En debutants undringar efter årets Vätternrunda.
Jag är ingen total-novis på cykeln men cyklar sällan mer än 6-7 mil åt gången. Längsta passet innan Vättern var 13 mil. Efter denna 30-milsrunda upptäcker man en del saker om sin kropp och sin cykel. Ex. sadeln. Den trivs jag vanligtvis prima med men efter 25 mil blev den en plåga. Imorse hade jag en blåsvart stor blåsa på vänster skinka. Skönt! Men där vill jag inte hamna igen. Några tips? Nya bibs, bättre/mer chamois-kräm? HTFU? Hur länge ska vänta tills jag kan sätta mig på sadeln igen?
Bikefit! Har aldrig gjort en ordentlig sådan och har väl aldrig sett behovet. Insåg i Jönköping att jag satt för högt och sänkte sadeln. Höger knäveck mådde mycket bättre av det. Väl hemma började jag fundera på om mitt högerben faktiskt är kortare än vänsterbenet. I spegeln ser jag faktiskt att min höger höft är lägre än vänstra! Spännande! Jag har för övrigt helt tappat känseln i en av tårna. Tips på en mycket kompetent bike-fiter(?) som tar hänsyn till sånt här?
I övrigt mår jag helt ok. Ryggen, nacken och händerna gjorde ont igår men inte idag. Men fortfarande trött som fan. Klart impad av alla som låg och pressade på hela vägen runt!
Bikefit! Har aldrig gjort en ordentlig sådan och har väl aldrig sett behovet. Insåg i Jönköping att jag satt för högt och sänkte sadeln. Höger knäveck mådde mycket bättre av det. Väl hemma började jag fundera på om mitt högerben faktiskt är kortare än vänsterbenet. I spegeln ser jag faktiskt att min höger höft är lägre än vänstra! Spännande! Jag har för övrigt helt tappat känseln i en av tårna. Tips på en mycket kompetent bike-fiter(?) som tar hänsyn till sånt här?
I övrigt mår jag helt ok. Ryggen, nacken och händerna gjorde ont igår men inte idag. Men fortfarande trött som fan. Klart impad av alla som låg och pressade på hela vägen runt!

