Tobbe Arnesson
Ny medlem
En munibörjares dagbok...
Hoj!
Länge har jag funderat på att börja cykla muni, efter två(!)hjulsmässan och möte med Enhjulingsfolket slog jag till på en Qu-ax 24". Den levererades kort därefter och monterades snabbt. En första provsittning han jag med men inte mer innan jobbet och vardagens åtaganden ånyo slukade min tid.
Idag, nio dagar senare, fick jag min första riktiga provcykling.
Jag begav mig (gående) till närmsta gångtunnel där jag "hoppade upp" på sadeln och med stöd av tunnelväggen trevade min kariär som municyklist igång.
Det krävdes tolv omstarter innan jag med hela armen som stöd kunde ta mig de c.a. 10 metrarna över till andra sidan. Sen vände jag ekipaget och tog stöd med andra armen - för att inte "fastna" i någon dum vana att alltid stödja med ena armen.
Var gång jag nödgades hoppa av startade jag om i tunnelns början. Jag skulle cykla hela distansen i ett svep. De få gånger tunnelns ände kunde nås försökte jag fricykla vidare - något som aldrig ville sig med mer än ett halvt tramptag.
Efter 50 minuter var jag genomsvettig, den kalla utetempraturen till trots. Blott -15°C. Vem hade kunnat tro att det skulle vara svettigt att cykla muni i en gångtunnel?
65 försök hann jag med, som bäst kunde jag cykla tre längder utan att behöva hoppa av annat än i tunnelns slut.
Nytt försök antingen imorgon eller rent av senare idag! Men innan det ska jag kapa sadelstolpen ett par centimeter till, måste skaka ned pungkulorna från magen igen...
Sammanfattningsvis: Det är kul att göra sådant man inte kan - och enhjuling kan jag inte cykla... :-D
Edit: Länkade till Enhjulingsfolket.
Länge har jag funderat på att börja cykla muni, efter två(!)hjulsmässan och möte med Enhjulingsfolket slog jag till på en Qu-ax 24". Den levererades kort därefter och monterades snabbt. En första provsittning han jag med men inte mer innan jobbet och vardagens åtaganden ånyo slukade min tid.
Idag, nio dagar senare, fick jag min första riktiga provcykling.
Jag begav mig (gående) till närmsta gångtunnel där jag "hoppade upp" på sadeln och med stöd av tunnelväggen trevade min kariär som municyklist igång.
Det krävdes tolv omstarter innan jag med hela armen som stöd kunde ta mig de c.a. 10 metrarna över till andra sidan. Sen vände jag ekipaget och tog stöd med andra armen - för att inte "fastna" i någon dum vana att alltid stödja med ena armen.
Var gång jag nödgades hoppa av startade jag om i tunnelns början. Jag skulle cykla hela distansen i ett svep. De få gånger tunnelns ände kunde nås försökte jag fricykla vidare - något som aldrig ville sig med mer än ett halvt tramptag.
Efter 50 minuter var jag genomsvettig, den kalla utetempraturen till trots. Blott -15°C. Vem hade kunnat tro att det skulle vara svettigt att cykla muni i en gångtunnel?
65 försök hann jag med, som bäst kunde jag cykla tre längder utan att behöva hoppa av annat än i tunnelns slut.
Nytt försök antingen imorgon eller rent av senare idag! Men innan det ska jag kapa sadelstolpen ett par centimeter till, måste skaka ned pungkulorna från magen igen...
Sammanfattningsvis: Det är kul att göra sådant man inte kan - och enhjuling kan jag inte cykla... :-D
Edit: Länkade till Enhjulingsfolket.
Senast redigerad av en moderator:

