Jag var i lite liknande situation som du för några år sedan - inte lika ambitiös men nog med större cykelvana och antagligen bättre cykelteknik: hade tävlat mycket mellan 12 och 15 års ålder, mest MTB men enstaka landsvägstävlingar. Inga tävlingsstarter efter 1996. Hållit igång på skaplig nivå med löpning, mycket skidåkning och oregelbunden MTB-cykling. Köpte landsvägscykel 2008 och började träna med seriös cykelklubb samma år. Deras (CK Valhall) träningar var grymt bra tävlingslik träning.
Inga tävlingsstarter men två motionslopp det året. Tränade i snitt det året 8-10 timmar per vecka. 2009 löste jag licens i seniorklass och var i topp i de mer lokala vårtävlingarna. Gick upp i elitklass och körde SM mitt i sommaren redan utan att göra bort mig (satt med i morgongruppen som ledde med ett antal minuter mitt i loppet men sista tredjedelen, när Löfqvist, Larsson och övriga riktiga elitcyklister började köra hårt var jag rökt, men slutade väl med att jag blev varvad ungefär när halva fältet redan blivit varvat). Körde 2009 ett antal tävlingar till i elitklass och placerade mig hyfsat, men aldrig med pallvittring. Stora skillnaden mellan klasserna var hur fort det gick vid attacker - inte snittfart. Det är enorm skillnad på utlandsproffsen/internationellt gångbara, jmft med de som placerar sig i elit i mindre nationella tävlingar. Tack vare DH-tävlingar mm i ungdomsåren hade jag mycket gratis vad gäller teknik på cykeln vilket ger mycket på tekniska banor (många åkstarka landsvägscyklister är förvånsvärt svaga tekniskt).
2010 och framåt har det blivit H30 pga minskad seriositet pga barn, arbete mm som för så många.
Skriver jag detta för att det känns kul för mig själv? Inte bara: det som har funkat för mig fungerar ju per automatik inte för någon annan, men mina slutsatser för min egen del, men som kanske TS kan ha någon nytta av är därför:
Skit i motionslopp och liknande - hög jämn fart är inte tävlingslikt (annat än tempodisciplinen) - satsa på tävlingslik träning med skyltspurter, hårda korta förningar osv.
Ta i, ta förningar, attackera, kör "otaktiskt" och hårt för att bli bättre. När man vet vad man är bra på, har vana och vet när man kan/bör spara energi och på tävlingar som känns viktiga kan man försöka köra mer taktiskt (men satsa givetvis hellre på en idiotisk, hård attack istället för en lång hård förning längst fram i klungan).
Bli van vid, duktig på och bekväm med klungkörning.
Träna teknik - MTB är bra, GP-lopp kanske ännu bättre (problem med att lära sig bli duktig på cykel kommer troligen innebära en och annan vurpa - att göra det ofta på asfalt är inte så kul eller hållbart).
Tävla så mycket som möjligt - gärna med de som är bättre. Satsa på att bli alert och explosiv - att täppa en lucka direkt är lätt jämfört med att ta den senare - även om det ger mycket syra i benen kortvarigt. Klappar du igenom i slutet på tävlingar men har hängt med länge är det mer lärorikt än att ha åkt av redan i början för att du inte pallat att täppa luckor.
Jag tycker därför du ska lösa licens i seniorklass, men gå upp i elit direkt om du känner att du är bland de bättre i senior.
Hård, intensiv, tävlingslik träning är enormt tidseffektivt och räcker väldigt långt (men inte hela vägen - nu när jag nästan aldrig kör mer än 60 min i taget klappar jag igenom betydligt tidigare än förut, men på kortare distaser har jag inte tappat alls lika mycket).
