Jag gillar vanliga Befree, dvs en mjuk flaska som man klämmer på, bättre än gravitationsvarianterna. Smidigare och lättare att använda även när man inte har tid att rigga upp en uppsättning påsar och filter.
Just var gränsen går mellan bikepacking och touring är väl en flytande skala. Men ursprungligen tillkom ju bikepacking-specifika väskor i Nordamerika för ”unsupported” flerdagars cykelturer på stigar och enklaste formen av skogsvägar/fyrhjulingsspår. En mtb som klarade den typen av underlag hade sällan fästen för pakethållare och sidoväskor fram och bak, och dessutom blev det för tungt och svårframkomligt med stora sidoväskor på knixig singletrack. Därav minimal packning i ramväska, styrväska och sadelväska.
Sen har ju bikepacking-begreppet allt eftersom utvidgats till att inkludera grushojar på asfalt och grusvägar som egentligen mycket väl skulle kunna ha en full uppsättning ortlieb-panniers à la tysk touringturist. Men där det ändå finns en ambition att vara snabbare, ha längre dagsetapper och kunna klara enklare stig.
Men när det kommer en bikepacking-cykel med pakethållare och Revelate Nano Panniers fram och bak, då krävs det åtminstone för mig ganska mycket kisande för att skilja den från en lättare touring-setup.
Kanske är cykelstödet det som avgör?
Med cykelstöd: överårig tysk i cargobyxor med touring-ambitioner, gärna på väg till eller från Nordkap.
Utan cykelstöd: hipp ung-medelålders bikepacker iklädd lycra, med oklar destination men färden går iallafall mest på grus.