* Akt 1 *
Prolog
1. (Alp d’Huez)
Pendlarpappan (”PP”) cyklar genom ett hav av vilda jublande åskådare uppför de serpentinsvängarna i Alp d’Huez. Bredvid PP cyklar en Fransman. Man ser smärtan i deras förvridna ansikten när de man mot man kämpar uppför den branta stigningen. PP ställer sig upp och med ett jättegrin ökar PP farten lite ytterligare. PP tittar över axeln [Närbild Fransman] och ser fransmannens uppgivna blick när trampar vidare utan att kunna svara på PP:s tempohöjning.
2. (Skanstullbron)
[Närbild samma ansikte] Den uppgivna minen återfinns nu hos en medelålders gubbe som hänger över styret på en Nishiki hybridcykel. Gubben kämpar uppför Skanstullsbron med regnet piskandes i ansiktet. Man anar ett svag nöjt leende när PP passerar krönet på bron med ett rejält avstånd till Nishiki-gubben.
PP cyklar vidare från Johanneshov ut mot Nacka.
Förtexterna börjar:
[The Commuter - a Supertramp production - i samarbete med happymtb och Svensk Filmindustri]
Odramatisk cykling med PP harmonisikt trampandes Saltsjöbadsleden i regnet till lite skön musik medan förtexterna rullar. PP kommer till fram till Saltsjöbaden och parkerar cykeln utanför ett dagis.
Etapp 1
3. (Hallen i PP:s radhus)
PP ska ta sin femåriga dotter Bianca till dagis. Det är kaos i hallen. PP lär stressad! PP letar efter Biancas regnkläder och kan inte hitta en lapp som ska lämnas till dagis. PP får till slut på Bianca kläderna. PP packar sin ryggsäck och sätter på sig cykelkläder och hjälm. Medan PP drar på sig skoöverdragen springer Bianca glad ut i regnet och sätter sig i cykelvagnen som står parkerad utanför ytterdörren. PP kommer efter, kopplar vagnen på cykeln och trampar iväg. PP hejar på en äldre butter gubbe som är ute och går med sin hund. Gubben hejar kort tillbaks. PP cyklar via Älta ut mot Nacka.
4. (Utanför dagis)
PP kommer fram till Saltsjöbaden och saktar in framför Biancas dagis. En vräkig bil står parkerad framför grinden med två hjul på trottoaren. PP lyckas med mycket möda prångla sig förbi med cykelvagnen. En stressad pappa kommer ut från dagis och sätter sig i bilen. ”Akta bilen för i helvete!” säger pappan vresig och ger PP en ilsken blick innan han slår igen bildörren och kör iväg med en rivstart.
PP säger hej då till Bianca som ger PP en stor kram och ett stort leende. PP kopplar av cykelvagnen och ställer den på dagisets barnvagnsparkering. PP hejar kort till en mamma och hennes son han möter i grinden innan han och gränslar sin cykel.
[Närbild PP:s fötter] Första SPD:n klick! Andra SPD:n klick! [Rockmusik!] PP trampar iväg och cyklar in mot stan. Trots regnvädret ser man att PP njuter när han cyklar. PP:s harmoniska lugn står i stark kontrast till de stressade bilisterna i bilköerna som han passerar. En bil kör en snäv omkörning genom en vattenpöl. PP blir dyblöt men cyklar oberört vidare. PP passerar Gullmarsplan, och kommer via Skanstullsbron in på Södermalm. Fortfarande rockmusik. PP håller ett högt tempo, men cyklar hela tiden snyggt och säkert. PP gör en ”track-stand” för att släppa förbi en tjej på ett övergångsställe, bromsar kvickt för en bil som kör ut rakt framför honom och väjer skickligt för en vinglande tant på damcykel med hörlurar i öronen. Men PP är tolerant och retar aldrig upp sig, han vet att det inte är lönt. PP kommer fram till jobbet där han parkerar och låser cykeln. [Rockmusiken slutar]
5. (Receptionen PP:s kontor)
PP passerar genom ytterdörren i blöta cykelkläder och snorig i ansiktet. Receptionisten blänger åt PP med ogillande blick. PP går in i ett omklädningsrum.
