Allemansrätten gäller på i princip samma sätt för fotgängare, cyklister och ryttare. För ridning finns särskilda skrivningar om att undvika markskador, men det finns t ex inget allmänt förbud mot att rida på motionsspår och vandringsleder. Många av Sveriges kommuner har dock förbjudit ridning i markerade motionsspår och preparerade skidspår (se naturvårdsverket.se). Dessutom bör en förstås använda sunt förnuft och inte rida på de mest trafikerade cykelstigarna, och inte heller cykla på t ex hästarnas träningsspår i området utanför travbanan. Det bästa är nog hursomhelst att gilla läget, det kommer att finnas både cyklister och ryttare därute och bägge har full rätt att vara där.
Då är det förstås, som flera skrivit, viktigt att ta hänsyn till varandra. Jag brukar både cykla och rida i skogen, och tycker det funkar väldigt väl i och med att i stort sett alla tar stor hänsyn till varandra. Jag vill ändå understryka att gentemot hästar bör särskild hänsyn tas, på grund av att en ryttare kan aldrig ha 100% kontroll över sin häst (som har en egen vilja). Hästar är till sin natur flyktdjur, det är deras naturliga reaktion vid fara, och olika hästar är mer eller mindre lättskrämda. Vare sig ryttare eller andra i närheten vill ha en skenande häst.
Det är dock i praktiken vanligtvis mycket enkelt att undvika om bägge parter tar hänsyn. För ryttaren gäller det att vara synlig, ha koll på vad som händer framför, bakom och runtomkring hästen och sakta ned eller stanna vid möten. Även för cyklisten är det viktigt att vara synlig (förstås inte blända) och sakta ned eller stanna vid möte med häst. Om du närmar dig en häst bakifrån, ropa hallå mycket långt i förväg (ev flera gånger) så att både häst och ryttare vet att du vill köra om. Det är mycket bättre att häst och ryttare upptäcker cyklisten på 70 m avstånd än på 7 m. Ha ögonkontakt med ryttaren både vid möte och omkörning. Då brukar det funka bra :-)