Cykeln och samvetet

  • Trådstartare Trådstartare Deleted member 77490
  • Start datum Start datum
D

Deleted member 77490

Guest
Cykeln och samvetet
Sverige, i början av 1990-talet. Det var inget kul. Skinheads. Mittbena. Ny Demokrati och en lågkonjunktur djup som en rysk kärnvapenprovsprängningskrater. Min pappa hade putsat lite extra på sin kristallkula och bestämt sig för att hoppa av jobbet som banktjänsteman och satsa på en gammal dröm: att starta ett litet fastighetsbolag tillsammans med en kompis. Detta var 1991. Ett år kvar till rekordlåga huspriser och 500 procents ränta.

Det blev konkurs, ingen a-kassa, noll arbeten att söka, levapåenlön, rostiga bilar och sänkt månadspeng. Kort sagt: Vi hade det rätt knapert.

Vid den här tiden köpte mamma en ny cykel. Oklart var hon fick pengarna ifrån. Hennes gamla hade förvisso tjänat ut men en NY CYKEL? För ett tag sedan berättade hon för mig att hon inte kunde vara glad för hojen, hon skämdes för att hon lagt så mycket på något till sig själv.

Men var det någon som förtjänade den var det hon, som drog runt hela AB Familjen på en uschlig bankkassörskalön, sprang på Hem och skola-möten, hämtade och lämnade, städade, tvättade och tröstade.
Cykeln var en Crescent Red Lady men vi sa alltid Lady Red, vilket förstås är ett mycket bättre namn. Det verkade precis som att torrbollarna i Varberg aldrig hade hört Chris de Burgh (ja, jag vet att hans brottarhit heter Lady IN Red, men vad fan). Det fanns också Lady White och Lady Black. Egentligen var det väl en helt vanlig standardcykel med mixte-ram och Torpedo Pentasport, men det var något särskilt med att allt var lackerat och att det fanns tre olika utgåvor.
Efter några år körde jag sönder mammas Lady Red. Bensindunkar i korgen och några mindre lyckade skogsrundor, det klarade den inte. Mamma hävdar att hon sålde den till en kompis men jag vet inte, kanske försvann den när mina föräldrar skildes och gjorde sig av med huset?

Det hände att jag tänkte på mammas cykel under åren som gick. Jag har aldrig slutat vända mig om när jag har sett något exemplar. Med tiden har Lady-cyklarna blivit mer och mer ovanliga. Men så plötsligt hände det: En nätauktion, en tillfällighet, ett bud som räckte till. Nu står det en Lady Red i min verkstad, hämtad i Ängelholm och transporterad hem med Öresundståget.

Jag ska laga, jag ska putsa, jag ska smörja och justera. En mamma ska bli glad, en 25-årig skuld ska äntligen betalas av, ett samvete ska än en gång bli rent.

21C315B8-0A80-47F7-ACCD-C6CBA9B726A7.jpeg


 
Senast redigerad av en moderator:
Cykeln och samvetet
Jag blir glad å hennes vägnar! Bara av tanken.

Och: Jäklar vad rödlackad den var! Som en femåring som sminkar sig för första gången.
Ja, t o m kedjedrevet. Det knäppa är att det har hållit sig fint. Knappt avslitet på kuggarna, måste vara nåt slags superlack. Från den där ryska provsprängningen antagligen.
 
Cykeln och samvetet
hoppas hon blir glad! men ge henne inte en cykel med pentasportnav no matter what. djävulens påfund till cyklismen. ideliga justeringar och aldrig riktigt bra funktion.

stabila enheter i sammanhanget är treväxlade shimano och sram/sachs. eller lyxigare shimano nexus7.

set and forget.

nexus7 med alla nödvändiga tillbehör säljs på tyska ebay för runt 1500 sek. är du ohändig med hjulbygge finns det färdiga hjul.
 