Efter att ha duschat och bytt om sätter sig PP framför datorn vid sitt skrivbord. PP tar en slurk ur sitt kaffe och börjar skriva på datorn. Det märks att PP inte brinner för sitt jobb, att hans tankar och fokus är någon annan stans. Och man anar ett visst utanförskap. En kollega frågar PP om han ska med och fika. PP tackar nej. Medan kollegorna dricker kaffe sitter PP kvar vid sin dator och tittar på ett youtube-klipp från Paris-Roubaix.
* 6. (Parkeringen utanför PP:s kontor) * (ej klar)
PP lämnar kontoret på sin cykel.
Pendling genom stan.
7. (Dagis)
PP kommer cyklandes till dagis. Bianca springer och möter PP och ger honom en stor kram och sätter sig i cykelvagnen. PP står böjd över cykelvagnen och spänner fast bältet på sin Bianca. En mamma (”Jenny”) passerar förbi med sin son (jämngammal med Bianca) och tittar beundrande men diskret på PP:s muskulösa väldefinierade vader.
PP kopplar vagnen till cykeln. En bit därifrån sätter en annan pappa sin son i barnstolen i sin bil.
Barnet: Jag vill också åka cykelvagn!
Pappa: Du vet att vi inte kan cyklar till dagis. Vi bor alldeles för långt bort, mer än tre kilometer.
Barn: Men Biancas pappa bor ju i Farsta!
Pappan ger PP en konstigt undrande blick innan han sätter sig i förarsätet och kör iväg. PP trampar hemåt med sin Bianca glatt sjungandes i vagnen. PP rullar in framför radhuset och hejar på den buttra grannen som är ute och rastar sin hund.
8. (PP:s kök)
PP och Bianca äter frukost.
Bianca: Vad ska vi göra idag pappa?
PP: Jag tänkte vi skulle vara inne idag och mysa du och jag.
Bianca (glatt): Ska vi ha mys-Söndag?
PP: Precis! Vi ska ha mys-Söndag!
Bianca: Är det cykeltävling på TV?
PP: Ja, hur visste du det?
Bianca: Det brukar alltid va cykeltävling på TV när vi har mys-Söndag.
PP: Tävlingen heter Paris Roubaix. En jättetuff tävling. Dom kör på kullerstenar. Pavé kallas det.
Bianca: Jag tycker om mys-Söndag!
9. (PP:s vardagsrum)
TV:n står och visar Eurosport där Roberto Vacchi kommenterar Paris Roubaix. PP och Bianca sitter i vardagsrumssoffan och myser tillsammans under ett täcke. Vardagsrumsbordet och golvet är fullt med en massa leksaker, dockor och sånt. På bordet står en halvfull skål med popcorn och ett par glas. PP läser en bok för Bianca, samtidigt som han håller ett öga på TV:n.
Etapp 2
(arbetsmaterial, scen 10-13 preliminära och dialog ej färdig)
10. (Hallen i PP:s radhus)
Exet hämtar Bianca hemma hos PP.
Utanför står exet sambo och väntar i en stor SUV.
Exet klagar på de kläder som PP satt på Bianca, och den kommenterar den töntiga ryggsäcken innan hon ger sig av med Bianca.
11. (PP:s badrum)
PP rakar noga sina ben.
PP tar på sig cykelkläder (ej samma som vid pendling, snyggare).
Cool musik i bakgrunden. PP är pedantisk. Påklädning nästan ritualiskt.
PP tar fram sin putsade racer och cyklar iväg.
12. (Södertörn)
PP möter några kompisar och tränar ett längre landsvägspass. .
Avslappnad cykling tillsammans med lite fartlek. Bra stämning. Vackra naturbilder.
Spontan tävling uppför en längre backe, PP först över krönet.
PP vinner en ”skyltspurt”.
13. (Rosenhill café)
PP fikar med sina cykelkompisar. Bra stämning. Kompisarna skämtar och pratar cykling. PP ”en i gänget”
Etapp 3
14. (Dagis)
PP kommer till dagis på morgonen med Bianca. PP möter Jenny och hennes son. PP och Jenny ler båda och tittar varandra någon extra sekund i ögonen när de hejar på varandra. Man förstår att de är lite förtjusta i varandra, men båda är för blyga för ta ett initiativ att inleda en konversation. PP lämnar Bianca inne på dagis.
När PP kommer ut på gården igen går han fram till Jenny som står böjd över sin cykel.
PP: Har du problem?
Jenny: Jag lyckas inte justera bromsen. Den tar i fälgen.
