Dom pratar om att arbetsgivaren kan göra mycket för att uppmuntra cykling. Men varför skulle en arbetsgivare i vanliga knegaryrken, där fysiskt arbete är vanligare, vilja att personalen cyklar mer? Det saknas incitament för dom. Om personalen cyklar ökar bara risken att dom halkar och slår sig på vinterhalvåret, eller riskerar att kanske komma sent speciellt om det är långt till jobbet. Tror inte ”miljöperspektiv” och ”friskare personal”-argument biter på dom. Krävs tyngre artilleri, typ någon skattesubvention eller nåt. Avdrag, whatever.
För kontorsarbetare går det att jobba hemma om man blir snuvig av en blöt höstpendling och HR blir helt till sig över att bygga ett varumärke som arbetsgivare och företag som arbetar för miljön och friska medarbetare. Där är det mer självklart att cykelrum, torkskåp osv finns. Plus att personalen kanske oftare har kortare att cykla till kontoret eller att det inte spelar så stor roll om Pelle flexar 20 minuter för att duscha eller kommer in till kontoret alls.
Säger detta som barn till en arbetarmamma som ofta skjutsade mig till dagis bak på cykeln tidigt på morgonen innan hon stack vidare till jobbet inom vården. Det var väldigt mysigt. När jag blev äldre fick jag egen cykel och kämpade för egen kula till skolan. Men då bodde vi också i en liten småstad/tätort där distansen inte var lika stor som för någon som kanske bor i söderförort utanför Stockholm och ska pendla till jobbet i Järfälla.