Cykeln och samvetet
hoppas hon blir glad! men ge henne inte en cykel med pentasportnav no matter what. djävulens påfund till cyklismen. ideliga justeringar och aldrig riktigt bra funktion.

stabila enheter i sammanhanget är treväxlade shimano och sram/sachs. eller lyxigare shimano nexus7.

set and forget.

nexus7 med alla nödvändiga tillbehör säljs på tyska ebay för runt 1500 sek. är du ohändig med hjulbygge finns det färdiga hjul.
Förlåt, men gud nej! Pentasport är ett rätt bra system när det är rätt inställt. Det är däremot väldigt känsligt för smuts och intorkat fett, betydligt känsligare än Sachs Dreigang. I o m de två kopplingarna finns det fler rörliga delar, men när man plockat isär, gjort rent och återfettat brukar funktionen vara oklanderlig. Jag har renoverat några stycken.

Det finns två riktigt svaga punkter:
1) Man måste göra en ny inställning varje gång man plockar av bakhjulet, och
2) Reglaget, som är plastigt och mycket skört (men lite snyggt i all sin klumpighet, på nåt sätt).

Det finns nu två olika reglage, ett med ett litet fönster för växelindikatorsiffran, och ett utan. Jag har upplevt att det utan fönster är sämre och lättare pajar. Morsans cykel har det som är något bättre.

Jag tror att reglagen fick utstå en del onödigt våld också, eftersom det krävdes lite fingerspitzgefühl för att ställa in växlarna. Rycker man och sliter i grejerna går de ju sönder.
 
Senast redigerad av en moderator:
Cykeln och samvetet
om det sitter ett pentasport gör alltså din mamma en bautatjänst och byt ut det. det fungerar endast och nödtorftigt med kontinuerliga insatser av cykelintresserad mekaniker.

aldrig prövat en sån som kommer upp i epetetet 'ganska bra' mer än några timmars drifttid. ett av cykelhistoriens större bottennapp.

det har på olika sätt letat sig in i familjens cykelpark, alla utskrotade. för det kräver helt orimlig uppmärksamhet för att fungera. varianten med yttre växellåda i plast är om möjligt ännu sämre.

och handtagen ska vi förstås inte tala om, men de håller åtminstone något år åt gången. dyra som stryk sedan.
 
Cykeln och samvetet
Inte alls samma upplevelse, men tack för tipset ändå!

Varianten med yttre växellåda (clickbox tror jag att det hette) har jag aldrig stött på.
 
Cykeln och samvetet
17 kg gissar jag på, nära idealet. Tillräcklig massa för att ge den rätta solida kvalitetskänslan men ändå lätt nog att enkelt kunna bära när det behövs. [sagt på skoj men ändå med lite mening bakom]
 
Cykeln och samvetet
Jag lider med Pappan din. En sån bra idé - men otur med timing. Tänk om han hoppat av ett par år senare och startat sitt fastighesbolag då...Perfekt timimng.
Inget är rättvist. Lycka till med cykeln!
Ja, monstruöst dålig timing. Han ville egentligen bli fastighetsmäklare men när mamma och han skaffade hus och sedan barn var det nog skönt att ha ett tryggare jobb så han började arbeta på bank. Sen när min syrra och jag blev lite äldre skulle han satsa på det han verkligen ville göra, och så gick det som det gick.
 
Senast redigerad av en moderator:
Cykeln och samvetet
Sverige, i början av 1990-talet. Det var inget kul. Skinheads. Mittbena. Ny Demokrati och en lågkonjunktur djup som en rysk kärnvapenprovsprängningskrater. Min pappa hade putsat lite extra på sin kristallkula och bestämt sig för att hoppa av jobbet som banktjänsteman och satsa på en gammal dröm: att starta ett litet fastighetsbolag tillsammans med en kompis. Detta var 1991. Ett år kvar till rekordlåga huspriser och 500 procents ränta.

Det blev konkurs, ingen a-kassa, noll arbeten att söka, levapåenlön, rostiga bilar och sänkt månadspeng. Kort sagt: Vi hade det rätt knapert.

Vid den här tiden köpte mamma en ny cykel. Oklart var hon fick pengarna ifrån. Hennes gamla hade förvisso tjänat ut men en NY CYKEL? För ett tag sedan berättade hon för mig att hon inte kunde vara glad för hojen, hon skämdes för att hon lagt så mycket på något till sig själv.

