cyklar, 3 designers, som när vi gjorde om kolfiberlandsvägscyklarna inför 2024-2025, jag gjorde Synapse carbon, min kollega Tanner gjorde Supersix, och min andre kollega Jin, Topstone carbon.

Men den här briefen gick lite under bordet, för även om inte Caad13 på nått sätt är en dålig cykel, så vart den inte den succé man hade hoppats, kort sagt, att kasta pengar på en ny landsväghoj i aluminium var inte prio.

Men de som driver landsvägssidan på Cannondale var extremt ihärdiga och ville verkligen utreda om vad man hade gjort fel i Caad13 fallet, på papperet såg allt bra ut och var en given succé. Jämfört med Caad12 var caad13 mer komfortabel, hade ny aero inspirerad design, mer användbar, näst intill en synapse i aluminium, och framförallt, väldigt prisvärd med tanke på att Cannondale är ett premium märke.

Man hade lyssnat på marknaden. Marknaden sa att ingen köper en aluhoj när man kan få en kolfiberhoj för samma pengar, och man vill ha "bang for the buck".

Men någon som vill ha "bang for the buck" är inte intresserad av en aluoj, hen vill ha kolfiber för alu pengar, och hen vill inte köpa nått från ett stort märke.
Och problem nummer två, när man försöker skapa något som gör väldigt mycket så blir det väldigt mycket kompromisser.

Nu får inte ni som har en Caad13 bli upprörda, ni sitter på en av världens bästa landsvähojjar i alu, det är en race maskin, som klarar mer än bara landsvägslopp, men man sålde in den som en super commuter, eller ett ursäktande "det är inte bara en race maskin, den kan det här också, och inte bara det utan det här också".

Kort sagt, en missförstådd produkt, synd, för ser man på hela lineupen på caad cyklar så är caad13 den som gjort den största evolutionen gentemot sin föregångare.

Vem köper en CAAD?

För en Caad är en väldigt speciell produkt. Man har jämfört den med en Porsches 911, det handlar mer om evolution än revolution, och kundkretsen är lika mycket purister så som de som vill ha det allra senaste. och så länge en förändring blir mer av ett avsteg än en förbättring så skriker folk rakt ut.

Så hur fasiken gör man en ny produkt och dessutom göra allt rätt. Jo man lyssnar på vad folk säger, lyssnar, inte lyder.

Det här projektet har den mest omfattande research fasen jag någonsin varit med om. Vi satte ihop ett team där vi var en designer, våran designchef, ingenjörer samt massa folk från landsvägssidan och vi började intervjua folk. Vi pratade med caad nerds, massa olika återförsäljare i asien, europa och usa, och så klart användare, allt från weekend warriors till rena tävlingscyklister. Och vi körde det face to face, så det blev inte det vanliga "beskriv från en skala 1-5" på väldigt ledande frågor, vi fick igång en diskussion.
Personer beskrev, hur de använder cyklarna, varför valde de just en caad, eller varför de valde bort den.
Det är många som har åsikter om hur en viss cykel skall vara, men ibland är kanske de som skriker högst inte flest i antal, eller ännu hellre, den som köper cykeln.

Det är nog det som jag lärt mig mest om efter min tid i cykelindustrin, det som folk säger att de vill ha är inte alltid vad de behöver, och sällan det som säljer mest. Det och att den vanligaste köparen är en som bara vill ha ett billigt fordon som tar en från a till b.

Anyways, tillbaks till researchen.

Utifrån det här så ställde vi oss frågan, finns det en plats för en Caad på marknaden?

Ja.
Om vi gör så här.

Vi ska gå tillbaks till the roots, the Caad roots.

Och igen, vad är CAAD?

Caad, Cannondale Advanced Aluminium Desin var och är ju Cannondales sätt att skryta på hur bra man är på att arbeta med aluminium. I Cannondale termer så är kriterierna så här:

Technology focus: It emphasizes advanced tube shaping, butting, and welding to create stiff, lightweight, and responsive aluminum frames.

Evolution: The numbering (e.g., CAAD3, CAAD10, CAAD13) signifies progressive advancements in engineering and design.

Performance: It is designed to challenge the performance of carbon fiber frames at a more accessible price point.

Men oftast när man tänker Caad, så tänker man gamla Cannondales, made in Usa och snygga svetsar(slipade svetsar). Och det här kan man ramla ner i avgrundsdjupa foliehatts forumtrådar på. Cannondale purister är många, och de är arga, de är arga för att året inte är 1990, men ännu argare är de som är arga på att Cannondale slutade med tälttillverkning på 80 talet och började göra cyklar i stället.
Men rent allmänt så har det har ju hänt lite med aluramar sen det glada 90 talet.