PP: Vänta ska jag se om jag kan hjälpa dig.
PP börjar tittar på bromsen. Jenny sitter på huk bredvid PP. PP ber Jenny att räcka honom ett verktyg ur sin ryggsäck. När Jenny sträcker sig efter ryggsäcken ser PP att Jenny har en cykel-tatuering vid ryggslutet. PP frågar om tatueringen och det visar sig att Jenny är ett stort fan av landsvägscykling. PP och Jenny diskuterar entusiastiskt om gamla cykellopp och idoler.
Jenny: Bernard fick förresten sitt namn efter Hinault. Fast det vet ju inte hans pappa förstås. (fnissar lite) Hade han vetat att det var på grund av en gammal cyklist som jag tjatade till mig det namnet så hade han aldrig gått med på det!
PP och Jenny skrattar.
PP forstätter meka med bromsen och berättar lite generat att han sedan liten haft en dröm att vinna Paris Roubaix.
PP: ”Helvetet i Norr” som dom säger.
Jenny: Då har dom inte cyklat i Stockholm på vintern med oplogade cykelbanor!
PP och Jenny skrattar.
PP: Jag minns första gången jag såg Parris Roubaix på TV. Jag var nio år, och Franco Ballerini i utbrytning med sex cyklister. Trettio kilometer kvar och går han loss på kullerstenen.
Jenny: Franco Ballerini, det är väl han som fick smeknamnet ”Mr. Paris Roubaix”?
PP: Ja, för att han alltid körde så bra i det loppet. Han vann ju 1998 också. Kom tvåa 93. Men störst var ju ändå Eddy Mercks! Han vann loppet tre gånger.
Jenny: Men Roger De Vlaeminck van ju faktiskt Paris Roubaix fyra gånger!
PP: Jaså, det visste jag faktiskt inte! Där ser man.
Jenny: Va, har du noll koll eller? (skattar lite)
PP: Sådär, nu är bromsen justerad tror jag.
Jenny: Tack så hemskt mycket!
Jenny ger PP ett stort leende.
Etapp 4
15. (PP:s tvättstuga)
Det är sen kväll. PP kör trainer bland en massa hängande tvätt. PP tittar på en laptop som visar en gammal svartvitt TV-sändning från Giro dÍtalia. Närbild på en cyklist som för en kvartett på fyra cyklister uppför en stigning. Italienska kommentatorer i bakgrunden. Längst ner i bild står ”K. Soronen”.
PP: (för sig själv) Vad i helvete…
PP sträcker sig fram över datorn (fortfarande trampandes) och spolar tillbaka filmen. PP tittar på samma sekvens en gång till. PP slutar trampa och googlar på datorn. Klickar fram en sida på Wikipedia. Svartvitt foto på en gammal cyklist och en informationsruta.
Namn: Kari Soronen
Smeknamn: Zorro
Född: 23 augusti 1942 (Jomala, Finland)
Hemland: Sverige
Proffsstall: 1961-1964 Molteni
PP stirrar på fotot ett tag.
16. (Dagis)
PP kommer till dagis på morgonen med Bianca i cykelvagnen. På gården möter PP Jenny.
PP: (ivrig och entusiastisk) Hej Jenny! Kom ska du få höra!
Jenny: (glatt)Hej på dig!
PP: (fortfarande entusiastisk) Alltså, du kommer inte tro det här! Jag har en granne. En gammal gubbe som bor på min gata!
Jenny: Jaha?
PP: En sur gammal gubbe. Vi brukar hälsa på varandra för han är alltid ute och går med sin hund när vi ska åka till dagis. Vi brukar hälsa. Men vet du vem han är?
Jenny: Nej, hur skulle jag kunna veta det?
PP: Ett gammal cykelproffs! Kari Soronen.
Jenny: (glad men inte lika exalterad som PP) Är du granne med Zorro? Ha ha, det var lustigt! Jo, jag hade för mig att han bodde i söderort någon stans.
PP: Känner du honom?
Jenny: Nej nej. Men jag har hört talas om honom. Proffs i Italien några år tidigt på sextiotalet nån gång. Hjälpryttare i Molteni. Han var väl en rätt så lovande talang har jag för mig. Men så la han av helt plötsligt. Nån skandal eller nåt, jag vet inte. Fråga honom om det nästa gång ni möts vetja!