Men var det någon som förtjänade den var det hon, som drog runt hela AB Familjen på en uschlig bankkassörskalön, sprang på Hem och skola-möten, hämtade och lämnade, städade, tvättade och tröstade.
Cykeln var en Crescent Red Lady men vi sa alltid Lady Red, vilket förstås är ett mycket bättre namn. Det verkade precis som att torrbollarna i Varberg aldrig hade hört Chris de Burgh (ja, jag vet att hans brottarhit heter Lady IN Red, men vad fan). Det fanns också Lady White och Lady Black. Egentligen var det väl en helt vanlig standardcykel med mixte-ram och Torpedo Pentasport, men det var något särskilt med att allt var lackerat och att det fanns tre olika utgåvor.
Efter några år körde jag sönder mammas Lady Red. Bensindunkar i korgen och några mindre lyckade skogsrundor, det klarade den inte. Mamma hävdar att hon sålde den till en kompis men jag vet inte, kanske försvann den när mina föräldrar skildes och gjorde sig av med huset?

Det hände att jag tänkte på mammas cykel under åren som gick. Jag har aldrig slutat vända mig om när jag har sett något exemplar. Med tiden har Lady-cyklarna blivit mer och mer ovanliga. Men så plötsligt hände det: En nätauktion, en tillfällighet, ett bud som räckte till. Nu står det en Lady Red i min verkstad, hämtad i Ängelholm och transporterad hem med Öresundståget.

Jag ska laga, jag ska putsa, jag ska smörja och justera. En mamma ska bli glad, en 25-årig skuld ska äntligen betalas av, ett samvete ska än en gång bli rent.

Visa bilaga 530037

  • Det var förbanne mej det finaste jag har hört sen jag konfirmerades!
 
Cykeln och samvetet
Sverige, i början av 1990-talet. Det var inget kul. Skinheads. Mittbena. Ny Demokrati och en lågkonjunktur djup som en rysk kärnvapenprovsprängningskrater. Min pappa hade putsat lite extra på sin kristallkula och bestämt sig för att hoppa av jobbet som banktjänsteman och satsa på en gammal dröm: att starta ett litet fastighetsbolag tillsammans med en kompis. Detta var 1991. Ett år kvar till rekordlåga huspriser och 500 procents ränta.

Det blev konkurs, ingen a-kassa, noll arbeten att söka, levapåenlön, rostiga bilar och sänkt månadspeng. Kort sagt: Vi hade det rätt knapert.

Vid den här tiden köpte mamma en ny cykel. Oklart var hon fick pengarna ifrån. Hennes gamla hade förvisso tjänat ut men en NY CYKEL? För ett tag sedan berättade hon för mig att hon inte kunde vara glad för hojen, hon skämdes för att hon lagt så mycket på något till sig själv.

Men var det någon som förtjänade den var det hon, som drog runt hela AB Familjen på en uschlig bankkassörskalön, sprang på Hem och skola-möten, hämtade och lämnade, städade, tvättade och tröstade.
Cykeln var en Crescent Red Lady men vi sa alltid Lady Red, vilket förstås är ett mycket bättre namn. Det verkade precis som att torrbollarna i Varberg aldrig hade hört Chris de Burgh (ja, jag vet att hans brottarhit heter Lady IN Red, men vad fan). Det fanns också Lady White och Lady Black. Egentligen var det väl en helt vanlig standardcykel med mixte-ram och Torpedo Pentasport, men det var något särskilt med att allt var lackerat och att det fanns tre olika utgåvor.
Efter några år körde jag sönder mammas Lady Red. Bensindunkar i korgen och några mindre lyckade skogsrundor, det klarade den inte. Mamma hävdar att hon sålde den till en kompis men jag vet inte, kanske försvann den när mina föräldrar skildes och gjorde sig av med huset?

Det hände att jag tänkte på mammas cykel under åren som gick. Jag har aldrig slutat vända mig om när jag har sett något exemplar. Med tiden har Lady-cyklarna blivit mer och mer ovanliga. Men så plötsligt hände det: En nätauktion, en tillfällighet, ett bud som räckte till. Nu står det en Lady Red i min verkstad, hämtad i Ängelholm och transporterad hem med Öresundståget.

