Cykla på fastande mage.
Bele sa:Hasse#7 sa:krull sa:Hallå, vilken tråd detta utvecklade sig till.
Mycket amatörnutritonskommentarer som inte hör hemma i tråden, egentligen, men trådstarten var aningen vag.
Tack WAKIdesigns(plus andra) för roliga och pålästa kommentarer.
Så här gick det:
Tisdag kväll: middag 19:00(sushi).
Popcorn 23:00
Sömn: 23:30-10:00
Vaknar hungrig och känner att detta kommer inte fungera men stålsätter mig och sveper 2 koppar kaffe.
Ger mig ut 11:00 med 0,7l vatten och solen i zenit.
Kroppen känns fräsch och pigg hela vägen till Färentuna, tuggar på i lätt motvind.
Vid vändning Färentuna börjar benen kännas konstiga i uppförsbackarna.
Efter 7mil vill jag leda cykeln i uppförsbackarna, kroppen känns helt CP(ursäkta uttrycket).
Jag är väldigt nära att beställa taxi från Drottningholm men plågar mig vidare.
Kan tillägga att rullsnittet droppar från 29km/h till 22km/h sista 3 milen.
Kommer till Marieberg och känslan är att jag tar inte en meter till när jag ser Västerbron...och så blir det.
Ringer taxi stockholm och ger upp med 3km kvar(bor på söder).
Jag vet att det ser löjligt ut för den som aldrig bonkat förut, och det är svårt att förklara...men jag var redo för långvården.
Repar mig hyfsat snabbt efter några öl( hade gäster som tittade på fotboll).
Jag ska tillägga att jag har få mil i benen i år och inga senaste månaden efter fotskada.
Fortsättningsvis kanske jag drar ner distansen och kör lite hårdare istället...eller simmar.
Bra test! Tourkvalitet!
+1
Vet inte om du upplevde det, men har man otur så kan det kännas som om hjärnan inte fungerar ordentligt och då känns det väldigt obehagligt att vara ute i trafiken. Det är inte alls någon orimlighet, eftersom hjärnan kräver socker som bränsle. Det hänt mig två gånger vid pendelcykling med bara någon km hem, dvs en distans på bara dryga två mil. Det har inte handlat om bristande träning eller form, utan att depåerna var tömda. Normalt kan jag cykla ca två timmar innan det börjar kännas lite kritiskt, lite beroende på när jag senast åt.
När jag har bonkat vid distanscykling har min upplevelse varit snarlik din, bortsett från att jag aldrig skulle beställa taxin. Minns hur jag en gång stapplade in hos LBS med en km kvar och var helt desperat efter energi.
Självklart påverkas hjärnan vid låga energinivåer men kroppen har en förmåga att fokusera på det centrala...
Har ett minne av att jag var en meter från att krocka med en ormvråk som satt bakom en vägskylt och gnagde på nån stackare...hyfsat säker på att det verkligen inträffade.
Banjoraggare som tutade på mig vid stenhamra(obligatoriskt) och stannade vid konsum blev misshandlad framför sin familj...i mina tankar.