Vi behövde påminna folk om att aluminium är ett fantastiskt material, dock lite bortglömt i dagens kolfiberhets, tänker man alu så tänker man instegshoj. Och kolfiber är inte sååååå dyrt längre, så varför ens fundera på alu.

Jo, tillverkningen av aluminium har i skuggan av kolfiberhetsen utvecklats något enormt. På 90 talet använde man färdiga rör med fasta godstjocklekar. En svetsare gräddade ihop ett par rör till en ram, gräddade över svetsarna 1-2 gånger med mer svets, sen slipade man svetsarna silky smooth. Sedan kom hydroformning, här fick man mer designfridom, sedan kom reducerade rör, nu kunde man leka med med tunnare eller tjockare gods i rören vilket kunde skapa flexande eller extra starka områden i ramen. Men i dag kan du gjuta väldigt avancerade former, du kan gjuta ett styrhuvud med början av ett toptube och ett downtube, samt portar för intern vajerdragning och lagersäten. Eller varför inte 3d printa allt? Det kan man göra, men att få jämnhet i kvalite i storskalig produktion för en cykelram är ännu inte möjligt. Men aluminium som material har utvecklats mer, man kan styra aluminiumets egenskaper mer än tidigare, och hur man jobbar med olika värmegrader inom aluminiumbearbetning osv osv.

Det här har marknaden glömt bort lite för de alu ramar som finns på marknaden är i största mån ett billigt alternativ till en kolfiberram, och trötta jävla kolfiberramar finns det också gott om.

Det är få som gör en riktigt riktigt high performance alu ram.

Kolfiber är ett fantastiskt material, och precis som Alu övertog fanan från stål, så tog kolfiber fanan från alu på samma sätt, genom att va "lättare".

Men det är en sak som inte är viktig längre. Komfort och vägegenskaper är viktiga. Komfort som i att orka ge fullt ös genom ett race utan att domna i kroppen eller rassla tänder, och vägenskaper som i att den är superrapp vid minsta input, men också superstabil när du behöver det. Att göra en lätt ram är enkelt, du använder lite material. Det andra är lite mer jobb med att uppnå.

I dagens värld så är miljön en stor fråga, aluminium är lättare att återvinna och aluminium i produktion kommer oftast från återvunnen aluminium, en fin loop på så sätt. En skadad alu ram är svårare att laga än en kolfiberram, men billigare att ersätta, den skadade alu ramen kan gå till återvinning. Vi hade en tanke i huvudet om vi skulle göra en specialserie av ramar som var gjorda av endast återvunna äldre caad ramar.

Mm, men kom ni på vad CAAD var då?

Nånting som verkligen var tydligt, Caad är en racemaskin, och så länge man gör avtryck på det så är det ingen Caad. Som en säljare sa, "race bikes dont have mudguards, bikes with mudguards are commuter bikes". Jag såg att frågan ställdes någon annanstans här på forumet så för att förklara, att addera fasta fästen för skärmar på ramen tilltalar en extremt liten kundgrupp inom den här cykelns tänkta användningsområde, de allra flesta i målgruppen skiter helt enkelt i om det regnar eller inte, det är race eller träning, inte pendling. Det finns massa skärmar som inte kräver ramfäste. Och det helt uppenbara, vi har ingen seatstay bridge, det finns helt enkelt inget fäste för en skärm där. Tidigare hade vi ju low seatstays på caad13, och nu på caad14 har vi ju höga seatstays igen, men för att få samma avvibrerande komfort som low seatstays ger så har vi väldigt, VÄLDIGT förenklat förklarat fått igen samma komfort genom att ta bort seatstay bryggan.

Och målgruppen fokuserar hellre på möjligheten att byta, eller uppgradera saker, så saker som tidigare varit speciellt anpassade för ramen fick strykas, som tidigare "d shaped" sadelstolpe, klassisk rund 27.2 är det som gäller. Trots att det är en Cannondale så har vi nästan helt undvikit specialla standarder, vi har till och med gängat vevlager, jo jag tackar.

Så det finns en plats för caad, om den är lika vass som en kolfiberhoj, är en riktig racemaskin utan kompromisser och framförallt, det är viktigare att den tilltalar hjärtat än plånboken.

Det får bli slut på del ett, ursäkta att det vart en bildfri blandning mellan doktorshandling av en proffessor som hatar lättförstådd kommunikation och pretantiös generationsroman a la "ung person som tror sig hittat meningen med livet, med alldeles för många engelska uttryck".

Blir det en del två då?

Del två kommer i morgon, då blir det bilder deluxe.Nu ska ja signalera till familjen att det är dags att lyfta ner mig från Gustavsbergstronen.
 
Tillbaka
Topp