Jag ska laga, jag ska putsa, jag ska smörja och justera. En mamma ska bli glad, en 25-årig skuld ska äntligen betalas av, ett samvete ska än en gång bli rent.

Visa bilaga 530037



Min välartade pojke!
 
Cykeln och samvetet
Ah, minns de där cyklarna. Riktigt snygga! Överlägset snyggaste standardcykeln från efter 1950.

Angående växlar så har alla torpedo jag cyklat på fungerat utan problem trots att de ägts av helt cykel-o-intresserade personer. Bromsar och kedjor har varit i uselt skick men torpedo fungerar alltid. Nexus däremot har jag gett upp om. De har varit katastrof.
 
Cykeln och samvetet
Inte alls samma upplevelse, men tack för tipset ändå!

Varianten med yttre växellåda (clickbox tror jag att det hette) har jag aldrig stött på.
vi har vari igenom detta tidigare på happy. det finns alltid undantag, men samstämmigheten om uselheten på sachs' femväxlade nav av olika generationer har varit påfallande. och jag har visserligen hållit ett par hojar igång ett antal år, inte så att de totalhavererat direkt, men fipplet är påfallande..särskilt är det 4e och 5e växlarna som är svåra att få att fungera över tid. är rätt tolerant annars och brukar få igång och hålla igång det mesta, och är inte främmande för lite charm och udda lösningar. men det här är skräp. tyvärr.

synd på annars så genom åren fantastiskt stabila produkter från denna firma, och likaså synd att amerikanarna som tog över lät det gå i graven.

när det gäller nexus tycks just nexus7 stå positivt särställd, en verklig arbetshäst. nexus8 rapporteras det mycket problem med, och nexus3 känns rackligt på något vis. vet dock inte om det egentligen är slitstarkt eller ej. övriga nexus har jag ingen erfarenhet av.
 
Cykeln och samvetet
vi har vari igenom detta tidigare på happy. det finns alltid undantag, men samstämmigheten om uselheten på sachs' femväxlade nav av olika generationer har varit påfallande. och jag har visserligen hållit ett par hojar igång ett antal år, inte så att de totalhavererat direkt, men fipplet är påfallande..särskilt är det 4e och 5e växlarna som är svåra att få att fungera över tid. är rätt tolerant annars och brukar få igång och hålla igång det mesta, och är inte främmande för lite charm och udda lösningar. men det här är skräp. tyvärr.

synd på annars så genom åren fantastiskt stabila produkter från denna firma, och likaså synd att amerikanarna som tog över lät det gå i graven.

när det gäller nexus tycks just nexus7 stå positivt särställd, en verklig arbetshäst. nexus8 rapporteras det mycket problem med, och nexus3 känns rackligt på något vis. vet dock inte om det egentligen är slitstarkt eller ej. övriga nexus har jag ingen erfarenhet av.
Kan variera utfallet onekligen. Hade ett nexus 7 som bråkade och var allmänt trögt och tråkigt, men ett nexus8 som gått som en dröm i många år. Troligen har vi bara haft tur - jag har också läst hur usla nexsus 8 skall vara. Dock har vårat nav fungerat perfekt.
 
Cykeln och samvetet
Kan variera utfallet onekligen. Hade ett nexus 7 som bråkade och var allmänt trögt och tråkigt, men ett nexus8 som gått som en dröm i många år. Troligen har vi bara haft tur - jag har också läst hur usla nexsus 8 skall vara. Dock har vårat nav fungerat perfekt.

Nej, du har fel. Min Nexus 7 gick utan underhåll alla kalla vintrar vi har haft sedan jag flyttade till Stockholm, men min Alfine 8 gick sönder efter lite mer än en vinter.
 
Cykeln och samvetet
Nej, du har fel. Min Nexus 7 gick utan underhåll alla kalla vintrar vi har haft sedan jag flyttade till Stockholm, men min Alfine 8 gick sönder efter lite mer än en vinter.
Det är verkligen så att utfallen varierar. Men numera har jag bara sturmy archer 3 växlat och ett nexus8 i stallet. Båda går utmärkt.
 
Cykeln och samvetet
Kan tillägga att Sram Automatix är helt kass med en 3 mm stor öppning mellan navkroppen och en "locket". Men läggde lite fet i glappet och har aldrig haft problem.
 
Cykeln och samvetet
Underbart detta. Jag har läst usla recensioner och skit om Sturmey Archers treväxlade, om Shimano Nexus (alla olika), om Sachs Duomatic, Automatic, om Zweigang och till och med om den gamla Dreigang (”akta friläget!”). Minst lika många brukar försvara ett visst växelsystem och hävda att det är ofelbart och skottsäkert.

Jag nöjer mig med att konstatera att jag nu haft fyra, nej fem, cyklar med Torpedo Pentasport. I inget fall har det fungerat när jag har fått cykeln, i samtliga fall har det fungerat fint under lång tid efter att jag har plockat ned, gjort rent och justerat in. Det verkar alltså vara ett känsligt system med vissa svaga punkter. Men det är inte ”skräp”.
 
Cykeln och samvetet
Jag tycker att Torpedo Dreigang och Pentasport har en gigantisk fördel jämfört med alla andra navväxlar. Och det är att vajrarna har mycket korta vajerhöljen. Det är liten bit vajerhölje framme vid styret, resten av sträckan löper vajern fritt. Det gör att man på Dreigang-nav aldrig får problem med fastfrusen växelvajer.
Håller med om att Nexus 7 är en arbetshäst men växelvajern är verkligen en svag punkt. Vet inte hur många gånger jag på morgonen cyklat med kolibrifrekvens till tågstationen pga att ettan ligger i och vajern är fastfrusen. På cykel med Nexus 7-nav.
 
Cykeln och samvetet
Jag tycker att Torpedo Dreigang och Pentasport har en gigantisk fördel jämfört med alla andra navväxlar. Och det är att vajrarna har mycket korta vajerhöljen. Det är liten bit vajerhölje framme vid styret, resten av sträckan löper vajern fritt. Det gör att man på Dreigang-nav aldrig får problem med fastfrusen växelvajer.
Håller med om att Nexus 7 är en arbetshäst men växelvajern är verkligen en svag punkt. Vet inte hur många gånger jag på morgonen cyklat med kolibrifrekvens till tågstationen pga att ettan ligger i och vajern är fastfrusen. På cykel med Nexus 7-nav.
Det är väl bra att öva på hög kadens ibland? ?

Men den fryser väl fast på växeln man stannade på så kan man inte stanna på typ trean?
 
Cykeln och samvetet
Tjena!

Att hylla Nexus 7 och klanka ner på Pentasport och Nexus 3... ?‍♂️
Enda negativa med Pentasport är reglagen som tidigare diskuterats.
Nexus 3 är inte långt ifrån ett gammalt Dreigang i hållbarhet.
Nexus 7 är ett aber, har en enorm effektförlust i alla växlar förutom fyran, orginalvajrarna fryser, jobbiga att skruva med och för att fungera riktigt bra så måste man lägga dom i oljebad en gång om året minst.
 
Cykeln och samvetet
Tjena!

Att hylla Nexus 7 och klanka ner på Pentasport och Nexus 3... ?‍♂️
Enda negativa med Pentasport är reglagen som tidigare diskuterats.
Nexus 3 är inte långt ifrån ett gammalt Dreigang i hållbarhet.
Nexus 7 är ett aber, har en enorm effektförlust i alla växlar förutom fyran, orginalvajrarna fryser, jobbiga att skruva med och för att fungera riktigt bra så måste man lägga dom i oljebad en gång om året minst.
Pentasportnavet är jäkla känsligt för smuts och gammalt fett, och det är ett problem utöver de sköra reglagen. Men som sagt, min erfarenhet är att de funkar bra om man sköter om dem och plockar isär och gör rent vid problem. Jag tror att en av anledningarna till att reglagen gick sönder var att det var trögt att växla. Det hade nog både med tröga nav och felaktigt justerade vajrar att göra, kan jag tänka mig.

Håller med om vajerhöljena!
 
Tillbaka
Topp