Etapp 5
17. (Zorros radhus)
PP går in på Zorros garageuppfart. Prydlig tomt. På garageuppfarten står en välvårdad Alfa Romeo från tidigt 60-tal. PP slänger en blick på brevlådan: K. Soronen. PP knackar på ytterdörren. Zorro öppnar dörren med butter min.
Zorro: Vad vill du?
PP: Du är Kari Soronen.
Zorro: Kom du hit för att berätta för mig vad jag heter?
PP: Jag vet vem du är! Zorro. Team Molteni. Jag har sett dig på film! Giro d´Italia. Sestriere 1964. Du var helt otrolog! Du drog sönder hela klungan!
Zorro: Ja, en sen då?
PP: Jo… det är så att jag gillar att cykla. Alltså jag cyklar jättemycket. Det är mitt stora intresse. Mitt enda intresse. Och jag har en dröm. Jag har en dröm att vinna Paris Roubaix. Och jag tror att du kan hjälpa mig.
Zorro står tyst och stirrar på PP utan att röra en min.
Zorro:
Vilken klubb kör du för?
PP: Ingen. Jag har inte ens någon licens. Men jag tränar jättemycket! Flera dagar i veckan! Och så cyklar jag till jobbet varje dag. Tre mil. Eller sex om jag ska förbi dagis. Jättebra grundträning!
Zorro: Så du har aldrig kört en cykeltävling?
PP: (börjar låta lite nervösare) Nej, ingen riktig tävling direkt. Men jag brukar tävla mot mina kompisar ibland när vi är ute och tränar. Många av dom tävlar. Och jag brukar alltid slå dom!
Zorro suckar uppgivet.
PP: Jag förstår att…
Zorro: (avbryter) Du förstår ingenting! Jag tror ta mej fan nästan att du är dum i huvet!
Du kommer här och berättar att du aldrig cyklat en tävling tror att du ska vinna Paris Roubaix! Världens tuffaste cykeltävling. Med världens bästa cyklister. Proffs som tränar varje dag. Året om.
PP: (lätt skrämd) Ja. Med rätt träning. Och din hjälp alltså.
Zorro: (upprörd nu) Paris Roubaix! Du skulle inte ha en chans grabben. Dom skulle äta dig till frukost. Du skulle bli avhängd innan du hunnit säga ”mamma” ens.
Jag förstår mig inte på er ungdomar. Ni vill synas på TV och bli berömda. Bäst i världen. Men är inte beredd att kämpa för det. Göra vad som krävs. Tror att allting är så lätt.
Hela min ungdom fram till jag blev proffs fanns det inget annat än cykling i mitt liv. Varje minut, Varje dag. Hela året. Varje sak jag gjorde var ett steg på vägen för att få ett proffskontrakt. Du har ingen aning om vad som krävs för att ens komma till start i ett professionellt cykellopp!
PP: Precis! Men de vet du! Och därför så kan du hjälpa mig!
Zorro: Jag vet vad som krävs för att ställa upp i en professionell cykeltävling. Och du verkar fatta så jävla trögt att jag tror jag måste visa det för dig.
Zorro går in i radhuset och ber PP följa efter. Zorro går ner för källartrappan. PP följer Zorro in i pannrummet. PP tittar sig omkring. Rummet är fullt med verktyg och trädgårdsredskap. På väggarna hänger några gamla cykeltröjor och en de Rosa tävlingscykel från 60-talet. I ett hörn står en gammal dammig Monark träningscykel. Zorro ber PP hjälpa honom att flytta ut Monarken till mitt på golvet. Zorro räcker PP en se fast nyckel och säger åt honom att justera sadeln. Medan PP justerar in rätt höjd ta Zorro tar fram några vikter och placerar dem i viktkorgen på Monarken. PP sätter sig på cykeln och spänner åt pedalremmarna runt sina skor. Zorro tar upp ett tidtagarur.
Zorro: Åtta kilo i korgen. Du ska hålla sextio varv per minut. Håll koll på varvräknaren!
PP börjar trampa och Zorro sätter igång tidtagaruret.
PP tittar nervöst på Zorro. Man ser på PP:s min att det är rejält tungt.
Zorro: OK grabben, visa vad du går för!
PP trampar fokuserat vidare. Zorro tittar omväxlande på tidtagaruret och omväxlande på Monarkens varvräknare.
Zorro: (ilsket) Jag sa sextio! Inte femtisju.
PP ser lätt skrämd ut och ökar tempot något. Andhämtningen ökar snabbt. PP blir tröttare och tröttare. När tidtagaruret visar tre och en halv minut slutar PP trampa och faller utmattad över styret på Monarken.
PP: (andfådd) Tre och en halv minut. Är det bra eller?
Zorro: Jag ska berätta för dig vad som krävs för att köra en professionell cykeltävling. Med de bästa cyklisterna i världen.
Försäsongsträning 1964 cyklade jag tio minuter på den här belastningen.
Zorro vänder sig om och går ut ur pannrummet och upp i köket. PP kliver av cykeln och följer efter Zorro och lämnar radhuset med hängande huvud.
Etapp 6
(arbetsmaterial, scener och dialog ej färdiga)
PP berättar för Jenny om mötet med Zorro:
PP träffar Jenny på dagis, PP berättar om mötet med Zorro
Jenny: Hur gick det? Har du pratat med Zorro?
PP: Jo, det kan man säga.
Jenny: Ja, vad sa han då? Frågade du vad det var som hände? Varför han avsluta sin karriär så plötsligt?
PP: Näe… Jag kom aldrig så långt. Det hände lite andra saker när jag var där.
Jenny: Vadå?
PP: Jag cyklade på hans gamla Monark med viktkorg som han hade i sin källare?
Jenny: (gapskrattar) Har du cyklat på en Monark i Zoros källare? Varför då?
PP: (tvekar lite) Jo… det är lite pinsamt… men han skulle visa mig vad som krävs för att ställa upp i en cykeltävling. Paris Roubaix till exempel?
Jenny: (svårt att hålla sig för skratt) Säg inte att du berättade för Zorro att du tänkt vinna Paris Roubaix?
PP: Jo. Och jag frågade om han ville hjälpa mig och bli min tränare!
Jenny: Du är ju inte sann! Så vad sa han då?
PP: Att han skulle visa mig vad som krävdes. Och så tog han ner mig i källaren till Monarken och tog fram ett tidtagarur. Ville se hur lång tid jag klarade.
Jenny Så. Hur gick det då?
PP: Skitdåligt! Alltså det var helt sjukt tungt. Jag tog i tills jag trodde jag skulle dö. Körde tre och en halv minut. Då berättade han att 1964 cyklade han tio minuter på samma belastning.
Jenny: Men det är väl klart att en jobbpendlare inte kan jämföra dig med ett proffs!
PP: (dystert) Nä. Det är klart. Vad fan trodde jag. Pinsamt. Fan vad jag har gjort bort mig.
Nedan arbetsmaterial
.
PP bjuder ut Jenny och banen att cykla MTB
Bernard står gränsle över sin cykel och väntar otåligt på att få ska cykla hem.
PP: Vad duktig han är som cyklar själv till dagis!
Jenny: Ja, men vi bor ju inte lika långt bort som du förstås (skrattar lite)
PP: Gillar han att cykla i skogen?
EM. Han ääälskar att cykla i skogen!
PP: Vad gör ni på lördag?
Hellasgården)
PP och EM ute med sina barn i skogen och cyklar MTB. Idyll med vackra naturbilder. Barnen har jätteroligt när det cyklar på stigarna och hoppar i guppen. PP och EM ser väldigt lyckliga ut tillsammans.
***dialog Jenny frågar varför nedstämd. PP berättar om Monarken. Jenny säger lite skämtsamt ”bara satsa lite hårdare”***
(PP ökar träningsdosen)
Backträning:
PP:s väckarklocka ringer 04:30
PP klär på sig cykelkläder och cyklar iväg på racer
PP kör backträning (Myrstuguberget?), tomt på folk förutom enstaka som är ute och raster hunden och kollar konstigt på PP som kör upp och ner.
Sen kör PP vidare in till jobbet.
Trainer:
Sen kväll. PP kör trainer i tvättstugan. Mycket hög intensitet. Bianca kommer in i tvättstugan med sin nalle i famnen.
Bianca (snyftandes): Det är ett monster i mitt rum!
PP slutar trampa, lägger huvudet på sned, ler åt Bianca.
PP: (andfådd) Vill du sova i min säng?
PP och Bianca går in i PP:s sovrum. PP lägger sig bredvid Bianca i sängen och stryker hennes hår. PP kan inte hålla sig vaken utan somnar i sina svettiga cykelkläder.
